Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
TIDEN.
N:o 19.
går, ocli jag vet. ej, hur ilen tanken koin pS mig, men
jag låtsade, under en svår öfverhalning, mista
balansen och mitt tag i ledstången oeh kom så att häftigt,
stöta ihop med miBS R., hvarvid jag passade så, att
min hand berörde hennes haka. Hvad tror ni vill?
Huden kllndes skarp som en rotborste! Hon såg mindre
belåten nt, ocli jag stammade fram en ursäkt och
skyndade mig npp för trappan med hufvudet, tnllt. nf
konstiga tankar. Om jag uu litgger ihop alla mina
förra små iakttagelser till detta sista, så kommer jag
till den slutsatsen, att ’hon’ Ur en förklädd karl!"
rFör tusanl" ntropade jag, „tror ni det är
möjligt?"
„Ja, det gör jag visst det. Han hade ej rakat
sig i dag, troligen emedan fartyget arbetar för
myk-ket. Har ni ej märkt, att ’bon’ bar en rösttimbre,
som ej alls passar i stil med en fiu ladys?"
Jo, det modgai jag.
„ Hennes för länga steg ocli många andra
saker, som endast en kvinna lägger märke till, ha
kanske dock undgått er uppmärksamhet; ’hon’ umgås
ej med de andra damerna och har ännu ej varit inne
i konversationssalongen; vi få väl se, om jag ej får
rätt innan resans slut."
Mitt intresse hade nu ytterligare stegrats uch
jag beslöt alt själl börja spionera på den intressanta
damen för att om möjligt tå fakta i mina händer,
iu-nan jag nämde något till kaptenen.
En dag stud jag i dörren till buffetrummet och
kastade då och då en iörstnlen blick pä miss Kobson,
som satt och läste vårdslöst lutad i en korgstol strax
innanför dörren till stora salongen. Under tiden kom
en af mitt folk, en italienare vid namn Salviro,
släpande ]iä en korg. innehållande duktyger. I ti den
tränga korridoren koin en liten fyraårig parfvel
tillhörande en af familje-hytterna uti vägen lör honom.
Brutal ocli olörskämd som den karlen alltid var, gaf
hau gossen eu stöt, för bröstet med korgen, så nil
han ramlade Iraiiistupa och började gråta. Illium jag
hann tillrättavisa hnunui, får jag se miss Robson taga
ett väldigt hopp ut i korridoren, oeh smack! gifver
hou honom ett det grannaste slag „rätt ut från
skuldran’’, sä att hnu landade raklång på dnrken! Med
flammande ögon och knutna händer stod hon där i
liillstäudig boiaratlihid och med eu manlig, kraltig
stämma ntropade hon: „Smakade det. godt, kägelkung?"
Huu tle.k i detsamma syn på mig ocli svängde
pä klacken och slank in i siu hytt. „lla!" muttrade
Salviro på siu brut.ua dialekt, i det hau reste sig.
„sådant slag, sådan stämma! vura man, inte kvinna.
Jag för min |lei hade nn sett nug lör att meddela
kaptenen min upptäkt. men likväl ryggade jag
tillbaka für del. Jag hade nämligen börjat fatta en
oförklarlig sympati för denna „iniss Kobson", som vi för
bekvämlighetens skull t.ils vidare skola låta behålla
sitt feminina kön, och jag förstod, att hon ej skulle
blifva synnerligt, trakterad af, att jag lät. hemligheten sippra
lit. Mrs Jail, som, märkvärdigt nog, ej hade
meddelat sig uied siu kamrat, städerskan på slyrbnrdssidan,
om siu upptäkt, lofvade inig älveu att hålla saken
tyst så läuge.
Med dessa goda förutsättningar gick jag pä
däck, meu hvem får jag se, om ej ilen obehaglige
Salviro komma ut nr kaptens uavigat.ioushytt; sakeu
var således blottad. Och mycket, riktigt, eu stund
därefter kommo hälsningar till miss Kobson fråu
kaptenen, att han önskadu tala vid henue. För att. kuuiia
bätlre följa med händelsernas utveckling, följde jag
efter henne upp på däck, där jag höll mig i
närheten af navigatioushyttcn. Elter eu stunds väntan såg
jug dörren öppnas och kaptenen komma ut ensam.
Hau Hck syn pä mig och had uiig kalla upp doktorn.
Elter eu god timmes konferens där inne kom
ändtligen lnias Kobson. åtföljd af doktorn, hvarpå båda
följdes åt ned till miss Robsous hytt, där doktorn äfven
stannade en stund.
Under tideu gick bela personalen i l:a klassen
som på nålar af nyfikenhet; sakeli hade tydligen
kommit ut genom Salviro, ock historier och gissningar
vuro i omlopp; och lör att öka förvirringen än mer
kom äfven en historia lrån fördäck, huruledes en
irländsk euiigruntkviuna hittat ett litet lrämmaude
lindebarn i den koj, där hennes egna barn lågo, m. m.
