Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Gårdlund, Torsten: Näringspolitik i halvdager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringspolitik i halvdager
inkomsttagarnas fromma. Den engelska arbetarrörelsen betraktade planen som
för "teoretisk" — ett icke ovanligt sätt att uttrycka misstro mot fackmän
på det ekonomiska området och allmän olust inför mera komplicerade
tankegångar. Fackföreningsrörelsen i England föredrog att vandra den traditionella
vägen; dess starkt ökade inflytande i regeringen och inom näringslivet
möjliggjorde betydande ökningar av de nominella lönerna. Visserligen ha de
fackligt organiserade arbetarna vunnits för ökade insatser i produktionslivet
genom att deras traditionella politik erkänts. Men det hade sannolikt varit
lyckligare för alla parter, om fackföreningarnas medverkan i
krigsproduktionen hade kunnat vinnas, samtidigt som de förmåddes att inse, att deras
normala lönepolitik i det rådande krisläget medförde allvarliga risker för en
inflationsartad utveckling. I den tidsnöd, som rådde i England, kunde en
sådan diskussion icke upptagas. Denna utveckling kan dock icke vara
förebildlig för ett land, som ännu har tillfälle att söka rationella lösningar.
Med denna granskning av intresseorganisationernas strävanden att under det
gångna krisåret hävda sina ekonomiska krav har endast velat påvisas, att deras
krav alltmer synas komma i motsättning till de allmänna riktlinjerna för vår
näringspolitik. Så ovisst som vårt ekonomiska läge tidigare var, kunde en
utformad näringsplan måhända icke framläggas av regeringen;
nödvändigheten av att improvisera bör dock ej framställas som en dygd. Under en tid,
då man saknade klara linjer för vår ekonomiska politik, voro
kompensationskraven förklarliga som en försvarsåtgärd från intressegrupperna; den
automatiska form de erhöllo genom speciellt ramavtalet innebar otvivelaktigt ur
samhällsfredens synpunkt betydande fördelar. Men inför den nu hotande
varubristen ha dessa krav lett in i en återvändsgränd.
Det har tidigare föreslagits, att regeringen skulle samla de ekonomiska
intresseorganisationernas representanter till överläggning om vår näringspolitik. Då
nu det stora sysselsättningsprogrammet och avtalsförhandlingarna stå främst på
dagordningen, synes tidpunkten för en sådan överläggning vara inne. Må vara
att tillvägagångssättet kan anses ovanligt. Men det skulle ge klarhet över den
väg genom krisen, vi måste söka — i gemensamt intresse och med
gemensamma uppoffringar.
Torsten Gårdlund
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
