Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Landgren, John: Arbetslöshetspolitikens dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Landgren
miska trycket ännu inte är tillräckligt hårt för att driva fram de arbetslösa
till arbetslöshetskommittéerna. Så länge man med denna förklaring blott
konstaterar ett uppenbart faktum, är ingenting att invända. En anstrykning av
cynism får emellertid resonemanget, om man därutifrån vill göra gällande, att
åtgärder emot arbetslösheten ännu icke skulle vara motiverade. Diskussionen
om åtgärder emot arbetslösheten har onekligen präglats av en viss tveksamhet
av denna art under de senaste månaderna. Tveksamheten kan visserligen långa
stycken förklaras genom den allmänna osäkerheten, prisutvecklingen,
ränteläget och byggnadskostnaderna. Men även det kallsinniga väntandet på att
hjälpsökandesiffrorna skulle stiga, d. v. s. att trycket på de arbetslösa skulle
öka, har spelat en viss roll för tveksamheten. Det synes därför inte alldeles
omotiverat att just nu ställa en i detta sammanhang avgörande fråga; är det
över huvud riktigt att binda arbetslöshetsåtgärderna vid antalet hjälpsökande
och hjälpbehövande med den innebörd detta enligt gällande författningar och
praxis har?
Till en början är det ju alldeles klart, att principen skulle vara riktig, i den
mån arbetslöshetspolitiken endast ville vara en hjälppolitik. Självfallet skall
endast den ha hjälp, som behöver hjälp. Den sortens arbetslöshetspolitik anses
ju emellertid nu med goda skäl tillhöra det förgångnas skuggor. Modern
arbetslöshetspolitiks syfte är icke att bereda nödtorftig hjälp åt samhällets
olyckliga utan att skaffa en förnuftig användning för ledig arbetskraft. Och
det är väl knappast någon tvekan om att folk, trots att de icke behöva hjälp,
med stor fördel kunna arbeta. Ur samhällsekonomisk synpunkt ligger
arbetslöshetens orimlighet naturligtvis däri, att stora mängder arbetskraft går
hopplöst till spillo. Att tillvarataga den arbetskraften, att så långt möjligt minska
spillet, kan inte på minsta vis hänga samman med ett hjälpbehov, som därtill
är ganska godtyckligt definierat.
Det principiella svaret på den uppställda frågan kan sålunda formuleras så,
att arbetslöshetsåtgärder i modern mening rimligtvis icke kunna göras beroende
av antalet hjälpsökande. Detta måste i vart fall anses vara en klart motiverad
och oomtvistlig huvudtes. Sedan utgångspunkten så är klar, kunna praktiska
invändningar alltid bli föremål för diskussion. En av dem skall omedelbart
tagas upp till behandling.
I arbetslöshetsdiskussionen dyker sålunda ständigt upp den frågeställningen,
huruvida det kan anses berättigat att sysselsätta folk vid arbetslöshetsarbeten,
när det samtidigt råder brist på arbetskraft inom jordbruket och skogsbruket.
Frågan tillspetsas därav, att lönerna vid åtskilliga arbetslöshetsarbeten ligga
över lönerna i jord- och skogsbruket. Många goda medborgare och skribenter
inlägga i frågeställningen en moralisk betydelse. Inte kan det vara rätt, att
590 samhället hjälper den arbetslöse, när han kan få arbete i öppna marknaden.
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
