- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
102

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

TIDEN.

läijnngarnes fötter och därefter bröt brödet och
lie-lade det mellan dem, såledea företager påfven till
minne häraf årligen på donna dag en fottvagning på
tolf fattige män, hvilka därefter beapisas. Vid
hofvet i Wien ha kejsaren och kejsarinnan likaledes
hållit detta brnk i häfd och detsamma gälde långt inne
i den protestantiska tiden i England, där konungen
och drottningen tvättade och liespieade så många
fattige, som de tillsamman räkuade leluadsär. — Om
orsaken til] lAngfredagena namn behölver ej ordas.

Bedan i fjärde århundradet vnr långfredagen
årets törsta bot-, hön- ocli fastedag. Från frälsarens
dödsstund till uppståndelsens påskmorgon skulle nian
oupphörligt, fasta och bedja. Under medeltiden
företogos de stora långfredageproceBsionerna, hvarvid
pas-Bionshistorien framstäldes. På flere ställen i
Tyskland förtär man under denna dag endast salt mat;
detta skall skydda mot feber, påstås det, men i gamla
tider gjorde inan det tör att hll törstig och därigenom
påminnas om Jesn lidande, då lian hängde på korset.

De företa jndekristna fortforo till en början att
med mycken noggrannhet fira den jndiska påsken
(Ap. O. 18: 21), på snniina gång aum de dock
därtill anknöt!) firandet ar de vid denna högtiil fästa
kristliga minnena. Somliga bibehöllo det judiska
bruket att äta påskalammet den 14 Nisan — den
jndiska månaden Nisan motsvarar slutet at mars och
hörjan af april —, hvaremot andra I stället fästade
samma dag till kl. 8 e. m. och sedan höllo
kärleksmåltid jämte nattvard. Det omisskänneligt judiska i
detta pAsktirnnde väkto emellertid anstöt hos de
västerländska kristna församlingarna och gaf anledning
till en märklig strid mellan dessa och de jndekristna
församlingarna i Mindre-Asien, Den västerländska
kyrkan förkastade såväl ätandet af påskalammet som
påskens firande på ett bestämdt datum, hvarigenom
den knude infalla på hvilken veckodag som hälst.
På mötet i Nicea år 32fi segrade den västerländska
uppfattningen, och bestämdes i samband därmed, att
påsken skulle firas på bestämda veckodagar, så att.
uppståndelsens fest. alltid inföll på söndag, nämligen
den företa söndageli efter påskfiillmånen samt, om
denna inträffade på söndag, på nästföljande söndag;
med påskfulluånen forstås den fullmåne, som inträffar
den 21 mars eller närmast efter dotta datum. Före
den 22 mars kan påsken altså icke inträffa, men väl
4 å 5 veckor senare.

I likhet med hvad som var fallet med julens
och pingstens högtider firades påsken ursprungligen i
flere dagar med predikan och gudstjänst. I Sverige
firades tyra påskhälgdagar ända till 1741, då en k.
förordning utkom med påbud, att tredjedag påsk skulle
betraktas som söckendag. Denna förordning
upphäfdes dock tvä år därefter. De fyra hälgdagarne
kvarstodo fortfarande äuda till den 4 nov. 1772, då ett
k, bref påbjöd afskaffande af tredje- och fjärdedag påsk.

Enär den kristna påskhögtiden till tiden i viss
mån sammanföll ined en offerfest, som af ålder
firades af nordens hedniska förfäder, det s. k. vår-blotet,
är det lätt förklarligt., att åtskilliga här gängse
pàskseder och bruk tyda på hedniskt ursprung. Från
hedna tider härstammar sålunda den på vissa trakter
af Sverige (t. ex. i Västergötland) ännn brukliga
seden att tända påskeldar; dessa eldar tändas
ursprungligen till åkallande al årsväxtetiB gudom. Vattnet
spelar i det katolska påskfirandet, en viktig roll, och
ntan tvifvel går denna vattenkult. tillbaka till
heden-domens dagar med dess offorkällor. Påskäggen äro
likaledes lämningar af forntida offer, i sin enkelhet
naturliga på en tid af året, då jorden ännu ej
hunnit alstra något, som kunde bringas gudarne.

Påskhttlsiiiugar Åtföljda af gåfvor, särskildt af
grant målade ägg, äro numera ej i bruk hos oss men
väl i andra land, särskildt i Hyssland och Grekland,
där lyxen i denna punkt täflar med den, som t. ex.
i Paris gör sig gällande i afseende på nyårsgåfvor.
Till påskhälsuiugariia hörde fordomdags äfven
kyssandet. När tvänne personer möttes på påskdagen,
lyckönskade de hvarandra och kystes, i det den ene
utropade : nKristus är uppstånden!" hvartill den andre
svarade: „ Ja, han är sannerligen uppstånden!" Inom
den grekiska kyrkan äro påskkyssarue så bland män
som kvinnor ännu allmänt brukliga, och att denna
sed en gång äfven funnits hos oss, bevittnas bland
annat af det. ännu gängse uttrycket „eu puss i påsk".

