- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
31

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 8.

T I D"E N.

31

DUBBELPROFVE T.

Bearbetning från franskan

af

A—I—a.

lita» att begära af henne någonting uräft, iekc sant? saile fra
Dan-ceny sakta. Intet brott mot hennes plikter?

frätt? Oh nej! .... Brott mot plikten? . . . aldrig! — Under
utvecklingen af dessa teorier kommo de snart därtill, all man var skyldig
trohet bokstafligen i äktenskapet; men hjärtats känslor lyda egna lagar utan
bojor och band minst, handen af en borgerlig association mellan två andligen
Iriborna kontrahenter. Kvinnan kan ej förmenas rätt. att ge ram åt sin
idealiserade vänska]i hvar hon linner ett föremål värdigt densamma.....

Herre flud, det var jn en sådan vänskap, ingenting annat, Paul drömde
om! flen vore förvärkligandet al lians säUhetsideal! ....

Variationerna i dessa ämnen voro outtömliga och fortforo äfven efter
återkomsten till Paris.

Men huru det var inträdde under senare hälften af vintern en viss
utmattning uti den höga flykten af Pauls vänskap . . . hans tålamod syntes ibland
Satt på ett hårdt, prof; ban framkastade med dyster ironi vissa antydningar om
någon tvär brytning af ett förhållande, som blott betog honom nattens ro ocli
intresset för alt annat; som födde och underhöll tantaliska kval i hans själ och
sinnen!

— Att. denna brytning kanske var hans räddning innan ban gick under
i en kamp utan mål och hopp, insåg han. På Lauras sått att emottaga
tanken på en brytning såg Paul att ban skulle vinna sitt spel. Dock med säker
takt, gick ban aldrig så att säga bröstgänges till väga, men närmade sig på
sidovägar målet.

Han lät förstå, att han måste förströ sitt kval på hvad sätt som hälst
.....spel och utsväfningar! .... hvad viste ban! — etc. etc.

Det. var för att beskydda honom mol hans egna dårskaper som Laura
ansåg sig utföra nästan ett, värk af kristlig människokärlek, när hon uppoffrade
sig för att styrka i heroisk själfölvervinning en blaserad dyrkare af nöjet utan
tvång, soin denna gång ville känna dess smak förfinad genom att dricka ur en
relativt ren källa.

Elter mer ocli mer stormiga öfverläggningar vid valet mellan resan i
Schweiz eller idyllen i .den gömda vrån" beslöt sig Lanra slutligen en

dag lör den senare......men blott ott kort besök, förstås! Hvarvid lian

dyrt försäkrade, att om hon ej kom skullo lian vänta henne ändå utan att
for-tröttas och — utan hopp, tillade han med tonen af en lyras sträng som brister.

III.

— Laura! hördes herr Danccnys röst från hans studerkammare med
dörren lämnad öppen till en angränsande mindre salong, där en ung kvinna
fram-liir spegeln knöt sin hatt — 0111 man kan så kalla ett litet fågelbo af spetsar
oih fjädrar plaæradt midt på hjässan.

— Hvad vill dn, miu vän? Laura inträdde till sin man, slagen af
tonfallet I hans röst, som lät upprörd. Herr Danccny stod och borstade ren en
medaljong med Artaxorxes ll:s bröstbild, soui han vände mellan fingren och
studerade med förstoringsglas. Hela rummet var kring väggarne beklädt med
bokskåp, vitriner fulla af medaljer och statyetter, söndriga och bela vaser med
besynnerliga figurer och mera sådant. Pappren på det stora skrifbordet fick
ingen uier äu lätt afdamnia, vore do än i grundligt behof af en rengöringsprocess.

— Du har väl ej alt för brådtom. .lag ville säga dig par ord.

— Gör det då fort miu vän, ty jag måste gå ut.

Med en underlig blick pà sin frus nya förtjusande värkost.ym sade mannan:

— Fem minuter har du väl ändå att egna mig ....

— Sömmerskan väntar, det är angelägenheter som ej få försummas,
skrattade Laura tvunget, pinad af att stå där ocli ljuga iuför de allvarliga ögon,
soin fästes på henne. Utan att tyckas ha hört invändningen fortfor herr
Dan-ceny att borsta sin medalj och sade |lämpadt:

- Ett möte? Nå. för denna ena gång kan ban väl vänta! Var det a!
tankspriddhet hen- Danceny begagnat ett maskulint pronomen i stället för ett
feminint. Laura kände häraf den invärkun, alf hon ögonblickligen satte sig ner
— emedan benen bokstafligen ej längre buro henne.

— Nå, jag är bara öra, var god och tala! sade hon med en loicerud
glädtighet, som ej koBtado ringa ansträngning.

— Mitt kära barn, började ulan omvägar herr Danceny nnder oatbruten
borstning, du ger mig, linppas jag, den rättvisan, litt du aldrig i mig funnit, en
tyrannisk man, som satt hinder i vägen för dina önskningar eller nöjen. Jag
tror inig ha lämnat dig full frihet......

