- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
125

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o. 24

TIDEN. 29

rad dotter, som hittils bestämdt sagt nej till hvarje
frieri; han hade vidare en ungdomsvän, 9oin var 44
år gammal och rik, eu man, som var en angenäm
och uppburen sällskapskarl, men som högst af alt
äl-Bkade ungkarlslifvet.

Och i denne mau hade Clarissa Verner förälskat
sig — förälskat sig så lidelsefullt, att hon hällre ville
dö än tillhöra någon annan. En tillfällighet hade
röjt detta tör modern. Ben unga flickan tillstod
genast sin kärlek; och trota alla modems böner uch
föreställningar var hou så förbliudad, att hon med sitt.
hjärtas helu förtroende hoppades på äktenskap.

Den bekymrade modern anslog en ironisk ton
och skämtade om denna narraktiga kärlek för en så
mycket äldre man — förgäfves 1 Hou blef ond — iör-

„Tag några ormar, af hvilket slag som hälst,
stek dem, skär dem i små bitar och så dem i fet
jord. Vattna dem dagligen och sörj för att jorden
är utsatt för vårsolen. Etter åtta dagars förlopp
skall man finna jorden öfversådd med maskar, som
om de nppfödaa med vattenblandad mjölk, snart
be-gyuna växa, tils de blifva som Inllvuina ormar".

I jämförelse härmed förtjänar knapt att nämnas,
att man ända från Aristoteles’ tid och långt in i förra
århundradet trodde, att flugorna växte fram ur kött
och ärfde några af det djurs egenskaper, från
hvilket köttet härstammade. Till och med Montfort trodde,
att olivens och några andra örters saft frambragte
unga bin, och Eobinet (1735—1820) påstod, att
naturen genomgått en kurs, hvars mål var
frambringandet af människor, och som begynte med
mineralerna, som äro lika människornas organer (t. ex.
hjärnstenen, Macaudrina
cerc-briformis, som liknar
hjärnan), vidare växterna, så
djuren ocli till slnt
människorna.

Då Fredrik I af
Preussen stiftade
vetenskapsakademin i Berlin (1700), ålade
hau den att* bidraga till
utrotandet af varnlfvar,
hafs-frnar och irrbloss, och
akademin betalade 6 thaler för
hvarje exemplar,som
fångades. De lärde vid ett
universitet i Spanien uppstälde
år 1755 följande fråga som
prisuppgift: „Är det
gagne-ligare för hälsan att
begynna med högra eller
vänstra handen, när man skall
klippa sina naglar? Ocli skall
man begynna med tummen
eller lilltingret?" Professor
Behringcr i Wurzburg utgaf
1726 ett arbete, som äfven
åtföljdes af ett kopparstick
från hans samlingar. Här
får inan se en „ förstenad
spindelväf", ja, till och ined
„förstenade solstrålar", som
han funnit i trakten af
Wurzburg.

Vi le åt alt detta.
Men vi böra icke häller
glömma, att genom all denna
»vetenskapliga" galenskap
gick som en gyllene tråd
en mängd begåfvade
människor, hvilka liksom i
drömmar sågo, hvad som senare
visat sig vara värklighet.
Desse män blefvo ofta
martyrer för sin begåfning.

Ungefär på frsnska
revolutionens tid började deu
analytiska metoden segra.
Om vetenskapen i forna
dagar emellertid gjorde sig
skyldig till godtrogeuket, sä
liar man hos de moderna
vetenskapsmännen
tillräckliga exempel på öfverdrifven
tvifvelsjnka och föga
klarsynta hänvisningar till hvad
som „ strider mot
vetenskapen". Meddelandena om fynd
af meteoriter, som fallit ned
på jorden ooh ännu kändes
varma, betecknades af vetenskapsmäu sådana sum
Laplace, Arago, Lavoisier, Bertkolou som „ fabler"
och „ fysisk t omöjliga". Man erinrar 9ig väl också,
hurusom franska vetenskapsakademin på Napoleons
framställning angående Fultons projekt att drifva
fartyg med ånga nmatematiskt bevisade", att detta
var omöjligt, och att precis det samma hände, då
Stephenson började med sitt lokomotiv. Eu mängd
liknande exempel knnde framdragas; men vi behöfva
blott nämna ett från den allra senaste tiden,
nämligen hurusom de allmännaste och enklaste hypnotiska
fenomen ännu för blott några år sedan betecknades
som bedrägeri och taskspelarekouster.

