Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TIDEN.
N:o 14.
denna roll, hvaröfver vår högskola med riUta yfves?
Men jnst vid lösandet af denna nppgift Hr det fritt
talade, väl sagda ordets makt. obestridlig.
Härmed skall ingalmnla van sagdt, att vi sakna
goda ftiredragnre. Men de öfva sin nyttiga konst i
slutna föreningar. lf Må do oftare ån hittils skett
träda fram för allmänheten, lärande, kritiserande och
underhållande, och allmänheten skall blifva bättre i
stånd att bedöma do ofta nog medelmåttiga
prestationer, hvarmed en och annan utlänning
undfägnar osa.
Väktaren bjuder samvetsgrant till att göra
skäl för sitt namn. När en föråldrad och förnedrande
bestämning i vigselformnläret tages under diskussion,
strax är Väktaren färdig att ropa på skandal.
Religionen föraktas, världsordningen rubbas och folket
Btiirtar sig i fördärfvet.. Och när en akademisk
afhandling, godkänd af den teologiska fakulteten, röjer
en något friare tendens inom våra högkyrkliga
kretsar, finner Väktaren åter religionen och samhället i
lifsfara. För Väktaren och desa själsfränder
existerar ingen moral utom i förening med deu lutherska
kyrkans lärobyggnad. Man vore frestad att skratta
åt denna trånga, inskränkta världsåskådning, om den
ej vore så ömklig. Dess anhängare hafva ingenting
lärt af historien och geografin. De bo icke hvilka
talrika samhällen lefvat och fortfarande leiva ett
Bcdligt och aktningsvärdt lif under do mest skiftande
roligiöaa troaformer. Och de tro sig kunna rädda en
föråldrad troslära genom att hämma det all.jflnna
framåtskridandet. Har ej den lutherska läran själf
framgått nr en reformation? Har den ef därmed
erkänt sin värkliga innebörd, en afpassning efter en
viss tids allmänna bilningsståndpunkt? Nå väl, då
bildningen och världsåskådningen förändrats, måste
teologin följa den allmänna rörelsen. Sen till, I
högkyrkans väktare, att eder teologi passar för folket.
Sen till, att den ej hindrar eder att godkänna och
deltaga 1 det reformarbete, som med oraotatåndlig
makt tränger sig fram genom samfundets alla lager.
Tiden lir oj inne för vårt land att skilja kyrkan från
staten, men en hårdnackad konaorvatism från kyrkans
håll kan i förtid framkalla en sådan kria.
Tyvärr Kr det dock just från detta håll
motståndet nästan alltid kommer. Prästerna äro
kvinnofrigörelsens ihärdigaste motståndare. Det såg man
vid landtdagens behandling af petitionen ora kvinnans
»dispens från sitt kön". Det såg man älven, då
frågan om understöd åt aamskolau behandlades.
Samskolan är fortfarande i ortodoxins ögon en
samhälla-vådlig inrättning. Och samma fraktion, som, då det
är fråga om reformer efter länge pröfvadt utländskt
mönster, ständigt för talet om att ej hos oss inympa
något främmande, som oj passar för våra
förhållanden, vädjar nu till den bristande erfarenheten från
vissa mönsterländer, när det är fråga om
utvecklandet af eu institution, som redan länge pröfvats
särskildt lämplig för vårt land.
Den trykta stämningen, som hvilade öfver
landtdagen i dess hörjan, då statsfinanserna ansågos dåliga
och regei^ngen begärde nya skatter och lån,
skingrades genom direktör Felix Heikels glänsande
utredning. Jla» därliir hoppas, att intet afbrott skall
behöfva komma 1 fråga f järnt^gsbyggnaderna, inga
svårare inknappuingar i understöden för
allmännyttiga enskilda företag och föreningar och att
skattebördan ej skall behöfva göras tyngre än den
hittils varit.
Tidens landtdagsgalleri.
Viktor Magnus von Born.
Dnder medeltideu faus i Kasaubernas land vid
nedre Weichsel en adlig ätt von Born, hvilken i
hörjan al 1500-Mlet inkom i Svorige och sedermera
i Finland och här introducerades efter landets
skilsmässa fråu det svenska riket En gren af denna
ätt upphöjdes 1861 i friherrlig!, stånd, och
hufvudman för denna numera enda i Finland kvarlefvande
gren är den man, hvars namn står skrifvet öfver
dernin artikel. Hans fnder, senatorn .fohan Angus|
von Born, var på sin tid en af Finlands meat
betydande statsmän, outtröttlig i arbete, kunskapsrik och
själfständig, tiU åsikten en konservativ aristokrat.
