- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
42

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af gata upp och gata ned. De ovanliga åkdonen
väkte månget löje och gåfvo anledning till
allegoriska tolkningsförsök. Kanske skulle det vara
nyländska kålhufvuden i trädgårdsryssens grönsaksvagn och
afdelningens afskum i de höga lårarne? Det såg
dock ej så ut.

På kvällen aflöpte landtdagsbalen i enlighet
med ceremonielet.

Blidan och snöbristen hafva gjort
polyteknikernes vinterfest om intet. I stället blef deras
lotteriafton den glansfullaste nummern i serien af denna
vinters nöjen. Skada blott att trängseln i
Societetshusets salar var så gruflig. Vid detta tillfälle
erinrades man åter om, att Helsingfors vuxit ur sina
offentliga samlingslokaler. Alt mera oafvisligt
framträder behofvet af en ny stor möteslokal användbar
vid både diskussionsmöten, föredrag, utställningar,
konsorter och baler, där en sammanströmning af några
tusen personer icke får vålla trängsel och så inredd,
att den motsvarar nutidens fordringar på
bekvämlighet och smak.

*     *
*



Senaste måndag blef hvad den skulle bli, en
nationalhögl.id. Öfver alt i hela landet (Utom i
finska kadettkåren 1) firades .lobau Ludvig Runebergs
födelsedag af höga och låga. Hufvudstaden befann
sig i högtidsstämning! Blommor Rmyckade den
snöiga stöden 1 Esplanaden och deu ena sångarskaran
efter den andra bragte skaldens minne en fosterländsk
hyllning vid stödens lot. Gripande var åsynen af
fackeltågen, då i vinterkvällens mörker den stora
massan af folket, i tusental samlade sig kring den af
gasstjärnor omgifna bilden. Då ljusrad rid Ijnsrad
tindrade nr de stora stenhusens fönster, då
facklornas fläktande ljuspunkter böljade som stjärnglans på
ett nattligt, haf och „Vårt land" ljöd mäktigt och
förtröstansfullt ur arbetarnes bröst, dä var ej
månget öga tort, ty då kände vi djupt att vi ega
nä-got,, aom förenar 088 alla, alla i lust och nöd, förenar
oss i gemensamt arbete och gemensam kärlek, vårt,
fosterland.

Samma högt,idastämning rådde på teatrarna, och
denna gäng blef den ej, som ofta lörut, på svenska
teatern störd genom bristfälligt, utförande af
skåde-apelarnes uppgifter. Kungarna på Salamis
återgåfvos med en känsla, som trängde till åskådarnes
hjärtan. (Järna förbisåg man oegentligheter i utstyrseln,
som att 8vården hängde på orätt sida eller att
skyhöga bananträd och palmer prydde Salamis’ skogar.

Ett nytt bidrag till Bunebergsdageiis glans har
prisutdelningen till våra skönliterilra författare
blifvit. Ett värdigare tillfälle för donna akt kan ej
gifvas än vår oupphinneliga nationalskalds högtidsdag.
Så liupa sig småningom de särskilda manifestationer,
hvilka skola gifva vår nationalfest deas karaktär.
Annn är denna fest i begynnelsen af sin utveckling
och hvarje är skall väl finna något nytt uttryck för
feststämningen, till dess de spridda dragen omsider
genom en naturlig, okonstlad tillväxt, fritt, och
omedelbart sammangjuta sig till ett troget, uttryck för

vår nations karaktär och framtidsideal.

» *.

Promotion skall dof, bli i vår. De unga
filuso-flekaiulidaternas åtrå efter lagerkransen klandras på
många håll. Mon den närvarande tiden är sådan, att
traditiiuiou får atörre värde än vanligt. Vi lära oss
värdet af gammal fäderueärfd sedvänja. Vi lära oss
älska de häfdvunna former, i hvilka vår kultur
plägat söka sig uttryck. Och vi hafva i murning ej
fot-många tillfällen att i gemensamma upplyftande fester
stärka hvarandras håg för det. ideella. lJct är därför
fullt berättigadt, att taga vara på dessa tillfällen.
Om de blott begagnas rätt, kunna ile på dem
nedlagda kostnaderna ej betraktas som bortslösade. Den,
som i en magisterpromotion ej ser något, mera Un
ett otillbörligt firande af en mer eller mindre
samvetsgrant undanstökad examen, har ej själl varit med
vid en sådan högtid eller hur låtit de förädlande
frön torka bort, som därvid nedlagts i allas bröst.

, *
*



Landtdagen har ännu icke haft att uppvisa
några tilldragelser af synnerligt intresse.
Propositionernas remiss till utskott liar endast i undantagsfall
åtföljts af anmärkningsvärda uttalanden,
ßaukfull-mäktigea berättelse har emellertid gifvit anledning till
en skarp kritik af regeringen* åtgärd i
baukfullmäk-tigi rågau efter senaste stäudermöte.

