- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
96

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

06

E N.

N:o 12.

Några minuter ännu och tåget hördes hvisslande förkunna siu afgång.
Banan ledde så godt som förbi bankdirektörens villa.

Ja, så var det. alla dagar. På samma lider kmn lokaltåget från staden
och återvände regelbundet dit igen. Det var ott ståndigt farande och
kommande, ty alla de förmögnare stadsborna hade sina sommarvillor här ute vid
stadens nya hamn. Det, var som om denna eviga enformighet och
regelbundenhet lagt sig förlamande öfver Elnas sinne, så att hon domnade bort i
automatisk liknöjdhet. Efter middagen for hennes man in till staden och om kvällen
kom han tillhaka. Ofta var han hela dagen i staden och kom ut bara till
natten. Och alltid var det samma afskeds- och samma hälsningsord. Ibland
hämtade han med sig främmande och då var det som om hon skulle lefvat upp på
en stund, lör att sedan genast sjunka tillbaka i sin förra liknöjdhet. Men nn
hade ork alt sällskapande blifvit henne nästan en plåga. Hon kände sig som
en viljelös maskin, när hon alltid skulle npprepa samma anker och höra samma
saker upprepas, som tusen sagt, Iusbu gånger före henne. Alt. var så gammalt
och utslitet, hon viste precis hvad hennes gäster skulle säga, när de kommo och
gingo. Hon viste på förhand nästan hvart ord hennes man skulle säga och ändå
var ban nästan cn främling för henne, fast de nil lefvat sju år tillsamman. Htirn
kunde hans bankaffärer intressera henne. Det. var ju som om bela lians själ
varit, sammansatt af siffror, som otn den varit ett enda, stort,
intresseräknings-exempel, ett. sådant, som hon ren under sin skoltid var utled vid. Inte var
han nånsin annat än god emot henne, men hans godhet var af det passiva,
intresselösa slag, som lätt förefaller tråkigt. Alf sen barndomen hade hon känt
sig mest dragen till dem, som velat, ocli vågat, säga henne sin mening rent ut,
om den ock vore föga angenäm att höra, men som gjort det af intresse för
hennes utveckling.

Hon stod vid fönstret och stirrade drömmande upp emot. den klara
juli-himlen. Hennes tankar voro synbarligen på ströftåg i fjärran rymder.

Plötsligt vände hon sig om ocli svepte hallrysande själen omkring sig.
Ilon liade rykts tillbaka iu i den trista, grå värkligheten af att tjänarinnan
kom in och började duka af bordet. Buramet var varmt, mon lion frös af idel
ledsnad.

Egentligen liade hon ju inte rättighet att vantrifvas så. Hon liade
ju sitt barn att lefva för, sin snälla lilla gosse, som hon höll så
innerligt al. Men ban var så tyst ocli så inåtvänd. Han fylde ej rummen med
bullrande lekar uch glada skratt som andra barn. Då hans stora, melankoliska
ögon skygt sökte hennes, kom det ofta öfver henne cn oändlig sorgsenhet, så
att hon velat brista i gråt. Det. var som om hon haft något att afbedja hos
honom, som om hon begått, någon orätt emot honom, hon viste ej riktigt hvad.

Hon gick fram till honom, där han låg på knä på golfvet och roade sig
med att sätta ihop träbitar till ett hus.

— Kaj lilla, sade hon och strök Bmokande öfver hans hufvud, vill dn
komma med mamma ned till stranden?

Han sköt undan träbitarna och såg npp på sin mor med en glimt af
glädje i blicken. Och sä hoppade han upp och klängde sig Bmekande fast vid
hennes arm. Han hade något så mjukt, ocli vekt i sitt, sätt.

Där ska vi laga båtar och Bå skicka vi nt dem på hafvet ooh Bå
fara de långt, långt bort, pratade han, medan Elna tog sin hatt och parasoll.
Han talade anmärkningsvärdt rent, utom att han skorrade litet på r. Söt var
han, då Elna satt på honom hans sjömansmöasa med långa band i nacken och
arrangerat en vacker lock att falla ned på pannan under den bakåt skjutna
mössan. Hon var fåfäng på den lilles bekostnad.

