Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
TIDEN.
Svärmeriet populariserade den vältaliga
samliällslnr-bättrarens numn, hvilket i förbindelse med Poltrrier’s
flög ej blott öfver Frankrike titan vida längre.
Pamfletten och karrikatyren (som i Paris lätt. fästa
vingar vid ett. nyvaknande rykte) fattade likt stormilar
uti Considérant oeh tidningarna ||läs|e Inft under hans
ryktbarhets vingar. En lysande tid Tör honom I
Ungdomon spetsade öronen med förtjusning, förnnftiyt
folk däremot med „ förvåningens Hilger i häpnadens
mun", när den nya sekten utslnngade kategoriska
förutsägelser om hela mänsklighetens förbrödring. Ii
lider friheten» och jämlikhetens banér sknlle utrotas
från vår usla jord för alltid klasshat, afund, nöd,
last, brott oeh alt ondt, hvartill nuvarande
samhällsordning ensam var skulden med alt sitt tyranni och
sina orättvisor. Människonaturen, som i grunden är
god, behöfver blott frihetens friska vind lör att
utvecklas till harmouisk fulländning, hvarefter hon
uppnår lyckans och lifsglädjens fullhet.
Första Iranska revolutionens ande gick igen
i ny skepnad än en gång. Considérant var en af
denna optimistiska läras segaste anhängare, beredd
att ined lif och blod kämpa för att teorierna skulle
viuua tillämpning i praktiken. Med fanatismens
segervisshet drömde ban om förvärkligandet al
Phatàn-stère-systeinct, genom hvilket all egendom skulle
fördefas lika mellan de olika samhällsklasserna. Arbetet,
fiirrättadt utan rangskillnad under allmänt broderskap,
sknlle göras så kärt, så tilldragande, att
mänskligheten förvandlades till eu stor biknpa, där arbetarne
själtmaut. itllas om att. utföra eu hvar sitt anvisade värf.
Men ordet socialist hade ännu då för tiden ej blott, ny
och ovanlig klang utan det stod i så stark
inisskre-dit, att själfva ljudet kom liåren att resa sig på de
akLningsviirda niedborgarehufvudeii — som hade hår.
Själf ve Considérant sökte försiktigt bemantla sin
för-färliga benämning med sofistiska förklaringar, att
ban som „societaire" — d. v. s. meningsfrände —
blott anslöt sig till Fourriers skola. Men lika
myk-ket! Socialist, societaire, fourrierist — de voro alla
öfver en bank ett djäfvulens anhang och en skräck
för de stilla i laiidena, så mycket mer som ingen
hade just reda på hvad deras läror egentligen
inneburo.
Och hvem vågar ens bestämdt påstå, att dessa
läror efter ett halft sekels ifrig dryftning i alla
länder blifvit så puss klara, att de i grund och botteu
lörstås oiis al sina förkunnare, dess mindre dä af folk
med normal fattningsgåfva. Men mänsklighetens öron
ha blifvit vana vid socialismens utopier och finner
dem ej så hårresande som våra fäder och mödrar.
Den Fourricrsku doktrinen iunehöU i sig några
frön till rättvisa. Vissa kloka och humanistiska
förslag om eu förbättrad samhällsordning kunde nog
bilda en kärna, hvarur goda framtidsfrukter skulle
utveckla sig. Men blandade ined cu massa absurda
utopier som do voro förstår man obenägenheten hos
Fourriers samtid att skilja agnarne frän hvetet. Ja,
kanske iuftickadc Fourrier afsiktligt i sina skrifter
nriuiligheter för att väcka uppseende i ett. land sådant
som Frankrike. Det excentriska behöfs här, det
viste ban, för att inge så pass mycket intresse, att
man kunde bilda en sekt och utöfva inflytande.
Victor Considérant hjälpte mästarn att utbasuna hans
doktriner och, eget nog, liar mau trott sig spåra bland
dessa vissa hypoteser, som äro föregångare till
Darwins evolutionsteorier.
