Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1789—1940 — Kil idéhistorisk återblick
någon förr eller senare kunnat det: "Whatever is, is right". Makt är rätt.
Varje segrare är försynens eller ödets man. Hell segraren, ve de besegrade!
För oss svenskar är direktivet klart. Svårigheter kunna uppstå blott under
den tid, då striden synes oavgjord. Med segern kommer lösningen, vem som
än segrar. Om östern, västern eller södern segrar är för oss likgiltigt. Vi
skola mottaga varje segrare med samma ödmjukhet, och ödmjukhet innebär,
väl att märka, inte endast politiska eftergifter, framtvungna av ett litet folk.
Den innebär, att vi skola hylla segraren som den utvalde, att vi i österländsk
underkastelse skola förklara, att den, som har den största luftflottan, de flesta
kanonerna och regementena, han är vår herre i ande och sanning.
Har Tegnér, den man som många av oss betrakta som det svenska geniet
framför andra, velat ge oss detta råd? Nej, det är en förfalskad Tegnér
man bjuder oss. Professor Böök skrev själv för tjugo år sedan om "det
ridderliga draget i Tegnérs natur", om att Tegnér hade "den födde
oppositionsmannens benägenhet att försvara de synpunkter, som voro impopulära, och
vända sig mot den härskande opinionen". Då Tegnér 1812 skrev "förtrycket
nämns försvar, och rätt är det som lyckas", var han ironisk. Under de
omvälvningar, som övergingo Europa i början av 1800-talet, trodde han på de
idéer, som förtrampades. Vid 35 års ålder, vid jubelfesttalet 1817, då den
franska revolutionens idéer undertryckts och den heliga alliansen upprättats,
skrev han: "Vad är det folken fordra i norr och söder? De fordra endast
vad statens natur självmant kräver, såvida den skall vara en bildningsanstalt
för mänskligheten och inte en negerplantage med miljoner slavar och en
onda herre med sina underfogdar. De fordra att själva få stifta de lagar, de
skola lyda, att själva få bestämma de bördor de skola draga. De fordra
ansvar även från de härskandes sida. De fordra yttrandefriheten så fri och
oförkränkt som ordningen och landets säkerhet kunna medgiva, emedan den
är frihetens andedräkt, emedan var och en som onödigt inskränker den skär
tungan ur statens mun och förråder, att han, likt Orientens tyranner, vill
betjänas endast av stumma slavar." Detta är klara ord! Även hos den
åldrande, konservative Tegnér saknas varje uttryck för tillbedjan av makten
såsom sådan. Lät oss inte förnedra oss själva genom att indikta servilitet
till och med hos våra ärorika döda.
Är då den tanke, som här framförts, sann? Är det skeende, som för
samtiden synes fyllt av meningslösa lidanden, ur en högre synpunkt endast ett
steg framåt? Äro i grunden Attilas skövlingar, inkvisitionens tortyr,
slagfältens offer, olyckornas stympade, ur denna högre synpunkt lika
nödvändiga, lika värdefulla som forskningens flit, hemmets lycka, det fredliga
arbetet? Ingen vill påstå det. Vad de historiefilosofer mena, som söka tolka
händelserna som nödvändiga milstolpar på vägen till ett stort mål, är, att 535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
