Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert Tingsten
gälla för alla, vare sig den skyddar eller straffar . . . Fritt utbyte av tankar
och meningar är en av människans dyrbaraste rättigheter; varje medborgare
äger pä grund därav fritt yttra sig i tal, skrift eller tryck, dock under ansvar
för missbruk av denna frihet i fall som lag stadgar."
Dessa förklaringar beteckna kulminationen av en utveckling, som går
århundraden tillbaka. Den kan enklast kännetecknas som en väldig reaktion
mot de idéer som under tidigare sekler, under hela medeltiden och i början
av den nyare tiden, voro bärande för staternas styrelse och det mänskliga
handlandet. Enligt denna äldre ideologi voro staterna till för att ordna det
mänskliga samhället i sådana former, att så små konflikter, så litet friktioner
som möjligt skulle uppstå. Man tänkte sig staten som en hierarki, där varje
samhällsklass, varje yrke, varje grupp tillerkändes sin bestämda plats och
där det var statens plikt att fixera och att bekräfta denna ställning. Detta
statiska system var i grunden religiöst motiverat. Hela jordelivet framstod
som en sak av ringa betydelse. Tanken på ett framsteg i detta liv var
främmande inte bara för de maktägande utan också för de styrda. Det som
framstod som väsentligt var att ordna livet på sådant sätt, att människorna,
var och en i sin funktion, i sin ställning skulle kunna i den begränsade frihet
som tilläts, rikta sina tankar på de yttersta tingen och tillförsäkra sig den
ställning i ett framtida liv, som hans moraliska värde betingade. Detta
statiska system var alltså ett uttryck för att livet efter detta framstod som
det centrala och att hela det mänskliga livet betraktades blott som en
nödvändig och underordnad anstalt för regleringen av de yttre former, under
vilka människorna kunde arbeta för sin eviga frälsning. Det är mot denna
linje som den politiska teori vänder sig, som slog igenom med den franska
revolutionen.
Det kan sägas, att den linje, som utgjorde förmedlaren mellan det gamla
och det nya, var tron på Guds uppenbarelse i naturen. För Thomas av
Aquino och andra den katolska teologins mästare var naturen en
uppenbarelse av Guds vilja. Man kunde i naturen finna de sanningar, som man
inte kunde påträffa i kyrkans lära, i de kanoniska skrifterna. Denna för den
katolska teologin sekundära källa för vetande om Gud blev successivt den
primära källan. Naturen kom för människorna att framstå som den bok, ur
vilken man kunde utläsa försynens direktiv och försynens rådslag. Det var
därför på den naturliga rätten, på föreställningar om att man i naturen fann
en rätt, som ytterst var ett uttryck för Guds vilja, som hela
upplysningsfilosofin och den franska revolutionens idéer stödde sig. Man ansåg sig
finna vägen tillbaka till naturen och därmed till en Gud, som fungerade
utan mellanled i den katolska kyrkan eller över huvud taget i något religiöst
526 system.
Tiden 9 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
