Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
TIDEN.
N:o 14.
inne i hålan. En stod turvis naken till midjan i det
blott 9 grader varm» vattnet ocli arbetade med hackan,
medan de andra med händerna vroko undan stenarna
och slammet. Förgäfves; Måndagen gick till ända
och provianten likaså. Tisdagen gnagade de på de
sparade benen från söndagens lestlrukost. Alla
vakade noga öfver att Faschings klocka på rätta tider
blef uppdragen, ty det. var den enda tidmätare det
lärda sällskapet hade tagit med sig, det enda medlet
de hade att hålla reda på dag och natt.
Då Fasching och Oswald natten mot onsdagen
liade vakt, medan de andra lågo tätt hopkrupna
under den gemensamma själen, hörde de skott och
väkte genast de andra. Alla störtade till utgången
och sökte, tecken till någon förändring. Då fann
Oswald ett rep. Han drog in det. Efter åtskillig bråte
följde en låda med krossad t lock. Det genomblötta
innehållet väkte allmän hänlörelse: bröd, korf, ost
och ljus I Nu hade d.- visshet om att. man där nte
arbetade på deras räddning. „Vår glädje steg äunii
högre", berättar Kur?., „då vi på torsdagen märkte att
vattnet starkt sjönk, så ntt vi säkert trodde att vi
skulle kunna komma ni. Meu då hoppet liade stigit
högst, då steg också vattnet plötsligen och svalda så
hastigt, att vi kände oss på det bittraste besvikna.
I synnerhet Majer och skolgossen voro alldeles utom
sig, så att vi måste göra alt fiir att håll» deras mod
uppe. Vårt enda medel därtill var ätt sjunga i kör,
och det gjorde vi med besked. Tala kunde vi ej
mycket, blutt det nödvändigaste, ty det var ett
lör-lärligl buller omkring oss, i synnerhet af de uivckna
stenar bäcken rullade i sin bädd. Också ett
vattenfall i hålan förorsakade ett öronsprängande larm."
Det fasliga i belägenheten ökades af att matförrådet
åter blef slut och af den trånga platsen på det våta
slammet i en sä fuktmättad ltift, att ingen brasa kunde
tändas på de sura trästycken bäcken liade medfört.
Fölzmann insjuknade och måste ligga två dygn.
Så förgick dag efter dag. På måndag hörde
Oswald, då ban hade vakt, ett ovanligt ljud. Han
gick till utgången och ropade. Plötsligen dök ett
människoansikte upp ur vattnet i tunneln och
utropade: „Mina bröder, ären 1 där? Jag vill kyssa och
omfamna er!" A unn högre ropade ilet.: „De lefva,
våra tyska bröder!4* t igonhieket därefter var synen
åter försvunnen. Oswald viste ej nin det var en dröm,
och ile andra viste det ej häller.
Låtom oss nu återvända till dagsljuset och se.
hvad där försiggått uuder de åtta dagarne.
v *
»
Då Hölilenforskarne ej kommo hem på
måndagen, begaf sig brandkårsmanskap från Graz strax ut
till Semriacli för att söka rädda ilem. Bäcken kunde
de icke afleda, ett företag, som ortens bönder
dessutom motsatte sig af fruktan för skador på deras fält.
De största ansträngningar att rensa det tUltäpta
afloppet voro lika fruktlösa. Då tiduiiigarnu i Graz
första liiiy berättade om olyckshändelsen och de
fåfänga räddningsförsöken, strömmade tusental frivilliga
hjälpare och nyfikna till stället. Till och med
sotarena erbjödo siu lijälp, då de hörde, att där skulle
finuns ,.kaminer" i grottan. Dref ork telegram med
allehanda goda förslag regnade från Ungern,
Tysk-lttud och Frankrike. Arbetarne fiugu stora gåfvor al
matvaror, te och spritdrycker. Och det behöfdes uog,
ty arbetet var ytterst ansträngande. Hela tiden var
det kallt. Snö hade lagt sig på fälten oeh
temperaturen var ultra fryspunkten. Arbetarne darrade al
väta och köld, där ile vadade i deu uppsvälda häcken.
Fruarna Fasching, Zwaier oeh Haid sutto de fyra
först» dagarna oafbrutet lramför grottan no|l gräto. Där
var ett obeskrifligt virrvarr oe.h elände, och i den
talrika människomassan bedrefvo fifikfjulVar och andra
skälmar ett lukrativt näringsfång.
Då inan äunu på tisdagen ej liade ernått
någon ljusning i situationen, försökte mail med bäckeus
tillhjälp iufiirsla blecklador med förnödenhet^ till de
inspärrade. Att en af dessa lådor kom adressaterna
till banda, hafva vi reilan sett.