Seden att risa hvarandra vid påsken, ett minue
af Frälsarens lidande, särskildt lians gisslande,
fortlefver ännu i Sverige, ehuru förflyttad till
fet-tisda-gen, då s. k. fastlagsris användas för nämda ändamål.
Förr brukades detta på låugfredagen och kallades
påskskräcka, därför att föräldrar och husbönder då

plägade aga sina barn och sitt linsfolk för att afskräcka
dem Irån synden. Denna sed, som i gamla dagar
togs på fullt allvar, har nnmera sammankrympt till
ett skämt mellan vänner.



10,000 francs för ett f.

Äfven i Paris har lör närvarande Gluck
kommit. till heders, i det hans „Alceste" Bkall uppföras
därstädes å Théåtre Moncey. Med anledning häraf
{fester Lo Figaro uppmärksamheten på, att af alla hans
sextio operor finnes endast, en bevarad i
originalmanuskript, nämligen nyss nämda ,, Alcesto".

Det var med denna opera, som Gluck inemot
sitt 50:e år började den musikaliska revolution, med
hvilken hans namn är förbundet. Det var 1702, som
ban komponerade denna opera i förening med
Cnlza-bigi, den ryktbnraste af den tidens italienske
libretti-ster. Det vill säga, „Alceste" var först en
italiensk opera.

Den första föreställningen gafs i Florens 1700,
och törst tio år senare gafs styckot, A Operan i
Paris med en ny fransk libretto af Hollet. Det är
manuskriptet till denna nva upplaga, som man har i
behåll.

Mästaren bådo gifvit det till OpernnR kopist,
Lefebvre, hvilken testamenterade det till sin son,
sångare vid samma opera. Denne gaf det åt. grefve de
Rémusat, kammarherre hos Napoleon. Efter ett par
mellanhänder hamnade det hos orkesterchefen vid
Operan, Girard. Då lian dog, anbefalde ban sin hustru
att. icke afhända sig denna skatt för mindre äu 10,000
francs. Då fröken Fanny Pelletan, som just. i
förening med Dauiké ämnade utgifva en npplaga af
„A1-ceste", erfor, att det fans ett originalpartitur af
operan, tvekade hon icke att erbjuda de tio tusen
tranc8’en.

Hon var så otålig att få ega denna dyrbara
autograf, att hon knapt kunde invänta
nndertecknan-det af köpekontraktet, Under det mail var sysselsatt,
med att läsa detta kontrakt, knnde icke hennes blick
ett ögonblick lämna det. omslag, som inneslöt Glncks
manuskript. Då ändtligen köpet var afslutadt ocb
kontraktet undertecknads störtade hon sig öfver
omslaget., slet sönder det med en häftig åtbörd och
började att feberaktigt bläddra i partituret. Plötsligen
stanuade hon vid en viss sida och pekande med
fingret på en not vände hon sig om mot sin bolagsman
och ropade:

— So, jag sa’ er ju det, Datnké, att det var

ett /.

Det var fråga om en not i andra basunens
parti, hvilket ackompagnerar de underjordiska
gudar-lies kör, en nnt, hvilken angifvits som c, men som
enligt all sannolikhet borde vara ett /.

Och manuskriptet intygade denna sannolikhet.
Fröken Pelletan hade betalat 10,000 francs för
vissheten härom.

Vid sin död testamenterade donna ifriga
beuu-drarinna af Gluck ..Alcestes" partitur till franska
nationalbiblioteket, där det för närvarande befinner sig.

KÄRLEK.

Eti (likt pä prosa
(För Tiden)
af

E. von Miflkwitz.

Himmel och haf älskade hvarandra redan sen
paradisets tider en gammal ungdomskärlek.
Hafvet Båg upp till himlen och uppfångade alla dess
växlande uttryck och himlen hvälfde sig öfver hafvet
och dess tårar föllo ned i hafvets lugna famn; dess
solsken lekte med de små vågonia ocli glittrade p.’i
den väldiga ytan. Och om aftnarna, dessa underbart
sköna, vemodiga sommaraftnar, dä de amå rosenröda
molnen seglade vid zenit, plägade hafvet ligga orör-

ligt och nppfånga hela det väldiga hvalfvet, hvart
enda ett litet., klart glänsande mo|n uti sin djupa själ,
så man trodde, att de blifvit ett — en stor, rund kula.
Men de voro ej ett. himlen var högre och mera
oupphinnelig än någonsin och det längtande hafvet var
bandet i djupet,.

