Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7.
Lösnummer 15 p.
VECKOTIDNING MED ILLUSTRATIONER.
Helsingfors den 17 Februari
1894.
Byrå och kontor:
Skilnaden H:o 6.
Prenumerationspris: helt Jr fi mk., för Hhls prenumeranter 4 mk . halft år mk., ßr Hbls prenum. 3 mk., kvartal 1.50 mk.,
(Br FTlils prenum. I mk.. I månad 50 p„ för Hbls prenum. 40 p. I Landsorten samma pris. I Ryssland resp. 2 Rbl.,
1 Rbl. ooh 50 Kop. Annonspris: 30 pd för petitrad.
Våra illustrationer.
Dagens nummer af „Tiden" meddelar två- vyer
från Lappland, som ju nu är på dagordningen ocli på
hvilket med anledning of järnvägsplaner och förmenta
internationella politiska konflikter »Europas blickar" äro
riktade
Vidare återgifva vi i dag dragen af prinsessan
Elisabeth af Bayern, numera fru Seefried, samt hennes
man, baronen och underlöjtnanten Otto v. Seefried. Dof
unga paret har förekommit på senare tider i Europas
„cronique scandaleuse*, om det nu skall vara så
skandalöst, att två uuga älska hvarandra och gifta sig med
hvarandra trots skillnad i rang och andrafmotigheter.
Hon, bärande namnet Elisabeth,* Maria. Augusta.
prinsessa af Bayern, är född*d. 8 Jan. 1874, samt_.är_älsta
dotter till prins Leopold af Bayern,
andre son till prinsen-regenten
Luitpold. "Kejsar Frans Josef i Wien är
hennes onkel. Hon beskrifves som en
smärt blondin med elegant apparition
och älskvärda anletsdrag. Han är född
(1. 26 sept. 1870 af »hederliga, men
fattiga föräldrar". Han är medellång,
smärt krigargestalt, käkt utseende,
energiska ögon, likaledes blond.
Bekantskap stiftade det unga paret
vid ungdomsdanser hos prins Leopold
i München. Han var elev i pagekåren
och dansade bra samt blef prinsessans
stående kavaljer. Kärleken växte trots
föräldrarnas motstånd, hvilket var sä
mycket större, som prinsessan var
destinerad till brud åt. ärkehärtig Josef uf
Österrike. För att sätta „p" för den
växande kärleken transporterades den
uuga underlöjtnanten till ett
infanteriregemente i Mete. Men det blef blott
värre.
Och vid en resa med sina föräldrar
i Syd-Tyrolen försvann nyligen helt
plötsligt den unga prinsessan ocli sagan
förmäler, att hon i Genua
sammanträffat med sin Seefried. där något slags
vigsel lär ha improviserats utan
föräldrarnas vetskap ocli utau den höge
onkelns begifvande. Enligt en annan
version skall ett tu Istånd till
Äktenskapets ingående senare ha utv&rkats
Senast man hörde om de unga tu voro
de i Wien, där de incognito köptb
diverse hushållssaker. Baron Seefried
lår nu ha, eller komma att få, en plats eom löjtnant vid
ett litet landsorlsregimoute i Schlesien. Många ha gift
sig med mindre ön aet.
bärarekaruviin, tlllt, proviant och ammunition,
Där-för kosta de llfven randliga summor dessa resor.
Natnrforskarne, som utsllndas af Fauna- et
Flora-sällskapet., tå nöja sig med understöd på några hnndra
eller högst tusen mark, mon geologerna, hvilka resa
på statens bekostnad för att söka det snöda guldet,
som de dock aldrig hitta i vaskvärd mängd, erhålla
anslag på tusental mark för hvarje sommar.
Sade jag ödemark? Där finnas stora byar i
Lappland, åtminstone fyra stycken inom ett område
så stort som en fjärdedel af Finland. Räkna vi
småbyarne till och lämna bort enskilda gårdar, så blir
antalet femtio. Det gör ett medelafstånd af 5 mil
mellan de enskilda byarne. Dessa afstånd utlyllas
af moar ooh kärr, kärr och moar. Med nndantag af
landsvägarna från Rovaniemi till Kittilä och
Kemi-träsk leda inga vägar sommartid till dessa
undangömda bygder. ,Io. det är sant, där fins jn „iso
Lappska vägar.
Järnväg genom Lappland! Ja. det kunde nog
behöfvas. Deu blefve i synnerhet till stor nytta för
våra geologer och naturforskare, som årligeu företaga
vidsträkta resor där borta i ödemarken. Nn tar det
ett par veckor åtminstone att om sommaren komma
från Uleåborg npp till Sodankylä, och huru dyrt blir
det ej, och hvilka strapatser bar man ej att utstå!
