- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
20

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

TIDEN.

rosengård, Un ott fregat.tskepp och ftn ett, helt
me-nageri, och Rom lockade lydiga slafvinnor från den
ena extravagansen till den andra, från porc-ipie till
(Xreemiennfi, från limmet A la atndimt till baigncHM» ä
la fj-iootité och från ch hit cmihant till pouf h la puce.

Ocli Hunn ett århundrade — till vår egen
samtids frigjorda damer, hvilkas behag den mmidninu
krönikan ej huller fritager från vissa konstgrepp . . .
Det iir dem jag Signar dessa rader, ej ntan hopp
alt en vacker dng få se dem kamma sina mjnka lockar
i solskenet på sin balkong, med tnnken på den, Rom
till deras fromiiia~stulit hemligheten om Palma
Vec-chins vackra döttrar i contessa Nania toalettskrin.

Farce de Pathelin.

Advokaten Patélin, som i dessa dagar
upplö-res på Svenska Teatern, år al mllkta gammalt
datum och intager i det Iranska, och därmed i bela det
moderna lustspelets historia en plats, som kan vara
vård att bemärka.

När medeltidens vidlyftiga och tnnga mysterier
började befinnas tråkiga, hälst deras änglar och
djeflar altmera ägnade sill uppmärksamhet åt. symboliska
spekulationer ocli metafysiska problem, fingo Le
C’on-frères de lit Passion, som ägde privilegium på deras
uppförande i Paris, farliga konkurrenter i ett par
andra dylika brödraskap Lea Clercs de In Bazoclte meil
sina allegoriska och abstrakta moraliteter, samt Les
ßnfants-sans-Soucy, hvilkas sotier och framiür alt.
far-cer slogo hvarje rivaliserande genre nr brädet.

Reilau på 1100-talet och än tidigare kallade man
eu mängd mycket populära dikter och visor,
författade till hälften på folkspråk och till hälften på
kökslatin, faroia eller famla, ott namn, som med
betydelsen af något blandadt öfverflyttades på den senare
medeltidens muntraste dramatiska alster och blef
ursprunget till benämningen farce.

Dessa, stundum endast, en dialog, stundom mera
sammansatta, alltid at ett mycket burleskt
satiriserande öller moraliserande innehåll, och oftast i en
lindrigast, sagdt grofkornig form, voro ännu under
1300-talet särdeles primitiva, uppfördes på en estrad
i ett gathörn eller på ett marknadstorg, ocli
framfördes al brödraskapets medlemmar iförda
fantastiska dräkter, bjällerkåpor, åsneöron ocli diverse
parodiska emblem på makt eller helighet. Deras
popularitet ökades med hvarje årtionde, och snart fans
knapt en stad, knapt en borg, knapt en landsbygd,
som ej hade sin egeu trupp, sin egen literatur och
sina egna intressen representerade på scenen. Det
ilr ej svårt att första detta, då det gäller en tid,
som hvarken kände tidningar eller censur, hvarken
politiska klubbar eller sociala samfund. Man fick på
scenen tillfälle att offentligt uttala eller böra uttalas
sina önskningar, sitt missnöje, sitt klander oeh sitt
beröm. Mäniiiskoanden började vakna efter
århundradens slummer i auktoritetstro eller fantastiska
dröiu-me.rier. Midt i en tid af örlig, pestilens, uöd och
cläude sjöng man glada visor tör att öfverrösta
klagan och jämmer omkring sig, började liksom i
barnsligt uppsluppen lek pröfva sina egna krafter, ville
öfvertyga sig själf om sin rätt till frihet i tanke och
handling, och missbrukade henne i sin yra.

I dessa allegorier och farcer kunde ofta de
gröfsta anspelningar riktas mot världslig och andlig
öfverhet liksom mot enskilda personer, men förargade
sig uågou däröfver, svarade man endast med eu glad
visa, liksom brödraskapet Les Cornnrds i Rouen:
Nmiih do pensoiw avoir diet chose,
06 auleur.ta puissent faire glose!
Si 1’on s’en sent piqué au poiuct,
Mossieurs, ön ne lViitendra poinct!

Såsom ilen förste författaren inom denna genre
räknar man Adam de la Tlnlle, kallad Adam le Bossn,
född i Ärras omkring 1230, död omkring 1288 1
Napoli på en resa till Italien i sällskap med grefve
Robert af Artois. Hans första arbete Jeu iVAilam
eller de la FeuiUre är ingen egentlig pjes ntan endast
en rad scener, d|lr diverse personer uppträda i tur
och ordning, skämta med sina grannar, skratta ocli
dricka. Det andra kända, men vida mindre originella
arbetet af hans hand är Robin et Marion, ett, slags
pastoral i särdeles nrsprunglig operu-comiqne-stil.

