Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N;o 17
TIDEN.
171
i d« mest nlika lärgor. Pilr finnas röda strålar, mila,
gröna, blå och alla mollanlärger mellan dem. Hvilka
strålar äro de, som döda mikrnlierna? Kanske man
skulle kunna döda mikrober öfven med annat l|ns ån
solljnset, om man hittar ]iå den rätta färgen ?
Dessa frågor har engelsmannen Marshall Ward
sökt lösa. Solljusels olika strålar kunna åtskiljas
från hvarandra, om man låter dem bryta sig genom
ett prisma. Så nppptir solspektruiu, Ward utsatte
en mikrohkoloni föT rar ena slaget, strålar efter det
andra. Rödt, orange, gult och grönt gjorde
mikroberna ingen skada. Mon när de kommo i det blå
Ijnset, förstördes de hastigt. B& försökte han med
Indigo, vioiett öcVnltråviölhft. lVssa!Rlrgcr bekomme
dem icke häller illa; ile buro sig åt som om de sknlle
befunnit sig i mörker. Det blå ljnsets dödande kraft
är så påtaglig, att Ward inför ett auditorium i Royal
Institution i London knnde upprepa experimentet i
stor skala med ett glaskärl fullt af hakt.erierikt,
vatten. Solspektrums blå strålar dödade mikroberna,
men ilå solljuset fick med samlad kraft strömma
Igenom en dubbel glnsekärm innehållande en lösning,
som hade egenskapen att absorbera de blå strålarne
och släppa alla de undra igenom, kmide det ej skada
mikroberna.
Mångahanda äro de experiment, som utförts för
att undersöka den invitrkan nlika färgadt l|ns
utöfvar på växter och djur. Till de intressantaBta höra
de, som Yillon löretagit ined åtskilliga kulturväxter.
Då lians resultat kunna medlöra viktiga följder för
trädgårdsskötseln, skola »Tidens" läsare säkert finna
nöje i ett kort referat af ilem.
Villon lät bygga en stor drifbänk, hvars
glasrutor efter behag kunde nt,bytas mot rutor med olika
liirgadt glas. Efter hvartannat använde lmii glas,
som absorberar vissa eller albi slogs färger:
Uranglas, som absorberar alt Ijns, koboltglas, som
genomsläpper det röda och violetta ljnset, kopparblått, glas,
som genomsläpper det. violetta ljnset och kvarhåller
spektrums yttersta röda »trälar, rödt glas, Bom
absorberar albi färger mellan det, yttersta röda och det
yttersta blå o. s. v. Om man med talet 100
betecknar växternas tillväxt under hvitt glas, sä gåfvo
hans experiment följande tillväxttal under nlika
färgade rater:
Hvitt glas.....100
Orangoglas (blkromat) . .150
Violett glas.....150
Koboltblått glas . . . .140
Kopparblått glas . . .130
Silfverglas.....60
Uranglas......40
Guldglas......40
Rödt glas (kopparprotoxid) 15
Grönt glos (järnprotoxid) 10
Under orangefärgndt och violett glas erhålla
plantorna således en betydligt, kraftigare tillväxt, än
under vanligt hvitt fönsterglas. Men rödt och grönt
glas äro mycket skadliga för växternas trefnad. Detta
är att beakta, då man förser sina verandor med
brokiga glasfönster.
* *
»
Experimentet är det mäktiga trolldomsmedel,
genom hvilket vetenskapen i vår tid bryter sig väg.
De vetenskaper, hvilka ännu icke uppfnunit. sin
experimentella metod, hliivu efter; de bli föråldrade,
stelna i dogmer och Blentrian. Därför gripa alt flere
vetenskaper efter experimentet. Till och med
psykologin experimenterar. Geologin har länge gjort det.
Äfven geograferna experimentera. Ett af ile nyaste
uch mest stortäukta af geografins experiment är
försöket att på en liten kammarjordglob truinknüa
haf-strümmar och vindar. Detta liar gjorts at en frattek
prästman, Roitgerle, biskop i Pamiers.
Redan Kepler ansåg vindarnas och
halströmmarnas uppkomst bero af jordens rotation. Denna åsikt
hai’ småningom blifvit undanträngd al deu ena teorin
etter den andra, till dess man i våra dagar allmänt
stannat vlil den uppfattningen, att strömmarna i
bal-vet hufvudsakligen bero af de rådande vindarna, hvilka
år efter år framdrifva vattnet i bestämda riktningar.
Och vindarna då? De anses nppkomma 1 följd af
jordens olika nppväruining i olika trakter. Emellertid
finnas fortfarande försvarare tör den gamla Keplerska
upplänningen. Pater llongerie hör till dem. Fiir
att visa att han har rätt, liar lian gjort experiment.
