- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
5

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

ocli försöka skaffa sig mod geuom att, arbeta sig npp
till raseri.

— Hvad betyda pengar? fortfor ban. Jag
behöfver inga pengar. Jag ämnar slä mig ned bos
dig. Jag vet, att dn tanker gifta dig. Jag Mitte
det omtalas, fastän du höll det så hemligt, min
gosse! Jag bSrde det ocli sade till mig själf: „Godt,,
nu skall jag flytt» till min son, så får hans hustru
pyssla om mig."

Den uuge mannen ryste. Han tänkte p& Patty
och han såg på den gamle, listige, lastfnlle, försupne
mannen, sora stod här framför honom och sora var
hans far!

— Du bryr dig visst inte om att flytta till
mig, svarade ban kallt. Dn sknlle inte en vecka
stå ut mod att vistas hos mig och det vet dn myk»
ket väl. Till du säga mig hvad det är du nn önsknr
och hvarför dn lämnat Glasgow?

— För att komma och gratulera dig! svarade
fadern med ett rnsigt fnissande. Walter Jones ocli
Patty Stanton tredje lysniugsdageu, som du vet! Ja,
jag fick veta det! Men inte af dig! Säg, ropade
han med ett plötsligt ntbrott af raseri, skulle du ej
bjuda din egen far på ditt bröllop, än otacksamme son!

— Nej, svarade pastorn sträugt, det skulle
jag ej göra, då ban

är sådan ban är.

— Jaså, du
skäms för honom?
Du har hållit
honom undan?
genmälde den gamle
liånleende af
skadeglädje, då ban
såg huru sonen
vred sig för hvarje
lians ord, samt
huru lärgen kom
och gick på hans
kind. Nå, men nu
får du det nöjet
att presentera mig
för squireu, för
lians dotter Patty
och för alla dina
vänner. Det
kommer att hli en
angenäm öfverraskning f»r dem. Dn
bar visst sagt dem,
att jag är död.

— Nej, det bar jug inte gjort.

— ÖiiBkar du inte, att jng vore det?

-— Gud bevare mig ifrån det! stönailä pastorn.

Sedan stodo de bägge männen tysta ocli
betraktade hvarandra, den ene så fia, slätrakad och
prydlig, den andre förstörd ocli förnedrad al
dryk-kenskap. Fastän fönstren stodo öppna var rummet
likväl uppfyldt af lukten af spirituösa samt tyktes
ha förlorat en del af sin trefnad och prydligbet.
Plötsligt kastade den unge mannen sig ned pä en stol
invid bordet, gömde ansiktet i händerna och brast
nt i en ström af tårar.

Fadern stod och stirrad» på honom ined sin
nisiga blick och såg sedau från honom bort till
skänken, sökande sin tröst i nöden, Men skifvan var tom,
dörrarne stängda och nyckeln urtagen. Herr Jones
blef förbittrad.

— Sesil, aluta un med den där galenskapen,
sade hon brutalt. .Tag blir belt sjuk af att se på dig.

Det skarpa Hllinälet återgaf den unge mannen
hans själfbehärskning; ban såg genast upp raeil
kinderna fnktiga af tårar, som icke voro så belt och
hållet oinanliga, ty den tragedi, med hvilken lian uu
stäldes ansikte mot ansikte var någonting, som nian
ej kuiide öfvervinna genuin inaulighet.

— Låt mig veta, hvad det är du ville, sade
han trött.

— Jag vill ha mera peftigar, fräste fadern.
Värkan af den dryck han stimulerat sig med bökade
nu försvinna. Jag kan icke lefva med det du
gifver mig. Glasgow är en dyr stad. Hela kapitalet
borde ined rittta tillhöra mig.

— Dn har haft tvåhundra pand om året,
hälften af räntorna på min privatförmögenhet.

— Jag vet det. Men nn vill jag lia tre.

(Forts, följer),

Teaterrevy.

Svenska teatern.

De stora löftenas tid ingick med detta spelår.
Det är öfverflödigt att påminna om deras
innebörd och upprepa de fraser, med hvilka de afgåfvos.
Faktum är, att flere bland samhällets mest ansedda,

Observatorium på Mont Blane.

koustälskuude och förmögna män ansågo sig med sina
namn böra understödja ett företag, som hade
fosterländskt syfte, och som delvis redan vunnit, som belt
och hållet borde vinna allmänhetens sympatier. Dessa
män, den nya garantiföreuiugeus delegation, åtogo
sig till och med, då ingen direktion stod att få,
ansvaret tör tcatervärksamheten i sin helhet, utsågo
inom sin krets en ekonomiskt värkställande direktör,
valde en s. k. repertoarkoniité, till stöd för den
sce-uiska ledaren, "f.li läto ändtligen den själfkorade
aspi-rantcu pä teaterspiran — det nya systemets
signa-list — bekomma den eftersträfvade sekreterareplatsen.

