Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
TIDEN.
N:o 24
Det gjordes hvad i mänsklig förmåga stod (ör gossen, men sjnkdomens
åtgång var nästan frän hörjan gifven. Den hade angripit honom lör häftigt och
hans lilla, svaga kropp liade just ingen motståndskraft. Och efter två veckor
var för Elna den tunga dag inne, då hon fick stå vid sitt. barns dödsbädd.
Han liade hein dagen legat och kastat, sitt brännheta hufvud at och an
pä kudden oeh andedräkten gick flämtande öfver hans halföppen läppar.
Plötsligt slug han upp ögonen oeh ett uttryck af belåtenhet drog öfver hans ansikte,
då han såg sin mor stå lutad öfver bädden. Hon strök det fuktiga håret
tillhaka från lians panna och frågade: „Hur är det med dig i dag, mitt älskade
lilla barn"?
— Tack, bra, svarade han med sin svaga röst, som han under hälsans
dagar blifvit lärd att svara, då någon frågat, efter hans befinnande.
Elna fick tårarna i ögonen och hon vände bort sitt hnfvnd, för att han
ej 8knlle se dem falla. Men då strök han ined sin lilla hvita hand ett tag
öfver hennes bortvända kiud med sin gamla mjuka, smekande rörelse och hon
kunde ej låta bli att vända sig mot honom igen. Och hon såg hans mörka
sammetsögon hvila på sig så smältande vackra och själfulla som aldrig förr.
Den blicken syntes henne som en hälsning från andra sidan grafven. Det var
ön själ, som redan höll på att. befrias, hvilken därmed tog farväl.
Efter någon minnt slöto sig ögonen igen för att aldrig mera öppnas. Oeh
när några timmar förgått, kom döden — befriarn, och den lilla kroppen hade
lör alltid upphört, att lida.
Det var han som skulle växa stark och modig, ban som med friska unga
krafter skulle skapa sin egen och andras lycka, han som skulle förvärkliga alt
det, soln modershjärtat drömt störst och vackrast. — han som uu låg där hvit
och kall och stel och som snart skulle vara blott en handfull stoft.
üniler denna sorgens tid liade Elna ej velat återse doktor Suuoson. Först
på begrafningsdagen råkades de, men han tryktc blott tyst hennes hand.
Några dagar därefter lät han anmäla sig hos henne och då blef han
emottagen.
Han bads stiga in i sängkammarn. Det var där Kaj hade dött. Hans
säng liade genast blifvit bortförd, men otaliga saker hviskade, äu om honom.
Alla de leksaker, han begagnat innan ban sjukuut, lågo ännu spridda här och
där. Elna hade ej haft hjärta att städa undan dem. Doktor Snneson tykte sig
hvarje minut se hans mörka hufvud titta fram ur någon vrå, han kunde ej fatta,
att han var borta för alltid. Rösten stockade sig i hans hals, så att han ej
kunde få fram ott ord, då han gick till Elna och trykte hennes hand.
Vänligt och stilla bad hon honom sitta ued. Själf satte hon sig på siu
vanliga plats vid sybordet.
Doktor Suneson ville ej kunna la sin blick ilrån henne. Hon var ju inte
den brntna kvinna ban väntat att få träSa, den djnpt förtviflade, som går och
bär på bittra anklagelser mot sig själf och hela världen. Det var hon själf
och dock en annan. Hau kände, att han stod ansikte mot ansikte med sorgens
majestät, — den stora, milda, förlåtande sorgen.
Han ville ej nalkas henne utan satte sig långt borta nära dörren. Och
så lutade han sig ned öfver bordet därinvid, gömde ansiktet i händerna och
brast i gråt.
Elna gick fram till honoin och strök en gång sakta öfver lians hår. Hon
förstod instinktmässigt den djupaste orsaken till hans sorg. Han trodde, att
hon i sitt hjärta anklagade honom för gossens död, hon hade en gång sagt
honom, att hon var rädd att hon försummade sitt harn lör hans skull. Och åt
doktor Hartwig liade hon nppriktigt berättat, hnru bon vårdslösat hans
halssjitk-tlom. Dessutom viste han ju, att hon redan fattat beslutet att resa med
honom och kvarlämna den lille för obestämd tid, kanBke för alltid.
