- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
148

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

döma af färg, vikt och utseende var del.
uppenharli-gen en gnldklimp.

— Där borta pä bordet finnas syror och
pro-borstcnar, sade alkemisten. Doktorn kan själf
undersöka knlan.

Doktorn gjorde detta; och det visade sig, att
han värkligen hade ett. stycke af det Hnasle guld i
handen. Pä den gamles märkvärdiga konst trodde han
dock icke. Hans sanda förstånd sade honom, att här
förelåg något bedrägeri, som för ögoublicket var
honom fullkomligt oförklarligt, men som han dock
hoppades snart kunna upptäcka.

— Jag måste tillstå, sade doktor Mittler, att
jag inte längre kan tvifla på, att. detta är ett
guldstycke. Behålla det kan jag emellertid inte; ett
sådant honorar skulle vara för högt.

— Jo, det ska ni, herr doktor I utbrast den
gamle mannen häftigt. Hör mig bara frisk och lämna
mig ert bistånd mot henne där!

Doktorn, som bestämt sig för att skaffa klarhet
i saken, stoppade lugnt ned guldkulan i västfickan,
skref ett. recept, gaf några råd och sade farväl.

Den niiga flickan följde honom nedför trappan
för att öppna porten för honom. Då de kommit, ned,
lade hon sin darrande baud på hans arm och hviskade:

— Herr doktor, haf medlidande med mig och
gif mig tillbaka guldet! . . .

— Med nöje, Bvarade han. Det var visst inte
min afsikt att behålla det.

— Innerligt tack, herr doktor. Ah om ni blott
viste! . . . Men jag vågar iute säga det. Tänk
blott iute något ondt om mig.

Nästa morgon ringde det på hans dörr och den
unga flickan inträdde.

— Förlåt, att jag Btör er 8å tidigt, herr
doktor; men pappa har redan uppstigit uch vill åter
börja på med sitt arbete. Kan det inte skada konomV

— Skada honom kan det egentligen inte; men
det vore naturligtvis bättre, om lian hölle sig i Ingn
och ro.

— Låt mig ännn en gång tacka herr doktorn,
lör det doktorn var så ädelmodig att gifva tillhaka
guldet.

— Därom tala vi iute mera, kära fröken,
afbröt doktorn henne. Guldet ansåg jag mig inte lia
rätt till; men Bom den läkare, hvilken behandlar er
far, hal’ jag rätt att fråga, hur det förhåller sig
med detta guld ocb med er fars föregifna förmåga
att bereda ädla metaller af oädla.

— Ni ska få veta ilet bela, herr doktor! gaf
den nnga kvinnan till svar och samiuaiiknäpte händerna.
Jag har kämpat med mig själf, men nu har jag
fattat mitt beslut. Detta lif måste det bli etl. slut pa.

Hon gjorde ett uppehåll liksom för att samla
tankarna. Därpå försatte hon:

— För två år sedan var min far så klen, att,
jag dagligen fruktade att se honom sjunka samman,
uch likväl arbetade lian bittida och sent. Det blef
mig klart, att ban snart skulle duka under, om han
inte genom ett eller annat lyckligt reaultat fick nytt
hopp och nya krafter. Denna tanke förföljde mig
både natt och dag. Min far är jn mitt alt här i
världen, och ännu i dag älakar jag honom högre äu
mig själf.

Med hjälp af min nål underhöll jag honom ocb
mig; pensionen hade ban pantsatt hos ockrare. Det
var ju svårt att kunna lägga af något, men efter
oändliga ansträngningar lyckades det mig att samla
en summa af något öfver hundra mark. Jag växlade
den i guld; och då pappa en dag lämnade »in
smältdegel tör ett ögonblick kastade jag guldstycket i den
glödande massa, som sjöd i deu . . .

Pappas glädje, då hau fann guldet, kan inte
beakrifvas. Han grät och skrattade, dansade och
sjöng som ett barn samt började så bygga luftslott.
Hau had mig gömma gnidkulan och hängaf sig därpå
med ökad ifver åt sitt arbete. Han faun alltid summa
mängd guld i sin degel. . . Jag eusam viste,
hvarifrån den iörskref Big På detta sätt lefde ban
uästau två år i hopp och lycksalighet, enär han
inbillade sig, att ban skadade osa en förmögenhet. . .