Petitionsatormnn pågår som bäst. Skol- och
järnvägspetitionerna träda särskildt (ram och tyckas
vara på väg att gifva upphof åt tvänne nya utskott,
Petition om skoltvånget, är redan inlämnad. En
öfverraskande företeelse var deu inom själfva
prästeståndet våkta frågan om de unihnlntoriska skolornas
öfvertagande af staten. Jiimte dessa frågor tilldraga
sig petitionerna beträffande förbättring af de små
jordbrukarnes och den lösa befolkningens sMlllntng
stort intresse. Petitionen oiu timmerskogens
ölvorlå-laiide ål. nybyggarne i Uleåborgs län rönte
ögonblickligen gitt välförtjänta öde. Sådana förslag som detta
och yrkandet, på jordskattens aflyftande äro orimliga
under en tid, d.’i staten med ängslan ser sig om elter
medel att öka sina tillgångar.

Eu åtgärd i sådant, syfte var den plötsligt, som
ett åskslag inträffade höjningen af tullen på råsocker.
Det är allmänt, anmärkt, att. sockerindustrin i vårt
land hittils åtnjutit ett ovanligt kraragt skydd al
staten och därigenom måhända uppdri|vits till en
konstlad blomstring på konsumenternas bekostnad. Men
ilen nu inträffade tulllörhöjniugon ställer med ens
denna industri uti en så svår belägenhet, att den
hotas med fullständig ruin. Import,tullar pä råvaror,
som icke kunna frambringas inom landet, måste
under alla förhållanden värka nedtryckande på industrin.

Lyckligtvis ljuda underrättelserna från Berlin
om den tysk-ryska tullfrågans utveckling nu mera rätt
gynnsamma. Tullkrigets snara upphörande kan med
någorlunda stor tillförsikt väntas. Försoningen
mellan kojaar Wilhelm och furst, Bismarck bringar
tull-traktatens värsta motståndare, agrarierna, att vackla.
Går en gäug denna kria öfver, kunna vi med öppet
vatten vänta en lifligare rörelse och ett väl behöfligt
nppaving i affärerna.

Bref till Tant Ulla.

Helsingfors den 7 Febr. I8H+.

Snälla, söta Tan il

Tack vare Tants bref fick jag stanna öfver
landtdagabalen och fick desantom af pappa en
gudomligt vacker gul sidenklädning uieil äkta hvita spetsar.

Tant kan aldrig tillika sig hvad jag hade roligt;
tänk att jag skulle få vara med på en Kejserlig
bjudning, en riktig hofhal, jag är så glad, så glad, tack
ännu en gång snälla Tant.

Meu nu måste jag berätta om alt jag såg,

Pappa och jag kommo bara några minuter öfver
nio och ändå var det fullt med ekipager utanför
Kejserliga slottet och vi liiigo vänta hru länge t ils vår
tur blef utt slippa fram. ifrån slottsporten gick en
ölverbygd gåug belagd med röda mattor till stora
ingångstrappan och här var alldeles öfverfullt af
gäster och mycket svårt att blifva af med
ytterkläderna och pappa var klädd i adelsuniform och
trekantig hatt »ch såg så ståtlig ut. Hvad det ünilå är
roligt, att pappa är adelaman I

När vi kommo upp Pir trapporna stodo där
lakejer i Kejserligt. livré, bara för ståtens skull
förstår Tant,, ocli i ott töruiak med gula sidenmöbel log
ceremonimästare]! etnol alla de inbjudna uch jag neg
riktigt vackert, fast jag icke kände honom alls.

I en fortsatt ström tågade do inbjudna genom
en stor sal och så genom ännu ett lörmak till
tronsalen och deu var alldeles hvit. med ett galleri rundt
omkring.

Pappa sade, att vi icke behöfde I tå här i
trängseln utan mycket väl kunde se på taflorna i de andra
rummen och där var så stora vackra latlor al
Lindholm, v. Becker, Edelfelt, Munsterhielm, v. Wright uch
Ekman, mahogny möbler ocli vackra brouskaudelabrar;
pappa Både att del var sådana möbler, soiu
begagnades på trettitalet.

Sedan gästerna samlats auläude
Generalguvernören och Grefvinnan (leiden ooh Grefven bar
Kijaa-rous porträtt ined diamanter pa bröstet och flere
andra briljantemde ordnar ocli Grefvinnan hade
Kejsurin-uaus bild också i briljanter och också någon orden,
ooh när de kommit börjades en mycket ceremoniös

polonäs, fast det ju icke ilr någon dana. Jag tykte
det var riktigt som pä hal lörat sedan valsen begynt.
Jag dansade iörat. med kusin Robert, aom enkom
kommit till balen från Willmanstrand och aå
presenterade. ban mej för flere al sina kamrater och andra
officerare ooh tle. äro ändå de stiligaste att. dansa med.