Friherre Viktor Magnus von Born erinrar i
mycket om sin fnder. Född 1851 egnade han sig
vid universitet» ål. juridiska studier och blef
liof-rättsanskultant 1873 och sedermera kanslist i
riddarhusdirektionen, till dess han 1879 såsom arftagare
efter sin fader flyttade till familjegodset Sarflax i Perno.
Sedan 1877 har han deltagit i alla ständermöten
ntom 1882 och tilldrog sig genast från början
uppmärksamhet. såsom en särdeles framstående talare och
ännu mer som en hänsynslöst konsekvent kämpe för
läderneärfd lag och sed Såsom sådan yfves |inn
öfver titt aristokratiska neil konservativa tänkesätt,
och samma vördnad för det. förgångna är det väl
äfven soin gjort honom till den mnst omedgörlige
förfäktare al svenska språkets herravälde i landet.
Såsom talare är han eldig och djärf, väljer sina ord
med stor skicklighet, drager de yttersta
konsekvenserna ur sina premisser och skyr ej att yrka på
deras tillämpning. Ehuru eu af ledarene i den
yttersta flygeln af det. svenskt sinnade partiet, hvars sak
ban försvarat i den af honom grundade och ledila
tidningen »Östra Nyland" och i broskyren „Det svenska
partiet", råkar ban olta i minoriteten inom sitt stånd.
Men det lif han gjuter i debatten och den skarpa
belysning han gifver frågorna — vi erinra t. ex.
om behandlingen af värnepliktslagen vid 1877—78
års landtdag — gifva alltid hans nttalanden
betydelse, och motståndare som vänner känna, att bakom
hans ord står en man genomträngd af sin
öfvertygelse och omutligt följande den.
Born är medlem af statsutskottet och har lilnge
varit revisor af Finlands Bank.*
Johan Richard ^Danielson. *
Professor Danielaon har sedan 1885 städse
varit den ene af universitetets representanter vid
landt-dagarna och genast från början i prästeståndet
intagit en mycket framstående ställning. Hans bana har
gått snabt. Han blef 1870 student vid sjutton års
ålder, docent i allmän historia 1878 och halftannat
år därefter ordinarie professor i samma ämne efter
Z. Topelius. Bedan då hade ban genom tre
värdefulla afhandlingar gjort sig känd som en skarpsinnig
historieforskare och detta snabt förvärfvade anseende
har han senare häfdat i synnerhet genom sitt stora
värk »Die Nordische Frage in den Jahrén 1746—
1751," utgilvet 1888. Senare har hans forskning
alt mera riktats på Finlands nyaste historia, och Bina
djupa kunskaper på detta område bar han begagnat
till ett ihärdigt, kraftigt försvar för värt lands
stats-rättsliga ställning (rent emot, Ordins och dennes
efterföljares attacker. Ären 1885 och 1886 var ban
sekreterare i kodiftkationskomitéii.
Med sitt vakna Binne och sin stora begåfning
intog Danielson redan som student en ledande
ställning inom den finskt sinnade akademiska ungdomen.
Som docent blef han studentkårens ordförande och sin
afdelnings, den Tavastländskas, kurator, som
proles-sor dess inspektor. En af tidskriften Valvojas
grundare var han dess redaktör mellan åren 1881 och
1884. Till sin politiska teudens är professor
Danielson moderat frisinnad, men ställer dock språk Irågans
utveckling främst på sitt. program, hvarför han
stundom låtit deutia partifråga skjuta å sido reformförslag,
som icke tilltalat det parti, inom hvilket han genom
sitt skarpa, praktiska förstånd, sina vidstrltkta
kunskaper och sin Biltlayut klara, öfvertygande
talarebe-gåfning vunnit en ledande ställning. Hans
ståndpunkt, som fordom närmast öfverensstämt med det
»unga" finska partiets, närmar sig därför nu mera
det »gamlas."
Redan under sin första landtdag invald i
statsutskottet innehar han ännn fortfarande denna
förtroendepost.
Rudolf Bernhard Elving.