Så kom katastrofen. Ni har hört, herr doktor,
hvad hau beskyller mig för. Ni vet nu, hvartör jug
bad er om att gifva mig guldet. Det var ju enda
utvägen att fortsätta, hvad jag börjat i bästa afsikt.
Mun nn liar jag insett mitt fel. Jag kan inte längre
lefva detta hyckleriets lif; jag kan inte mera uthärda
att höra min tar8 törbanuelaer. Jag har beslutit att
säga bonum alt redau i dag; ouh jag ber er följa
med, herr doktor, för att l^jälpa honom, om slaget
skulle drabba honom för hårdt.

TIDEN.

— Gärna, kära lrökeu, svarade läkaren, som
med spändt intresse lysanat till den nnga kvinnans
berättelse. Tillåt mig dock först betyga er min
högaktning och beundran. Ni är martyr för er kärlek
till er far.

Då de trädde in i Kamphovons rum, var denne
ifrigt, sysselsatt vid en degel.

— Ni kommer i rätta ögonblicket, sade ban.
Om få minuter ska den röda konungens förening med
deu hvita drottningen försiggå, ocli ni ska med egna
iigon iakttaga, hnr gnidet framkommer.

Den gamle smålog triumferande vid dessa ord.

— Pappa, började Marie, jag har något att be
dig om förlåtelse för.

— Ah, ill,brast alkemisten. Ditt samvete bar
ändtligen vaknat.

— Pappa, jag har nnder de två aouaste åren
fört dig hnkom ljuset. . .

— Jag viate det. jn, jag viste det ju!
utropade deu gamle med strålande ansikte. Nå, alt ska
vara glömdt ocli förlåtet, Marie. Men hvar år
gnidet?

— Pappa, kära pappa, jag måste yppa sanna
förhållandet. Du har aldrig gjort guld!. . . Jag
hade samlat hundra mark oeh kastade gnidstycket 1
degeln, då du vände ryggen till. Detta liar jag
upprepat med Biimma guld. Det var orått af 111ig, ilet
inser jag nu; men jag gjorde det i god mening. Och
nn förlåter du mig, kära puppa, inte sant?

Alkemisten Bt.od en stund stel och orörlig ocli
brast så lit. i ett. skärande skratt.

— Jag förstår ilet. herr doktor. Man vill
inbilla mig, att jag under två liela år varit en narr.
Men vänta blott ett ögonblick, så Bka jng visa er ett
guldstycke så gediget, och rent, som man kan begära.
Vill ui då tro pä min förmåga?

— Kan hr Kamphoven det, så förklarar jag
mig för omvänd, svarade doktorn.

Alkemisten, på hvars läppar ett triumleraude
leende åter spelade, iakttog med ifriga blickar den
glödande mossan i degeln.

— Där, mumlade ban, synas redau de gröna
och blå färgskiftningarna. Nu är det gult, nu rödgult.
Ah, det skiner och gnistrar. . . Nn ilr det bra I
Nn är det däri. . .

Med ett raskt grepp lyfte hnu degeln fråu
elden. Den glödande massan blef alt mörkare och
slutligen askgrå.

— Passa nu på, herr doktor I utropade Kamp-

hoven.

Han vällde hastigt om degeln,

— Ingenting, ingenting 1 framstammade han.
Hvar. . . hvar iir gnidet?, . . Det måste finnas?, . .

— Guldet är här, kära pappa, sade Marié och
tog npp den lilla kulan ur fickan. Uch det är alt
guld, vi någonsin egt.

Den gamle tog ett par steg och föll så
medvetslös till golfvet. Marie utstötte ett. förfärans skrik
och sökte lyltu upp honom.

— Slaget har öfverväldiga! honom, sade
duktorn. Men det var att förutse. Hans ande aku
antagligen inte vara riktigt klar, när ban vaknar; men
det är en naturlig följd al det uppbetsade
sinnestillstånd, i hvilket, ban lefvat. Den stackars gamle herrn
är för öfrigt äfven i kroppsligt hänseende så svag
och bruten, att hau blott kan blifva riktigt bra
genom ilen omsorgsfulla kroppsliga och andliga vård,
30111 bjudes houoni på eu anstalt för .sinnessjuka. Var
inte orolig, kära fröken! Det var nödvändigt, att
sanningen yppades.

Ett par timmar senare hade doktur Mittler sörjt
lör, att. alkemisten lilit vit intagen på aidolningeu för
sinnessjuka i stadens stora hospital. Den gamle lilof
med tiden bättre, och redan efter få månaders
förlopp kunde han öfverföras till nborgarhemmot", eu
välgörande stiltelse i staden, där den ömmaste vård
bereddes gamla haudlaude och tjänstemän.

