Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Lundkvist, Artur: En amerikansk dramatiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En amerikansk dramatiker
skåpet, framställt som det trista slutet på människors kärleksförhållande, som
ett förnedrande vaneliv tillsammans, i ett hem som blir till ett slags fängelse.
Anderson har framför allt en sak på hjärtat och det är helt enkelt
hederlighet: hederlighet inte bara i affärer och yttre ting, utan även i känslor, i
mänskliga förhållanden. Just frågan om hederligheten utgör ett ledmotiv i
hela hans produktion; och det har ingalunda med tråkighet att göra, ty i
grunden är ingenting mera eggande än frågan om rätt och orätt, ingenting
har större och allmännare intresse. I "Saturday’s Children" ställer han nu
emot varandra två systrar: den ena den i känslor och livsföring ohederliga,
den andra den av både instinkt och medveten vilja omutligt ärliga. Den
första besitter en ovanlig förmåga att intrigera sig fram och anser sig
därför särskilt försigkommen i livet; hon utövar ett kärlekslöst maktvälde i
äktenskapet och använder barnet som medel att binda mannen. Den andra
systern vägrar att följa hennes exempel och hålla ihop sitt äktenskap med
sådana medel, hon kan inte försona sig med känslans undergång i kvävande
vardagsvanor och förljugna kompromisser. Hos henne är själva livsviljan
beroende av sanningskravet. Hon är hjältinna i ärlighet.
Ett senare stycke av realistisk typ som "Both Your Houses" rör sig
likaledes om hederlighet, denna gäng i statsaffärer. Korruptionen visar sig
outrotligt etablerad i det utskott där den hederliga skolläraren McClean från
Nevada blir placerad. Röster värvas med personliga fördelar och det ena
anslaget drar det andra med sig i oändlighet, så att en enda nödvändig sak
för med sig ett otal onyttiga. McClean är nära att genomdriva en exempellös
upprensning när han frivilligt ger upp av rent mänskliga skäl; han har
funnit att saken inte är så enkel, att hans hederlighet skulle kunna skada
mera än gagna, att korruptionens undanröjande skulle medföra olycka och
ruin för många oskyldiga människor. Men han träder tillbaka med förakt
inte endast för det falska spelet utan också för sig själv. Anderson har
avvunnit detta motiv verklig spänning, därigenom att sinnet för det rätta så
starkt engageras i förloppet och bringas till en så oförutsedd kris.
Den andra gruppen av Andersons verk utgöres av hans historiska dramatik,
inledd 1930 med "Elizabeth the Queen".^ Han började där övervägande
använda sig av vers: en vers som först har en trevande och obestämd karaktär,
men som i senare stycken når betydande uttryckskraft och samtidigt alltmera
närmar sig regelrätt blankvers. Denna första verstragedi är klädd i en ännu
ganska blek och oansenlig språkdräkt, men den är i gengäld fri från all
skrymmande historisk apparat, det är dramatisk människoskildring i ett
minimum av kostymering. Men psykologin är underordnad själva passions-
1 En filmversion har uppförts under titeln "Elizabeth och Essex", 487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
