- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
106

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 TIDEN.

N:o 14.

Theiss, hnfvndurmfn förintades och Görgei lyckades
mod knapp nöd slå sig igenom ryssarnes linjer och
Iramtränga till Arild, d|lr uationalfegeringen för
till-ntllet befann sig. Där tilltvang lian si|r diktaturen
den 11 augusti. Kossuths sak var nil förlorad. Mod
blödande h|är|å begaf lian sig i laudsllykt. De
ungerska riksinsiguleriiu gömde han i en murad graf
vid Orsova vid rumäniska gränsen, och själf gick lian
öfver till Turkiet för att fly till Englund. Mon han
ertappades af de turkiska myndigheterna och
iuspär-rndes i fästning, först i Schumla och Warna, sedan
i Kjutahia i Mindre Asian, där han hölls fängslad
till augusti 1851. Omsider frigafs ban på yrkande
af Frankrikes och Förenta Stntemas regeringar. Han
besökte di Englund och Amerika, öfveralt mottagen
med" storartade ovationer. Medan revolutionen 1
Ungern iluderl ryktes och blodiga straffdomar träffade
dess ledare (Kossuth afrättades ill efflgie i IVstl,
niodan Ungerns författning slopades och slaviska
ämbetsmän öfversvämmade landet, reste Kossuth omkring
bland västerns fria nationer och sökte med sin eldiga
||Ag värka för Ungerns befrielse. Då kriget i Italien
utbröt 1859, trädde han i underhandlingar med
Napoleon 1IT och förberedde en ny revolution i Ungern.
Men Napoleon ville blott spela nt honom som en
kråk-skrämmn mol Österrike och öfvergaf honom, så snart
hau fann det fördelaktigare att ingå preliminärfreden
i Yillalranca den 11 juli. Eu ny revolution kom icke
till stånd och Kossuth återsåg ej sitt fädernesland.
Men Österrike hade blifvit varskodt. Den farlige
folkletlaren lefde ännu fri i London, sedermera i
Turin, och uiigrarncs fordringar inåste tillfredsställas.
18l>0 återställes Ungerns författning sådan den hade
varit fore revolutionen. Deak och Tisza voro nu
Ungerns ledande män, och det har hufvudsakligen
varit- den lön», som lyckats genomdrifva det
Kossnth-ska programmet och återgifva sitt land dess fria,
18-18 grundlagda författning.

Vid kej8arkröningen I8U7 gafs en allmän
amnesti, som älven träffade Kossuth. Men den gamle
demokraten ville ej svära trohetsed till ett statsskick,
för hvars bekämpande han offrat alla sina krafter.
Oaktadt hau valdes till ungersk riksdagsman både
18(i7 och 1877, har han icke återvändt till sitt land.
Men hau bibehöll lifliga förbindelser med dess ledande
män och anses hafva utöfvat en betydande invärkan
på deras hållning och åtgärder. 1880 började lian
utgifva sina memoarer och höll på med deras fjärde
band, då döden förlamade handen.

Bref från en
världsomsegling.

Af Konni Zilliacus.
II.

Det är eu intressant, brokig och i laudskapligt
hänseende praktlullt vacker syn som mliter våra
blik-kar, då vi nästa morgon tidigt träda ut på däck.
„\Verrn" liar kastat ankar i den bukt, som bildar
Gibraltars berömda hamn och ligger nil orörlig,
omsvärmad af en massa små båtar, hvilkas egare —
spanjorer, inohrer, italienare och andra på en
rotvillska sammansatt af väl ett halft dussiu olika
språk utbjuda sina tjänster eller varor. Längst borta
till vänster glimma Sierra Morena-bärgen i skimrande
hvit gnöskrud, don solen förlänar en glans al silfver,
medan skuggorna te sig intensivt lilå. Nedanför dem
reser sig den historiska bärgshiijd, där drottning
Isabella hade sin utsiktsplats under Gibraltars sista
belägring uf spanjorerna och där hon aflade sitt lika
ryktbara soiu förhastade löfte att: - såsom Eklunds
historia mera kraftigt än elegant uttrycker sig
-Inte hy ta siirk, innan Spaniens flagga på uylt.
svajade öfver Gibraltars fäste". Oc.li midt emot, längst
till liöger, ligger den världsberömda rklippan", hvars
dåvarande engelska kuuimcndant var galant nog att
tör en hall timme hissa den spanska flaggar, så
drottningen blef i li||ni||e att. „snygga upp" sig utnii all.
bryta sitt högtidliga iölte. Sedan doss har intet utom
Albions banér hägnat det ryktbara bärget och kommer
väl föga häller framdeles att göra det. så vida England
icke godvilligt återskänker det stolta fästet åt Spanien.

