- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
99

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 17

. som stick» liran t upp ur oceanen, utan öns don
minsta strimma af slät mark mol lan bllrgojl or.1i vattnet.
„ VVerra" g&r så iiiirn land att vi tydligt knnua urskilja
lins och vägar på fm, mon inom kort sveper ott
åskmoln, som hängt kring don högsta bärgspetsen, nod
öfver branterna och hilger liola 811 i ön miirk slöja,
så titt att vi intet morn kunna ae. Och då molnot
sont otusider försvinner äro vi radan så långt borta,
at| ondast en otydlig kontur al bärgen mera kan
urskiljas.

Två ytterligare dagar af endast liimmel och
vatten följa, men dou nionde resedagon stickor tidigt
på morgonen Kap. 8:t Vincent, Europas yttersta uddo
i sydväst, upp öfver horizonten och några timmar
senare ånga vi (ram i lit af den spanska halföns kust,
för första gången seilari afresan i lugnt, vatten.

Knst.cn ilr öde oc.h torr, skiltnmle i gr åh vi tn
ön|) sandgtila toner i det. blllndandu klara solljuset,
med dfir och hvar högre bilrg resande sig i djilrfva
linjer, hvilka teckna sig klart och skarpt mot. ilen
molnfria skyn. Hela dagen i Unda ånga vi fram inom
synhåll från knsten, men endast för half maskin.
„Werra" har gjort resan iifver Atlanten på korture tid
an någonsin förut, mon del oaktadt kunna vi icke
hinna fram till Gibraltar före solnedgången och då
efter denna lundo ing icke Hr tillåten föredrager
kaptenen att aluta resan i Ingn och ro. Under nattens
lopp komma vi dock fram och knnua således gä i land
sä snart det, blir dag. Sinnesstämningen blund
passagerarne påvärkas synbart, al det granna vltdret och
af från sannt af all „ rullning", så att ilen sista dageu
ombord blir en veritabel festdag, fortsatt till långt,
senare än den reglementerade tiden, då ljusen borde
släckas.

Det nya Helsingfors.

I vårt senaste nummer meddelade vi en bihl af
det försvunna Helsingfors. I dag gifva vi våra
vänner i landsorten en erinran om hufvudstadens
nuvarande skick. Få städer i Europa hafva inom detta
århundrade undergått, så Btora förlindringar.
Innevå-uaretalet har på åttio år tjngufaldigats. Ensamt
elevernas antal i stadens folkskolor ilr för närvarande
större än hela Helsingfors’ invånaretal i börjiut af
seklet, och stadens boningshus äro nu lika mänga soln
innevånarne voro då. Helsingfors liar icke blott
blifvit hvad man af ett lands hufvudstad och enda
universitetsstad kunnat vänta, dess centralpunkt för
politik, literatör, vetenskap och konst. Här är älven
landets finansiella centrum, ty här äro nästan alla
våra banker förlagda. Helsingfors är landets största
fabriksstad mod 7—8,000 arbetare och ott
produktionsvärde al 23—24 miljoner mark om året, ocli landets
främsta handelsstad med 5—(i miljoner mark
tulluppbörder oin året och närmare 2,000 handlande.

Till det yttre har Helsingfors haft tvänne
perioder af storartad förvandling. Den första inföll
under 1820- och 1830-talen, då Engel värkade här och
lade grunden till det nya Helsingfors. Då skapades
det nuvarande Senatstorget, .Salutorget, Esplauaderna
mellan hamnen och teatern samt Knserntorget. Då
reste Nikolaikyrkan, Universitetet, Biblioteket,
Senatshuset och Gardeskasernen sina monnmentala massor.
Då omgafs Salutorget, med sina stenhus ocli staden
svälde nt, öfver hela Kronoliagen, ötver trakten
mellan Skilnaden och Observatorübärgeii och öfver
Skat-udden, som nu åter står öde för att gifva plats för
ett tredje Helsingfors, ölosts igenfyllning
påbörjades, men framskred långsamt, till dess
Tavastohusba-nan bygdes, då järnvägsstationen fick sin plats nästan
i själfva träsket. Ännu i medlet af 60-talet var
järn-vägstorget ett träsk, där stadens ungdom unt vintern
idkade sin skridskosport. Småningom kröpo
husmassorna nt öfvar Kampen till gasvllrket och Sandvikeu.
Men hela Bödbärgstrakton ända till Bnngntan ocli hela
Lappvikstrakten voro ännu för trettio år sedan nästan
folktoma landsbygder, kala hitrgklaekar, kärr, snår,
torra malmer och en liten åkertäppa här och där.

