- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
39

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o- 5

— Jag meddelade er, sir, svarade pastorn med
en skymt af nfSlighet i rösten, att min far —

— Jag tycker det vore b Ut, att ni lilmnade
er far Br spolet, inföll Foley Kort ueli bestämdt,
oeh bara förklarade lör herr Stanton, hurn det hänger
ibop med ilen lilla historie, ni i går omnämde fiir
mig.

Det är just det jag ||Siler pä att fbrklnra!
svarade pastorn med hetta. Jag sade, att min far

ban var skolkamrat med er, sir, om ni minnes?

— Ja, det gör jag visst,, sade sqiilren, hvars
smä, grå polisonger krusade sig nf otålighet, medan
|inn såg först, på den ene, så på den andra, Vi voro
kamrater i skolan och vid universitetet.

— Efter min mors död förlorade ban på
senare år mycket pengar, fortfor den unge mannen,
ock flyttade »lntligen till Glasgow. — Jag tror, att
jag berättade er det.

’ — Ja visst I ja visst! Två gånger, tror jag!

— Men jag sade er icke, fortfor pnstorn och
körde sin käpp i marken och borrade ned deu
där. medan ban blef blossande röd - ocli jag blyges
högeligen för mig själf, att jag ej gjorde ilet, herr
Stantou — att uiiu far var mycket —

— Gud i himmelen, Jones! utbrast Jim, hvars
tålamod un var slut. Hvad i all världen har er far
alt göra med det? Ni lät mig i går förstå, att ni
hade några band, som tyngde på er. Och jag trodde,
ott, ni kommit hit för att bikta er "angående detta
ock alt annat. Och i stället lör det — låt mig för
Guds skull ej komma på daii timken, att ni spolar
oärligt spel! —

Pastorn stirrade på honom, medan sturen
förvånad betraktade dem bägge.

, —- Men ilen gamle munnen ni såg i dag, sade
Jones slutligen nästan pä kokpunkten, denne man
var ■—

. — Vi bry oss iute liällor om att höra
någonting om honom, inföll Jim brutalt. Hvad lionom
beträffar så är han —

— Min far!

— Så är han döil, fortfor Jim envist och lyfte
handen fast besluten att förmå den audra att
håUa sig till saken och bekänna alt. Vi bry uss ej
om att. höra någonting om honom. Vi vilja- endast —

— Hvem är död? frågade pastorn blek och med
darrande röst.

Squiren, hvilken liksom do flesta åhörare
uppfattat mera än de talande själfva, såg hurn
för-lärligr upprörd lian var och medan en aning om
sanningen uppgick tör honom, sökte ban förebygga
Jims svar. Men det var tör sent.

— Den stackars karlen, hvars afresa vi
vaktade på, sade Foley belt flyktigt. Han ilog i slag
lör en half timme sedan, säger jag er.

— Död?

— Ja, död. Så påstår doktorn åtminstone.

Pastorn slog plötsligt händerna för ansiktet

och vände sig darrande bort. De andra sågo på honom.

— Han var — ban var min far! hviskade lian
sakta. Och till och med Jim, hvars ögon blifvit stora
»lilit tekoppar, förstod nu huru det hängde ihop.

Skaffa hit vin, ditt dnmhufvndl brummade
squiren och gaf honom en knuff. Och han lade
armen omkriug ilen unge prästen och ledde honom bort
till an bänk, som stod f skuggan. Där had Walter
Jones visst till Oud, att lian icke skulle känna sig
tacksam. Människan är sä svag.