Men nu vill jag inlrin mitt löfte och beskrifva
toilelterna för Tant, som ju känner alla som bruka
vara med i societeten här i Helsingfors. Fru ]j—r
var rysligt, stilig och elegant som alltid. Hon hade
löt färligt mycket briljanter och en toilett af
guldfärgad t, siden med inväfda syronlärgade
chrysantemum-blommor, garnorad med crüpe japonnais och tunga
gnldanörmakerier. Fröken Olga H., som var älskvärd Bom
vanligt, bar en klädning af titrkosfärgadt siden,
garnerad med spetsar af samma lärg, gula blommor och
vackra pärlor. Robert sade, alt han aldrig sett den
vackra kaptenskan M - ff aå vacker aoin i afton. Hon
var klädd alldclos smil man ser i salongsböckerna
grekinnorna afbildade. Klftdningen var af något
rysligt tunt hvitt siden alldeles ntan gnrnltnr, det.
blonda håret, hade hon i en grekisk knnt med ett
guldband öfver hjässan och några friska blommor på
vänstra sidan af bröstet. Elaa, aom hade varit med mig i
Magasin du Nord och al br Nummelin ocli fru Pförtsch
fått råd och besked om sista modet, påstod att, det
Icke var e.n modern robo, utan eu fantasikostym, ocli
det tykte pappa också, men Elsa var bara afundsjuk, ty
skulle hon vara lika, vacker, så skulle hon nog själf
ha kostymerat sig också. Vet dn där fans aå många
stiliga och dyrbara toiletter, så jag ej vet onijagkan
beskrifva dem alla. Det syns nog att, det var en
herre som beskref balen och toilett,erna i
Hufvudstuds-bludet, som du naturligt,via redan läst, men utaf de
klädningarna aom han beskref vet. jag aäkert att icke
alla voro ens nya och hvad är ilet då vifrdt att tala
oin dom. Det tykte. Robert också. Jag skulle ha
talt om andra klädningar. Fru von H—n var t. ex.
ovanligt, enkelt, klädd den här gången, fastän det var
en rysligt, dyrbar toilett. Men det förstå sig ej
herrar på. Det. var halmfärgadt moirée-antiiiuo garneradt
tned crème crèpe aablé, samt pärlor och några få gula
blommor och turkoser i håret. Grefvinnan M. har
mörkröd sammet och absintfärgad framvåd med
inväfda ljiisröda blommor och hofdaniernas briljanterade
tecken på ljusblå rosett. Friherrinnan v. B. hade
en klädning af hvitt siden, prydd med ljus röda
stiliserade sammetarosor och en collier af matt guld.
Friherrinnan C—t bar en dyrbar dräkt af ivoir,
inoi-rèe hroclié med släp af velonr cheangeant samt
garneradt med äkta valencienner. Prot.okoUasnkterskan
C—t.: coraillefilrgadt kinesiskt siden garneradt med
absintfärgadt tyll. Friherrinnan B—r en
centifolie-färgad salin iliichesse robe med släp af damaase
turqüolse. Prolokollssekterskan O. en robe al
is-fUrgadt siden mod inväfda skiftande I rostblommor
saml hvit framvåd med guldbroderier. Olverstinnan
B—o var klädil i tjuarödt siden med grått
plymgar-uitvr samt utan alla smycken, hvilket, puppa tykto
om. Fru N ni har en sotsvart sammetsklädtiiug med
pärlgarneringar, hvilket gjorde ett angenämt afbrott
i mängden af ljusa dräkt,er. Fru v. P. bar en
du-cliesse robe i raket mönster, garnerad med ljusblå
crëpc sablé. Professorskan B’a magnifika hvita
spetsar presenterade sig utmärkt mot en mörkröd
Irani-våd. Doktorinnan C. var i gult Biden med svarta
spetsar, kaptenskan W. i Ijusgräü,

Bland de unga fröknarna soln du känner buro
fröknarna E—e och E -m rosafärgade klädningar,
crëme gaze perlo ooh friskn liljekonvaljer, fröknarna
v. J. c.rèinefärgadt inousaeline, garneradt, med crépe
rhiflone, fröknarna O. ljust crépa med rosor. Bland
de unga flickorna funnos eljes rysligt många med
vackra och klädsamma toiletter, men att beskrifva
dem alla hinner jag icke och sä känner du ju icke
dem så bra.

Det var aå lustigt, att se sina herrbokunta
utåt,yrda i uniformer, ovana sågo de nt, många nästan
generade. Nej tacka vet jag löjtnanterna, de äro då
åtminstone vana vid uniformen. Grannast, voro
sena-tore.ua, fast många af dom sågo så Instiga ut i sina
hvita byxor. Kamuiarjunkareua och do andra
hoffunk-tionäreriio hade fått tillsägelse ntt endast uppträda i
„liten" uniform och det tycker jag var bra synd.
Täuk så ledsamt liir dem. Och när skola de vara
riktigt granna, om icke på landtdagabalen, det, tykte
pappa också.

Nn kärn Tant måate jag sluta detta bref; jag
har äå mycket att tala om, mon det får bli till här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free