- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
35

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 6.

T I D E Ii.

för att meddela mig detta viktiga beslut ni kommit
hit i afton?

- Inte precis. .lag kommer, soto sagdt, för
att påminna or un ott löTto. Mins ni inte, att ni
en gång lofvade att, dft jag ämnade gifta mig, välju
mig eu hustru?

- NI?

—- Tiden har nn kommit, neh jag anhåller, att
ni ville uppfylla ert löfte.

— Jng?

Oabrielle Hennings Intar sig tillbuka i
chäslon-sen, så att ban ei kun so hennes ansikte. Efter
några sekunder brister hon i skratt.

— .Ta, jag mins, att vi en gång skämtade om något
sådant, och nu fordrar ni, att jag skall stå vid mitt
onl och välja er en hustru. Ar det så?

— Ja, or.h jag hoppas ni gör det. Dm jag
nödvändigt skall gifta mig. <å vill jag hälst att ni
väljer en Imatra åt. mig. Ni känner mig så väl
sedan många år och å andra sidan känner ni också
fullkomligt do unga damer i societeten, som kunna
komma i frågan.

Frökou Hennings skrattar åter. Hon lutar sig
fram och ser linuoin forskande in i ansiktet.

— Ar det värkligeu ert allvar?

— Javisst. Jag anser mina vinner ha rätt i
att jag värkligen nu bör allvarsamt tänka på
giftermål, om jag alls ämnar göra det. Jag är nära fyrtio
är och har njutit mitt ungkarUlif mer än tillräckligt.
Måhända är jag också en smula led vid det.
Hill-söm hälst., så är det af många sklll kanske bäst för
mig att nu gripa värket an, medan jng ännu har
någon utsikt att kunna göra ett kouveiiabelt parti, men
jag vet inte hvart jag egentligen skall vända mig.
Jag har aldrig varit mycket intresserad af de unga
damernas sällskap, utan föredragit fruarnas. Vill ni
nn hålla ert löfte och hjälpa mig eu smula. Det fins
ingen jag har så stort förtroende för som för er.

Guhrielle ser fortfarande forskande på honom.

— Menar ni. att ni värkligen inte har någut
det minsta tycke tör någon af de unga damer, bland
hvilka ni skulle väijn?

— Tycke? Inte det ringaste, ehuru
naturligtvis några af ilem behaga, mig mer, andra mindre.

■ — Nå, låt höra edra fordringar.

— Hvilka fordringar anser ni, att jag kan
uppställa?

Hm. — Ni har eu god samhällsställning,
är rik, vacker, intelligent och har ott angenämt sätt.
Ni liar dessutom en uobel karaktär — är en
gentleman i ordets fulla bemärkelse, och —

—» Jag ber er, fröken Hennings, utbrister ban
skrattande - sluta lör ull del. Jag är ingalunda
eu sådan lägel fenix, som ni gill- mig till.

— NI vet mycket väl. att, ni är alt detta. Jag
ämnade bara tillägga, att ni är i alt hvad inan kallar
ett godt. parti och kan således ha rätt stora
lordrin-gur på er blifvande hustru. Ni kan med större skäl
än de flesta fordra skönhet, behag, talanger, börd och
rikedom.

Men ui glömmer min ålder - jag är nästan

fyrtio år.

— Jag glömmer deu visst inte, men deu
uppväges mer äu tillräckligt uf edra många andra
företräden. Väjtta, jag tror värkligen jag skall finna
e|| passande hustru åt er |félèno Brun —

Den lilla, blonda skönheten. — Ah, tror ui?

— I lon ilr en förtjusande flicka och en riktig
liten världsdam redau t.111 sätt ouh hållning. Hon
lilir nog med tiden 011 af Våra elegantaste kvinnor.

— Och fevad har hon utom sin skönhet ocli sin
rikedom V

— Alb hvad ui kau önska. IIuii är intelligent,
talangfull ocli behaglig — ja och uiyuket. god.

— Men tror ui inte, att jug vid miu ålder skall
fä tämligen svårt att vinna an sådan skutt, (rågar lian
ironiskt. — Unga damer på aderton, nitton år bruka
vaiiligon ha hufvudet lullt af guldsmidda unga
militärer och dylikt och anse inte lindra värda att tagas
i betraktande. Jag liar Ingen lusl att. göm mig löjlig
genom att Uppträda soui Hval till en sådan där
ungherre lör ntt. kanske bli slagen ur brädet.

— Ni b|ilde väl. att jag kallnde Hélèiie Brun
intelligent. Hon har tillräcklig urskilning att.
bedöma ||vern hon kör ge företräde.

— Således råder ni mig att försöka på det
hållet?

J -t- Ja, bestämdt,.