Men dessförinnan hade deu unge läkaren sörjt
för. att den gamle alkemistens dotter blifvit upptagen
som bain i huset bos en äldre daui, mod hvilken
doktorn stod i släktskap. Som det varit att förutse,
ut-veoklade sig Marie till en vacker nng dam med
älskligt sätt. och uppträdande. Hon är uu den allmänt
aktade läkarens trofasta ooh lyckliga hustru.

N:o 14.

Golfspelet.

Vi meddela i dag en bild från golftnrneriugen
vid Hoylnlte nära Liverpool. Golfspelet, hvad vill
det säga? hör jag någou fråga, som följt med sin
tid och läst Hnfvudstadabludet för den 34 april.
Antagligen har ban inte häller det nnmret kvar, och
därför måste jag tala om att. Bpelet är gaimka
finurligt. Välj till spelplats ett väldigt tält, som är fullt
med ojämnheter, stenar och gropar, tufvor och
buskar. Gräf i fältet nio gropar på 250 meters
afstånd från hvarandra (kanske mindre afstånd förslår!).
Tag en liten hård guinmibåll, 3 centimeter i
tvär-mått, och slå hållin i tur och ordning från grop till
grop. Men riir den ej med haud eller fot. Bålleu
skall slås med slagträd, aom ae ut aom
spataerkllp-par. Man håller i dem i deu kleuare lindau och slår
med kryckan.

Spelet lår intresse, då två personer eller två
partier spela mot hvarandra. Det parti, som med
dot minsta antalet slag fått bålleu att vandra genom
alla groparne, har vunnit.

Naturligtvis kan bålleu råka i de meat fatala
lägen. För att få ut den på bästa aätt, tillåtes
användning af olika formade slagträd, Klubban kan ha
formen af eu yxa, en hammare, en spade, en slef
o. s. v. Ej mindre än 21 olika klubbor höra till
spelet, så att de spelande pläga vara åtföljda af en
särskild vapenbärure.

Den kroppsliga ansträngningen vid spelet är ej
stor, ty man behöfver ej utveckla mycken kraft för
alf fa en liten guinmibåll att flyga. En engelsman
har i ott, slag fatt bållen att flyga 250 meter genom
luften och fortsätta sin väg 340 meter rullande på
marken. Därför kunna till och med sjukliga
personer deltaga i spelet. Men spännande kan det vara.
Att det förmått fängsla intresset, bevisas af dess
hastiga utbredning. lTrsprnngligen ett gammalt skotskt
folkspel infördes det för uågra år sedan i Englands
sportkretsar. Golfklnbbar bildade sig på mänga
orter, de inköpte vidsträkta fält för sina öfningar och
rekorden antecknades samvetsgrant. Från Englaud
hur Golfspelet gjort sitt intåg på kontinenten, och uu
hafva väl alla de förnämsta kurorterna sina klubbar
och spelfält för det nya spelet. Från Freiburg,
Ba-den-Baden och Wiesbaden omtalas sådana.

Den engelska publiken beklagar blott att
spelet ej kan följas af en öskädaremassa lika väl som
en kapplöpning eller ett kricketspel. Fältet är för
stort, bålleu försvinnande, dess läge och fiueBserua
vid slageu omöjliga att iakttaga från tältets ränder,
och spelarne själfva tyckas känna sig mycket störda
af publikens högljudda, ofta omotiverade kritik. Af
praktiska skäl miste klubbarna desBiitom i det tätt
befolkade ocli uppodlade västru Europa välja sina
spelfält mycket långt fråu städerna. Liverpoolkluhbeus
tält vid Hoylakc ligger visserligen så nära staden,
att ända till 4000 åskådare kunde infinna sig vid
täflingen — till stort hinder lör deltagarne. Men
S:t George-klubben I London liar inköpt ett fält vid
Sandwich 107 kilometer från hufvudstaden. Hos oss
däremot är det ingen svårighet att Anna lämpliga
spelplatser uästau hvar som hälst, och våra spelare
behöfva ej häller frukta att besväras af öfverflödigt
stora massor af nyfikna. Friskt till värket bara,
gossar och flickor.

En underlig passagerare.

Skildriiu/ frih emigranttrmlm.

Uti offlcersmässen på en af **linjons stora
ångare nCity of Brooklyn" sutto en kväll den
tjänstlediga vaktens officerare, till hvilka doktorn,
förvaltaren och chefstewurteu sällat sig, ocb smuttade på sitt
kaffe med avec efter den guila middagen. Mau liade
nyss lämnat ljuoenstovn, där deu sista posten togs
ombord, ocb denna omständighet, som för eu ålund
utgjorde sällskapets samtalsämne, framkallade följande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free