Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ningelotterier, och jag ångrar mig aldrig att jag gjnrt
det, ty högsta vinsten liar d|lr blifvit mig beskllrd.
Dn ser förvånad upp till mig i den tron måhända,
att dn befinner dig intör en stenrik girigbnk, som väl
förstått. att dölja nnilan sina rikedomar; men gif (1ig
blott till tAIs, så skall du finna, att jag tvärtom gör
alt annat än håller min skntt undandold för världens
blickar. — Ja som sagdt pröfvade jag lyckans gnnat.
Jag hade köpt mig några obligationer, på hvilka jag
hoppades skörda en nätt vinst för min framtida
bärgning. Jag väntade tåligt år efter år och lika träget
närvar jag personligen vid dragningarna, för att
måhända genom detta nit möjligen bättre tillförsäkra
mig ett gunstigt ödes bevågenhet. Jag minnes ännu
så väl den högtidliga stämning, som rådde där uppe
i hanksalen, då vederbörande tagit plats kring det
långa bordet och de stora röda sigillen brötos å de
lådor, i hvilka obligationsnumren förvarades. Jag
påminner mig ännn med stillu fröjd med hvilken
förtroendefull uppsyn jag blickade ned på den lilla tösen
i den körsbärsröda klädningeu, där hon redan med eu
säregen grace och säkerhet räknade upp den bestämda
satsen af små pappersrullar på en tallrik. Då jag såg
henne första gången var hon ännn blott ett barn med
späda, ontvecklade drag ocli former, men hennes milda,
älskliga uppsyn knnile ej förfela att göra på mig ett
behagligt intryck.
Ären förgingo under trägen väntan, under nya
besök vid dragningarna. Nya anleten mötte mig
under deras framfart där uppe och barnet, sora danade
så mångens lycka, sköt småningom upp som blomman
för en mild sommarsols strålar — formerna blefvo
fylligare — gestalten mer och mer tnogeu.
En dag, det är nn väl för tre år sedan,
återvände jag med en underbar känsla af glädje och
vemod i förening från en af dessa dragningar. Jag
föreföll mig själf Bom genum en trollmakt förändrad.
Jag hade aldrig förr känt dylika strömningar i mitt
inre. Några vänner, dem jag händelsevis stötte på
utanför på gatan ocli i hvilkas samspråk jag lade in
några helt förströdda ord, sågo förvånade upp till
mig liksom tänkte de: den där har väl aldrig i
världen i dag knipit sig några tiotal tusen häller — eller
hvad är det väl, soin gör honom så nuinter ocli
tystlåten.
De fingo emellertid blifva med sina reflexioner
om mig liksom ock de tankar, nu så underbart
smugit sig in på mig, fingo träda tillbaka för ett trägef
och rastlöst arbete. Men ofta, då jag satt i
ensamheten döko de åter fram med förnyad kraft och bragte
till lif planer, hvilka sedermera lyckligt realiserats.
Härvid blickade ban på sin hustru, som med en
skälmsk och smått förlägen uppsyn följde
skildringens gång.
Vännen T. fattade sitt glas och trykte mig till.
— Min berättelse är ej slut, det viktigaste
återstår änuu. Minn planer? Deiu har du väl redan
gissat. Jag skulle äga den lilla ödesgudinnan — kosta
livad det ville. Och det kostade mig också möda och
arbete nog att till en början få i hop ett något så
när durabelt hein, dit jag kunde bjuda in min
blifvande hustru, och för det andra att kunna skrapa
samman biförtjänster tillräckliga nog för en sorglös
lifsbärguiug. Bådadera gick dock så småningom och
en vacker dag stod Selmas och mitt bröllop ute på
Kaisaniemi–-ja där var dn ju uckså med.
— Och högsta vinsten på det penuingelotteriet
var altså vår älskvärda värdinna? sporde, jag.
— Ja, och en viust, som få likt mig lyckas
tillskansa sig på denna väg.
— Och obligationerna?
— Dem har jug nog äunu kvar, men mitt
intresse för desamma har märkbart svalnat al sen
den lilla, näpna lyckobringerskan numera flyttat hit
öfver till mig.
— Och med dem kan du, om lyckan är god,
draga högsta vinsten en gång till.
Hau smålog blott och skakade på hufvudet. De
hade det nog så bra som det var — ehuru penningar
ju ej äro att förakta, tillade lian liksom i förbifarten.
Och hans lilla hustru, som fallit honom om
hul-sen ocli trykt sina svällande röda läppar mot hans,
tykte hou sä med.
TIDEN.
Anarkismens lärde apostel.