Och om natten, då alt var mörkt och tyst,
drömde de; himlen om hafvets djup och det underbara
lifvet der nero på bottnen och hafvet drömde om alla
glittrande små stjärnor uppe i den klara luften. Ibland
föll det. en liten stjärna glimmande ned, och då
darrade hafvet af glädje, men stjärnan kunde ingenting
säga — ej ens en hälsning, den hade slocknat och
diitt på vägen och föll färglös och glanslös — ett
litet brnnt lik nod i vattnet.

Och längtan blef tyngre och tyngre — don
brusade upp i hafvets hjärta, svälde och sväldc, och
tüA kunde hafvet, ej uthärda don mera. Det. reste sig
högt, det ville upp, ville draga ned himlen till sig,
i i ht vältrade stora, tongn vågor npp mot den älskade,
sträkte vildt på ormarna, det ville upp, upp till
himmelen! Och vågonia sjöngo sina långa glödande
kärleksord! Himlen hetäkt af moln hängde tang; don
hade aldrig sett hafvet sådant — så biet den skrämd
— stora, varmn tårar föllo ned i böljorna — det var
något främmande, oharmeuiskt, den klhide ej igen
sitt. haf. Men vågorna brusade blott vildare: „Nilr,
när min himmel skall jag slippa upp till dig — till
dina eviga stjärnur, din skiiua sol, din klara värme?
Jag fryser, mina böljor äro oroliga — — — o min
himmel!" •— Då flammade det till pä firmamentet och
himlen Bvarade: „Haf — i begynnelsen voro vi ett,
Gud skilde vattnet, som var under fästet, ifrån
vattnet öfver fästet. — Vid världens slut Bkola vi åter
blifva ett, då alt sammansmälter på harmonins stora
dag. Du har kalla böljor och mycken vildhet, jag
har kall, ack så kall och tom luft — men då skola
vi hvardera vara var ma, sådana som vi nu blott synas
vara. Vi måste längta med bela naturen, tils haf
blir himmel och himmel haf på harmoninB stora dag."

Och nu längta de, sedan paradisets dagar efter
hvarandra, och om du någonsin reser på hafvet och
ser upp till stjärnevärlden, då sänker sig längtan
gräfvande ned på ditt bTöst och dn förstår denna
underbara dallring i rymden.

Ett oeh annat.

Westminster Åbliey, Englands stolta pantheon, har
blifvit lör trångt oeh det. finnes intet utrymme mer för
att på ett värdigt sätt föreviga minnet, af den nu
lefvande generntionena store män oeh kvinnor. Kodan år
1891 tillsattes en komité för att utarbeta ett fördag för
afhjälpaude af denna brist, raeu, så allmänt erkänd
denna iin var inom komitén, kunde man icke enas om
platsen för den tilltänkta tillbyggnaden, hvarför äfven
intet lcirslag i ämnet, inkommit till parlamentet. Nu bar
emellertid saken inträdt, i ett. nytt skede, sedan en
privatperson. mr Yates Thompson, i anslutning till ett af
arkitekten mr Pearson uppgjordt kostnadsförslag
erbjudit, sig att för ändamålet donera MS,(MXJ pund såvida
tillbyggnaden uppföres på en af de ifrågasatta platserna,
Pnlace yard. Donationen innehåller för öfrigt följande
best&mmelser:

1) att, det uya kapellet bildar en del af
Westminster Abbey;

2) att det därigenom vunna utrymmet disponeras
endast för hädanefter" tillkommande momiment;

3) att staten åtager sig by^gnadons underhåll noll
att inga afgifter fordras för uppförande af monument;

4) ati, kapellet upplåtes för monument öfver män
ooli kvinnor, som anses uufva på litoraturens,
vetenskapens, konstens, politikens eller tllantropins område gjort
sig särdeles förtjänta om det, Britiska riket eller den
anglosaxiska rasen;

5) att donators namn i läslig skrift anbringas
nära till hufvudingången oeh innanför densamma.

Mr Shaw Lefevre, första intendent för allmänna
arbeten, till hvilken uir Thompsons anbud riktats, har å
regeringens vägnar tackat donatorn för hans storartade
gåfva, som emellertid kan antagas först efter det
porla-mentöt kan yttra sig. något som mr Thompson äfvon
förutsett, då han lämnat ett års betänketid.

1.000,000 dollars fd hafsbottnen, r ..Norsk
Sjflfarts-tidn." läses: Omkring 10 kv. mil NN V om Orescent
Oity på Kaliforniens kust sjönk år 1865 amerikanska
skeppet „Brother Jonathan*. Ombord i detta lär ha
funnits 1.000,000 doll.

Ofvan nämda fartyg bar nu funnits af en dvkare
ouh godt hopp finnes om att kunna rädda en del af
donna skatt, som nu legat på sjöbottnen i 29 år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free