Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskolan än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Wellander
dessa 300 är, så hade han helt visst funnit, att den gemensamma
barndomsskolan behövde ännu något år". För min del skulle jag snarare tro att
Comenius, om han levat nu och sett det växande behovet av språkkunskaper,
skulle ha funnit att realskolan behövde ännu ett år. Men det är endast en
förmodan, jag vågar icke tala å Comenius’ vägnar.
Ett spörsmål, som herr Helger icke berör men som när allt kommer omkring
är vida viktigare än det här behandlade om mindretalets studiegång, är frågan
om undervisningen för det flertal, som utgör huvudmassan av folkskolans
lärjungeskaror. Hur verkar den ena och hur verkar den andra grundskolan för
dem som icke övergå till högre skola? Bli de icke lidande på att de mera
begåvade tidigare avskiljas ur klassgemenskapen? Blir icke klassen alltför
jämnstruken, liksom intellektuellt topphuggen? Jo, topphuggen blir den
naturligtvis, och mera jämnstruken, men icke för jämnstruken. I själva verket ha de
snabbaste lärjungarna i klassen det gemensamt med de efterblivna, att deras
utvecklingstempo för mycket avviker från klassens normala. De komma därför
lätt att ta en orättvist stor del av lärarens uppmärksamhet i anspråk.
Undervisningen i klassen försvåras genom att lärjungarnas intressen och
studiesyften allt mera gå i sär. De som ha planer på att övergå till realskola vilja
och böra exempelvis förbereda den alltför korta fyraåriga realskolans
språkstudium genom verkliga övningar i grammatik, men en dylik tidsödande träning
ha de övriga varken gagn eller intresse av. Och så är det inom olika
ämnesområden. Lika visst som de genomsnittligt begåvade "hållas tillbaka av de
alltför mycket försenade", för att använda herr Helgers ord, lika visst hållas
de nere av de intellektuellt snabbare, vilkas undervisning ställer allt större
krav på läraren. Särskilt menlig verkar deras kvarvaro i folkskolans femte och
sjätte klass i större skolsamhällen, där det lätt blir en tävlan mellan lärarna
om att få in flest lärjungar i realskolan. Hur många fick han in i år? Hur
klara sig hennes elever i realskolan? Det är frågor som hota att få en ödesdiger
återverkan på folkskolans undervisning. Det är högst olyckligt, om den
enskilde lärarens duglighet skall mätas icke efter måttet av vad han ger flertalet
lärjungar utan efter antalet väl förberedda realskoleaspiranter.
Det är uppenbart att risken för en utveckling i denna riktning blir större
och skadeverkningarna starkare, ju mer barnens utveckling hunnit gå i sär,
alltså ju senare differentieringen sker. Hänsynen till flertalets intressen talar
alltså mycket bestämt för ett så tidigt avskiljande av de teoretiskt begåvade,
att undervisningen under de sista tre skolåren helt kan läggas tillrätta för de
övriga. För läraren har det ansetts hårt att på detta sätt systematiskt
berövas de bästa eleverna, men här bör ju icke lärarens intresse fälla utslaget
480 utan barnens.
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