1 midt,ni af 70-talet inbröt en ny period af
hastigt uppsving. Sedan dess hur stadens
iiiimvåna-rotal fördubblats. Husmassan har öfversvämmat
nästan hela den halfö, på hvilken staden uppstått.
Endast. en rest at Bfldbärgen är ännu ödemark. Ännu

TIDEN.

mera har staden utbredt, sig norrut öfver THlBnitset.
och lastlandet norr om Norra hamnen. De för tjugu
år sedan ännu så landtligt belägna villorna Hagrtäs,
Necken, Aspnäs, Fågelvik och Hörnebilrg mellan
atran-deu och landsvägen till Sörnäs äro nu kringhvärlda
af täta husrader, som i stela militäriska led storma
tipp för bärgen mot de .Taussotiska odlingarna. Den
nya förstaden Rörnäs är Tednn en nf landets större
st,lider mod ett. för vår tid karaktäristiskt, societetshiis
—- Folkets Item —, med polisvaktkontor,
hrandred-skapsdepot, postkontor, apotek, torg och en mängd
handelsbutiker — men ingen kyrka. Den kyrka, som
denna stadsdel hade behöft, har af visa män blifvit
placerad på Rödbärgen, i motsatta ändan at staden.
,1a, ja, de iattign kunna nog behöfva en promenad
efter veckans arbete.

De bilder från Helsingfors, som medfölja dagens
nummer, visa hvilken fysiognomi stadens centrum
miller denna senaste nppsvingsperind antagit. Den stela
klassiska byggnadstypen har efterträdt» af en liffnllare
reiiässanatyp, där ornamentiken gifver en rik
omväxling åt fasaderna. Många af de nya praktbyggnaderna
äro uppförda på bela landets bekostnad.
Ständerhu-set, Statsurkivot, Finlands Bank, Ateneum, Nylands
kasern och Itnno.bergsstoilen äro gåfvor, ined hvilka
uationen velat värdigt pryda sin unga hufvudstad.
Men staden ^jHlf har icke varit mindre män om att
gifva sig ett. storstadsmässigt utseende. Därom vittna
Nya kyrkan, ceiitralbraiiildepoton, folkbiblioteket,
viadukten vid Åbo tull, rådhusets utvidgning, saluhalleit
och audra kommunala byggnadsföretag. Och i ännn
högre grad angrepos de enskilda uf
praktbyggnads-manin. Den, som icke sett staden umlor de tjugu
sista åren, skulle knappast kunna tro sina ligoii, om
ban nu vandrade genom dess centrala delar. Är
detta det fattiga Finlands hufvudstad? Ja, det hafva
110g de, som förnyat staden, fått. en bitter erfarenhet
om. Den stora byggnadskraoheti kom, och med
Ale-xandersst,odens aitäckning tion 29 nästkommando april
kan don andra glansperioden i stadens
byggnadshistoria anses afslutad. Men Finland skall bli rikt en
gång. ooli Helsingfors ntod. Det finnes många
konungariken i Europa, som äro vida mindre än Finland
oell dock halva stora, rika hufvudstäder. Norge med
sina 2 miljoner innevånare har en hufvudstad med
nära 140 tusen, Danmark med 2 miljoner inbyggare
liar en hnlvudstad mod 300 tusen, Wurtemberg ined
2 miljoner innevånare har en hufvudstad med 125
tusen, Grekland med sitta 2 miljoner innevånare har
en hufvudstad metl 120,000 människor. Alla dessa
själfständiga konungariken äro så till areal sont till
folkmängd mindre än vårt land.

Anna Sergejevna.

(Öfvers, för Tiden frän ryskan).

Anna Sergejevna var pil gitBtbesiik ocli spelade
kort, 111011 i ilag gjorde hon lei pä fel; hennes hjlirla
kändes så beklämd!., bröstet prässades uf nflgoii
oförklarlig oro, hon kände en dragning hemåt, men viste
icke bura hon sknlle komma fri Irån spelet. Och
likväl, var det då värkligeu någonting på färde? —
1 ilag, den 12 januari, var hennes man, en f. d.
akadeinikus, som vanligt pä en kamratmiddag, och
skalle, lindrigt „påstruken", komina lieiu först
klok-kan 2 eller 3 på natten. — Barnen voro friska.
Guvernanten oli, ilcnna fransyska Lucie! Hvar hade
hon väl haft ögonen, när hon tog den flickan i sin
tjänst? Guvernanten var emellertid hemma. Ännn
var klockan inko 12. och ørn 011 timme skulle Ann»
Sergejevna i hvarje fall vara hemma. —- Men hennes
hjärta fortfor att, kännas s/i ytterligt beklämdt.

— No|, det bår går inte, Atina Sergejevna,
skriker Öfverste Sedlav, ni fördärfvar ju spelet med
veit ocli vilja. Ni ser icke det ringaste npp ined
korten! —

Anna Sergejevna, eljes alltid så taktfull ocli
hänsynsfull, brusade plötsligt upp och gaf ott
vresigt svar.

— Men bästa Anna Sergejevna, säger också
värdinnan, och går fram till henne. Ni är Er icke
alls lik. Huru befinner Ni er? Ärn alla friska hos
Er! — Huru ilr ilet ined Alexoj Petrovitsch?

— Alescha är nog frisk, Maria Pavlovna, han

99

är i dag på cu kamratmiddag, men min äldre gosse
Andrusclia mår icke alldeles väl, ljög Anna
Sergejevna. -— Do tu plågar mig så förfärligt. Hade det.
icke varit, till Er, skulle jag alls icke kommit, för
ingenting i världen. Men förlåt. 111ig, Maria
Pavlov-na, jag vet. icke huru det rätt är latt lued mig.