Strider och polemik, som detta oaktadt fortforo,
upphörde emellertid, när delegationen till instruktör
och regissör engagerade Itr August Lindberg, som
alla viste vara en förfaren ocli energisk teaterledare)
hvars skådespelaretalang äfven kunde påräknas som
en viktig faktor i publikens ynnest, üch
förberedelserna till en ny tingens ordning vidtogo.

Affärerna ined dou afgående styrelsen ordnades,
nyu pongar anskaffades, och personal engagerades;
dramatiska föreningens teaterskola tlck i det
fosterländska reformutionsprogranimet en mäktig häfstång
— ej minst uär dess förträffliga ledare, br Adolf
Lind-lors, angafs, som predestinerad gäst på svenska sce-

nen; och slutligen lät mau budkuiie utgå till alla
landets teater författare med uppmuntra ruin an maning —
hr Tavastst|jerna iick till och med löfte om 500 mnrk
i lörskott på sitt tantiem för ett nytt, skådespel.

Efter en kort sejour i Åbo — en angenäm och
ostörd smekmånad för den nya regissören och hans
personal — började säsongen i Helsingfors under goda
auspicier, ty br Lindberg höll ännu tyglarne i sin
hand, och arbetet, bedrefs med intresse neil energi.
Några bland de nya programmen iöllo, men ersattes
med goda repriser; och ett par uppsluppna lustspel,
som visserligen ej föllo teaterns äldre vänner i
smaken, tnen som inlör galleriet uppnådde en bullrande
succés de rire, gåfvo pengar i kassan. Ett par
inhemska namn tillkommo dessutom på personallistan,
visserligen på intet, sätt representativa, men i alla
fall antydande oförtröttadt reformationsnit., och både
publik och kritik visade sig välvilligt stämda.

På detta sätt hann man två månader framåt,
med en medelrecett af inemot den summa, som inan
i offentliggjorda kalkyler angifvit vara tillräcklig för
teaterverksamhetens upprätthållande — detta likväl
innan senare tillkomna kostnader för mellanaktsmnsik,
br Lindbergs aftonpeugar och diverse extra aflöningar
befunnits nödvändiga.

Ilen då råkade
ett, tn, tre,
maskineriet i olag.

Efter Hamlet,
som redan tidigare
blifvit omnämd i
en teateruppsats i
denua tidnings
profnummer, följde
Dandefs
folkskådespel ArUsiskan
med sina vackra
körer af Carmens
kompositör, men
gjorde ej beräknad
lycka. Åtgärden
att på förhand
nt-puffa nya program,
hvarför redan den
förra regimen
klandrades, liar
nnder nuvarande
ledning anlitats
intill en öfverdrift,
Bom straffat sig
själf: Arlesiskan, i

själfva värket ntförd utan lokalstäuiuiug i ton,
samspel, karaktäristik ocli utstyrsel, motsvarade i intet,
afseende storartade löften och väkta lörvitntningar —
och föll. Stycket gafs oriktigt och blef däriör
tråkigt.

Från denna tid, eller midten af november
började, ett betänkligt vacklande röja sig både i teaterns
värksauihet och i publikens intresse. Konkurrensen med
Tournée Ida Aalborg och sedermera med
Keprésenta-tions Febvre torde därvid endast hu varit af
momentan betydelse. Orsaken låg belt enkelt i hvad som snart
blef hvarje teaterbesökaie tydligt: att dou sceniska
led-uingen hade börjat glida br Lindborg nr händerna,
och att lians energi tröttnade med det stegrade
nödtvånget att inför allmänheten stå till svars för
följderna af beslut, som blifvit fälda af en annan.
Haus enda röst vid val af repertoir och rollbesättning
hade råkat, bli minoritet.

Mon påstod vissorligen detta vara ön följd ai ett
öppet ord från lians sida till teaterns sekreterare, att
de inhemska krafterna vid teatern fiiga voro att bygga
på, att tiden ej inedgåfve elevuinlcrvisning pä teatern,
då ständigt ny repertoar behöfdes, och att man
sannolikt borde uppskjuta det offentliga
reformationsverket,, ti)» publiken möjligen ville nedstämma sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free