Magen därpå syntes emellertid icke miss Robson
till; hon hade troligen blilvit förbjuden uf kaptenen
att spela maskerad längre, och nuder de två
återstående dagarna af resan iutog hon sina måltider i siu
hytt.
På aftonen dageu inuaii vi skulle löpa in i
hamnen blef mrs Jail kallad af ringklockan till hytteu
nr 34, hvars invånare hefans liggande på ön soffa med
en resfllt kastad öfver sig.
„Jag sknlle vara or tacksam", sade miss
Rub-soii, „om ni ville vara god ombesörja, att mina
sa-ker komma ordentligt i land och föras npp till
Cen-tenial Hötel, då vi komma in. Jag mår iute riktigt
vtU och önskar därför slippa det där bråket ocb här
har ni till skjutsen", fortsatte hon, i det hon stack
ett hopvikt papper i hennes Iland; ..öfverskottet torde
ni hek&llii som en erkänsla för er vänlighet". Ocli
hon såg med en meuande blick på mrs J. som
tydligen angaf, att. hon förstod, att städerskan länge
varit. inne i hemligheten, ehuru bon hållit god min.
Det blef emellertid som vanligt oro och
villervalla bland passagerarne, då på morgonen
tullvisita-tioneu kom ombord, och jag hade naturligtvis
händerna fnlla af arbete. På en af mina ronder genom
salongerna kom jag äfven att passera förbi hytten nr
24 och får så Be Salviro smyga ut genom dörren till
densamma.
„Hallå!" ropade jag efter honom, „hvnd gjorde
ni dill’ inne, man?
,Ah, just göra ingenting, sir", svarade ban,
bara man klädd till kvinna slå mig, jag hafva min
hämd.
Som jag vid många tillfällen som detta haft
obehag af att. saker blifvit bortstulna nr hytterna och
jag hyste misstro till den fördömde rdegona, hefalde
jag honom att. följa med npp till kapten.
Till min lörvåiiiug lydde han titan
invändningar. Da vi anträffade kaptenen, stod denne ocli
samtalade roed en främmande herre, suui otvifvelaktigt
kommit ombord ined tullbåten. Icke förty anmälde
jag saken genast. Jag märkte, att kaptenen blef
mycket förargad ocli uppmanade Salvirn att förklara
sig.
»Hvad jng göra i state ruoni nr 24?" svarade
han med o försyn t. säkerhet. „Per ßaeco! Jag visa
det strax. Kom med inig! Jag säga hvad jag göra
och mera till. Det hafva varit, mor-r-rd i detta skepp!"
Kaptenen och främlingen växlade vid dessa ord
eu hastig blick, meu till iniu förvåning sades
ingenting, utan vi följdes åt allihop ner uti miss Robsons
bytt. Hon var ej där inne, men nere på durken stod
deu fSrut omtalade kofferten med locket nppslaget.
Hela innehållet bestod af en ilel liiidebarnkläder och
en liten barub.tdd; den senare hade tydligen varit
begagnad tör helt kort. tid sedan, ty på deu lilla
kudden syntes ännu eu grop, där del lilla hiilvudet, hvilat!
„Hvad ui tänka om er uiiss Kulisen?" sade
Salviro med en triumferande uppsyn. „Sapristi! hon
vara eu stor, grof karl. Huru knuna slå mig i däck.
om vara kvinna? Denne innu denna Robson
hau bringa litet, luirn ombord i denna låda. Jag höra
del skrika i natten. Då annan flntt jag lyssna, jag
höra ingenting. En gång jag åter lyssna — jng
för-luuila alla sol va lian öppna stora fönsterveutil —
plask! voila! — han blifva fri ungen ocli ingen
se!»
Vi stodo liksom mållösa, då ändtligen den
främmande herrn utbrast: „Det synes uiig, min gode man,
som om ui värkligen skulle hafva kommit på rätta
tråden, åtminstone hvad barnet beträffar, det. andra
angående fbrkläduadeii vot jag ej riktigt, hvad jag
skall t,ro om. Mimi ser ui, jag är en detektiv
polisman, utsänd lrån New-yorks polisbyrå, och eger
te-Iegraforder fråu England att arrestera en viss miss
Robson, så vi skola snart nog tå reda pä den här
liärlvuu. Och nu, om ni tillåter, kapten", fortsatte
hau, „så skall jag ledsuga den sköna i land. Hennes
bagage får ui, herr öfver-stcwart, taga hand om, tlls
kapten gifver edor order hvart de skola sändas."
