Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst V. Skulpturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulpturen
övrigt, och Kungen var heroisk, som det anstår en kung. Båda voro utmärkta
i sitt lilla format, men förlora säkert inte på en uppförstoring.
"Harpolekare" av Stig Blomberg var även den en småskulptur, men ack
vilken utsökt liten sak. Blomberg är yngre än de nämnda kollegerna och har
en annan uppfattning av livet. Han är optimist, inte fatalist, och hans skulptur
speglar alltid hans goda humör. Kompositionerna äro direkt roliga att
titta på, man blir omväxlande glad och förvånad, och det är en god
omväxling. Man blir glad för den soliga och varma älskvärdheten hos hans
figurer, förvånad över de halsbrytande poser i vilka han med tecknarens
snabba hand fångar modellerna i materialet. Han är nämligen fader till de
berömda springande barnen, som pä sin tid fick ett pris på konstolympiaden i
Berlin, och till de brottande pojkarna, som visserligen inte fått något pris, men
väl varit värt ett. Mig veteri igt har man aldrig i historisk tid sett något
liknande av någon annan skulptörs hand. 1 sådana ting är han berömvärt
originell. Han är också upphovsman till den svit reliefer i trä, som skall pryda en
av matsalarna på det nybyggda fartyget Stockholm, och som
stockholmspubliken i två flyktiga dagar hade tillfälle att avnjuta vid en utställning i
Konstnärshuset i somras. De föreställa scener med motiv ur näringsproduktionens värld,
sådant som har med matsal att skaffa. Sviten är värd alla lovord den kan få.
Den var praktfull.
Blomberg har en humoristisk ådra, vilket är sällsynt hos skulptörer, men
han vet att bemästra den och ge den en form som aldrig överskrider, inte ens
tangerar, den goda smakens råmärken. I dystra tider är denna egenskap ett
betydelsefullt plus, därför att den återställer tron på att ragnarök trots allt
ännu inte är inne. Dessutom ger den omväxling och liv åt den annars allvarliga
uppsynen hos vår skulptur.
Jag vet inte om Bror Marklund har humor men är benägen att tro det.
Har han det, är den dock av annat slag än Blombergs. Hans humor är i så
fall bittrare och närmar sig karikatyren. I hans "Arbetarhustru", som hade
god volym och en utmärkt ytbehandling, hade ansiktet fått ett karikatyrmässigt
skimmer. Här sticker åter strävan efter psykologisk gestaltning fram och i
skärpt form. Ett steg till och Marklund är förlorad. Så långt jag kan döma
av det lilla jag sett av hans verk, hör han emellertid till våra mest
hoppingivande ungdomar.
Med undantag för den tillspetsade karikatyrmässigheten kan detsamma
sägas om Edvin öhrström. Han har gjort en boxare som är förträfflig och
hade med några andra skulptur av måttligt format, som samtliga voro bra. En
liten reservation vill jag dock göra för den som kallades "Melankolikern". Den
var passabel, men inte mer.
Till de yngre hör också Gustaf Nordahl, vars tvenne gipser "Birgit" och 635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