— Taek. Ni håller ord, ser jug.

Det blir tyst eu stnnd. Brasan har nästan
brunnit ned, och skuggorna kring dem bli djupare.
De kunna dock godt se uttrycket i hvarandras
ansikten, och båda finna behag i denna samvura i
hulf-skymningen. Oabrielle ser tankfall in i eldon.

— Hvad tänker ui på, fröken Oabrielle?

Hon ser upp.

— På er. Det är ändå underligt att. tänka, att
ni nu skall gifta er. Jag undrar hur det, sedan blir.

Där är ett vekare tDiifall än vanligt I hennes
röst, och lian märker det.

— Hvilket?

— Sedan ni blifvit gift –- t. ex. oss emellan.
Vi ha ju känt hvarandra sä länge neh alltid varit
mycket tillsamman.

— Jag inser inte att. mitt giftermål skulle
förändra något där vid lag, säger ban allvarsamt. — Om
jag trodde det, så —

— Ni trur det inte, men det kommer att, gå
så i alla fall. Det blir aldrig det samma sedan.

lian drar gungstolen närmare ocli lutar sig fram
inot henne. Också hans röst förlorar något at sitt
vanliga gäckande tonfall.

— Är ni ledsen åt, att jag ämnar gifta mig,
Oabrielle ?

- Nej — jag vet inte. Hvarför skulle jag
egentligen vara det? Jag lir fullkomligt ense med
edra öfriga vänner om att ni bör göra det.

- Men ni tycker inte riktigt om det?

— Kanske inte. Det är så nytt äunii.

— Jag kan inte häller säga, att jag finner det,
så synnerligt angenämt, ehuru jag fiir att tala
uppriktigt på sonaro tider alt oftare börjat längta efter
eu smula hemlif. Det går kanske så, då man blir
äldre, ty jag mins inte, att jag saknade det förr. Nu
däremot. — Huru angenäm är inte t. ex. en afton
som |leuna. Jag försäkrar er, att jag finner mig så
oändligt väl så här, att jag inte ett ögonblick skulle
önska mig något annat.

Fröken Hennings småler.

— Soui ombyte, ja, det tror jag nog. Men jag
förstår or för resten fullkomligt och är säker pä, att
Hélène skall göra ert hem så angenämt och behagligt
som möjligt, om ui lyckas vinna henne, och det
tviflar jag inte på.

— Och ui själf, fröken Hennings?

— Jag?

(Forts.)

JUM-JUM

OCH HENNES SYSTRAR.

Hvad är skönhet — i allmänhet?

Ocli i synnerhet japanesisk?

Återglf Muna Usa lifvet, för henne till Tokio,
inför Mikadun, uch hon skulle ha lika liten utsikt
att bedära honom, som de små silfverhiyggorua
Jum-Jara, Titti-Siug ocli Pecp-Boo att få pris vid en
skön-hctsiaHun i Spaa.

Vi älska (j .japanesiska!!* sneda ögon, kantiga
skuldror och vippande gång, som liknar snäppaus.
Och lika misslyckad förefaller vår skönhetstyp i det
aflägse Ölandet, morgonrodnaden blomsterrike. Våra
skönas ljusa hy väcker afsmak, deras yppiga former
skrämma, deras klassiska drag och ädelhornu hållning
lämna Nuiiki-Poo kall.

Hvad mena då Mikadous söner med kviuulig
skönhet?

Tag glimten i barmhärtighetssysterns solljusa
blick — säger sångaren Henry Norman - den
skimrande tåren i hennes ögonvrå, när hon öfvar sitt
fromma värf, tag jungfruns småloeiide, då hou från
stranden ser sin hjärtans kär nalkas öfver vägen,
tag barnets oskyldiga hjärta, inneslut det alltsamman
i eu liten smäcker ouh smidig kroppshydda, krönt uf
korpsvarta lockars rikedom, svept, i siden soiu frasar
— och du har en japanesiska!

Dol är hon, som jämte de underbara alstren af
Japans konst, väcker färdemunnens från Enropa
lifligaste intresse ouh nyfikenhet. Detinltiouerim på henne
äro otaliga, lofnångerna öfver henne hundrafalt Hera
än sammanlagdt alla de, som prisat Veuns’ och
Helenas gudom, spanjorskans eldiga blickar, purisiskans
tjusande bohag och den slaviska skönhetens trolska
makt.

