Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 TIDEN.
N:0 II
sluten att försvara henne intill sista blodsdroppen.
Det var ju rent af rörande si hängifvet det lilln
kräket slöt sig till oss, tänkte jag och stirrade, vemodigt,
drömmande ut öfver näjden. Eu gulnande bokskog
gled förbi oss. därpå en äng, på hvilken
skördemännen skuro det sista höstgräset, så kom en blick ocli
en kvarn och så en bondgård med betande hjordar
utanför, så en grön äng med tallar och stenar och
får — — — vips var min Leiiuda försvunnen. Tå
banvallen föll hon på knä, men i nästa nu stod bon
på alla fyra och sköt i väg som en pil bort. till
fårahjorden.
Så var historien om lammet, som hette Leandft.
Mera vet jag ej — ty tåget svängde om en krökning.
Men om bonden, som äger gården närmast kvarnen
vid bäcken, händelsevis kommer att läsa dessa rader,
så ombedes han härmed på det bölligaste att sköta
väl om djuret öfver vintern och nästa sommar hämta
det till mitt landthus. I bittelön skall ban få hvad
rätt och billigt, är.
Toalettkåseri från Paris.
I Paria bjuder modet utt alltid ha något att fira.
Sodan det för den eleganta världens damer afskaffats
att fira karnevalen, så roa sig alla. hvilka af en eller
annan anledning raknäs till den Öua världen, med att
fira bröllop, sina egna eller andras. Ocli man. d v. h.
damerna, st,yrkes alt ifrigare till sin andakt vid dessa
högtidligheter ju mera tillfälle man får att utveckla lyx
och smak i toalettväg. Nå, det påstås ju också, att mist,
religonen lins ingenting som skänker sinnet, mera ro Bn
en klädning från Worth. Men den parisiska damen af
god ton kan egna sin dyrkan åt. flere storheter af samma
slag. Så till exempel lär Félix kunna göra undervärk i
fråga om att med böljande silke och smekande uälsvärk
förvandla kvinnornas anparition och männens håg. Det
heter numera häller aldrig annat än att en toalett
„crée-ras", lika visst som man Ufven, om man vill föra ett
förståeligt och passande språk, säger, att en koaffyr
„est composée".
Nå väl, man gifter sig och man går på bröllop.
Och mellan det man far och profvnr sina klädningar,
har man ännu ett annat hufvudbry. Man mås to tfuika
på lysningspresent, om man iir gäst. och anordnande’ af
utställning af presenterna, om man är den lyckliga
bruden. Ett visst tort förnuft ligger i att sticka in en
bankanvisning i sitt gratulations bref, mon många
brudar äro gladast åt denna krassa prosa. En engelsk
ungmö fick på det sättet en liten nätt hemgift af öfver
sex hundra tusen francs. Meu antagligen hade hon förut
lika mycket oeh mera till. ty, som skriden säger, den
mycket hafver, honom (henne) skall ock varda gifvet.
Bruden bör i sitt yttre söka förena sA mycket
behag och så mycken värklig eller låtsad blygsamhet som
möjligt. Numera kan man gärna bannlysa den stelt
konventionella, släta, hvita sidendräkten. Med lämpliga
tillsatser af plisserad silkesmusslin pft öfre delen af
lifvet och den smärta midjan inspänd i en korsett af
suet-sar. de kolossala ärmarue likaledes af samma luftigt
eleganta material, på den ena eller båda axlarna klasar
af oranger, samt slöjan ej döljande, blott dekorerande
det af nelig bäfvan glödande ansiktet, kan en brud se
så tilldragande ut hon någonsin vill. Och det vill hon nog.
Det vilja ju äfven de andra damerna, och jag hur
ännu aldrig sett någon, som ej kunnat förhärligas genom
en vacker toalett. Félix har en förmåga att medels
enkla linjer kunna få ett plastiskt tycke öfver en annars
kanske ganska osymmetrisk gestalt. Hög växta damer bli
under hans häudei rent af monumentala. Om det roar
läsarinnorna, skall jag beskrifva ett par
promenaddräkter från hans atelier. En slät prinsesskläüning af mjukt,
grått ylle, Iqoleu kort och i kanten endast ett enkelt
broderi i mörkare ton. Fråu midjan öppnar sig lifvet till
ett par stora, veckade uppslag af siden i samma targ.