Så t. ex. antydde Fourrier hos människan en
utvecklingsförmåga, som sätter henne i stånd att
småningom skapa åt sig nya organer, hvaraf hon mäktigt
känner behofvet. Hon behöfver ögon ej blott fram
men äfven bakom; hon sakuar apans svans,
hvarmed denne hänger sig fast ocli flyttar sig frän
en trädgren till eu annan o. s. v. Vår stamfader
- Darwins nfelande länk" egde kanske en
sådan som hans efterkommande mistat. Fourriers
„lram-tidsinäuuiska" i stället för att mista något af de
löfträden hon redan eger, vet att förskaffa sig nya
sådana, som släktet förut ej varit i besittning af. —
Se där skillnaden. Fourriers hypotes sades gå än
längre i fulländning: det behöfliga ögat. hak tänktes
af honom i slutet pä apsvauseu och man föreställer
sig lätteligen hvilket outtömligt tema för
skämttid-ningariie vans genom slika utdrag nr socinlistens
skrifter. Men skäinturne hade kanske ej läst dem
mer än de flesta af hela den skandaliserade
bourgeoi-siu, som ropade sitt anatema öfver författarn. Vi
som lefvat pà den tiden kunna ännu dra oss HU
minnes de befängda karrikatyrer som cirkulerade,
framställande vanligen såsom typ för ett kommande släkte
Victor Considérant själf, försedd med ett dubbelt,
ap-pendix hak — lång svans och öga.
Den samhällsvådlign socialisten, som nu endast
gaf publiken anledning till onttömlig munterhet, blef
ytterst populär pa sitt sätt; åtlöjet lindé krossat hans
skråpnksmask och därunder framstäldt det. godmodiga
ansiktet af en oskadlig drömmare, på hvars bild
skämt-tidningarne satte haas utniärkelseteckeu:
svansstumpen ined synröret, ytterst. Man insåg att Considérant
i\j var, icke kunde vara ett, dumhufvnd, lian lindé
lilniid annat genomgått polytekniska skolan med
nt-märkelse. — lians dröm oin en universe) lycka för
alla människor — sjuka hjärnors dröm, som då lör
tiden Ii ti ej alstrat gräsliga brott — genom kapitalets,
talangernas och arbetets jämna fördelning mellan alla
samhällsklasser, lyckades att. såsom en skimrande
hägring hänföra mången exalterad inbillning och denna
generösa utopi utöfvade småningom i förra hälften
af vårt sekel en viss förtrollning och anslutning
-i synnerhet hos de med alt bestående missnöjda, som
a|||ili äro med om att rifva ner utan att bygga opp.
Det uppstod ini sauibitllslörbättraiide sällskaper,
soin uppoffrade alt hvad de ägde för att ge Considérant
medel att, fullständigt uppbygga och organisera
phalau-stérer m. ni. Men Europa var dock ej en nog
tacksam jordmån för ilen nye såningsmannen, lian
gungade öfver hafvet med ett hundratal adepter till den
nya världen, grundade i Texas sin första
modell-pha-lanstére och där skulle nu alla såsom syskon arbeta
och lefva i frihet, och jämlikhet, utan förtryck af
någon öfverhet, af „l’infåine capital". —
Men utopienia öfversatta till gäruiug lefva
tyvärr blott såsom rosorna en morgonstund! Arbetet i
idealstaten, ehuru mästerligt organiseradt för att.
skänka nöje åt alla, började genast gå i otakt, när
en del af arbetarne — vi begagna al artighet ej
ordet lathuiidarue — lmino lämpligt att vräka sitt.
förelagda beting pä flitigare kamraters axlar. De
medförda värktygen förstördes i oskickliga och dåliga
händer, hvarpå egaren sökte rycka till sig grannens
— eller förklarade ban sig nr stånd att arbeta.