Som hvarken jag eller mrs Jail ville bevittna
„iniss Robsons" arrestering, höllo vi oss nr vägen,
tils tullbåten, med hvilken fången skulle föras i laud,
hade lämnat fartygets sida. Redau dagen därpå be
urdrade emellertid kaptenen uiig att ulsända sakerna
till Centeuial Hotel. Jag blef uågot öfverraskad al.
utt fångens saker skulle föras till ett huteli, och till
på köpet detsamma, som hon själf förut hade bestämt
Sum jag hade godt, om tid, tog jag mig en droBkn
och for själf upp till Ceutenia! Hotel en stund efter
sakernas afsändaude. Då jag steg af, får jag se
detektiven lrån gårdagen komma fram och hälsa på uiig
med ett hjärtligt: „se god dag, mr Cox!" och taga
mig i hand. Öfverraskad af att höra, det. hau viste
mitt uanin uch hälsade på mig som en gammal
bekant, dà jag viste mig ej hafva växlat ett ord med
honom förut, ocli ej sett hunum under mer än femtuu
minuters tid umbord pä City of C|hester, blef jag det i
ännu högre grad, då jag närmare betraktade manneu
och fann, att han ej var någon mer eller mindre än
— miss Robson själf. Då han såg min öfverraskning
yttrade lian leende, at| som det ej tjänade hans
intressen längre att. föra mig bakom ljuset, allra hälst,
då jag viste så mycket förut, så skulle ban berätta
för mig hela sammanhanget, om jng ville stiga in i
lians rnm.
Han berättade nn, att ban var en oboroenile
man med en god ränteinkomst, men att ban gjort, ett
mycket förhastadt giftermål, ban råkade få en hustru,
Bom, elinru ung, vacker ocb af synnerligt god familj,
blifvit i England totalt hemfallen under
dryckenskapen. Elter endast ett par års äktenskap måste han
söka skilsmässa från henne, och det lyckades honom
äfven slutligen; meu de hade ett sex månaders barn,
som domstolen tilldömde modern. Detta beslut
öfver-klagade han, mon förlorade. Till hvad pris som liälBt
ville han dock rädda barnet nudan den till dees
uppfostran odugliga modern och han beslöt att hällre fly
med barnet än utlämna det. Emellertid tillspetsades
saken därigenom, att lian oförmodadt blef ådömd att
inom 48 timmar återlämna harnet till modern, i
annat fall skulle ban blifva häktad för vanvördnad mot
domstol (contempt of Court). Han förstod, att
hustrun och hennes släktingar gjort stora ansträngningar
för att få saken därhän, och ban förstod, att hustrun
äfven hade spioner, som iakttogo honom. Med
förtrogna vänners hjälp lyckades han dock hastigt
vidtaga förberedelserna till sin flykt, hvilken lör att
kunna hafva bättre ntsikt, att lyckas skullo ske under
förklädnad till kvinna. Då allting var klart, gal han
barnet ett sömnmedel, bäddade ned ilet. uti den
omtalade kofferten, hvars ena gafvel trykts iu för att,
gifva luften tillträde, och på så sätt kommo de
lyckligt ned till Queenstown ocli om bord på City of
Chester. „Men det ililr italienska kräket hade så när
förstört altsamman för mig", yttrade han, „t,y om han
fått New York-polisen på mig, sä hade jag troligen
genom tidningen Pulico Gazette blifvit upptäkt al min f.
d. hustru neil dä hade hela besväret vaiit förgäfves.
Det vur därför jag måste uppträda soin detektiv, ser
ni."
rMen", sade jag, „hnr i all världen kunde ni
komma i land och åter om bord, innan ens tullbåten
kom t.iH oss?"
„Ali", svarade hau smäskrattaiide, „jag var
aldrig i land lindor liden. Kaptenen och doktorn
blefvo hålla invigda uti min hemlighet., och de voro
vänliga nog att bistå mig. Barnet smugglades al
doktorn förut midt pä ljusa dageu. En irländsk
enii-granthustru fick mot hederlig betalning taga värd um
barnet och föregifva det vara sitt eget. Vidare fick
jag låiiu en omgång kläder al doktorn och hyfvade
så sista natteu nt. alla mina fruntimmerskläder genom
bytlventileii ocb smög mig upp till kaptens hytt, där
hau höll mig duld, till dess tullvisitationeu kommit
ombord. Då sedan Salviro kom med sin mordhistoria,
lanu jag det, rädligast att inbilla honom, att jag
kommit oin bord tör att arrestera — mig ^jälf; del
täpte nug till deu fula tnuunen på honom."
Ett oeh annat.
Ki i film nf. A.: „Du är alltid sä höflig mot din
skomakare, dä du möter honom".
B.: Jo. jag har att tacka den mannen för några
af de lyckligaste ögonblicken i mitt lif".
A.: „Hurn s&V"
B.: »Jo, hvar ond» kväll, dä jag drar al mig de
stat|är ban gjort mig, känner jag mig outsägligt lycklig".
TM Mc förbluffa aiy. Handelsexpediton; .Frun,
det här tygel är det. mest storartade som fins. Elegaut,
varaktigt, säkert, i färgen .
.Men alldeles nyss afrådde ni ju en väninna till
nug att köpa det".
»Visserligen . . . mon dot var för att jag ville
bevara det, åt frun"
v - " •> . ~ ._.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