Vice häradshöfding Rudolf Elving är en man
i sina bästa är; ban blir i sommar fyrtiofem år
gammal. Efter aflagda juridiska examina blef han 1878
sekreterare i medicinalstyrelsen, meu lämnade snart
statens tjänst och inrättade en privat juridisk byrå,
i sora hastigt blef deu förnämsta härstädes. På grnnd
häraf och genom ajidra framstående egenskaper
började Rudolf Elving alt mer intaga en bemärkt plats
i samhället, och fick också mottaga bevis på
förtroende i det hans grundliga kunskaper, praktiska blick
och energi togoS: i anspråk för både politiska och
kommunala nppdrag samt affärsföretag.
En kortare tid var Bitdolf Elving medlem af
Föreningsbankeng direktion. Numera har ban
företrädesvis egnat sig åt sina vidsträkta privata
aftä-rer, bland hvilka särskildt Tammerfors asfaltfabrik
må framhållas.
Men långt ifrån att helt och hållet låta
absorbera sig häraf är häradshöfding Elving en för det
allmänna varmt intresserad man. Han var en af
Nya Pressens grundare, har länge varit
stadsfullmäktig för Helsingfors och fungerat aom ordförande i
föreningen Arbetets Vänners bestyrelse. Frisinnad
till sitt tänkesätt är hall en varm vän äfven af
sträfvandena för förbättrande af kvinnans ställning.
Till landtdagsman blef häradshöfding Elving
första gången väld af Mariehamn 1885; sedermera
har han varit en af hufvudstadens representanter
1888 och 189.1. Vid valen till innevarande landtdag
afsade ban sig återval, men valdes sedan till
representant för sin födelsestad Lovisa. Genast från sin
första landtdag har ban blifvit använd i ntskott,
först i bankntskottet, sedan i lagutskottet.
I borgareståndet har häradshöfding Elving städse
intagit en mycket bemärkt pkits och är väl ståndets
lyckligaste talare. Hans andraganden äro till
innehållet sakrika, till formen vårdade och uppbäras städse
af en varm öfvertygelse, som icke förfela att
meddela sig åt åhörarne.
Edvard Joachim Duncker.
En tilltagande sjuklighet och häråt nedsatta
krafter hafva tvingat Bondeståndets vicetalmnn från
de senaste fem landtdagarna, magister Edvard
Duncker. att denna gång afsäga sig samma uppdrag, som
nn för sjätte gången skulle lämnats honom.
Magister Dunckers plats i ståndet upptagea nu
af en annan. Men i tacksamt minne håller såväl
ståndet soin landet hvad hr D. under hälsans ocli siu
obrutna krafts dagar varit för representationen.
Omutligt rättrådig, fri från hvarje partilidelse och högst
själfständig i sina politiska åsikter, har hr Duncker
varit en lolkets representant, sådan han bör vara, och
därmed förvärfvat sig högaktning och sympatier
såväl hos sina medbröder i representationen som
öfver hela landet.
Mag. Diinker är född den 4 jan. 1835 och
uppvuxen å Kinttula gård i Arts |ö socken, hvilken
redan innehades af hans far, sekreteraren G. Duncker.
Den siat nämde var son till deu af Runeberg besjungne
hjälten från 1808 års krig, Joachim Zachris Duncker,
och mag. Duncker är således sonson till deu vid
Hörnefors stupade krigaren.
Etter att hafva genomgått gymnasiet i Borgå
och vid universitetet hafva förvärfvat sig
filoso-fiemagiaters grad, egnade sig hr D. helt och hållet
ät jordbruket å siu fäderneärfda gård, ofvan nämda
Kinttula egendom, å hvilken han, en bland de förste
i landet, införde det nyare jordbruket.
Större delen af sin tid, och stora arbetsförmåga
har dock mag. D. egnat åt allmänna värf. Såsom
kommunalman har hr D. varit anlitad såsom få och
likaså har ban i en mängd komitéer dels såsom
ordförande, dels såsou ledamot, särskildt med sin
grundliga kännedom om vårt lands förhållanden bidragit
till lösningen af inåiigon brännande fråga. De
senaste åren har mag. Duncker såsom ordförande i
prästlöneregleringskomitén för Nylands län arbetat,
på lösningen af denua viktiga angelägenhet ooh
jämväl härunder för sin oväld och humanitet skördat
erkännande öfveralt.
Om ock mag. Duncker af sin sjuklighet
förhindras att vidare bekläda vicetalmansplataen, återstår
dock att hoppas, det lians stora erfarenhet äfven vid
mången kommande landtdag skall inom
representationen g 5 a sig gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
