Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
hällets bistånd för sin placering. En inventering av arbetsreserver ger mycket
att välja pä. Man har kommunala arbeten, byggnader, vatten och avlopp, vägar
och gator, flygfält m. m. för över 500 miljoner. Vidare bostadsförbättringar
på landsbygden för cirka 120 miljoner, skogsförbättringar för 37 miljoner,
arbeten under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för över 220 miljoner, statliga
byggnadsarbeten för 97 miljoner, därav arbeten med färdiga
entreprenadhandlingar för 25 miljoner. Bara detta blir ett beredskapsprogram för sammanlagt
omkring en miljard. Över 150 miljoner skulle dessutom med fördel för
folkförsörjningen kunna sättas in på ladugårdsförbättringar,
gödselvårdsanläggningar, dikningar m. m. vid jordbruket. Dubbelspår vid våra järnvägar skulle
behöva byggas för ett par hundra miljoner, ny elektrifiering verkställas för
130 miljoner, lok och rullande material skulle behövas för ett 50-tal miljoner.
Beträffande urvalet av arbetsobjekt säger erfarenheten från förra krisen, att
det är bra med ett mycket stort antal arbeten, som inte kräver alltför lång tid
att avslutas sedan man en gång börjat. Ur den synpunkten måste ett sådant
storverk som Svea kanal rensas bort i allra första omgången, om det också ur
andra synpunkter vore något att reflektera på, vilket det med våra
trafikförhållanden knappast torde vara. Däremot kommer bostadsbyggande och
bostadsförbättringar på landsbygden i en hög klass av lämplighet. Detta icke blott
emedan det ger många arbetsobjekt med stor spridning, utan också därför att
det är ur social synpunkt högst önskvärt att få en fortsatt sanering av
landsbygdens bostadsbestånd, och emedan en så stor del av den lösgjorda arbetskraften
utgöres av byggnadsarbetare.
Det fortsatta bostadsbyggandet hänger emellertid på möjligheten att nedbringa
kostnaderna. På vilka vägar detta skall ske är en av knutpunkterna.
Byggnadsmarknaden och dess problem har ställts i centrum för den oifentliga
diskussionen genom de båda byggnadsdagarna i Eskilstuna vid månadsskiftet. Enligt
tillgängliga referat var det vid denna sammankomst framförallt
byggnadsarbetarna som ställdes i gluggen. Byggnadsarbetarnas löner, säger tidningen Folket,
kom att stå i centrum på ett sätt som i någon mån ledde diskussionen bort
från den väg arrangörerna menade att den borde gå. Men det var väl knappast
någon som väntat något annat, säger samma tidning: "Byggnadsarbetarlönema
är ju det lättaste att tala om."
Byråchefen i socialstyrelsen Alf Johansson, som har den mycket vanskliga
uppgiften att försöka lirka samtliga intresserade parter till en för nuvarande
förhållanden dräglig uppgörelse om byggnadskostnaderna, påpekade att dessa
kostnader på landsbygden under tiden 1935—39 stigit med 30 å 35 procent.
’582 Anledningarna är flera, men pn av de viktigaste är tillämpandet på landsbyg-
Tipen 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