De äro helt öfverdragna med ett luftigt, mörkgrått
broderi. Ärmarna, af storartadt* dimensioner, äro af
mörkgrå sammet, likaledes den släta, uppstående krageu.
Liksom solnti bland moln, glänser mellan uppslagen fram
en väst af ryukadt sidan i hänryckande gult. Deuria
melankoliska och förtjusaude klädning lämpar sig
ypperligt för den. som vill ha en förklaring till stånd. lYiar
han icke då. friar ban aldrig.
Eu annan dräkt är i tre nyanser af samma färg.
Kjol, snedknäpt lif ocli ofantliga ärmar i ineliuntoü,
mörkare sammetsbård af ungefär 30 cm höjd i
kjolkanten samt breda uppslag af samma sort. All sammet.
Öfverdragen med ailkessnörraakerier i den ljusaste
nyansen. 1 vinkeln mellan uppslagen blir halsgropen synlig.
I stället för uppstående krage sitter krjng halsen ett
bredt sammetsband, hopfäst med spänne, hälst al’
briljanter. Denna triumferande toalett anstår synnerligen
väl en rik fästmö eller ung fru.
Man har nu åter börjat, med rikt prydda fram*
vådor i en iUrg, som på samma gång bryter sm mot
ooh harmonierar med det öfriga tyget Detta uiou, som
medför något, grandiost och hoöikt lämpar sig bäst
för middagstoaletter. Jag såg en sådan at varm.
mörkbrun sammet med fram v ad al" amultronröd brokad i två
nyanser. Ärmarne, hvilka framtill läinnado halfva
armen fri, voro bakåt nedhängande ooh gåfvo åt gestalten
en viss japansk karaktär. De voro, likasom det fyrkan-
tigt tirringade lifvet, prydda med skiftande pärlagrafter.
Tätt kring halsen satt knäpt utt mörkbrunt
sammetsband ooh högt på det blonda håret en ljusröd Jjilril.
Hvitt ooh grönt äro färger, som :tt unga flickor
ge något vilrlikt och lätt. Mille Doriel på PalaiS
Roval-teafern hade i „Le fil å la patfce* en dräkt, af följande
ut,-soeudfl: Tyget af hvit siUreserèpe, kjolen tämligen snäf:
5 c.m. från kanten sutto små ljusgröna sidonkokarder
på 15 cm. afstånd från hvarandra. Från dessa uppgingo
snedt, At höger i svagt rundad linje små smala
volanger. högst 30 cm. långa och hvilka likaledes afslutades
mod ön grön kokard. Skärpet, smalt i sidonia. höjde
sig fram i snibb uppåt, I vänstra sidan hängde två
långa hvita, smala sidenband, fästa med hvit kokard,
Det rynkade lifvet var fyrkantigt iirringadt oeh endast
tarneradt med en 10 cm. bred, plisserad remsa. Öfver
suiå putlUrmarne föll ännu en dylik remsa, och i
lifvets fyra hörn sutto gröna kokader. förenade med band
i samma färg. hvilka gingo öfver axlarna.
Mille Oheirel i samma pjes bar en prins
omklädning af guldgult siden med små moucher. Do korta,
ytterligt, vida puffärinaruo voro fästa i en pikmit kil
uppåt, axeln och kantade med svart sammet. Vid
ärmarnes slut. en hit ofvanför armbågen, bar mille Cheirel
armhand af svart, sammet, fästa med diamantspännen.
Dessa band medförde på samma gång den praktiska
idén att kvarhålla de hvita svenska handskarne. Lifvet
var djupare ringa dt än här begagnas, och toaletten i sin
helhet harmonierade förträffligt med aktrisens brunetta,
djärfva skönhet.
Dessa arm- och halsband af sammet börja nu bli
på modet och äro klädsamma för alla. De lästas alltid
med spännen, och har man ytterligare några glänsande
nålar i dem, bli de praktfulla.