Bikupan började mer ocli mer likna ett meiiageri med
vilda bestar som morrade mot hvarandra.
Arbetsledningen lämnade äfven mycket öfrigt att, önska, då alla
ville ha rätt att befalla, men ingen skyldighet att
lyda.
Under tropisk torka och hetta envisades
phulau-stéristerua ined grönsaksodling (ett lätt arbete tykte
de), men resultatet däraf blef, att vattningsarbetot
uppslukade nästan bela kolonins arbetskraft utan all
revenu. Äfven mjölet steg till oerhörda priser under
uppförandet af kvarnar, som ej malade.
Ett i hörjan dolt, snart högljudt knot utbröt
blaud de „själfstyrande" och ehuru där ej fans
någon öfverhet att .skjuta skulden på uteblef lyckan och
den utlofvade glädtigheten totalt inom phalnustéren.
I dess ställe satte afund, kil’, lögu, förräderi ocli
styrkans missbruk „frihetsbröderna" i lufven på
hvarandra| Victor Considérant uiåste, en vanmäktig
freds-mäklare, slå sig för sitt bröst, när mau från Europa
tillropade honom: — „tout coinine chcz lious!"
Efter att alt våldsammare ha stälts till ansvar
lör phalaiistérens missöden och sedan öppen revolt
där utbrutit, var den arme äauibällsförbättraren in sjhs
lycklig att fä i hemlighet hopsnöra sin kappsäck och
smyga sig hem till den gamla världens murkuade
samhälle, där ban under polismaktens hägn kände ett
ljuft sinneslugn åter.
Mau har sig ej bekant eller kanske har man
alldeles glömt hvilket mottagande mötte
Considérant när lian återhälsades af kapitalisterna, soin offrat
hvad de egt på ilet socialistiska experimentet. Några
andra dylika hade samtidigt, gjorts i Frankrike, men
hvarken i gamla eller nya världen torde
phalanatèr-systemet ha medfört den förutspådda törbriidringen och
lyckuo ål mänskligheten! Socialismens vaccin hade
ej bevarat henne från ilen outrotliga epidemiu:
missbelåtenhet med sin egen lefuudslott och afund
öfver audras!
Sä kom det andra kejsardömet med sin briljanta
början och sitt snöpliga slnt, kominuiiardernas vackra
bragder o. s. v. Men eftersom p folket själft" nu hade
tagit regeringstyglarna om baud så faus ju ej incra
skäl att, frukta maktens missbruk, underklassens
lör-tryck, lagstiftningens orättvisor och mera sådaut. —
Människonaturens inneboende godhet och kärlek till
rättvisa, hennes ultraism borde ju nu fritt få utveckla
sig och samhället skörda de välsiguelserika frukterna
af folkfriheten. Mau trodde socialismen i sin
revolutionära form vara en ttiverståuden barnsjukdom för
eu nation, som lyiilt ledde sina öden. Samhällskrop-
pens från grå forntid nedärfda sjukliga, af förnuftet
utdömda organer religion och mmal ha bortskurit».
Den troil, som bekläddes under vårt släktes
barndomstillstånd af dessa „ fördomar" intages al
Veteitska-/len och den nya (fudomenB glänsande upptäkter, som
alljämt lofva dess dyrkare ökad makt öfver materien,
hafva vi alla hälsat med jubelfanfarer. Men
hör! de öfverröstas redan af en skrällande bas —
anarkisternas bombcxplosioner.
Hvad skulle den milde Victor Considérant, väkt
ur sin slummer på Père Lachaise, kunna göra för att
hämma de framsteg, hans utopier gjort i annan
rilcfr-ning än socialisterna trän 1848 drömde om? —
Hvad tänkte ban härom i sin dödsstund?