— Denna frihet har varit ömsesidig oss emollan tycker ju|r, svarade Laura
ined försök att bibehålla en |li|t ton. Men hon flyttade sig, så att Iran knm i
skuggan bakom en af statyerna, där det ej märktes hunt hon bleknat..

Jag har aldrig missbrukat min frihet, tror jag.

— Det ilr lätt att säga, men om jag ville, så kunde jag lätt nog bevisa
att dn i alla fall nytjat den nästan för mycket, när du lämnat mig och
sysselsatt dig med alt innehållet al skåpen och manuskripterna här. Och lör att ge
sig kontenans och försöka ställa sig på offensiven petade hon mod sin parasoll
i ön hop papper kringspridda på golfvet vid hennes fötter.

— Du förlåter mig, att jag trott mig ej göra ilig någon otjänst härmed.
Du har alltid talrikt sällskap omkring dig utan att ens tala om herr de Lavaur.

Nil tykte Laura att alla de gamla statyctterna ocli medaljenia jämte den
öfriga allvarsamma möbleringen i rummet började dansa för hennes ögon. På
kaminen satt en Buddhii, van att från höjden af sin extatiska åskådnings nir-

väna se ned på alla.......men där var nn liksom en besynnerlig ironi

i lians ansikte . . .

— Är det möjligt att Danceny anar något? .... tänkte Laura. Att
han genomskådar mig och tar reda på det bref, jag nyss stack i barmen, anar
innehållet: „Snart inträffar tiden för er soinmarfrånvara och så blir det slut,,

Laura!.....Oh! hvad som hälst kan jag uthärda blott ej att beröfvas din

åsyn ...... jag kan ej lefva ntan dig! Du vet, dn måste veta detta och

anse mig åtminstone förtjänt, af en smula medlidande!.....Kom därför, så

vi få rådslå om sättet att ej bli fullkomligt skilda. Hvad fraktar du, älskade!
Det är ju blott ett bevis på ditt förtroende jag begär, — jag vill ju blott ha
än ett tillfälle att öfvertyga dig om min redan så ofta visade aktningsfulla
dyrkan o. s. v."

Hade Danceny tvärt fordrat att få dol af denna biljett, skulle det nästan
ej mer ha förvånat henne efter den schock, som nu drabbat henne ....
mikroskopet han lördo till ögat. då och ilå hjälpte honom kanske att upptäcka i
hennes hjärtas dolda djup vissa förrädiska planer........Med strupen liop-

suörd och brusningar för öronen satt hon och väntade på hvad som komma sknlle. —

— Då jag nn tror du medgifvit, att dn aldrig behöft lida af despotism
iråu min sida, fortfor ilen lugna rösten i bennos närhet, så frågar jag dig
hvarför du sedan någon tid blifvit mot mig falsk och hycklande, hvilket, alls icke
ligger i din karaktär.

— Jag vet ej hvad du monar?

Dn skall snart lörstå det,. Men tillåt mig att förorsaka dig ett
tråkigt ögonblick, jag skall söka vara kort, ehuru jag måste gå tillbaka till början
af vårt. giftermål, Han steg upp och tog sakta nr hennes hand parasollen,
hvarmed hon lekte nervöst. Den stälde nan ordentligt i en knut, soui om lian
velat säga: nförgäfves söker du slippa undan.u

Med eu sällsam flamma i sina djupa ögon började åter herr Danceny:
„jag fålar- ej nu om de känslor, din första åsyn väkte hos mig; det är
ungdomens sak att mycket orda om sitt hjärta; uär man som jag är gammal
intresserar det ej, utan gör en löjlig eller förhatlig.

— Du är inte gammal, Francois! afbröt hastigt Laura med en kvinnligt
barnslig afsikt att säga någonting tröstande. För resten låg värkligen ett
uttryck at sådan nngdomseld öiver bennos mans magra, branhyade ansikte, att det
nästan skrämde Laura, bura dämpad ul en stark vilja än deu mörka flamman
var, soln hotade med eruption.

— Jag ber dig tro, sade Danceny, att. jag i detta fall åtminstono aldrig
gjort mig dåraktiga illusioner, trots den tjusande älskvärdhet, hvarmed dn sökte
uppmuntra mig och den ontusiusui du visade for hvad du kallade min
öfverlägsenhet. fläruied nedtystades ej rösten inom mig, som tillropade mig, att en man
åldrad i förtid genom studier och mödosamma resor under mördande
klimatförhållanden inte ger prof på sansnlng och förnuft, när han gifter sig med eu

intagande tjuguårig flicka, som kunnat vara hans dotter.....Hvad skall

jag säga ? ... jag vur förälskad.....ack, förälskad vid en tidpunkt i
lifvet, då passionerna, åt hvilka man städse nekat deras tillfredsställelse, mognat
till sin fulla styrka. Danceny stickade. Laura tänkte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free