Mille Yanue nå Gymnase bar nyligen
ärmar, hvilkas längd tillät handlederna att synas. Ett
villkor för detta återupptagna bruk. är dock att, armen
är läng eller handleden vacker, hälst bådadera. I
skärpet bar mille Vanne en bukett, af lefvande rosor. Man
begagnar mycket naturliga blommor nu vid bröstet, i
skärpet, på axeln. Somliga drifvas till och med af sin
instinkt lor det precisa att, ha en bukett, på hvardera
axeln eller på ömse sidor af bröstet. Pröfve människan
sig själf, oin detta senare är vackert! Jag tror det ej.
Jag sade att en koaffyr nu för tiden komponeras.
Den förnämsta hårkonstnären är tvifvelsutan nu-
Auguste Petit Han har funnit upp att sätta fjärilar ooh
fågelvingar på toppen af hufvudet. För resten bör
håret hälst samlas nedåt nacken i en knut, hvars porösa
bucklor ha ett halft, utseende af chignon. Pannan
framtill bör vara fri; ned öfver tinningarne skola lockiga
hårslingor ringla sig öfver öller bakom öronen, Detta
lär ge ett synnerligen ljuft uttryck åt ansiktet, och som
man vet har’det mildt kvinnliga en evigt anslående
invär-kan på det starkare släktet. En hårkoust.uiir berättade
mig att ban hrukade kamma eu rysk grefvinna. Men
hon tykto förmodligen aldrig att hon fick ett
tillräckligt älskligt, ocli madonnalikt skimmer af koaffyren. ty hon
brukade ofta nog träda fingrarne genom bela ståten och
i gudomligt raseri slita omkring sig tils håret liknade
en’ vildt växande enbuske, och detta oaktadt deri arine
konstnären användt alt sitt geni och alla sina tänger.
Men då Auguste Petit komponerar, bli både
barbarer och västeuropeiskor späka som lam. Ingen
sinnesrörelse i världen skulle förmå dem att resa ott strå
i annan riktning än hau bar velat Kvinnans mildhet
och själfbehärskning äro biand hennes skönaste
prydnader.
De ginge.
Af l’\ Goppée.
Tid efter anmui läser man i tidningarne om eu
gammal tiggare, som man nnder åratal sett i nugot
gathörn, i närheten af en kyrka, att ban slutat sitt
eländiga lif i ett uselt kyffe oeh att man 1 hans
halmbädd funnit eu ster summa penningar. Mau
börjar med att förarga sig däröfver, men eu stund
senare skrattar mau däråt; då alt går omkring är ju
den girige en alt igenom komisk tignr.
Hvar och en liar sin anekdot i ämnet: Mau
talar om den gamla ilamën, som hvarje morgon
fångat-en fluga, som hon instänger i sockordoaan för att
förvissa sig om, att den unga tjänarinnan, sum hon
misstänker för snålhet, icke snattat någon sockerbit.
Eller om den gamle herrn, som satt gröna glasögon
på sin häst lör att inbilla det stackars djuret, att
halmen i krubban var hö.
Vi ha alla en rik samling dylika berättelser, ty
alla ha vi känt gnidurc ocb ockrare ooh alla ha vi
koustaterat, huru slnga och upptlnningsrfka de bli
hvar gång det gäller att tillfredsställa den ult.
uppslukande passionen. Och det blir vid hvad jag sagt:
den girige är framför alt en löjlig personnage ooh
det, oaktadt hatt uppoffrar alt. för sin afskyvärda
svaghet och därför bör räknas bbind mänsklighetens värsta
dender.
Alphonse Karr påstod spirituell, att det, icko är
slösakliglieten ntan sparsamhefen som är alla lasters
tuoder. Man kunde emellertid lätt. vederlägga det.
roliga påståendet, ty i de flesta fall påträffar inan
hos ilon girige en bel mängd små dygder. Han är
punktlig, förekommande, sträng iakttagare af former;
l.y noggrannhet och älskvärdhet kosta ingenting. Han
är till oeh med IjänstakLig, så länge lians tjänster
icke förorsaka honom utgifter. Han ställer gärua sig
själf, sin tid, sina relationer till ort förfogande, men
pass pft, vädjar ui till hans börs, börjar ban plötsligen
liiln af ihållande döühet och alla edra böner förklinga
ohörda.