Och nrftagarue till dessa ntopier? Jag
misstänker att deras hjärnor — kanske ögonvinklarne,
hvarmed de betrakta samhället, måste vara olika
konstruerade mot vanliga människors I......Helt
trankil! förutse de, att kulturen än en gång måste gå
under för de vildsinte barbarernas anfall, understödda
med deras gillande och materiella hjälp. Och de
kunna själfva räknas bland knlturens ypperste genom
snilla, kunskaper, fint umgängessätt, ja ständigt
fram-skinunile välvilja och människokärlek I ! . . . Eu
olöslig gåta!
Victor Considérants förbleknade bild, som än en
gång uppdykade i Iranska tidniiigsprässen, när den
redan glömde mannens stoft fördes till grafven,
uppväcker äfven hos mig ett af de minnen frän mina
resor som jag skrinlagt likt skatter för ålderdomens
fattiga tid, när andra intryck tryta. Vid öfverresau
från Bordeaux till Lissabon sista somras fästes min
och min reskamrats intresserade uppmärksamhet vid
en redan gråhårig man, men lätt och spänstig till
gestalt och rörelser som en yngling. Ett par stora
blå ögon med sällsam glans och spelande lif kastade
liksom ett ljust sken öfver vrån på det salungslika
däcket, där ban mellan uägra uppstaplade kolly
plägade slå sig ner så ofta ban lämnade sin hytt åtföljd
al ett blekt äldre fruntimmer, hans ständiga sällskap.
— Vet ni hvem det är, frågade vi en bekant
frnnsus blaud passagerarne.
— Jo, bevars. Det är en af Frankrikes
yppersta vetenskapsmän ocli skriftställare. Har ni hört
talas oin Elisée Réclus?
— Visserligen! Är det ban? utropade vi med
spändt intresse.
— Skulle ni ha lust. att göra hans bekantskap?
Han är mycket tillgänglig, tycker om att prata och
diskutera oeh har ju här ingenting annat att göra.
Tilltala honom bara, han generas aldrig däraf. —
Sagdt och gjort. Det drog ej länge ut innan vi sutto
i lifligt samspråk med Elisée Réclus, som för oss
presenterade sin hustru. Ett tu tre voro vi som gamla
bekanta.
Under två dygns tiil hade samtalet oss emellan
blott korta mellanskof; turisterna från Lapplands
gränser intresserade synbarligen forskarn i alla
länders geografiska och statliga såväl som
kulturhistoriska förhållanden. Våra redogörelser för
personligheterna uppbäraude namnen Runeberg, Elias Lönnrot,
Castrén, Topelius, Wallin —- namn som för Réclns
voro välbekanta — sättet huru Kalevnlasångerna
blifvit samlade och upptecknade, altsaminan väkte
lians högsta intresse. Här var så att säga en
neutral mark, där våra lefnndsåsikter ej kommo i någon
sorts kollision. Med politiken var det däremot si och
så........och vår sämja botade alldeles alt
gå i sär, när socialismens teorier kommo nnder
debatt vid sång af Atlantens brusande vågor, öfver hvilka
söderns sol kastade glittrande paljetter. De lätta
vattenstrålar, som deWnerua*) med sina muntra hopp
plaskade upp mot, fartyget släkte ej elden i det
passionerade meningsutbytet oss emellan. Hvarken kunde
vi göra honom till konservativ eller lian oss till
an-häugare af auarkistäsiktor. Ty han var anarkist,
eu ren, rabbiat anarkist, som i orden ej ryggade
tillbaka lör den gräsliga sektens „propagande par le
fait." Hvilken skriande kontrast mellan denne fina,
belefvade fransmans umgängessätt och lians fordran
på våldsam oinstürtning uf bela samhället.....
att där införa mera jämlikhet och rättvisa! I
— Koui i ute till vårt lugna Finland ined
dylika lärdomar, sade jag skrattande: „Vous serest
int-pitoyablement chassé."
Han skrattade hjärtligt med, utan att alls
luodifiura sin åsikt. — ,, Världshistorien från början
Lill slut framte|’ cutaclysiner — materiella och aud-
* I Les marsouius pft iranska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