— Bevare Er väl, Anna Sergejevna, men jag
skall sätta mig i Ert ställe. Det är väl bäst. att Ni
åkar hem i ilet Inl]et. Hvarför sitta här ocli ängslas?

Och Atina Sergejevna, som hade tillsagt, att
kusken skulle komma att hämta henne först kl. l-tiden,
ilade nu hem mod hyrkusk och skyndade ytterligare
pä denne mod en Ijnga-knpek. för att riktigt, snart
komina hem. Hon lät hålla vid porten så försiktigt
att portvakten loke märkte det, gick in gårdsvägen,
uppför kökstrappan, och var så hemma hos sig.
Kam-marjnnglrnn Siisoha öppnade dörren åt, henne och
lianii ioko säga till om hennes ankomst åt, någon
förrän Atina Sergejevna kastade, sin rotunda i hennes
armar och utan att, altuira de mjuka galoscherna
sakta gick genom rummen, llon hade knapt inträdt
i korridoren förr än |inn hörde guvernantens mjuka
sopnuiBtämma:

Si tu le vois, dis Ini ijiio jo 1’adore,
llappelle Ini qu’il uf i dottnß sa foi
Demando lo s’il nvaime encore,
8’il me regrette quelquefois.

Sakta, och med en ansträngning att synas göra
dot otvunget — ty hou var rädd att kain mar jungfrun
skulle späja efter henne — giok hon i
mottagnings-salen fram till dörren, som ledde till pianornmmet.,
öppnade sakta en liten springa mellan dörrgardinerna
och blickade in.

Vid pianot, så att Atina Sergejevna såg hennes
profil, satt en förtjusande ling kvinna, smärt, blek,
med mörkt, här ocli Btora, svärmiska ögon.
beskug-gade af t,äta ögonbryn. Hon sjöng med stort, uttryck
och hennes ögon iiu glänste till, än likasom mörknade
i takt med orden.

Midt emot Anna Sergejevna, i 011 mjuk länstol,
satt. Alexej Petrovitsch. Han var också blek och
synbarligun upprörd. Hans rödaktigt! hår var i
oordning, de stora, kortsynta ögonen titan pince-iiets voro
stint riktade, på fransyskan; än med högra än med
vänstra banden tvinnade ban nervöst sina mustascher.

Nå, jag tyckes kommit alldeles lägligt, suckade
Anna Sergejevna, gick tillbaka, öppnade paraddörren
och trykte pa den eloklriska klockan.

I sälen uppstod en viss bestörtning,
kammarjungfrun skyndade till, men Anna Sergejevna tog
hetiiie bort till sitt, rum och visade en ileu mest
naturliga och glada förvåning, när hon af heuna fick
veta, att herrn redan för en half timme sedan
kommit. hem. Fransyskan hade då suttit vid pianot och
sedan dess hade alla hört. pä dennas sång.

Inom kort sutto alla vid teot. Anna Serge|jevna
var glad och artig som vanligt.

Hvilkeu kär öfverraskning, att hennes nian hade
återvändt tidigare ätt vanligt frän en sådan middag!
Huru vänlig var inte m-llo Lucie, stim hade sjungit
tör honom! — Ocli barnen, sofvo de redanS— Jaså,
nå Gud ske lof, de hade nu sä väl lärt sig att gå
till sängs i gud tid. Don Lucio var då riktigt en
liten trollerska!

Lucie var emellertid betydligt generad och
Aloxcy Petrovitsch var äfven ban ganska nppriird, ty
han förstod att ijtm också lians hustru icke var mig
och särskildt vacker, så hade hon likväl rent af en
äuglakaraktär och var så god och, framför alf, så
uppriktig.

När slutligen Alexoj Petrovitsch buda somnat,
in, steg Aluta Sergejevna upp från sin bädd,
skrufvade ned lågan på lampan, satte den mörka
lampskärmen till rätta, så att ljuset icke föll pä mumiens
ansikte, gick iu i toalett rummet, tände på ett ljus,
fälde för säkerhets skull ued dörrgardinerna till
sof-ruuiniet och begynte undersöka fickorna å mannens
väst, röck onh bonkläder. Hvarje papper som bon
fann pä genomläste hon och satte det sedan tillbaka.
I plånboken fann hon en liten lapp rödt siden. ,.Et.t,
prof", sade bon hviskande, — „ett dylikt r.yg häller
Lucie som bäst på att utsy och säkerligen har hon bedt.
honom att köpa mera till. Det vill säga, lian
springor ärenden åt henne. Nija. Men efter hvad som
förefallit i dag är det; ktinsko häst. at|, icke |Ata ilet
gå längre. Det är tid på att handla". — Hon vände
tillhaka, uppsände en brinnande bön till Gud och
gjorde därpå uppriktigt ett korstecken öfver siu matt.
„Sof lugnt., min dyTe vän, ännu en gång skall jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free