Jag liar alt emellanåt satt på prof — litet
elakt, medger jag — eu gammal sinnlgråt. af mina
bekanta. Personen i fråga var icke allenast miljonär
utan älven en mäktig och inflytelserik nian. Då jag
behöfde honom för mig själf eller andra, gick jag upp
till honom och lät honom strax från hörjan ana, att.
det gälde ett låu. Dä målade sig ögonblickligen en
förfärlig oro i hans ansikte. Jag motstod icke
frestelsen att en stnnil förlänga hans kval, det erkänner
jag. Därpå blottade jag plötsligt mina batterier,
yppade anledningen t.ill mitt besök och bail om en
rekommendation eller en ringa tjänst. Dä blef ban
strax lugn och blid, och Bkulle snart sagdt gått i
elden för mig. Genom dylika små komedier har jag
mången gång varit mina kamrater till stor nytta.
Om den girige i visst mått. är tjänstaktig, så
är ban äfven utomordentligt måttlig — också en
dygd — och ingenting är honom lättare än att ålägga
sig fasta och späkning. Se här en autentisk anekdot:
Ett gammalt äkta par i Normandiet, som egde
präktiga landt.egendomar, men af girighet lefde som
fattiga bönder, emottog eu kväll besök af en af sina
förpaktare. Mannen kom för att betala sitt arrende
och erlado summan i 5-francs stycken. Han tömde
sin påse på bordet och innehållet räknades och betans
riktigt. Men efter lians bortgång började girigbnkarne
räkna summan än en gång, och ilå märkte de till sin
förskräckelse, att ett 5-francs-stycke saknades. De
sökte ocli snokade, men alt förgäfves. Omöjligt att
fordra något af förpaktare!!, ban hade jn uppräknat
summan framför dem. De voro förtviflade.
Då fick gubben med ens eu hjältemodig
ingifvelse: „Låt oss lägga oss utan kvällsvard", sade ban
till sin glimma, ,. på så sätt ta’ vi alltid litet
skadan igen la
Hans värdiga hälft samtykte utan tvekan ocb
gick till sångs. Kan skulle jnst följa efter och tog
af sig sion träskor, då ban med ens i en af dem
såg sillvermyutet blänka. Det. hade trillat dit. utan
buller in i halmen.
Förtjust gömde mannen myntet bland de andra,
i skåpel, — därpå vände han sig till siu hustru:
rsäg mig, min vän ... det är redan något sent —
skall dn värkligen stiga upp, täuda eld och duka
bordet? Jag föreslår, att vi i alla fall gå till sängs
i afton ntan kvällsvard l" Sagdt och gjordt. De
tillbragte stoiskt natten med fastande måge.
Händelsen har ofta fört pä min väg
besynnerliga slag af girighukar. Är det för kontrastens sknll
och emedan min ticka alltid liknat Duutiidcruas såll,
ineu jag Intresserar mig lifligt för dessa varelser.
Jag måste t. u. m. bekänna, att jag hyser en viss
egendomlig, något osund beundran för deras
ordningssinne, försiktighet, klokhet, med ett ord för de
egenskaper de utveckla för att bevara och bibehålla . . .
ty de rikta sig sällan genom förvärf. Det ligger i
denna deras last något abstrakt, något
förstånds-mässigt, som förbryllar mig. Hvilken moralisk kraft
fordras icke. för att utan vidare afsäga sig alt det
välstånd, alla de njutuingar penningen representerar
och blott nöja sig meil ett platoniskt betraktande af
den lumpna metallon. Förbli fattig framför tackor
al guld, är det icke höjden af idealism I
Bluud det lustigaste jag sett på detta
observa-tionslält är deu giriges uppsyn, då man citerar exempel
på knnsslighet, som dittils varit honom okända. Då
förebrår han sig lifligt sin slösaktighet, rodnar för
sig njälf och erfar inför siu medtäflare de blandade
känslor af skam och beundran, soln en stor syndare
erfar inför en helig man.
En gammal rik men snål dam, som kände mina
föräldrar, gjorde dem en gång i min närvara etl
anmärkn iugsvärdt förtroende.
„Tänk er", sade hon ännu belt altererad efter
sitt äfventyr, „ jag liar just fått eu lektion I
spar-sauihot . . . jag är ännu belt Ilat. Jag skulle lara
till St. Denis; vid bangården besluter jag mig för
att taga en andra klass. I den tredje är man ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