Onsdags morgon yrkade tidningarna i Graz och
Wien energiskt på att räddningsarbetena skulle ledas
raskt och systematiskt. Då kommenderade regeringou
militär till hjälp. På torsdagen kom ett pioniärtåg
från det llntersteyriska infanteriregementet och
anlade dammar för att ordentligt afleda bäcken, oeh
sedan de steyriska riksdagsmännen i Wien på lördagen
interpellerat inrikesministern om räddningsarbetena,
tändes ytterligare två pioniärtåg med Bprängare och
såsom ledare af det hela öfverstlöjtnant Pizzigkelli
till Semriacli jämte erfarna bärgingeuiörer ocb grof-
arbetare. Man insåg snart, att. endast dynamit här
kunde hjälpa. Stående i det iskalla vattnet borrade
arbetarne spränghålen och pioniärerna nndansläpade
de lössprängda blocken. Under tiden arbetade andra
pioniärer pä att lörstärka dammarna, mellan hvilka
bäcken vid behof skulle afledas. Pastor Gasparitz,
som kilnde grottan, gaf nödiga anvisningar och
utvecklade dessutom hein tiden en ifrig, själfuppotfratide
värksamhet. som proviant,mästare för det talrika
manskapet och tröstare för de inspärrades anförvandter.
Måndag kl. 10 på morgonen voro arbetena så
långt framskridna, att Pizziglielli kunde låta stänga
bäckens fördämningar. Efter femtio minuter hade
vattnet, sjunkit så mycket i ingången till grottan att
genireservtåglöraren Bndulf Fischer, elter att hafva
rensat burt stenar och bråte, knntle dykande i den
trånga tunneln blicka in i grottan. Det vnr hans
anlete fångarne hade setl, och lians glädjerop ile hade
hört. lian lorslado genast, en knippa mjölkflaskor in
till dem och blef sedan utdragen nr vattnet. „De
lefva! Gad ske lof! De lefva!" ropade lian, meu
föll strax i frossbrytningar och blef bortburen till
barackerna. Mängden jublade gränslöst. Män ocli
kvinnor grätn neil ett tiisenstHmmigt. hurra återskallude
från bärgväggen.
Annn behöfdes ett sista skott lör att göra
ingången passerbar. |torrningen tog några timmars tid.
Klockan I dånade det sista skottet. Klocka» ü såg
man en likblek utmärglad skepnad stödd af Ivilnue
medlemmar al räddningsmanskapet vackla fram nr
grottan. Det var skolgossen Rudolf Haid. kom
den ena efter den andra fram i dagen. Do bäddades
genast, pä hårar ocli omhuldades på hitsta sätt. Haid
var så eländig, att hau måste stanna 1 Semriacli i
pastorns vård. De öfriga fördes till tjraz.
Huruvida renlskolisten efter den långa
själspänningen skall kunna återfå sina sinnens fulla bruk,
lärer vara osiikert. Fasching säges hufva fatt tyfus.
De andra befinna sig rätt bra: ile klaga dock öfver
ledsmärtor och magplågor, det senare troligtvis i följd
af den myckna knlklora de förtärt med det slammiga
dricksvattnet i hålan. Men dit. vilja de igen så snart
som möjligt, i synnerhet Kurz, som där fann en skatt,
en grottbjörnskalle. Den liade hau nedgräft på ett
säkert ställe där inne och vill uu gå att hämta den nt.
Rom tecken pl stämningen mellan de två
grott-föreningarna kan det lörtjäna omtalas, att ile räddade
känna sig öfvertygade om att Schöckelvännernu varit,
de, som tilltäpt bäckeus aflopp i bärget!
Tidningarna i Graz och AVien yrka på, att regeringen skall
upplösa btida föreningarna och stänga Luegloch.
De amerikanske
arbetslöses odyssée.
Ehuru de amerikanske arbetslöses storartadt
till-tlluktu korståg mot Washington snöpligt misslyckades
ocli ehuru af de 100,000 man de smickrat sig kunna
flira till storms mot nka]iitalistsamhället" blott några
hundra hunno fram och vid framkomsten skingrades
eller ined sin ledare fingo vandra i fängelse, torde
följande ur en fransk tidning hämtade färgrika
skildring al korståget, dess vedermödor och några
episoder dilrilrau ej sakna sitt intresse.
Intet är mera egendomligt ocli pittoreskt
-börjar deu Iranske författaren sin skildring — äu
denna armé al arbetslöse, hvilken Irån alla kanter
af Amerika sammansluter sig för att till största
delen till fots tåga mot Capitolium i Washington, där
de stämt möte till deu l maj
Ou man icke viste, till hvilken grad det
komiska ofta blandar sig med de mest allvarliga
hitnd-Ungur och med ile vikLigastu händelser i det
amerikanska lifvet, skulle man kunna dö af skratt vid
iakttagandet af en mängd löjliga situationer i detta
korståg af alt hvad Amerika har att uppvisa uf elända,
al lösdrifvare, af afsigkonme och af lördärfvade.
Det är någonting likt eu parad af okända
vidunder, liksom alt det som göres i Amerika.
Signalen till detta korståg tin-dc-skVJe har
utgått Irån eu liten stad i Ohio, Massillou, hvarest en
viss Coxey. hästhandlare, en liten karl med stora
glasögon, sportsman och bonvivaut, mycket känd 1
Pittsburg och hvilken ännu belt nyligen ansågs ega
en förmögenhet af 200,000 dollars, tog en hundra
man under sitt befäl, med hvilka lian började tåget,
al „den industriella armén" mot Washington.