Den aandiga Btranden låg och badade aig hvit och vacker i julisolens
strålar. Hon hade dröjt så länge inne, att det redan led mot kvällen, men
ingen skymning sänkte sig än öfver norden. Solen stod ännu högt på den
klarblå himlen och dess strålar lekte glittrande öfver vikens långa, glänsande
dyningar. I buktade, mjuka, enformiga linjer utan uddar och skär slöto
strän-dorna en kraus kring den blänkande ytan. Men där ute syntes hafvet, det
oändliga hafvet, där blicken kan förlora sig i ändlöst sökande och själen kan
drömma om osedda länder. Det var härligt ändå, det brnsandc hafvet, fast
det ofta väkte så tunga tankar.

Elna gick tyst uch gossen likaså. Det var något besläktadt i den blick,
som båda riktade, nt öfver hafvet. Barnet drömde ju äfven det om det
oändliga, där hans båt sknlle vaggas långt, långt bort - längre än dit blicken når.

I skuggan af det röda badhuset slogo de sig ned. Man knnde ligga helt
bekvämt i den mjuka sanden, den var varm och torr Och kände man sig
dammig däraf, så var det, jn bara att Btiga ned i badhusbassängen. Och fastän
så godt som bela stadens societet flyttat hit ut till sommarn, så voro alla ren
så vana vid hvarandra, att man icke mycket generade sig för hvarann.

Elna lutade hufvudet i handen och sjönk i tankar, oklara, enformiga
tankar. Hennes öra var så vant vid alla de olika ljuden omkring henne,
lossandet af lasten på den inlöpande ångaren, petroleumtunnornas rullande,
sjömännens rop, att hon knapt märkte dem mer. Och lilla Kaj lekte sin vana
trogen stilla och tyst, med barkbitar vid stranden. Aldrig hade ett, barn kunnat
ge sin vårdare mindre sysselsättning och omtanke än ban.

Ocli Elna satt, och tänkte i ostörd ro.

Hon tänkte på de flydda tider, då hon ännu var ett barn i sitt
föräldrahem, ott sorglöst, omhuldadt barn, för hvilket lifvet låg som en tillsluten
bok, full af vidunderligt vackra sagor och äfventyr. Det var som om den tiden
med ena rykt. henne många år närmare sen hon fått veta, att doktor Suneson
kommit till orten och sen hon hvarje gång hou gått ned till tåget väntat att
npptäcka honom bland de resande, som stego ned därifrån. (Forts.)

HARTMAN, FU& FRElRËS — COGNAC.

Bodega Espanola"^

HELSINGFORS.

Försäljning i parti och minut af endast äkta utländska

Winer $

Spirituösa.

8 S. Esplanadg. 8. 4

S8BT

W AR-H ATT AR.

Moderna monterade och omonterade iiat/ar för vårsäsongen,
läartteriltgM-arliklnr och F/or. Franska HnmUkar, till billiga pris lios

Anna Lindström,

Telefon 1262 Wredes hus.

Franska Lifförsäkringsbolaget

I/URBAINE

meddelar fördelaktigaste lif- ooh kapitalförsäkringar af olika slag.
Särskildt må framhållas de sä eftersökta barn försäkringarna. l/Urbaine
är fortfarande det enda bolag, som meddelar uppskjutna litförsäkringar
att vid 21 ärs älder träda i kraft utan alla förbehåll redan åt barn frän

det första lefnadsåren

Oarl von Knorrlng,

Kontor: Mikaelsgatan 1.

PRÖFVA

PHOENIX"-

jr

ftfapyrosser.

t OBS.I Den mjuka smaken.



Nu inkomna:

ORIENTALISKA

handväfda golf-, draperie- och
mö-beimattor. broderier, möbeltyg, dotkar,
silfverarbeten etc. etc. Obs.! Beställningar af Kobel
ombesörjas fort och billigt och profver finnas
till påseende.

Georgsgatas 3L Alvin Joh&nsén.

PLYMER,

Boas, (Solfjädrar färgas, tvättas ooh
krusas enligt nyaste metod.

Marié Björkell,

liangatan 3.

Innehåll Text: Makarna Hallonblad. —
Senatstorget. ftJr åttio år sedan. —
Teknisk ooh vetenskaplig t krönika. —
Klockringarens dotter. — Om
påskägg. — Min flicka. — Min blomma.

— Prinsen som ville hafva månen. —
Lörd Rosebery. — Ett och annat. —
I Spillror. - Annonser.

Illustrationer: Herman och Elisabeth
Hallonblad.," Lörd Rosebery,
Englands premierminister. — Det forna
Helsingfors på 1810-talet

Helsingfors,

Hufvudstadsbladeta Nya Tryckeri 1894.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free