De lärde äro stundom ganska radikala drömmare.
Alt ifrån Plato, världsförbättrarnes stamfader, ända
till Elisée Réclus är det en lång rad af
katederrevo-lutionärer, som aldrig luktat krutrök. Det är lockande
att, hämta vederkvickelse från hvardagslifvets
pedanteri i vilda omstörtningsidéer — i hemlighet, inollan
skål och vägg.
Men en lärd, som är anarkist inför hein
världen, ilet är något mera ovanligt. En sådan man är
MLn’r Réclus, den ryktbare geografen, ilen snillrike
författaren af den 20 band starka ^Nouvelle
tlèogru-pliie n ni veraelieen af samtidens intressantaste
personligheter.
Reclns’ namn har på senaste tiden mycket nämts,
dels i samband med anarkistdåden i Paris, dels
nn-der univnrsitetsstriden i Bryssel, där lians ännu icke
hållna föreläsningar vållat häftiga uppträden, som
ledt till upprättandet af ett „ fritt* universitet.
Det är kanske icke fullt riktigt att kalla Elisée
Reclns „eu af anarkismens andlige läder", meu ban
är en al dess apostlar, och ban kunde snarare kallas
anarkismens djupsinnige Paulus. Hau har ock ett,
Paulu8utseende: ott karaktäristiskt, allvarligt och
trotsigt hufvud med klara, blixtrande ögon, hög, hvälfd
panna, omsvnllad af tjnkt, vildt lockigt hår, som trots
mannens B4 år, trots lians myckna arbete ocli starka
temperament blott belt nyligen fått en lätt skiftning
i grått.
Den teoretiske anarkisten Reclns, furst
Krapof-kins vän, är en stor forskare, livars vetenskapliga
storhet ingen bestrider. Han har gjort de mest
omfattande världsresor; i talrika geografiska skrifter och
afhandlingar uti „Revue des Deux Mondes" och „Le
Tour du Monde" har han skisserat sitt stora lifsvärk.
som han kommit ännu närmare i sin stora populära
geografi „La Torre", tils han på 1870-talet påbörjade
sin kolossala v~Sonveüe Gfographie (Mføørsøttff*, ett
gigantiskt ocli i sitt slag allenastående arbete. Efter
dess fullbordan fick ban 1892 ilet geografiska
sällskapets i Paris stora guldmedalj.
I företalet till detta värk säger Réclus:
,,Öfveralt liar jag känt mig som hemma, bland människor,
således bland bröder. Jag har aldrig låtit hänföra
mig af någon annan känsla än den af sympati och
aktning för alla invånare i det stora gemensamma
fosterlandet. På detta klot, som så snabt rullar i
rymden, ott sandkorn i oändligheten — lönar det, sig
här att hata hvaraudra?"
Och ändå anarkist? Ja, mon en anarkist af
märkligt slag.
Elisée Réclus föddes i ett fattigt prästhus, hade
elfva syskon och måste kämpa sig fram genom nöd
och försakelser. Redan under det amerikanska
slafkriget uppträdde han som frihetsifrare, försvarande
Lincoln mot den offentliga meningen i Frankrike. Det
nordamerikanska sändebudet i Paris erbjöd den fattige
skriftställaren en betydande penningsumma som
erkänsla härför, men ban afvisade den med harm.
Vid det fransk-tyska krigets utbrott var ban
redan ryktbar och aktad soiu vetenskapsman; men nn
började hans bana som radikal lolkledare. Under
belägringen af Paris var han uatioualgardist, hvarpå
han slöt sig till kommunen och med vapen i hand
liksom med glödande upprop bekämpade regeringen i
Versailles. Hau togs till fånga och dömdes till
deportation. men räddades af den lärda världen, soui
med sorg och bestörtning såg den mycket lotvande
vetenskapsmannens bana bruten; han slapp undan med
enkel landsförvisning och återkom efter amnestin åt.
kommunarderua.
Elisée Réclus har klarast utvecklat sin
vetenskapliga anarkism i en liten skrift „ Evolution et
révo-lution". Hau gr icke bomberuas mau, utan öuskar
blott en annan samhällsordning, hvari det funnes
mindre plats för elände och orättvisa. Men medan
audra önuka denna ordning införd genom utveckling
(évolution), förordar ban revolution och råkar
därmed i sällskap med vännerna af nhandliugeus
propaganda".
Det revolutionära ligger i släkten: hans bror
Elie, en framstående antropolog och skriftställare,
deltog äfven i kommnnardupproret och år en förkämpe
för den sociala revolutionen, och dennes söner —
bland dem ingeniören Paul — och deras hustrur till-
N:o 10.
höra med hull och hår anarkisternas härskara, ej
ryggande tillbaka för våldsdåd.