Hon frågade honom helt sakta, om han trodde, att hon kändo sig bittert
stämd mot honom. Han nickade stumt.
— Huru kan ni tro, att jag skulle anklaga er, sade hon stilla. Jag har
jn er att tacka för så mycket, ui har ju rykt upp mig ur min försoffning och
gjort mig till eu utvecklad, tänkande människa. Tro mig, lidandet har nog
också sin mening och det är jn naturligt, att vi få bära följderna af alla våra
gärningar. Nej, ni är jn alldeles oskyldig och jag håller af er som förr. Det
var ju bara för att ni för mycket älskat mig som ni ej sett klart i denna sak.
Ty eu ursprunglig ond gärning kan inte utplånas med en annan, som skulle
innebära ett kränkande af de oskyldigas rätt, fast jag en tid trodde så; sådant
måste väl alltid förr eller senare göra det onda än värre, ty det råder ett
oblid-keligt sammanhang mellan orsaker och värkningar. Han var jn oskyldig till
alt, han var ju bara en frukt af min egen feghet och synd och jag liade oj
halt rätt att öfverge honom fiir att skapa min egen lycka. Det inser jag nu
så klart, uu, när det är för sent. Min plats liade varit hos honom, framför alt
hos honom. Om ej lian Kaj haile funnits, då liade det väl varit annorlunda.
Kurt lyfte upp sitt hufvud ocli såg på henne med en glimt i sina ögon.
Det var som om hon förstått lians blick. Hon fortfor:
Nu fins inte Kaj mer, men — ni förstår, att jag inte kan, inte får,
inte vill tänka på mig själf. Dessutom är jag ju nu bunden vid mitt barns
far för hela hans lifstid. Hon höll tipp ett ögonblick och det. drog ett uttryck
af vemod öfver hennes bleka ansikte. Han är ju inte min man mer, han är
ju bara en lidande människa, hvars lidande jag är orsaken till. Ja, ni vet det
väl inte, att jag skrämde honom den kväll Kaj biel sjuk.
Och hon berättade tillgången så vidt hon mindos den.
— Så ni inser ju, att min plata är hos honom så länge han lefver och
att alt det andra måste fara, alla egoistiska drömmar och tankar, slutade hon
lugnt ocli enkelt.
Han såg, att hon framgått som en ny människa ur smärtans skärseld.
Han såg, att hon blifvit det lian en gång drömt henne bli — en hel ooh full
personlighet, som vet livad hon vill och bör och kan offra alt för att
förvärkliga det. Men hon hade blifvit det på ett annat sätt och en annan väg lln han
tänkt sig för henne.
Hon hade satt sig i chaiselonguen, där hon anttit den kväll han första
gången rent ut sagt henne hvad hon var för honom. Och han liade rest sig
och vandrade fram och tillbaka på mattan likasom då.
(Slut följer.)
HARTMAN, FlL.3, FKEiREjS — COGNAC.
Helsingfors Asfalt Aktiebolags
Naftalinfria tillverkningar såsom
ÅSFAITTAKFILT,
J1SFJ1L TLJ16K,
TAKFILTFERNISSA
m. ra. tillhandahållas allmänheten.
Agenter: Hrr P. Sidorow, Helsingfors.
„ Julius Tallberg „
„ Axel Ahlqvist, Borgå.
„ C. H. Lampén, Tavastehus.
„ A. I. Blomqvist, Ekenäs.
„ K. S. Lindberg, Hangö.
„ I. Herckman, Lovisa.
„ A. Koskinen, Lahtis.
„ Hj. Cavén, Salo.
Helsingfors Asfalt Aktiebolag
filfOr alla tlag af
tXonfor: Srä&viRsg. 26. <£otefon 162.
ANNONSEKA
i
TIDEN.
liineliüll: Det tilltänkta nya
riksdagshuset i Stockholm. — Bref fr&n en
världsomsegling. — En prinsessa. —
Amerikansk kvadruplevelöciped. — Valter
ßuneberg. — Shocking! — Ur
parfymernas historia. — I spillror. —
Annonser.
UliiHtratioiior: Det nya riksdagshuset i
Stockholm, — Amerikansk
kvadruple-velociped. Skulptören Valter
Bune-berg.
Helsingfors,
Huvudstadsbladets Nya Tryckeri 189*,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