Kort och godt — japanesiskan förtjänar större
uppmärksamhet än livad hittils kommit henne till
del af alla dein, som allena inom enropeisk Synvidd
söka föremål för sin kärlek till det sköna och
sällsamma, mäktigt att förtrolla utan att gnaga på
hyp-noströtta nerver och utan att stöta parfymerad
förfining. I Amerika ha de i själfva värket redan länge
utgjort ämnet för heta strider mellan beundrare ocli
vedersakare, mellan några, som i hänförda
skildringar och färgrik poesi lofsjnngit deras gudomliga
behag, och andra, som nämna dera själlösa varelser,
sknggspelsfigurer, som måhända för ett ögonblick
knnna roa, kanske oroa, men aldrig bedåra.

Äro de då värkligen vackra, frågar ni, dessa
sjustjärnans syskonbarn, Stor-Kukns sinå klipska
ro-senkaniner?

Ja och nej — svaraT Mrs Oregory-Flesher, en
amerikansk dam, som 3tiulerat dem och älskar att
förtälja sina rön. De äro vackra lör män med Hu,
skarp Intelligens neil utvecklad smak, Tör alla,
som hos en skön kvinna söka något utöfver eller
något annat äu klassiska linier, rika former och
lysande yta.

En japansk skönhet — hon förstår hvarje
half-kvädéti visa, hon fångar 1 flykten hvarje minsta liten
antydan af poesi ocli satir för att blixtsnabt gilva
den tillbaka med ett ord, en blick, ett smålöje.
Hennes infall, hennes visor, hennes skratt påminna om
de små fjärilar al silkespapper, som hon till
tidsfördrif låter fladdra öfver sin solfjäder. Och hon
gömmer i sin lilla person fyra gånger mera karaktär och
vett än en europeisk dam i sin, som ändå är tre
gånger så stor.

Man träffar henne ej ofta och ej hvar som hälst.
Ty hon tillbör i allmänhet Japans aristokrati och
förblir därför osynlig för enropoerna. De
japanesiska damerna ha visserligen rättighet att visa sig ute
efter behag, och äro alt för impertinent själfständiga
att inte hämnas, om man förbjöde dem det. Men
deras djupa förakt för profauuiu vulgits gör dom
likgiltiga tör främlingens nyfikenhet och beundran.
Sysselsatta med sin toalett, sina had, siu konversation
ocli sin musik dagen i ända och om aftnarna
upptagna af baler och soiréer inom societeten visa de sig
sällan ens på teatern och äu mindre på de allmänna
promenaderna.

De, mau möter, tillhöra ile lägre klasserna,
bland hvilkas döttrar emellertid eu och annan, högre
begåfvad iln sina systrar, vackrare och lyckligare än
de, åtnjuter en särskildt vårdad uppfostran och blir
hvad man i Japan kallar geisha — ett begrepp, som
närmast torde kunna öfversättas med yrkes-skönhet.

Geisliu betyder egentligen artist, men ej i
samma mening som hos oss. Hon behöfver oj vara i
besittning af uågon viss akailemiskt. godkänd talang,
uppträder aldrig på teatern och än mindre på audra
offentliga förlustelselokaler, gör — tyvärr — inga
tournéer och eftersträfvat ej ens litteris et artibus.
Hennes studier börja dock vanligen innan hon
uppnått sju års ålder. Hvad hou lär är pant,ouiinie,
datis och deklamation, ett eller annat instrument,
ààmutk eller kotn, och sång enligt japansk metod,
lika svår som förtjusande geuom föredragets
käuslo-saiuma neh lekfulla behag.

Meu livad hou framför alt skall knnna, det är
konsten att kasta än smäktande, äu skälmska blickar,
och alt ge iyndigu svar, suui försätta hela heuues
omgifning i hänryckning. Det är heuues uppgift att
äga kvickhet och Hut vett, liksom hennes beundrares
och benndrarinuors att öfverhopa henne med guld
och beröm. Hou är de löruäma salongernas greut
attructiuu och säsongens clou i de moderna klubbarna.
Ej eu unda elegant soirco. kan äga rum ined
anspråk på framgång utan biträde uf dessa geisha, som
iubjiidas dit för att dansa, sjunga, spela och lysa med
sin esprit. Där roa och förtjusa de alla, där
förvärfva ile ||alun uuli rykte, som göra ilem kända i
bela landet i uch där soiula de rikedomar, Efter
några år draga de sig tillbaka, somliga gura lysande
partier och andra bli lärarinnor i dans ocli säng.
Hvad deras dygd beträffar, äro några prisade for
reua seder, audra kanske ej, men iugeu utsätter sig
tör ett förtal, som kun skada he|ines ställning ocli
utestänga henne från de kretsar, i hvilka hon
upptagits.

Framför alt. är det Tokio med siu eleganta klubb
Mnmeji Ivwan, Koito ocli Yokohama, som berömmas
för sina geisha. I Tukiu anstäldes till och nied för
uilgot är sedan eu täflan, hvari ej mindre än sex unga
damer belöuudes med pris,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free