En gång gentleman, alllid gentleman, var
si|ui-rons motto. Man gjorde intet liirsök att hemlighälla
något. Den stackars gamle, hvars lif varit så
brokigt och skiftande, låg slutligen fridfullt slumrande i
ilet bästa rummet i prästgården och bäddades slutligen
lindor några mixlüdaiidets tårar ur milda ögou nod
i en lugn vrå på kyrkogården. Det, pratades förstås,
men pratet inskränkte. sig till byn, där’det ej var
någonting ovanligt att ha en försupen (ar och där
detta ej bedömdes obarmhärtigt. Jim Foley var deu
onde, som kände till ilet värsta 0111 den döde och ban
hemlighöll det till och med för sin hustru, medan do
invändningar squiren möjligtvis eljes velat göra inot
siu dotters giftermål nn skulle ha förefallit ytliga och
Don ({uixottisku gentemot det liesynnerliga sätt, pà
hvilket upplösuiugeu försiggått i buns närvara. Han
samtykte ooh efter en kort. mellantid — gick alt.
lyckligt och väl. Men jäg tror 110g, att pastorn i|nder
kommande dagar, när lycka och välstånd blomstra
omkriug honom — ibland går lit till kyrkogärden och i

TIDEN.

minnet, återkallar ilen heta sommardag) då ban
vandrade omkring pà tälten, förföljd uf denna underliga
känsla ni öfvergifvcnhet beh rnin.

Musikanterna

af

Klmienq/ Junosza.

Fr. polskan.

(Forts.)

— Och vi beställa er äfvep .... Er
Bo-rnch go vi fan i! Vi ha själfva bröllop i dagl

— Ja så, också hos er I l

— Ja visst . . . Sadlowski, don rikaste i bela
byn, gifter bort. sin dotter i dag; fiir en stund sen
kom man redan från kyrkau . . . men gubben hade
glömt musiken, och därför så foro vi nt efter musik
... Nå sätt er opp med oss nu . . I

— Ja, opp ntan krus! Ocb spela ni så att
det hiirs i tio byar härifrån.

— Go’a herrar, bad Judka, en annan gång
skall jag gärna spela hos er. I dag kun jag inte,
vi äro redan bestälda

Han försökte på alt möjligt sätt slippa undan,
mon ile envisa boudpqjkarne voro obevekliga.

— Sätt opp er, skreks åt dem. Skynda er,
så länge man ännu lier orl Eljes går det, på tok
med er! Vi skämta icke. Sadlowski betalar bra,
ocb vi skola också lägga någonting till, ty vi äro
icke struntfolk, och pengar ha vi som gräs. Opp
med er judar! Jasj, Piotrns rör på er! Och ni
musikanter låt, musiken ljuda!

. — Kvikt, eljes kommer ....

Inga resonemang tillätos här.

Judka, Dnvid, Anselm och Hune stämde upp
sin odödliga polka-marsch. Hästarne trafvade i
smutsen som galningar. Motivet blef oupphörligen
afbrutet. Hvarje tufva, hvarje grop förskaffade dot
samma pauser ocli toner utom programmet.

Anselm stötte härvid sina tänder så erbarmligt,
att Jan skrek till af smärta. Brumbas tälde
tumbu-rinon i smutsen, ehuru den lyckligtvis blef upphittad.

Redan långt ifrån flck man sikte på Sadlowskis
upplysta gård. Från den öppna förstugan
utströmmade värmen i form at en tät dimma. I stugan var
det kvaft. och en obeskriflig trängsel. Luften var
mättad med stekos och spritångor.

När Sadlowski fick höra att musiken kom, så
gick lulu med gäster ut att möta den samma.

— A . . , det är Jndka! utropade han, då han
fick »yu pä dou ryktbara kapellmästaren. Det iir
just honom vi behöfva. Klif ner, inte kommer du
åtminstone att behöfva ångra dig! Och kom ihåg
hufvudsaken, att du icke spelar lies skräpfolk utan
hos själfvaste Sadlowski; du kommer att. förtjäna
tillräckligt .... alt om alt skall du få spela i tre
dars tid och supa mer än du förmår! Ångra dig
hehölver du icke, pengar kommer dn att skrapa ihop
som ràsk, udi om du icke skandaliserar med din
musik, sä skall du få potäter ocli kål så mycket du
bara kan föra med dig.

— Aj-viyl sade Judka, ers nåd talar härliga
saker. Men hur skall jag kanna spela i tre dars tid,
om jag i morgon måste Bpela hos Buruch.

— Så viktigt kantänka!

Ers näd det är af stor vikt: Boruch är rik!