Endast genom ett smalt näs lörhnnilen med
fasta landet, och på alla öfriga håll omgifven al hafvet
reser sig den otillgängligt branta, djärft formade
klippmassan till en svindlande höjd, här och hvar
bekni||p| med yppig grönska, krönt ai en utsiktspost
ocli vid sin fot lämnande knapt utrymme tör den
lilla släden Gibraltar med dess egendomligt brokiga
befolkning oo.h dess skinando hvita hus, sora höja sig
i terrasser längs branten hundratal fot. öfver
hafsytan. Bortom -klippan", såsom bela fästet, kort om
godt benämnes af engelsmännen, breder sig oceanens
yta, i söder begränsad al Nord-Alrikas bärg, Bom
resa sig i alt högre ryggar ända bort till
Atlasked-jatis snötoppnr längst borta vid Synranden.

Del är en sällsynt präktig landskapsbild, hvars
alla detaljer träda tydligt fram i den klara
jannari-luften och det. bländande solljuset, Men länge hinna
vi ej njuta däraf, ty nu kommer den lilla ängxlnptn,
som för pa8sagcrarne i land. Utom dem, som ärna
begagna sig af det nordlyika Lloyd1» liheralitet., tillåtande
ett afbrytande at resan, som meden följande ångare kan
fortsättas till Genua, gå också nästan alla öfriga i
land för att under par timmar ströfva omkring i
Gibraltar och kasta hälst, en flyktig blick på dess
berömda helsningar.

En skara af tolkar, „knrirerui förare,
hotell-betjänter och andra mindre säkert bestämbara
individer ha följt med ångslupen nt till „\Ve.rraa och
öfverfall oss resande ined anbud om allehanda tjänster,
från en tur gen.un liola Spanien p.i mindre ön (jul-ton
dagar till bärande af våra resecflcktcr.
Hnfvudtigu-ron i den mångbrokiga hopen är den af Mark Twain
i lians bok r.Iniiocent8 abroad" under namnet
„Fer-guson" odiidliggjorda resekuriren, hvars värkliga namn
är Beiiuuez. Mannen ser ut. som en spansk grand,
men det hindrar honom ingalunda att utbjuda sina
tjänster med en nuirktschrejarsvada, som endast, i
någon mån inskränkes genom lianB klena engelska.
Några af oss ha planerat en utflykt till det inre at
Marocko, där en förare som känner arabiska är
absolut. nödvändig, ocli låta därför Ferguson-Bcnunez
hållas — åtminstone t.ils vi komma under fund
med livad slags karl han är. Och dä hau ej har en
aning om alf en af oss iir behjälpligen |lemma i
spanska, kali det enligt all sannolikhetsberäkning ej dröja
länge, innan ban visar sina vitrkliga färger

Medan de öfriga begifva sig at. på ströftåg låta
därför vi, som ämna stanna öfver, den ståtliga
kuri-ren föra oss till „Koyal Hotel", det han vid Bin mors
aska och sin fars ben för att nu inte alls tala oin
hans egen heder och ära — svär vara det ntoin ail
jämförelse bästa i staden. Vi veta nog att ban får
ön provision fiir hvarje resande han hämtar dit, men
då sainma osed råder öfveralt och vi i alla fall icke
ämna stanna dllr mera äu eu dag, låta vi udda vara
jämt och besluta oss för „ Royal Hotel".

Vid inträdet i staden, som omgifves al
befästningar också den, erhålla vi af en misstänkligt
rödnäst engelsk funktionär biljetter, som berättiga oss
att stanna inom stadsmurarna också elter det portarna
vid solnedgången blifvit stängda, och sedan eu annan
funktionär, också klädd i röd uniform, men med
något mindre prononccradt kulört luktorgan, utan vidare
tagit tör god vår försäkran att koffertarna innehålla
hvarken spirituösa eller tobak, tåga vi iu i Gibraltar.

Kuskar, bllrare, skoputsarc och diverse andra
|la|u||ker, som tyckas skrika med bara för skrikets
egen skull, öfverbjuda hvaraudra i högljudd
konkurrens om våra personer och effekter, så vi väl knappast
kände reda oss utan kurireu, soin här kommer väl
till pass. Han har tydligen inga provisionsaftal med
dessa affärsmän och håller dom därför pä afstånd
dels med käppen, dels med en ström af spanska
termer, dem lyckligtvis ingen af damerna i vårt sällskap
förstår.

„Royal Hotel" befinnes vara en anställ at högst
sjätte rangen, inen är ypperligt väl beläget vid
Gibraltars hnfvudgata, där hela strömmen af den ytterst
brokiga trafiken stryker fram. Vår kurir svär ön ny
ed vid sin egen själ synbarligen lika
bekymmerslös om dess slutliga öde som om sin pappas ben
att hotellet, sitt yttre till trots, är det bästa i
Gibraltar, så vi låta förmå oss att taga rum där och
så snart vi öppnat fönsterluckorna och bli i tillfälle
att. kasta en blick nt på gatan känna vi oss fullt
försonade med alla hotellets brister, ty en mera
måleriskt brokig och intressant anblick torde inan få
leta elter.

