Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 2.
Tider
13
Det nya riksdagshuset i Berlin.
ningen: alt värkade mäktigt, pä den lifliga gossens
mottagliga sinne. Redan tidigt utveckade han en stor
förrn iga att teckna. Först ville hftn bli målare, men beslöt
sig sedan tör byggnadsfacket, begaf sig 1859 till
Hannover besökte följande år berliner akademien och
därefter polyteknikuin i Giessen, där den gamle Ritgen,
Wartburg!! återställare, dä lärde. Efter kort värksmnhet
som hessisk byggnadsaceessist kände ban sig äter dragen
till Berlin, där nan efter längre studier vid
bygguadsaka-deinien värkade i Martin Gropius (18(16) "och Richard
Lucae (1867) atelierer. Men afgörande för lians bela
riktning l.lef en två-årig värksauiliot under Hitøig, för
hvilken ban hade att bearbeta planerna till palatset
Kronberg i Warschau. Hitz.ig, mästaren till börsen ooh
riksbanken i Berlin, var den tiden den härskande arkitekten
i det förnämare privatbyggeriet. Eller lians flyttning
till Frankfurt ani Main företog Wallot flere vidsträkta
studieresor i Italien och drog till sig uppmärksamheten
genom flere byggnadsföretag, säsotn bankhuset för
Emanuel Muller, hotellet „Stiult Ulm" och Philipp Hofmanns
tregafvelahufl. I utlandet, blef hans namn bekant genom
några mycket skickliga konkurreiisarbeten för
minnesvården på NioderwaltC för begrafiungsplatser i Dresden
och Wien, men framför alt för det effektfulla utkastet
till centralhaugärden i Frankfurt ani Main, för hvilket
ban 1880 eröfrade 2:dra priset. Genom detta utmärkt
vackra arbete väkte ban den största uppmärksamhet i
norra Tyskland, sä att lians friungång vid täflan om
riks-dagsbyggnaden ej mer värkade sä öfven, skande."
1883 flyttade Wallot till Berlin och o.vertug
upn-förandet af huset, sedan ban omarbetat det prisbelönade
utkastet 1884 lades grundstenen ooh 18S5 blef Wallot
kallad till medlem af konstakademien i Berlin.
Fasforns Semfi^el.
Öfvers, fr. eugelakan för Tideu.
— Det kan dn inte fä. svarade sonen. Om
du nödvändigt vill veta det, sä har jag gått in pà
att förskrifva hälften af miu förmögenhet ät min
hustru nu genast, och (len andra hälften när dn dör.
Därför stAr det ej i min makt alt gifva dig större
underhåll. Dn har slösat burt hela din egen
förmögenhet och du har inga anspråk på min mors pengar.
— Godt, svarade herr Jones, medau hans
hufvud och händer darrade af raseri och svaghet. Då
stannar jag hos dig. Jag stannar liär. Jag är
säker på, att din blifvande svärtar blir mycket glad
att få träffa sin gamle vän. Ty vi voro
skolkamrater. Jag är öfvertygad, att ban kännes vid uiig, fas!
miu egen son* är för stolt utt göra det. Jag
stannar här, fils jag ledsnar vid laudtlifvet.
Deu unge mannen betraktade honom ined stum
förtviflan. Han viste, att böner och argument ej
fjällade till någoutiiig och deu enda hotelse han kunde
använda — att lian helt och hållet skillle taga
understödet ifrån fadern - innebar ingenting
skrämmande, ty hatt kuude ej utföra den. Skandalen skulle
bli tusen gånger större, om ban lät. sin far komma pä
fattighuset. Han steg slutligen upp och gick ut. Hans
hushällersku hade kouimit in och med bortvändt
ansikte tillsade han henne att göra en säng i ordning
och duka fram k väl ls vard ät tvä. Han, hvars lit i
Acton varit sä exemplariskt, blygdes att säga hvem
lians gäst var. Fadern kuude lyälf fä förkuuna det,
om ban ville, det var mindre plågsamt pä det viset.
Sanningen måste bli känd. 1’å deu ort, där deu unge
mannen — som då var yngre och mera hoppfull —
hade siu första tjänst hade han gjort ett försök att
upprätta sin sjunkne fader. Hau hade tagit honom
hem till sig och gjort livad ban kunde för honom.
Och resultatet hade blifvit en skandal, soiu drifvit
honom til] andra ändan af Euglaud.
Han var visserligen fast besluten att gå direkte
till si|uireii och yppa alt för honom, meu när hau uior-
goueu’ därpå gick ut stannade ban likväl flere
gånger på den hvita, dammiga vägen och sedan åter
under liudarne utanför grindstngau. Solskenet flöt i
lysande strimmor ued omkring houoni, där han stud.
Intet ljud hördes utom binas surrande ofvanom lians
hufvud och skramlet af en skördemaskin från ett
närbeläget Hilt, Trots huus beslut fyldes lians ögon
likväl med vredens tårar, då hau såg sig omkring och
iakttog kontrasten luellau naturens fridfullhet och del
tumult af blygsel och sinnesrörelse, som rädde inom
honom. Där låg skolan, hvarest han fyra gånger
1 veckan började dagen med hön. .Mellan träden såg
lian en skymt, af den grå kyrkan sin kyrka.
Medan ban betraktade ull. detta, antog haus hemlighet
eu alt vidrigare och jilttelikare gestall.
Hau gjorde en kraftig ansträngning för utt
vända sig om och gå iu genom parkgrinden ocli fick
då sikte på 1’atty ucli hennes »yster, fru Kuley, »om
kommo gående genom alléu i riktning ål honom till.
De voro ännu långt borta, deras ljusa
soiumarklädiiin-gur och parasoll skiftade från ljus till skugga, från
skugga till ljus, ull efter som de skredo framåt. Deu
uuge mu|||le|| stannade där hau stud. Om Fnlty
varit ensam hade lian gått fram till |le|ine och berättat
henne alt och säkerligeu vunnit tröst, ehuru han i
dettu ögonblick betviflade det. Men Purtriilgeb
närvara afskräkte honom. Hau väude »ig om ooh log
till flykten. Uan ämnade låta dem passera de
voro troligtvis pä väg till prästgärden — och sedan
*myga »ig in för att få träftu squireu.
Han misstog sig icke. då hau trodde, at| de
äuiuadu sig ued till prästgårdeu. De ginge för att
fråga efler honom ucli när de närmade sig målet lur
siu viunlriug mötte de en främmande, förfalleli,
gammal liiau, hvilken de betraktade ined förvåning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
