- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
61

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 8.

T I D"E N.

61

En alpbestigning.

Jag var mycket rädd att förvärra saken genom
att tala och valde därför den bekväma utvägen att
icke säga någonting alls; barnen, som kände en storm
t annalkande, tego, äfven de; guvernanten var stum
som en fisk. Ginevra andades, naturligtvis, icke; deu
enda, som behöll ordet, var altsä deu uuga
markisinnan. Och hon pratade en smula om ett och hvarje,
i afbrutna, vibrerande, undertrykta fraser, omväxlande
med åtskilliga utbrott af sarkastiska små skratt, som
gjorde ungefär samma effekt som hagelsnärtar pä
fönsterrutan. Slutligen såg hon på klockau, och med

samma myndighet som en korporal, den där
kommenderar en öfning, yttrade hon: — Kom, klockan är
mycket.

Och hon aflägsnade sig med de öfriga af
sällskapet utan att räcka mig bauden uch låtsade sig icke
märka, att jag sträkte fram min.

Ginevra vågade icke ens vända ögonen åt det
håll, där jag befann mig.

Dagen därpå uteblefvo barnen Torriani. De
infuuno sig emellertid den därpå följande, meu i
stället för Qinevra åtföljde dem kammarjungfrun.

— Och Ginevra? — frågade jag orolig.

— Har farit hem — sade mig Tullio och Luisa
snyftande.

— Har hon farit hem? — utropade jag —
Hen endast för några dagar?

Barnen svarade ja, men det var ett ja, som
snarare uttrykte en önskan än en visshet.
Emellertid ansågo de sig böra fråga kanimarjungfrnu,
hvilken, släpande på orden, svarade: — Jo visst, hon
kummer tillbaka . . . Det tyckes, som om det icke
funnes n&gou annan än Ginevra i hela världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free