Midt öfver gatan ligger en liten öppen plats,
planterad med träd, i hvilkas skugga några molirer i

vida biirnuser, som dragits öfver hnfvmlet,. hukat nig
ned. Ett antal barlienla gatpojkar njnta likaledes
ett ostördt dolce far iiicnte i den lilla skvären,
medan den trånga gatan är fyld af en stimmande,
mångbrnkig hop. Do stora, tvåhjnliga mulåsnek&rrnrna
dragas al’ två djur, spända i „tandoni", den ena
framför den andra. Spanjorer i brokiga kostymer
— de flesta dock i skriande storratiga ^engelska"
kläder mohrer med ansiktet, till en stor del höljdt af
tmrnnsen, spanjorskor i mantillas, vaggande af fetma,
och en zoologiskt absolut obestämbar hop af slödder
från „linjen", det, neutrala området mellan Gibraltar
och del egentliga Spanien, vimla om hvarandra på
gatan, som är mycket lör trång för den lifliga
samfärdseln. Då och då marscherar en trupp rödroe.kade
engelsmän eller harbenta skottar förbi, vaktaflösning
troligen, och då sopas strömmen af annan trafik
obevekligt, åt sidnti, upp på de smala gångbanorna.

fiet. åtgår en rundlig tid innan vi fått nog af
vimlet, och gå ned för att låta vår knrir föra oss
omkring a|t taga Gibraltars sevärdheter i skärskådande.
De första äro paradplatsen ocli parken. Den senare
innehållande en präktig samling träd, bnskar och
plantor är särdeles väl anlagd och erbjuder från sina
högre belägna punkter den grannaste utsikt, öfver
staden, den vida, solbelysta bukten med staden
Algeciras på dess motsatta strand ocli öfver sundet mellan
Europa och Alrika samt ända bort, till Atlasbärgen i
den senare världsdelen, snötäkta, men nu höljda at
fin blåviolett solrök, som mildrar deras skarpa
ytterlinjer och förlänar dem en läckerhet i färg, som är
Bälisynt.

Paradplatsen erbjuder ringa intresse, men
fästningsverken så niyckot mera. Milsläuga gallerier äro
insprängda i själfva bärget våning på våning, alla
försedda med kanongluggar, genom hvilka besättningen
kan be8tryka hvarje punkt därifrån ett. licutligt
anfall blott vore tänkbart. De mätte kostat oerhörda
summor dessa gallerier och vittna därigenom om huru
stort afseende engelsmännen fösta vid besittningen af
Medelhafvets nyckel. Genom kanongluggarna har man
den grannaste möjliga utsikt åt olika sidor, bitar af
bärg och lauil ocli vatten, skarpt begränsade som i
en ram ocli framträdande särskildt klart genom
kontrasten mellan skymningen inne i gallerierna och det
bländande solljuset utanför.

Af större intresse för icke krigsmän äro dock
Gibraltars gator, som slingra sig i tusen krökningar
neil Vinklar, där och hvar så branta, att de endast
kunna trafikeras till lois och på andra ställen
öfvergående i värkliga trappor, Born förmedla samfärdseln
mellan de jtå olika höjd löpande horisontala gatorna.
Befolkningen är måleriskt brokig öfveralt, om också
något mindre egendomlig än på hufvudgatan. En
mängd typer påminna starkt om den rikliga
inblandning af mohriskt blod, som fordom egt rum hos
södra Spaniens befolkning, och om orienten påminna
också de huiidtvärkare, som här och där syssla ined
sitt arbete i små, åt. gatan öppna butiker, hvilka sakna
fönster, så att arbetaren är tvungen alt sitta i den
öppna dörren.

I en större bazar — inom parentes sagdt till
största delen lylil med eländigt skräp uf kvasi
orientaliskt nrspriuig — visar vår kurir Bina rätta färger,
i det han, då vi ej köpa något, lofvar butikegaren
att vid vår återkomst till Gibraltar hämta oss
tillbaka dit och ställa sä till, att vi göra en del större
uppköp. Samtalet, mellan de värda herrarna föres
helt ogenerad! i förlitan på knrirens försäkran att
ingen af oss förstär spanska och vittnar om att vi
betraktas såsom lagligt villebråd, det där måste
Tingas med tillbörlig försiktighet nrh sedan sakta
drifvas till den punkt ringarne önska — härden pnnkt,
då pungsniirena lösas. Följden är den, att då Jag
senare meddelar de öfriga innehållet af hesagda
konversation, vi oryggligt besluta att lämna Mark Twnins
torna kurir i sitt värde, trots han» mera ftn
tydligt framkastade vinkar om att det egentligen ock
i grunden är honom Mark Twain har att tacka för
sitt rykte såsom författare.

„Hau var en fattig stackare, som ingen kände,"
sade Forguson-Beminez, ,då jag tog honom nt på den
rundresa, hvarom han skref, och då den boken kom
ut blef hau rik och berömd".

Konstpausen efter dessa ord var skickligt
anbragt och oelterhärmligt var det uttryck af „ otack
är världens löu", som besjälade den ståtliga knrirens
fysionomi — men icke förty gåfvo vi honom på
båten och då jag meddelade vårt ultimatum på
spanska syntes hau med ens begripa sammanhanget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free