- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
123

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

byn gaf patrullen några salvor på densamma och
återvände till hnfvndBtyrkan förkunnande, att vägen
var fri och att hyn saknade försvar. Efter denna
underrättelse tågade prenssarne modigt framåt uti
blott marschordning. Till lörst, en liten förtrupp
kavalleri, därpå artilleriet, sotn långsamt rörde sig
framåt, betäkt på alla sidor med infanteri.

Men prenssarne hade knapt nppnått halfva
vägen, då pan Lada med ett skott nr en liten mörsare
gaf signal till anfall. Fienden såg med fasa, att
skogen, som härtils varit tyst, liksom fick lif. Grenar
knakade, buskar öppnade sig, mossan kastades opp,
kulor liveno och stridsrop ljödo.

Preussarnes anförare, en själfkär och inbilsk
general, kunde på inga villkor tro, att pan Lada skulle
våga sätta sig till motvärn mot en så stor truppstyrka
som hans. Då han från alla håll såg sig omgifven
af fiender, antog ban, att han råkat ut för en hel
Polsk armé och gal befallning om återtåg, men hans
återtåg var redan afskuret, under det, att till
preussarnes fasa och förskräckelse furor böljade ramla
öfver dem, flammor blixtra och en kådig rök slå sig
de preussiska soldaterna i ögonen. Efter en kort men
ojämn strid togo brandenburgarne i vild oordning till
flykten uuh ett fåtal, som lyckades slå sig igenom
skogen och nu uppstAlde sig på fältet, blef af pan
Ladas ryttare, som rykte tram nr sitt försåt,
ned-gjordt till sista man.

Nn ansåg sig pan Lada ega rätt att återbetala
prenssarne deras anfall, och därför började ban förfölja
flyktingarne på deras egen jord. Segraren gjorde anfall
på den närmaste trakteu, knep preussiska kassor ocb
återvände efter ett tre dagars fälttåg till sina
besittningar., där ban emottogs som en triumfator.

Stolt bar nu pan Lada sitt hufvud elter så
många triumfer. Bullret från festligheterna i Ladovo
tystnade icke så lätt ocli hvarje dag anlände nya
undersåtar. 1 förtröstan på dessa förstärkningar
beslöt Lada betjäna sig af vintern för att göra ett
infall i Preussen. Han fiirifrade sig vanligen, när han
uppgjorde pianon härtill; blott hans förståndiga
kansler rådde honom att ännu en gång afleda älfvens
lopp till dess nya bädd och därpå erkänna sin
underdånighet under Polen, Den oförskräkte
kungeu-schljahtitschsn erfor härvid de svåraste frestelser; å
ena sidan manade fosterlandskärleken honom att följa
sin kanslers förnuftiga råd, å den andra sidan åter
hviskade ärelystnaden ständigt i lians öra om en
konungs kroua.

Den preussiske general, som anförde
truppafdel-ningeu mot pan Lada, var liksom de flesta inbilska
personer af tämligen medelmåttigasjälsförmögenheter, ehuru
ban gick och gälde för att vara lärd. Efter att ba
lidit nederlag, skyndade ban till Berlin i afsikt att
vara den förste, som framförde underrättelsen om
nederlaget, och kunna framställa pan Ladas styrka
såsom vida öfverlägsen preussarnas, för att därvid
utbedja sig eu större afdelning, med hvilken ban skulle
straffa upprorsmännen.

På lemte dagen var generalen redan i Berlin.

Vid deuua tid hvilade Fredrik den store på sina
lagrar, under det att hans rike höjde sig i glans och
ära, ledt af lians genius från seger till seger.
Medan konuugeu omgifven af lärde och filosofer diskuterade
uågot svårlöst filosofiskt problom, anmälde
dejonrbal-vaude kammarherren ankomsten af eu general ilrån
polska gränsen. Konungen befalde att ban skulle
inträda. Efter att ha anmält sig anhöll geueraleu om
tillstånd att lå trä|la hans majestät emellau fyra ögon,
meu Fredrik, som icke misstänkte någonting särskildt,
befalde generalen börja rapporten om siua bedrifter i
allas närvara.

Stammande och hackande med en ynklig röst.
började generalen relatera utgången af siu expedition.
Konungen rynkade ögonbrynen och afbröt honom icke
ander bela tiden, utan lyssnade endast uppmärksamt
till hvad han hade att förtälja.

Geueraleu slutade. Det blef en obehaglig,
tryk-kaude paus. Huru vackert geueraleu än utmålat sin
rapport, så insåg likväl konuugeu, hur det
egentligen stod till med saken. Hans uppsyn mörknade,
ocb ban blickade strängt på dou lögnaktige
berättaren. Geueraleu bleknade. Alla väntade, att
majestätet uti rättvis vrede skulle stralfa lögnaren för haus
oförskämdhet, meu konungens anlete klarnade
plötsligen. Han uppsteg långsamt från sin länstol, gräfde
länge i fickan efter sin snusdosa och tog sig en väl-

dig pris. Därpå stannade lian inför generalen och
lrågade i en halft hånlull, haUt vänlig ton:

— Nå . . . hvad är det, som ni ännu önskar
at mig?

