Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN.
finska folket förmått ntrStta i ilen konstitutionella
lrilietens hägn.
Senator Mechelin har aldrig varit, en van af
vira inre språkfäjder. Han ans]lit sig tidigt till ilet
lilinrala partiet noh har varit iloss erkilndc ledare. 1
Helsingfors Dagblad har ban skrifvit en mltngd
värdefulla artiklar i politiska, ekonomiska och literära
ämnen, artiklar utmärkta, likasom alt hvad han
skril-ver, genom sin reim, formfnllänilade stil. Hans
förmåga såsom talare behöfva vi ej här karaktärisera.
Därpå har ban nn vid Alexanderast-odens aftäckning
åter gifvit glänsande prof inför hein landets samlade
representanter.
Henrik Theodor Tallqvist.
. Prästson från Enrajoki föddos Honrik Theodor
Tallqvist 1889. Likasom de Hosta unga män, som på
den tiden sträfvade till allmänbildning, tog han
studentexamen — det. var 1858 — men snart vände
han sig till det praktiBka lifvet och utbildade sig till
ingeniör.
Tallqvist är en af arbetets hjältar. Hans namn
är med guldskrift rlatadt på nästan alla de blad i
Finlands kulturhistoria, hvilka tälja om utvecklingen
uf landets järnvägsnät. Redan fråu 1868 tog ban
en framstående del i arbetena på järnvägen från
Rii-liimäki till 1’etersburg, efter hvars fullbordan 1870
han blef baningeniör vid samma järnväg. Då Åbo—
Tavustehus—Tammerforsbanan bygdes, blef ban
arbetsledare vid detta stora förelag, hvarefter han kallades
till ledamot i den jitrnvägskomité, som på ständernas
begäran tillsattes för att pröfva, hvilket byggnadssätt
i ekonomiskt afseende vore det tör Finland
fördelaktigaste. Hans samma år i Finsk Tidskrift publicerade
artikel om Finlands järnvägsnät väkte berättigadt
uppsoemle och biilrog i hög grad att rensa luften
från allehanda fantastiska järnviigsplanor. Efter att
en kort tid hafva varit stadsiugeniör i hufvudstaden
mottog Tallqvist 1879 ett nytt, uppdrag inom sitt
speciella arbetsfält, först som distriktsingeniör och 1881
soln öfveringeniör vid arbetet, på Vasabanan. Då
järn-vllgsarbetet fortsattes till Uleåborg och till Kuopio,
öfvertog han äfven ledningen af dessa värk. 1888
blef Tallqvist öfveringeniör i styrelsen för väg- och
vattenbyggnaderna. De flesta undersökningar af
planerade järnvägslinjer hafva sedan dess ledts af honom.
Tallqvist har landet att tacka för mänga iubesparade
miljoner och för det jämförelsevis vidsträkta
järnvägsnät vårt land inom kort tid och med ringa medel
lyckats erhålla. Ty han har utvecklat ett
byggnadssystem, som, durabelt och i alla afseenden fullt
motsvarande sitt ändamål, i prisbillighet lämnar alla
europeiska järnbanebyggnader på ett- häpnadsväckande
afstånd.
Sedan 1885 liar Tallqvist varit medlem al
borgareståndet, vid våra atäudermötau, och sedan 1888
års landtdag har ban varit ordförande i
järuvägsut-skottet. Till sin politiska ståndpunkt är han
frisinnad och vän af den svenska odlingen.
Då öfverdirektörsposten vid det styrelsevärk,
Tallqvist, tillhörde, 1892 blef ledig, utpekade den
allmänna meningen liouom enhälligt, som själfskrifven
till denna viktiga befattning. Men tjänstemeriter och
ott storartadt lifsvärk voro denna gång ej nog; han
blef förbigången och tog afsked från statens tjänst.
Det adelskap, som erbjöds bonum till tröst, har ban
icke mottagit, och så har borgareståndet fortfarande
lürmftneu att tå behålla denne utmärkte arbeture.
Herman Råbergh.