Hjärtats läkare.

En novellet
af

A. V. v. Spielbcrg.
(Öfversättning).

Grosshandlare Verner var mycket förvånad
öfver den märkvärdiga underrättelse, hans hnstrn nyss
lämnat honom.

Han hade en adertonårig vacker och af alla h-

gäfves! Clarissa älskade un en gång med den
ader-tonåriga, ideelt anlagda flickans bela svärmeri ooh
innerlighet.

Den man, som var föremålet för hennes kärlek,
hade burit, Clarissa på sina armar, när hon var litet
barn; ban lekte och skämtade med det nppväxande
barnet som en mycket äldre bror och behandlade därpå
den blomstrande ungmön med faderlig välvilja. På
denna ståndpunkt befann han sig för närvarande mer
än någonsin. Han hade tillräckligt tydligt bevisat
detta för få dagar sedan, då ban allvarligt rådt henne
att gifta sig med en ung, duglig och omtykt
hof-rättsnotarie, som anhållit om hennes hand.

Men Clarissa, som annars lyssnade till hans ord
som till ett evangelium ocli handlade därefter, satte
sig nu för första gången uppenbart tül motvärn. Då
ban uttalade sin förvåning däröfver, braat hon i gråt
och lämnade det rum, hvari
ban och hennes föräldrar
befunno sig.

Nn hade modern fått
förklaringen därpå.

Hon öfverlade med sig
själf, hvad aom var att göra.
Orolig och mycket npprörd
väntade hon till öfver
midnatt på sin man, som den
kvällen måste deltaga i ett
långvarigt möte som medlem
at styrelsen i den bank, lör
hvilken hans så farlige vän,
Robert Vitte, var direktör.

Ändtligen kom
grosshandlaren hem.

Utan omsvep satte fru
Verner honom in i
situationen. Han blef mycket
häpen och ville icke tro det:
men hon öfvertygade honom
om, att saken värkligen
förhöll sig så, som hon sade.
De rådslogo därpå fram och
tillbaka och kommo slutligen
till den öfvertygelsen, att
det fans endast ett enda
medel att grundligt „knrera"
Clarissa.

Bankdirektören var i
hennes ögon eu hjälte, eu
person med egenskaper, som
icke prydde någon annan
människa; och af denna
orsak måste hennes ögon
öppnas för, att denne man icke
var någon hjälte, någon gud,
utan blott en människa med
mänga fel uch svagheter, om
äu icke en dålig människa.

Det var fru Verner,
som uttalade sig pä detta
sätt» Grosshandlaren
däremot töravarade sin intet
anande vän på det varmaste.
Visserllgeu var Vitte en
lef-nadsglad människa, men
samtidigt var han en
hedersman i alla afseenden.
Grosahandlaren själf kunde
icke önska ain dotter uågon
bättre man än just sin käre
vän Robert. Men då denue
var en bestämd liatare af
äktenskapet, gaf Verner ain
hnatru rätt, då hon begärde,
att ban 8kulle uppmana
Sobert att själf kurera Clarissa för hennea olyckliga
kärlek genom att söka fullkomligt tillintetgöra deu
uinibus, hvarmed hon omgaf honom.

Följande morgon uppsökte Verner
bankdirektören i denuea boatad.

Robert Vitte, som 8att vid sitt utsökta
frukostbord i elegant morgondräkt, var vid strålande lynne,
inbjöd vännen att intaga lrukost tillauinman med
honom Bamt började tala om dagens „on dits".

Verner var emellertid allvarligt stämd. Han
förklarade, att han kom för att tala med sin vän
oiu en mycket allvarsam sak och meddelade därpå den
förbluffade bankdirektören, hvad som låg honom pä
hjärtat.

Till en hörjan kände han sig smickrad och glad

Vestibulen.

F,r ån Ständerhuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free