Det är svårt att skilja dessa handlingens
radi-knle, och teorins man åt. EliBée Reclns’ tadelfria
enskilda lif och snille tyckas fordra, att man gör det,
meu å andra sidan heter det ju: „af frukten känner
mau trädet".
Denne sällsamme mans anarkism hvilar på den
mest deciderade kosmopolitism; han känner intet
annat fädernesland än hela mänsklighetens fädernesland.
I lonilid neil nutid ser ban endast onda tider af kamp
och okunnighet., som måste öfvervinnas; han känner
intet beståndande egande, alt skall åter tagas ifrån oss.
Och denne farlige tänkare är fyld al en nästan
from tro på en mänsklighetens ideala historiska
bestämmelse. 1 förordet till sista liamlet af Bin
allmänna geografi säger han: „När jorden synes logisk
och enkel i sina formers oändliga växling och
invecklade sammansättning, icke kan då mänskligheten, som
bebor den, vara blott en blind ocli kaotisk mossa, som
rör sig efter slnmpens lagar, utan mål, ntan
uppkin-neligt ideal, ntan medvetande om sitt öde".
Slagord och etikotter göra mycket ondt i
världen och åstadkomma mycket missförstånd; blott med
våldförande af begreppet kan — säger den författare
i „Neiie Freie Presae", hvars uppsats vi här lånat —
denne ande räknas till den anarkistiska propagandan.
En tänkande och fri ande tillhör intet parti — han
iir ett; parti. Han tager parti i världsstriden, och
ilet för de vanlottade och elända, och gör det med
ett godt och medlidsamt, hjärtas rätt. Men hans
anhängare missförstå honom och vantyda hans läror —
ocli därför är ban tarlig.
Utställningen oeh skidtäflan
i Österrike 1894.
Det st.eyriska skidlöpareförbnndet hade i hörjan
uf detta år arrangerat en internationell
vintersport-utatälliiing uch skidtäflan i Mlirzzuschlag vid
Sem-meringbanan nära Wien. Till utställningen hade de
bästa norska, österrikiska ocli tyska firmor sändt, rika
urval af sina sportartiklar Den största
uppmärksamheten tilldrog sig dock deu finska afdelningen,
som var anordnad af Finska exportföreningens direktör
A. Pacius. Afdelningen bestod af skidor fråu hrr
0. Brandt. O. Lindebäcka och H. Renfors’
sportmagasin, Edv. Rnndherg och IT. Stadins, representerande
olika former och typer. De voro smakfullt
grupperade och omgifna af skinnvaror från hrr Renfors,
Lundqvists och Taléns magasiner härstädes, renhorn
och väfuader i finska mönster fråu Finska
industrimagasinet. Till utställningen hörde vidare skidstafvar
och skodon för skiilsport, suiiskridskor och
träställningar till ränslar, tillvärkade å Vera Hjelts aktiebolags
ångsnickeri.
I tyska och andra sporttidningar har den finska
afdelningen enhälligt betecknats som den gedignaste
och förnämsta på utställningen. Den tilldelades
jämväl första priset, silfvermedulj. Allmän förvåning
hade det väkt, ilå hr PacinB stälde sig att stå på en
finsk skida, hvars ändar eudast hvilade på tvänne
stolar, medan skidan i öfrigt var ounderstödd.
Elasticitet, böjlighet och smidighet äro också egenskaper,
som göra den finska skidan till det utmärkta
sport-medel den är.
Den ti och 7 januari egde skidtäflan rum.
Hlustrirte Zeitung berättar härom följande:
Redan första dagen hade omkring 3,000
åskådare uf högre samhällsklasser infunnit, sig, däribland
många uflicerare från Wiener Nenatadt. De med
grönt och flaggor prydda åskådareläktarena voro
full-besatta. En militärorkester spelade upp. Himmeln
var mulen och en temperatur af — 8 grader rådde,
då juniorlöptiingen klockan 2 begynte. I denna kuiidc
alla deltaga, hvilka ännu icke eröfrat sig ett första
pris. Segrare blef Hayerdal från Miiuchen. Därefter
följde det fängslande skådespelet, al en „
ungdoms-löpning*, hvilken på grund af för stark tillströmning
måste delas i en löpning för gussar oeh en för flickor.
1 synnerhet de små uätta skidlöperskurua hälsades med
högljudda bifallsrop, då de närmade sig målet.
Bland gossarne segrade Alois Andorfer, bland flickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
