Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskolan än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Wellander
Bottenskolevännerna vädja till demokratien, särskilt till den arbetande
klassen i stad och på land, genom att bjuda dess barn lättare tillgång till högre
skolformer. Och denna vädjan stödes med en statistik från år 1915, som visar
i hur ringa mån läroverk och flickskolor dä rekryterades ur bonde- och
arbetarhem: medan gruppen intellektuella yrkesutövare, såsom universitets- och
läroverkslärare, i allmänna läroverken representerades av 178 barn på 1,000
yrkesutövare, var lantbefolkningens huvudmassa företrädd med endast 5 på 1,000.
Förhållandena ha ju avsevärt ändrat sig sedan dess, men olikheten är
fortfarande mycket stor.
Vad vilja bottenskolevännerna då göra för att jämna ut denna olikhet? Vad
bjuder man på? Jo städernas barn bjuder man — en organisatorisk
förlängning av skoltiden med ett år! Och landsbygdens barn bjuder man — en
■ skolorganisation som de redan ha och som ingen satt i fråga att beröva dem!
Det är bottenskolevännernas gåva till de barn som söka högre skolbildning.
Behöver det sägas, att vad som gör det svårt för en arbetare i staden att hålla
sina barn i läroverk icke är skolorganisationen utan det betungande i att
försörja dem så länge, bereda dem en fredad arbetsplats i hemmet o. d.?
Behöver det sägas, att vad som gör det svårt för en lantarbetare att hålla barn
i stadens läroverk icke är av organisatorisk utan av ekonomisk art? Det är icke
fråga om skolformen utan om uppehållet i skolstaden och allt vad därmed
sammanhänger. Att hålla barnen i läroverksorten är så mycket svårare än att
ha dem hemma, att även mycket välsituerade föräldrar för sina barn föredra
två år i hemortens folkskola framför ett år i realskola på annat håll — det är ju
detta som motiverar sexårig grundskola för landsbygdens barn.
Menar man allvar med den ofta uttalade önskan att hjälpa fram barn ur
ekonomiskt svagare hem till högre skolbildning, så måste man nu som förr
bringa ekonomiskt stöd i en eller annan form. Förslag till dylik studiehjälp
ha icke saknats, men den sidan av saken har oupphörligt skjutits undan och
skymts bort genom att uppmärksamheten planmässigt letts till den
organisatoriska sidan av frågan. Men att bjuda fattiga barn bottenskola i stället för
studiehjälp, det är att bjuda dem stenar i stället för bröd.
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