I 3in egenskap af arméns högste befälhafvare
åker hau i spetsen för kolonnen i en vagn, dragen af
fvra hästar med negerkusk. Till andre befälhafvare har
armén en viss Carl Brown, hvilken har tagit sig titeln
af marskalk. Denne Brown är en vild sälle på
omkring 50 år, kommen från Kalifornien. Han
uppträder som cowboy, klädd i dolhjortsdräkt med ridstöflar
och en stor somhrero.
Vid sidan af denne storskrytare synes en kvinna,
omgifven af eu sådan hemlighetsfullhet, att hon icke
är känd under annat namn än „den beslöjade
damen", och slutligen en annan individ, icke mindre
mystisk, en vid namn Louis Smith, som af bela
ar-mön kallas .deti store okände".
rDen store okände" går Br att vara en
åter-uppståuden Messias och deu hcmlige chefen fiir
rörelsen. Man har efter hvartannat trott sig i honom
igenkänna en gammal apotekare, en rysk anarkist,
en cirknsryl tarfl och till oeh med en detektiv. Han
förbryllar hopen, skrämmer till ocli med polisen. Han
fick genast en utomordentlig makt öfver den
industriella armén i Massillon, där ban belt plötsligt
nppen-bnrade sig, ntan att man viste hvarifrån han kom.
Han var väl klildd och väl försedd med penningar.
Man liar gifvit följande ifigiinlement på denne
nye Messias: fem fot och fyrti tllui lång, blond, stora
mustascher och ett besynnerligt ärr på öfverläppen.
Han synes hafva erhållit en vårdad uppfostran, men
talar engelska med en lätt brytning och stundom
felaktigt uttal.
En af de amerikanske reporters, som medföljde
tåget,, liar, som man väl kan förstå, interviewat
honom. Han har däraf icke kunnat draga någon
slutsats angiiende lians person, men han bar åtminstone
inhämtat lians åsikter om huru don mest fullkomliga
regering bör vara beskaffad. „Den store okändes"
ideal för eu regering tillstår han själf vara
oåtkomligt för den nuvarande generationen och till och med
obegripligt för vanliga dödliga. Hans idéer äro lika
gåtlik» som lians person. För honom är binas
regering idealisk, emedan den är grundad på varelsernas
»naturligt magnetiska förhållanden". Den som
regerar bör icke vara väld af eu egenmäktig komité,
utan genom magnetiska inflytelser, hvilka, positiva
hos somliga, göra dem lämpliga att regera och,
negativa hos andra, bestämma dem att blifva regerade.
Måhända astrologen, „cycloneriia9 profet", som åtföljer
deu industriella armén, skulle kunna förklara den
praktiska sidan af dessa något oklara sentenser.
Hurn därmed än må vara, är tiden litt icke inne
att grubbla däröfver. Innan man proklamerar
rKri-sti republik" eller kommunism, hvilket’ år rörelsens
andemening, gäller det att få beviljade två och en
hall miljard till öppnandet af uya vägar för att, skaffa
bröd åt de arbetslöse.
„Mau skymfar oss, och man gör narr af oss",
säger „den store okände"; „vi genomgå i detta
ögonblick de förskräckligaste pröfningar: hunger, törst,
trötthet, svår väderlek, meu vi äro grundläggare till
eu socialistisk rörelse, hvilken framdeles skall bära
si uti frukter."
Coxeys trupp liar, som man vet, gått fram i
Pennsylvanien och Maryland,, under det att andra
trapper, kommenderade af „generalerne" Frye, Kelly,
kaptenerue Primeros, Christophe Colornb, Jones o. s. v.
också tågat, mot Washington, kommande från all»
delar af landet, frätt den fjärran västern, Irån Texas
och Newyork. Ett trapp uf tvä hundra kvinnor har
till ooh med blifvit bildad i Oakland (Kalifornien).
En man vid namn Frauk Curter har blifvit utnämd
till öfverste för densamma.
Ingenting är mera sällsamt äu åsynen uf dessa
band. sammansatta hvar för sig .uf flere hundra
individer. Coxcytruppen räktiur dessutom ett tjugutal
sjjortsmäu, till häst. af hvilka tvli hafvabå li|t vad om
tjugofem dollars och en déjeunef med champagne, att
de skulle rida uppför trappstegen till Capitolium.
Dessa trupper äro fördelade i olika afdelningar,
kallade „ Kommuner", hvilka ge bom sin organisation
rhafva till mål att visa. huru efi kooperativ regering
kan vara sammansatt". En försmak af
auarkistre-gimeii!
Alla dessa stackar») varelser bilda eu
egendomlig samling. Somliga hofva höga hattar, undra
tyro-lerhattar. stora slokhattar eller kaschetter och bära
lör öfrigt de mest omväxlande, löjliga dräkter.
Alla dess» massor framskrida och defilera, fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
