Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Svanberg, Victor: Den unge Strindbergs samhällssyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Svanberg
makter, man glömde sig och slogs, för öppna fönster så att folksamling
bildades på gatan och polisen måste uppträda för att få fönsterna stängda.
När så frågan avgjorts, skolkade ridderskapet den första dagen och kommo
igen den andra utan att få uppbära glåpord, ty det fanns också ett ridderskap
utan sköldar. Samma uppträden förnyades vid första valen till andra
kammaren. Man skrev av tidningamas Stockholmslistor på svarta tavlan och
efter någon diskussion slogs man ånyo om vilka som skulle strykas." (En
fristat under skräckregeringen. Svenska Medborgaren 8 o. 11. 7. 1874.)
Scenen återkommer i Tjänstekvinnans son, dock betydligt mindre
dramatisk. Vilkendera versionen som är tillförlitligast, undandrar sig vår kontroll,
liksom mycket annat i självbiografin.
Den första besvikelsen träffar Strindberg på en herrgård i Södertörn, där
den adliga husbonden behandlade alla underlydande, inklusive informatorn,
som drängar. En replik i självbiografin, att Strindberg trodde klasskillnaden
var avskaffad 1866, är ett exempel på borgerlig naivitet. Allt som i lag kunde
göras för att jämställa adeln med andra samhällsmedlemmar var onekligen
gjort. Husbondelater voro ingenting utmärkande för adelsmän på 1860-talet.
Oviljan mot bördens anspråk blir för lång tid framåt en grundsten i
Strindbergs samhällssyn. Den har tagit sig sitt mest etsande uttryck i Nya rikets
skoj med ätten Hund av Hutlösa.
Nästa chock har Strindbergs liberalism fått i Uppsala. Adelskap sattes
där alltjämt högt men framför allt upptäckte han i vetenskapsmännens
anspråk en lärd skråanda. Först har han saknat verklig idealitet hos de
akademiska lärarna och de studerande, därefter han har börjat se ned på
deras verklighetsfrämmande passivitet. När han senare funnit
boströmianis-mens och esteticismens anda utbredd över landet, han har brännmärkt
litteraturforskaren, som kallar pornografi humor, om den är gammal, och de sig
så kallande idealisterna, som samlas i klungor till goda middagar och hellre
dricker konjak än talar om idéer. Ingen kan glömma dessa typer, som läst
kapitlet Entreprenörer i Nya riket.
Emellertid har hans framstegstro varit oanfrätt, när han 1872 lämnade
Uppsala. Mot den akademiska efterblivenheten i Uppsala vet han ett
botemedel, som han nämner i en tidningsartikel detta år: det är att grunda ett
universitet i Stockholm.
Strindberg blir nu journalist i den liberala pressen, och vi ha från denna
tid säkrare hållpunkter vid studiet av hans uppfattning av kultur och
samhällsliv.
I en artikel i Stockholms Aftonpost 29 april 1872 gör han i förbigående
en anmärkning om överflödet av ämbetsmän i Sverge:
610 "Är 1850 lönade staten 60,342 civila och militära ämbetsmän och 11,590
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