Eu fridens man, lilit bildad och human samt
genointrängd af en i\jnp religiös öfvertygelse, aom
tryk-ker sin prägel pä hela hans lil, är biskop Råbergh
ett mönster tör sitt stånd. Född i Åbo 1838 blef
lian student 1858 samt teologiekaudidat och prästvigd
1867. Därefter företog ban långa resor i
Skandinavien, Tyskland, Italien, Schweiz, uuh Frankrike och
uppehöll sig särskildt vid de universitet i Tyskland,
där ilen protestantiska teologin står i sin högsta
blomstring. Återkommen till fosterlandet blef ban utnämd
till docent i kyrkohistoria 1870. I hufvudstaden
utvecklad» ban en intensiv lärareverksamhet och deltog
kraftigt, i filantropiska sträfvanden, hvarvid hau
tillvann aig ett a I | j luiit stigaudo anseende såsom en upp-
lyst och varmhjärtad människovän. Redan hösten
1870 förordnades lian att, förestå professuren i
kyrkohistoria och innehade detta uppdrag, till dess han
1B79 lindé tagit teologie duktorn grad, hvarpå han
ordinariter tillträdde denna professur. I denna
ställning vllrkade Råbergh kraftigt, för höjande af do
teologiska studenternas allmänna hildniugsståndpnnkt och
för deras seders renande, samt idkad? författareskap
i den af honom själf redigerade ..Tidskrift för
teologi och kyrka" och i flere andra tidningar och
tidskrifter. 1 kyrkomötet i Aho 1886 deltog han som
representant tör universitetets teologiska fakultet, och
blef då ntsedd till ledamot i den därstädes tillsatta
kyrkolagskomitén. I fUngclsefBrcningens centralntskott.
har Råbergh varit medlem aedan 1872 och blef väld
till dees ordförande 1881. Borgå stifts prästerskap
valde honom till ledamot i prästaståndet vid 1888 och
1891 års landtdagar. Följande år kallades ban till
den lediga biskopsstolen i Borgå och deltager i
innevarande stUndermöte såsom innehafvare af ilenna höga
post. Biskop Råbergh är ledamot af
bevillningsutskottet. I politiska frågor intager han en moderat
ståndpunkt och den svenska bildningen har i honom eu
försvarare.
Ernst Gustaf Palmén,
Knopio stifts skollärare hafva till sin
representant vid innevarande landtdag vult baron E. G.
Palmén. Professor Palmén är son till universitetets
iinnn tjänstduglige gamle vicekansler, seuatorn J. Ph.
Palmén och föddes 1849. Redan 1877, då ban blef
docent, i nordisk historia, representerade han sin ett
par år tidigare adlade ätt vid atändermötot, och
äfven laudtilagarne 1882 ocli 1885 deltog hau i
ridderskapets och adelns förhandlingar. Såsom varm
förkämpe för det finska partiet kunde ban naturligtvis
icke i detta ståud göra sin eminenta förmåga gällande.
Sedan baron E. G. Palmén, 1884 utnämd till
professor i nordisk historia, genom sin framgångsrika
lärareverksamhet hUnnit föröka universitet,ots
lärarekrafter med ett, antal unga lofvande docenter, blef
han omsider 1888 af universitetet, korad till dess
re-preseutaut vid landtdagen, och fick sålunda plats i
ett stånd, som bättre viste uppskatta hans
förtjänster. Han erhöll genast plata i järnvägautskottet och
i presteståndets enskilda besvärsutskott, i båda som
or-dinarie ledamot, som ordförande i justeringsutskottet,
och suppleant i allmänna besversntskottet. Dessutom
blef harön Palmén af boudeståudet utsedd till
bank-fullniäktigaupplcant. Följande landtdag, då han åter
representerade universitetet, betroddes ban ined
ledamotskap i bevillningsutskottet och blef dessutom
utsedd till suppleant i statsutskottet och
justeringsut-skottet och till eu at bondeståndets
hankfnllinäktig-snpplcanter. Samma förtroendeuppdrag har han
äfven vid innevarande landtdag mottagit, utom att
bank-fullmäktige och justeringsutskott ännu ej blifvit valda.
Baron E. G. Palmén har således fått eu rätt
mångsidig användning inom folkrepresentationciia
arbetsfält. Och detta vidaträkta förtroende hos sina
meningsfränder har ban tillvunnit aig genom ott
rastlöst, euergiakt och intelligent arbete för det allmänna
bästa, nieu framför alt tör ilet linska språkets och
den finska nationalitetens befordrande. Med sin skarpa,
klara stil har han utvecklat en omfattande
skrift-stäHarevärksumhet i historia och biografi (Biografinen
Niiuikirja är till betydande del hans värk), i politik
(vi erinra om hans broakyr „ Nationalitet och
bildning", lörst synlig i artikelform i Finland) och i
ekonomiska ämnen. Flore af våra mest. värksauima
sällskap har ban bidragit att stifta, såsom
fornminnesföreningen, finsk-ugriska sällskapet och stenografiska
föreningen, üch lör tidskriften Valvoja var han från
ileaa begynuelse många år framåt en stöttepelare.
Med deuua utomordentlig» arbetsförmåga
förenar baron Palmén eu själfständig karaktär, hvilken
stuudom har bragt honom i opposition mot det parti,
hvars syften han velat befordra, och en snabb,
praktisk blick, ej så litet skärpt genom de
tämlljeförhål-landeu, nnder hvilka han uppvuxit. Denna liar
föranledt honom att i vissa ömtåliga frågor intaga eu
anmärkningsvärdt reserverad hållning.