— Har då någon räknat hans pengar! Och
därtill är jag icke häller en hund, utan en bofast
schljalititsch, som tänker betala med pengar och icke
med sopor. Hvad jag går och gäller för vet jag
nog, och om jag iinuu till på köpet kommer att slå

39

mig lös, så begriper jag också att. lägga någonting
till.

— Men jag säger j|| icke det; ser ni, ers nåd,
Boruch är en inflytelserik person. När jag nu en
gång lofvat spela hos honom, så kan jag icke hällor
bedra honom, och om jag skall spela lios honom i
morgon, så måste jag få sofva i dng. Ni skall icke
Idi ledsen, ers nåd, nog skall jag också göra eder
till viljes. Jag skall spela hos er till midnatt, ja
till och med litet efter midnatt. Men sedan, ers nåd,
låter ni oss krypa upp på högkollen och befaller
någon af era drängar att, i morgon föra oss till
Boruch. Som om ers nåd icke sknlle ha hästar? Ha,
Ini! ers nåd, som kan forsla last bela byn på en
gång! Lönar det då ens mödan att tala om oss fyra
stackars judar, ja, icke ens fyra, utan endast tre och
en half, ty Httne behöfva vi icke räkna för en hel
person ....

Sadlowski hade sig redan en högre lyftning.
Vid dylika tillfällen tykte han icke om att skämta
och kunde icke hällor fördraga någon opposition.

Nå, Judka, medan jag ännu är god . . .
marsch i sälen med ditt kapell och spela, men kom
ihåg bra! ty du spelar för paner.

— Aj, aj! ers nåd. Jag skall gå och spela,
och jag skall spela som på ett grefve-, ett
furstebröllop, om blott i morgon ....

— Morgondagen itr i Guds haml, men nu
marsch . . .

— Sigitt-marsch . . . polka-marsch,
kommenderade Judka.

Musikanterna satte sig på bänken invid ngnen
ocli började — som man plär kalla det — med
„scltwnng") så att fönsterna dallrade. Brumbas slog
alt hvad ban orkade i tamburinen.

— Af den här lilla hedningen blir det säkert
en präktig musikant med tiden! Han bar redan de
rätta tagen och framför alt en duktig näfve|

— Ja, det är sant . . . mumlade en annan
gäst., i allmänhet är det judiska folket svagt, men
däremot listigt.

— Det har dn alt rätt uti . . .

(Forts.)

Fördelaktigaste kapitalplacering.

Högsta ränta å iubetaldt kapital erhålles genom
att köpa en lifränta, öller taga eu lif-, kapital-,
pen-sious-, kompanjon-, ntstyrsel- öller barnförsäkring i
det stora och rika lifförsäkringsbolaget ,,Tlie
Mutual liife’’, som äger eu räntebärande förmögenhet
å 907 miljoner mark. Intet bolag erbjuder större
fördelar, eller lämnar sina försäkrade större utbyte än
.The Mutual Life", emedan hela vinsten tillfaller
de försäkrade, alldenstund inga aktieägare finnas.

Enligt, faktiskt uppnådda resultat under
bolagets 50 äriga värks,imliet, liar det visat sig, att
inbetalade premier återbetalats med öfver 4 0/u ränta pa
riinta ett resultat, som med afsoendo å do billiga
premierna och de liberala försäkringsvilkoren är
ensamt stående. Ingen må därför ansöka om försäkring,
innau ban tagit del uf de fördelar „The Mutual Life"
erbjuder. För öfrigt påpekas:

att, hvarje försäkring efter 2 års förlopp är oantastlig;

således giltig älven vid själfmord;
att förfallen försäkring, som i tre år varit i kraft,
kau utbytas mot fribref, hvarigenom de
inbetalade premierna ej gä förlorade;
att förfallen försäkriug kau återuppliivus medels lä-

kurehetyg om god hälsa; och
att, „The Mutual Life" nnder sin 50 äriga tillvaro ål
de försäkrade eller dosses rältsinnebafvare utbetalt
deu enorma summan af ca Fmk 1,800,000,000.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free