Uppmuntrad af eu dylik oväntad vändning på
saken blef generalen märkbart modigare.

— Ers majestät 1 började han med en healntsam
röst — jag begär att tå en ny trapp; jag skall gå
och förinta röfvarnästet vid gränsen och ined blod
tvätta den skymf, ers majestäts segerrika fanor lidit.

— Detta ilr alt nog mycket berömvärdt,
anmärkte Fredrik i en tämligen kylig ton, — meu
ni hade jn redan en trupp, — hvar lins den? Om
jag skulle gifva er en ny, så skulle också ilen röna
samma öde . . . Nej, käre herr general, ingen trapp
skall ni mera få af mig, utan nil får ni lof att
ensam gå ooli kufva denna npprorsmakare . . .
Begriper ni?

— Jag förstår, ers majestät, kunde generalen
slutligen framstamma.

— Ni skall taga i besittning Lailowo och doss
innevånare alldeles ensam utan någon trupp, Jag
ger er därtill icke en enda soldat. Begriper ni?

Generalen, som ånyo blef uppskrämd,
frammumlade slutligen:

— Nej, detta begriper jag icke . . .

— Ni begriper det icke, därför att alla de
själsförmögenheter, som äro nödvändiga för att ni
skall vara klok, äro outvecklade. Anmäl er i morgon,
så skall jag gifva er instruktioner, med hvilka ni får
lof att resa oförtöfvadt, men för i afton kan ni vara
väulig och lämna kommendanten er värja och själf
söka nattlogi på högvakten.

Generalen bugade sig djupt och lämnade salen.
Konungen återtog sitt afbrutna samtal. Först
sent-på aftonen lämnade Fredrik sin dagliga nmgängeskrets
och stängde sig in på sitt kabinett. Hvad ban
arbetade pä viste ingen; blott så mycket är kändt, att
när följande morgon den arresterade geueraleu anmälde
sig, erhöll ban af Fredrik aågra muatliga
instruktioner och ett bref adresseradt till „Jan-Kapistran,
konung i Ladowo och trefaldig besegrare af mina trupper,"

Den förvånade generaleu red direkte från
slottet till Ladowo.

* *

*



Pan Ladas krigiska känslor hade ännn icke
lug-uat sig. Han gick som bäst och drömde om ett
vinterfälttåg till Preussen då en ryttare med
parlamen-tärflagg anlände till slottet och anmälde, att hans
ma-jostäts, konungens af Preussen utomordentliga
sändebud till den höge härskaren i det nya konungariket
Ladowo var i antågande.

Pan Lada biel utom sig af förtjusning, dä han
fick höra, att Österrikes stolta besegrare så lätt
erkände hans kungliga värdighet och att kouungen af
Preussen sände eu ambassadör till honom.

Byttaren erhöll det svar, att konungens af
Preussen sändebud skulle bli emottaget i Ladowo på ett sätt,
som lullkomligt öfverensstämde med hans egen höga
värdighet och det rike hao representerade.

Pan Lada hade knappast liuunit sätta sig på
sin trou, innan den preussiska ambassadören i
paraduniform med ordensband och stjärnor infördes af
hofmarskalken, pan Onufry, uti tronsalen. På klingande
latin började han följande audragande:

— Ers kungliga majestät täekes säkert i mig
igenkänna den geuorul, som led nederlag på ers
majestäts område. Nu bar mill höge härskare sändt
mig till eder för att underdånigast anhålla om
tillgift för det anlall vi gjort på ers majestäts
besittningar, ett anfall som uppstått därigenom, att jag orätt
tolkat min höge härskares föreskrifter. Ni bar
vunnit tre segrar, Born förskaffat eder oförgätlig ära och
ileu konungs högaktning, hvilken som ni vet. bela
Europa anser för tidens störste fältherre.

— Hans majestät aktar på det högsta edra
fältherretalanger, eder tapperhet, edert mod ocb söker
med allmänt kändt ädelmod icke hämd utan vänskap
och fred med eiler, såsom med en värdig granue.
Till bekräftelse härpå har haus höga majestät
behagat sända ett egenhändigt skrifvet bref och åt mig
anförtrodt det synnerligen smickrande uppdraget att
åt honom förvärfva oder bevägenhot. ocb vänskap.

De af de närvarande, som begrepo detta tal,
stodo som slagna med förvåning. Endast den
skarpsinnige kanslern skakade misstroget på hufvudet.
Emellertid började pau Lada med kanslerns tillhjälp
att högt i allas närvara öfversatta Fredriks bref,
skrifvet som det var på latiu. Breivet var ungefärligen
af töjande innehåll:

Vår älsklige ocb dyre kunglige broder!