En sådan resa är som eu upptäktsresa i Afrika med
Vy från Lappland.
maantie," postvägen. Jag har gått på deu. Den är
en fotstig, spånglagd öfver de milsvida kärren och
afbruten vid sjöar och sel, där det är möjligt att
komma fraui med båt. Den går snedt igenom Lappland
från Sodankylä till Kittilä och från Kittilä till
Muo-nioniska och har en gren från Kittilä genom Kulari till
Pelle by nära Aavasaksa. På den kan man gå utan
att förvilla sig, men endast i gåsraarsch, ty den är
för smal för t.vå i bredd.
Men till Ivalos guld och till Enare tinnes
ingen .landsväg" alls, ty den trampade stig, som där
försvinner i kärren, kan ej bebedras med detta
namn, om ock postkarlen en gång i veckan trampar
dess mossa och stenar.
Tänken or dä, hur det går till att resa genom
Lappland! Följen med mig från Rovauiemi till
Ishafvet. Från Bottniska viken upp till Rovauiemi
har man eu vanlig landsvägsresa ined skjuts. Goda
gästgifverier, passabla vägar, tillräckligt med hästar,
odlade omgifningar, så att husmanskost ej saknas,
och vid Taivalkoski en läcker lax. Så komma vi
till Rovaniemi kyrkoby vid polkretsen, eu stor,
förmögen by, mera lik en köping eller småstad. Hår
förena sig Kemi älf och Onnasjoki och bilda vid
föreningen en vid fjärd, bortom hvilken Ounasvaara
höjer sin mörka rygg. Genom Kemi älfs tätt bebodda
bördiga dal från hafvet till Rovaniemi skulle en
järnväg måhända äfven betala sig. Den blefve omkring 124
kilometer lång och skulle endast möta ett svårt
alternativ: en bro öfver älfven eller en lång
sprängning och bankbyggnad utmed foten af Vammasvaara.
Från Rovaniemi kyrkoby fraktas vi öfver
älfven 2 kilometer till den nordöstra stranden.
Vid-sträktn låga ängar, mellan hvilka grenar af floden
slingra sig, visa, att vårflödet här fördubblar dess
bredd. Sådant är vanligt i Lapplands älfvar. Sedan
ängarna passerats, möter en hög,
brant backe, som leder npp till
Lappmarkens högland. Vi omgifvas
genast af Lapplands natur. Den
ensliga ödemarken trycker oss med sin
högtidliga tystnad, endast störd af
dånet från någon i skogen dold fors.
Vägen är smal och stenig, åkdonen
usla. Här och där går vägen genom
vida kärr, där torfven pöser på
vägbräddarna ocli ängsull och getpors
våga sig ända fram till hjulspåren.
Långa bli uppehållen på
gästgifve-rierna, ty hästarne äro borta på bete.
Ofta bänder det att man måste
afbryta resan på ett halft dygn eller så,
emedan håUhästen och reservhästen
redan gjort sitt dagsvärke. Ocli ve
den, som behöfver mera än två hästar!
Denna samlärdsled är så primitiv, att
ett af gästgifverierna ligger ute i
en sjö. Vid lågvatten kan skjutsen
på ett. vadställe komma fram till
gäst-giivaregården, men lör färden vidare
måste i alla händelser färja eller båt
anlitas.
Vid Vikajärvi gästgifveri ser
man en gammal, igengrodd landsväg
sträcka sig uorrut genom skogen.
Den hur blifvit bygd som undsättningsarbete, men
liar sedan fått förfalla. Broarna äro igenrasade;
nngskogeu betäcker vägen. Detta är den på
kartorna så ståtligt uppdragna landsvägen till Sodankylä.
Efter 8 mils färd genom ödemarken öfverraskas
vi al en härlig utsikt. Nedaidör en hög backe se
vi Kemi träsk blänka fram mellan uyckinllt
kringströdda uddar och holmar. Odling och bygd npplifva
taflan, hvars medelpunkt är Kemiträsk kyrka och
hvars ram är en krans af brauta, skogtäkta bärg.
Här upphör landsvägen. Färden skall
fortsät-tas i båt. l.ilnga Kemi älf ocli dess större bifloder
finnas gästgifverier inrättade med
liåtskjutsningsskyl-dighet efter bestämd taxa. För resan uppför älfven
erfordrar en måttligt lastad båt tre roddare. Båtarne
äro af ilen vanliga finska insjötypen, långa, lågu,
men tämligen breda, spetsiga i båda ändarne och
bygda af funna, elastiska plankor på starka, sega
spanter. Inga sittplatser finnas utom en miniatyT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