^HtølM’
En vårresa
^För Tiden)
af E. /,.
Detta sista yttrande ledsagade hon med en
lin-etig och misstrogen mönstring af Charlottes parson.
Charlotte gjorde några svaga försök till öfvertaliiing,
ehuru liennes Inst att, bli inackorderad hos pastorskan
betydligt, svalnat, af, men pastorskan stod på sig ocli
Charlotte lämnade med sin syster villan, lätt om
hjärtat att ha sluppit den för henne osympatiska fnin.
De båda systrarna gingo vidare och kommo,
ae-ditn de lämnat skogsvägen, till ett vid landsvägen
beläget torp. Framför den lilla byggnaden växte högo
hvitstammiga björkar och hvad ntsikteu beträffar
välden ungefär densamma som från villan, men friare och
mera vidsträkt..
Charlotte lifvades åter upp. „Hlir dn, Fanny,
här i detta lilla torp vill jag bo," sade hon. „Hvad
liilr är nätt och snygt öiveralt. I)et är ett för
trefligt litet ställo. Vi skola genast gå in och höra om
jag får stanna här."
Men Fanny hade sina dubier. Stället syg
visserligen trefligt ut, men i ott. sådaut där litet torp
var det kanske icke så lätt. att få sig ordentlig mat,
och ordentlig mat skulle Charlotte ha och ej få bli
dålig och utsvulten på landet.
Charlotte visade på de spräckliga hönorna, aom
trippade på gården och krafsade i sanden och menade,
att det ej var någon fara med maten. Färska ägg
skaffade hönsen henne och bröd, smör och mjölk fans
det alltid på landet. Något vidare behöfdes det ju ej.
Emellertid blef Charlotte ioke häller mottagen
i torpet. Det fana ej rum för trämmande, sade
värdinnan och så - så hade ile icke hos aig, som en
fin fröken borde hatva det Charlotte försäkrade, att,
hon sknlle vara nöjd hur ilet äu var, men värdinnan
var omöjlig att beveka, ocli systrarna aflägsnade sig
åter med oförrättadt ärende.
Ganska modfälda gingo de tillbaka till stationen,
där emellertid atationsinspektorii på ett gentlemannalikt
sätt. tog reda på deras planer och gaf dein det rådet att
stanna öfver natten på det närbelägna gästgifveriet
och följande morgon lara några stationer framåt, där
naturen var vackrare än här och det fans mera
tillgång på inackorderingsställen.
Systrarna tackade och beslöto att följa rådet och
stanna på gästgilvargården öfver natten.
Det var en ledsam pingstafton. Vädret, som
tidigare på dagen varit ilet härligaste, bilde plötsligt
undergått en af dessa hastiga förändringar, som icke
äro ovanliga om våren. Luften hade blifvit kall,
vinden hade från västlig öfvergått till nordlig och den
nyss så klara himmelen hade blifvit disig och grå.
Systrarna beatälde åt sig te och försökte hälla
modet, uppe, men sinnesstämningen var icke mer
densamma som först. Det kändes så underligt, triste att
sitta i det otrcfliga gäatgifvarrummet och nödgas lyaaua
till byns herrar, soin hade samlats i den bredvid
liggande salen för att. dricka toddy och spela kort..
Pä rösten och uttrycket i densamma försökte
systrarna att gissa sig till hvilka herrarne voro. Det
var då bestämdt länsmannen, som med ett myndigt
tonfall i stämman och med ett hest biljud i strupen likt
ett piskrapp i luften slungade ut det där
„hjärterdam" åtföljdt, af ett eller flere „ anamma". Och han
med den pipiga rösten, som tyktes förargad öfver
de många „spader ess" hau fått på sin lott, det var
då bestämdt en spinkig skrifvare. Hvad äter honom
beträffar, som 8å kraftigt ropade sitt „ trnmi" att det
ekade 1 sälen, så var det landthandlaren utan alt
tvilvel.
Trötta af dagens ansträngningar somnade
slutligen systrarna bådo från ,, hjärterdam" och „trumf."
Följande morgon fortsatte (le färden. Det
blåste fortfarande starkt, och regnet, som strömmade neil,
var blandadt med snö. Charlotte kände ett häftigt
Illamående, men hon sade ingenting därom åt Fanny,
som försökte taga nil Irån den ljusa sidau och
skämtade öfver Charlottes melankoliska utseende;
Anlända till den af atatiousinspektorn
rekommenderade stationen, försökte systrarna att höra åt
efter ett. för Charlotte passande ställe, men al dylika
ställen fans det ej ett enda på denna sidan sjön och
att komma Öfver sjön var omöjligt i detta oväder.
Det återstod således ingenting annat än att logera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
