Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
för jordbruket som helhet, kommer ju det mesta av inkomstökningen att
automatiskt tillföras dem som fått de goda skördarna och alltså har mest att
sälja. De som haft den svåraste missväxten, och följaktligen har minst alt
sälja, får automatiskt den minsta hjälpen av de högre priserna.
Det har hela tiden varit en obestridlig svaghet i jordbrukshjälpen via
priserna, att den givit mest åt de stora och de som kanske rett sig bäst. Andra
former av bistånd har prövats, till exempel stödlånen, men i ett läge då det
behövdes hjälp över lag, var prishöjningen den hjälpform som var mest
hanterlig och därtill den som snabbast kunde sättas i funktion. Tidigare kunde
man till hjälpformens förmån säga, att den utan att rubba proportionerna
kompenserade de av prisfallet vållade förlusterna. Detta blir emellertid icke fallet
i nuvarande läge. Det är nu icke tekniskt möjligt att någorlunda jämnt
kompensera förlusterna med hjälp av produktpriserna. Därav följer, att om
problemet över huvud taget skall lösas, måste man finna andra vägar, som
gör det möjligt att mera direkt föra hjälpen till de punkter där den bäst
behövs.
Detta kommer givetvis att vålla besvikelse och nya missnöjesutbrott från
de håll där man redan bundit sig vid förhoppningar om den prisförhöjning,
som skulle kompensera 375 eller åtminstone 200 miljoner. Det blir väl dä
ingen annan råd än att bereda sig för ett nytt nervkrig.
O ron i bondeleden skarpes av aktuella svårigheter och bringas till desperata
lynnesutbrott genom mindre nogräknad agitation. Men under alltsammans
ligger ett allvarligt långtidsproblem. Jordbrukarbefolkningen som helhet har
kommit på efterkälken i den allmänna standardhöjningen, och därvid gäller
det i synnerhet de många ofullständiga jordbruken. Detta problem har
hän-skjutits för djupare begrundan till 1938 års jordbruksutredning, i vars direktiv
det bland annat heter :"Utredningen skall äga rum med utgångspunkt från att
den jordbrukande befolkningens utkomstmöjligheter böra så avvägas, att denna
befolkning kan upprätthålla en i förhållande till andra befolkningsgrupper
skälig levnadsstandard." Det långsiktiga reformarbetet har här som på många
andra områden blivit hämmat av krisen. "Utredningen skall under nuvarande
ändrade förhållanden i huv idsak vila" är lösen 1940. Detta innebär ju icke,
att jordbruket lämnas vind för våg. Prisförhöjningarna på
jordbruksprodukter har under krisen fortgått i ökad takt. Men krisen gör att man icke kan ta
itu med jordbrukets problem från roten. Därmed förlänges den vända som
finns. Böndernas unga organisationssträvan, den fackliga såväl som den
politiska, underkastas det svåraste provet av alla, uttröttningsprovet.
Sammanhållningen sättes på prov i dubbelt avseende: solidariteten inåt i organisatio-
520 nerna och solidariteten mot samhället. Skall den hålla? , „ ,
Karl r reariksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