Härmed sända vi eder vår kungliga hälsning
och anhålla om oder vänskap. Vi högakta
synnerligen edert. mod. Sådana hjältar som ni måste besegras
med kärlek och icke med svärd. Emedan vi för
närvarande hysa en oöfversvlnnelig önskan alt
personligen stifta eder bekantskap, inbjuda vi oder vänligen
till vårt slott i Potsdam, där vi nog skola llnua
medel att närmare arrangera våra framtida förbindelser.
Om ni, såsom det kunde tyckas efter en så tråkig
början på våra ömsesidiga förhållanden, möjligen skulle
befara otidigheter och förolämpningar från våra
undersåtars sida, så skola vi sända er ett, skyddsbrel,
som skall förskaffa er fri genomfart på alla ställen
och de ärebotygelser eder hägn värdighet, fordrar
under resan till Berlin och tillbaka, hvarjämte vi med
vårt kungliga ord försäkra, att under er frånvara från
edra besittningar ingenting ifrån vår sida skall blilva
företaget för att rubba deras oafhängighet.

Det kungliga brefvet framkallade en allmän
lörtjusning bland pau Ladas undersåtar. Blott några
få rädde honom att afsäga sig alla förbindelser med
Fredrik; andra äter och det var flertalet uttalade sin
önskan att få följa honom till Berlin i hans svit.

Meu själfkärleken talade alt lör starkt uti pnnens
hjärta. Han ville bli om icke själfständig härskare
så åtminstone personlig vän med den man, på
hvilken hela Europa blickade med beundran, Pan Lada
antog inbjudningen, och sedan ban i sin svit samlat
de tappraste och dugligaste sch]jabtitscliern», begaf

ban sig i väg till Preussens hulvudstad.

* #

*



Underrättelserna om Pan Ladas bedrifter
sprid-des snart till Varschan, till konung Stanislaw August,
hvilken som bäst höll på att göra förberedelser till
ett förestående möte med kejsarinnan Katharina H.
När han hörde de intressanta detaljerna om alt det
som skett vid gränsen, föreslog hau sitt hemliga råd,
att den djärfve panen borde uppmuntras och till och
med hjälpas med penningar och proviant. Det påstås
från säkert håll, att Poniatowski egenhändigt skrifvit
till pan Lada, uttalande sill önskan att fä träffa
honom och förvärlva hans vänskap. Öfverförandet: af
Poniatowskis bref till Ladowo anförtroddes åt. någon
gunstling, som vid Stanislaw Augusts glada bof
förlorat all energi. De kungliga Bäadebuden reste
vanligen mycket längsamt i tunga, bekväma ekipager
med ständiga uppehåll i städer och köpingar, där de
klädde aig som dockor, parfymerade aig, pudrade sig
och kurtiserade ortens Bkönheter. Til] följd häraf
anlände också Stanislaw Poniatowskis beskickning till
Ladowo en vecka elter det panen redan begifvit sig
till Berlin.

Slottet var tomt ocb öda. Om pau Ladas
krigiska bedrifter vittnade ännu ruinerna efter hans
fästningsvärk och förhuggningar. Den försenade
pa-nitschen märkte nu sin försumlighet och beslöt skynda
efter Lada i Preussen för att där kunna öfverlämna
sin konungs bref, meu äfven där hade ban otur:
preussarns misstänkte honom för spioneri och satte
honom in i Spandaus lästuing, där hau sedan ganska
länge fick sitta och vänta på 6iu frihet,.

Mötet, med Katharina H, hvilket som kändt
hade till ändamål att försvaga Fredrik den stores
makt, förbereddes så hemligt som möjligt. Meu det
oaktadt hade den glänsande hofsviteu och kungens
talrika älskarinnor tidigare utspridt alla diplomatiska
hemligheter, så att Fredrik redan viste om alla
förberedelser och hade vidtagit sina mått ocb steg.
Därför när ban hörde, att man i Varscbau ämnade göra
den djärfve pauen till ett värktyg emot hans planer,
skyndade han sig att, förekomma Poniatowski oeh
lyckades äfven häruti genom att locka pauen öfver
på sin sida.

Emellertid höll pan Lada på att göra sitt
triumftåg genom Preussen. Små ärebetygelser smickrade
hans sjelfkärlek, ocb nyllkna folkhopar samlades på
stutionerua för att Be på honom som pä uågot ntider.
Generalen, som beledsagade panen, påskyudade bela
lidén hans resa, lörsäkraude att konungen otåligt
väntade sin ryktbara gäst. Emellertid uedfäldes alla
slagbommar och afbrötoa alla förbindelser med Polen,
på de ställen pau Lada redan passerat. Elter åtta
dagars resa fick Ladowoa härskare sikte pä 8in nya
vänB residens. Vid Berlius tullport väntade honuui
ett kunglig ekipage och en kunglig adjutant, som
tog emot honom på det älskvärdaste sätt. Åt Fredrik
dou Btores gäst ined svit auvisudes eu bel våning i
det knngligu slottets gemak. Här fick han hvila ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free