Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Svanberg, Victor: Den unge Strindbergs samhällssyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Svanberg
Utveckling skall dock ha börjat redan 1872, då han läste Toquevilles bok om
demokratin i Amerika.
Toquevilles bok är en studie över folkviljans tyranni, gjord med den
jacksonska regimen för ögonen. På 1870-talet upplevde Amerika en liknande
andlig kris. Efter sin seger i slavkriget hade det republikanska partiet nått sin
triumf och sin prövostund. Det gjordes ansvarigt för den ekonomiska krisen
1873 och störtades vid valen samma år.
Intet europeiskt land kan uppvisa så stora politiska och sociala likheter
med 70-talets Sverge som Förenta staterna. I båda länderna har man på
1860-talet ett demokratiskt genombrott eller en regimförändring, som kunde kallas
så. Den nya majoriteten är på båda hållen sammansatt av ett delvis nyrikt
borgerskap och av jordbrukare. Förenta staterna beredde sig dessa år till att
fira hundraårsminnet av sin frihet, och i svenska riksdagen torde Strindberg
i januari 1874 ha åhört överläggningar om att hedra jubileet i världens
friaste stat. Men i landet utan kung och utan adel riktades som bäst kritiken
mot det tyranni, the selfmade man kan utöva lika bra som monarker och
riddersmän. Även den amerikanska skönlitteraturen genljöd av denna
uppgörelse. Strindberg har lärt känna den hos de s. k. amerikanska humoristerna,
Bret Harte, Mark Twain och andra. Han har hört dem hudflänga de liberala
idealen, sådana de tillämpats till egen fördel av smarta businessmän. Han
har känt, att dessa amerikaner hade något att säga, som angick dåtidens
svenskar:
"Amerikanska humorister började nu översättas och måste ha slagit an
några väl spända strängar hos samtidens människor. Där var allting
behandlat och skärskådat frän nutidsståndpunkt, och följaktligen blev allt bosch.
Amerikanarens realsinne hade i kampen för tillvaron genomskådat livets
sanna betydelse.–-Varken rang, storhet, talang eller rikedom
avnarrade honom någon beundran; intet förflutet, gammalt ingav honom
aktning –-den förtryckta kvinnan och den förtryckta negern avlockade
icke några tårar; tidningspressen, ur vilken dessa författare utgått,
behandlades med samma förakt som varje annan affär–-tron på
domstolsrättvisa och kärleken för allmänt väl var bortblåst och ersattes av
fick-revolvern."
Det finns ingen särskild anledning att betvivla Strindbergs uppgifter i
självbiografin, att han tillägnat sig denna fräna samhällskritik så tidigt som
1873—1874. Men några samtida bevis för saken föreligga inte.
Det första tecknet på en ny uppfattning av borgerligheten är det obetydliga
dramat "Anno 48", som tillkom 1875. Dess huvudperson är en självgod och
brutal borgare, en förstudie till Nikolaus Falk i Röda rummet. Det är, som
614 Lamm visat, en fransk litterär typ. Här saknas ännu ett väsentligt drag hos
Tipen 10 , 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
