- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
93

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93 TIDEN.



Prinsen, som ville hafva
månen.

Dr Afrikanska sagor,
utgifna af
Henry Stanley.

Den trakt som nn bebos af Basokostnmmen var
fordom känd nnder namnet Bandiinba. En konung,
vid namn Babanga härskade däröfver. Han hade ett
belt harem, men alla hans barn voro flickor; detta
vållade honom stor sorg och han upphörde aldrig att
beklaga sig däröfver. Hans undersåtar voro däremot
välsignade med flera gossar än flickor, och detta
gjorde konungens sorg ännu större samt väkte lioa
honom afund mot den minste af hans undersåtar.

Eu dag gifte han sig med Baiuana, lians
förnämste höfdings yngsta dotter, och blef ändtligen
fader till en son; ban var lycklig och hans folk gladde
sig med honom.

Prinsen växte upp, blef stor och vacker, och
hans fader älskade honom sä, att hau med houom
delade makteu på ett högst märkvärdigt sätt. Själf
behöll han regeringen öfver alla gifta människor,
medan den unge prinsen hade till undersåtar alla, som
ännu icke voro det. Följden däraf blef att prinsen
härskade öfver flera människor äu hans fader,
eftersom barnen alltid äro flera än föräldrarna. Men trots
all sin framgång var prinsen icke lycklig. Hvarje
dag hade hau något att bedja fadern om, uch denne
kunde för sin stora kärleks skull aldrig neka honom
något. Ju mera ban fick, desto mera ville han ha. Ocli
fadern gaf houom så mycket, att ban snart icke hade
något kvar för egen del.

En dag lekte prinsen med uågra jämnåriga, som
tillhörde hans hof. Efter lekens slut satte ban sig

att hvila i sknggan af ett träd, och hans lekkamrater
sutte rundt om honom på vördnadsfullt afstånd. Då
han tänkte på sin stora makt och på sina skatters
rikedom kände ban högmodet genomströmma hela sin
varelse ocli ropade i sitt öfvermod, att det aldrig
funnits en gosse så mäktig, så rik och så gynnad af sin
fader som ban.

— Min far — sade han — kan icke neka mig
någonting. Jag har bara alt önska, så får jag det
genast

En liten spenslig gosse sade då med hög röst:

—Det är sant, min prins. Din far lir mycket
god emot dig. Han är en mäktig konung, och ban
är lika frikostig som mäktig. Men det fins en sak,
som han icke kan gifva dig, och det är säkert., att
du aldrig kommer att ega den.

—Hvad är det för en sak, som jag aldrig sknlle
kunna kalla min, då jag sett den, och som ktingen
inte skulle knnna gifva mig? — frågade prinsen
vredgad.

— Det är månen — svarade den lille gossen,

och du erkänner nog själf, att det icke står i din
faders makt att gifva dig den.

Tror du det? — sade prinsen. — Och jag
säger dig, att jag skall komma att rå om deu. Jag
skall be min far gifva mig den, och jag skall inte
ge honom uägoii ro förrän ban gjort det.

Det händer så bär i världen, att de skatter vi
redan ega syuas oss icke vara någonting eiuot dem,
som vi icke kunna kalla våra. Sä gick det med den
bortskämde prinsen. Minnet af alin de gåfvor hau
fått af sin lar försvann ur lians själ ooh denis värde
syntes honom icke jämförligt, med denua nya leksak,
månen, Bom han aldrig tänkt på förut och som ban
nu så ifrigt åstundade. Hau gick till siu fader, och
faun honom under öfverläggningar med sitt råd om
viktiga angelägenheter.

— Fader sade han — då jag var
tillsamman med mina lekkamrater, hånade de mig därför
att jag icke hade månen blaud mina leksaker oeh
sade, att det icke stod i din makt att gitva mig den.

Visa att gossen, som sade så, är "en lögnare och
skaffa inig månen, så att jag kan~visa dera den och
vara stolt öfver min faders makt.

— Hvad vill det. säga, min son, vill du ha
månen? — frågade fadern bestört.

— Låt någon gå elter den genast åt mig, min
far, vill du inte det?

— Men, min Bon, månen är långt härifrän.
Hnru sknlle vi kunna få den bit?

— Det vef, jag inte; men dn har alltid varit
snäll emot, mig, inin far, och dn kan inte neka mig
denna bön?

— Jag är rädd, mitt barn, att jag icke kan
gifva dig månen.

— Mon ilet måste du, min far; utan den bar
lifvet intet värde för mig. Hum sknlle jag kunna
återvända till mina kamrater, efter att hafva stolt
berömt, mig uf din makt. och din godhet. Det lans
bara en sak, som den elake gossen inte trodde att
jag knnde få, ocli det var månen. Jag kan nn inte tänka
pä någonting annat än horn jag skall få den: dn

måste skaffa mig den, lulu far, annars dör jag af sorg!

Nej, min son, tala inte om att dö! Det är
ett förfärligt ord, i synnerhet, när det gäller mill son
ocli arftagareu till mill tron. Vet du ej, att jag
lefver endast för dig? Tänk inte längre med smärta
på saken. Jag skall samla alla de vise i mitt rike
och begära deras råd. Om de säga att det är
möjligt att iiå månen och taga ned den till oss, så skull
du hafva deu.

Budbärare sändes omkring till bela landet, ocli
lielaldi’ alla vise att aaiulas hos konungen.

Då alla voro samlade i slottet, sade konungen
att ban bjudit dem komma därför, att hau önskade
veta 0111 det var möjligt att komma till mäueii, rycka
deu lös fråu sin plats och taga ner deu till jorden,
för att prinsen skulle få deu. Om det bland de vise
fans någon soln kunde göra detta, så skulle ban gifva
honom den vackraste af sina döttrar och stora rikedomar.

När de vise hörde detta märkvärdiga lörslag,
vordo de stunuua af förvåning, ty ingeu människa i

Det forna Helsingfors (på 1810-talet).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:07:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free