Iluru många dylika mer eller mindre dramatiskt
anlagda och utförda iarcer som funnits, vef. man ej,
men uuhtger tusental, ehuru knapt, halft annat
hundrade blifvit bevarade för att bli en källa till både
ideer och typer lör en Habelais, en Montaigne, en la

Fontaine och en Moliére. I sitt arbete
BUiliotliS-que franmise (1584J säger Antoine de Verdier, sieur
de Yauprivas, om deu ursprungliga farcens karaktär:

„ Ka reell är en aki komedi, och deu kurtaste var högst
skattad, för att undvika dim ledsnad, soiu en
utdru-gen langl rådighet skänker åskådaren. Enligt Ø|-atian
du 1’oBt’a Art de rhëtorique lar en farce eller eu
so-tie ej öfverskrida lemhuudra verser".

iilaiid alla farcer är det dock en, som frumiör
andra och Biiurt sagdt ensuni — eller vid sldau
al Cervantes mellanspel — ända till vår tid bevarats
från glömska genom sin kraftiga komposition, sitt
dramatiska lif och sin omedelbara komik. Det är
Maistrv Pierre Pathelin. Detta stycke är författadt,
fore 1470 uch utgafs i tryck 14-ilO, men hvems
faderskapet är vet man ej med säkerhet; det har suc-

cessivt tillskrifvits Francois Yillon, Pierre Blanchet
och Antoine de La Sale. Personagerna däri ha snart
sagdt blifvit legendartade, liksom en stor del af dess
verser blifvit ordspråk. Moliére skattade ett
exemplar däraf såsom en al dyrbarheterna på sin bokhylla,
ocli det har bearbetats på både vers och prosa, lör
både talecenen och operan, och tillhör än i dag
Frankrikes stående klassiska repertoir.

Den bearbetning, hvari det härstädes gifves
ehuru i en. frän literär synpunkt, synnerligen
misslyckad och atillös öfversättning — är 1700
värk-stald af tvänne sydfranska författare, Jean Pala]irat,
sienr de Bigot, född i Tonlouse 1650, advokat och
död 1721 aäsom handsekreterare bos härtigen af
Ven-diWne, samt. hans vida mera framstående inelarbetare
David Aiafustin Brueys, född i Aix 17+0, död i Paris
1723, präst och lika flitig förlattare af teologiska
stridskrifter som af komedier, bland hvilka Voltaire
högre än alla Moliéres arbeten uppskattade Le
Grön-itewr, som under namnen TvdrvUjgen och senare Den
knarrigt gifvits äfven i Stockholm, ej mindre än 54
gånger mellan 1708 och 1883.

Når Advokaten Patelin i bearbetad form först
uppfördes i Sverige är obeknnt. Men det, finnes
bevis för, att stycket tillhörde de franska skädespelarcs
repertoir. hvilka af Gustaf III inkallades till Sverige.
Konungen lindé nämligen begärt ett franskt spektakel
ilen 24 mara 1789, hvilket emellertid till följd af
sjukdomsfall och rollombyten mötte svårigheter, och
resulterade i ett ursäktande bref från Andre
Direc-teuren vid Kongl. T||eatrarne A. N. Clewberg — född
i Åbo och bibliotekarie vid Åbo akademi — till
kammarjunkaren de Besche. Detta bref, som finnes i enskild
persons ägo i Stockholm, innehåller bland anmat:
„Sedan fransyska Trouppen bela förmiddagen rådgjort,
hafva de ändtligen nu kl. 1 funnit det enda möjliga
Speetaole vara 1,’amant Bourru och L’Avocat Patelin
hvarom jag aupplicerar, att V. Hr Kammarj. tänktes
avertcra Kongl. Majrt, ifall H. M:t nädigat; ej
refuserar ett, så elakt Spetftacle."

Den gamla farcen stod tydligen ej högt i kurs
vid svenska hofvet ocli bar ej häller vid senare
upp-tiirande på svenska gjort nämnvärd lycka. Öfversatt af
H. A. Knllberg gafs det en gång på Operan i
Stockholm 1818, samt därefter på Arsenalteatern 10
gånger i ii till 1825. I ny öfersäMning af L. A.
Malmgren, efter Brunna danska bearbetning
Ijammeprwura-toren, upptogs det sedermera 1858 på dåvarande
Mindre Theatern, men gick där endast -t gånger. Och när
det 1881 introducerades på Svenska Teatern i
Helsingfors, lyckades det ej häller väcka nägot lifligare
intresse.

Bearbetadt till buffa-operett af ife ’Leuven och
Langlé, fritt, öfversatt al F. G. Kolthoff, och späckadt
ined originalkupletter af Daniel Hvasser ocli Juhuu
Jolin, saint försedt med ninsik at’ den bekante
kapellmästaren Jacopo Foroni, gafs styuket äter pä operan
i Stockholm 1858, och har i sin lyriska form
upplefvat några repriser.

Detta är i korthet historien om Farce de
Pathelin, ur hvars ofvan omnämda första upplaga, trykt
af Germain Borceaut i Paris 1490 — således
unge-lär samtidigt med boktryckarkonstens införande i
nordell — jag lånat ett par trligravyren, hvilka
härjämte i facsimile återgifvas. H. M.

Manchester-kanalen.

yàrsdæen blef den stora sjöfartskaualen
mellan Liverpool ouli Manchester öppnad
för trafiken.

Manchester med sina 600,000
innevånare är jordens största boiuullsinaiiufukturstad. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free