Hau har koustruerat en jordglnb, som är
dubbel: ytterst, en genomskinlig glasbåll och innanför den
ott, annat klot. På insidan af glashälleu har hau
fästat klossar af samma form som kontinenterna. Det
inre klotet lierör icke dessa klossar. Mellanrummet
mellan kloten är fyldt med vntten, i hvilket en
oändlig mängd små stcarhismnlnr hållas uppslammade. Om
man låter det, inre klotet stå stilla och sätter det.
yttre i rotation mot öster, kommer vattnet i
strömmande röreiso, hvars riktning utvisas af
stearinsmu-lnrnn. Men det är nntnrligtvis svårt att observera
ile sålunda framkallade strömmarna, när hela kartan
hvirflar omkring. Låter man däremot glaskulan stå
stilla och vrider om den inre bållen åt, väster, måste
sammn rörelse i vattnet uppkomma. Då står kartan
stilla och man kan bekvämt betrakta steaTinsmulornns
dans. Det är så pater Rongerie hnr gjort. Och ban
hur lyckats utmärkt. Alla de stora systemen af
hnf-strömmar efterbildas öfverraskande väl.
Däretter har ban försökt sig på att framkalla
vindarne genom jordens rotation. Han har bygt sin
„anemogen", en stor glob, på hvilken han med
me-tallBkifvor ntsatt högland ocb bärg. Då han försätter
anemogeiien i rotation mot öster, kommer äfven den
i beröring med dess yta varande luften i rörelse.
Med en liten vindlana på ändan ni en pinne kan man
undersöka luftrörelsens riktning hvar som hälst, på
globen ocb öfverraskas ilå af att på rätta ställen Atina
samma vindriktningar, som de klimntologiska kartorna
angifva.
Naturligtvis knnna sådana periodiska vindar
som monsunerna icke uppkomma på anemogenen. De
äro otvifvelaktigt framkallade uteslutande i följd af
kontinenternas starka upphettning om sommarn. Ej
häller kunna de hafströmmnr, som monsunerna
åstadkomma, uppvisas på Rougerles hafsglob. Men i
öfrigt förefalla båda experimenten särdeles öfvertygande.
Återstår att. erfara kritikens dom öfver hans
apparater och de slutsatser man kan draga af deras
vllrk-samliet. Skulle don vördige patern hafva rätt, så
be-sutte geograferna ooh geologerna nil ett par
apparater af stor betydelse. Så snart geologerna kunna
angifva hufvuddragen af jordytans utseende under cn
viss försvunnen period, fördelningen af land och haf,
af lågland och bärg, så sknlle därefter inrättade
Ron-gerieska glober kunna framkalla de vindar och
hafströmmnr, som då behärskade jordens klimat.
En pröfning.
Af
Hilda Newman.
Öfversättning.
— Gråa hår! Hvad kan jug halva gjort med
dig, min egen vän?
Hon såg upp till honom med en klar blick, men
tårar skimrade i hennes ögon. Framför henne låg en
mängd trådslitua barnkläder, som hon höll på att laga.
— Det är icke skäl tör ilem att finnas till, det
jag vet — svarade hon, i det hon sakta skakade på
hulvudet — åtminstone är det. ej ditt lei, mill viln —
tillade hou mildt.
Mon efter en stund töll eu tär ned på den nötta
bordduken — sä äunu en.
— Hur är ilet-, min älskling? — frågade
hennes man, som eu stund observerat henne bakoin siu
tidning.
— Jag är så trött, så trött, — Hon smög sig
förtroligt, intill honom ooh grät nt. Därefter såg hon
npp ined ett matt leende.
— Jag har halt så mycket aft göra i dag, och
ända är det så mycket kvar. Om jag bara icke blefve
så trött på kvällarna. — Hon stannade tvärt, drog
en suck och gick tillbaka till sitt arbete.
— Du liar ölverskatiat dina krafter. Bry dig
inte om den där lagningen. Nu vill jag tala meil dig
i stället. — Hun lade sin darrande hand på hennes
axel oeh fortsatte ifrigt:
— Jag kan ej se dig så här; dn vet ju Icke
ens hvad det vill säga att njuta en dags hvila. Deu
tarfligaste hjälphnstrn liar det bättre än du; hon får
litet ledighet dä orli då. Dag efter dag är det
likadant, oupphörliga lörsök att, fä debet ocli kredit att
gä ihop, intet afbrott i arbetets enformighet. Jug
liar tagit dig nr din sfär och gjort en slaf al dig
. . , åh, det gör mig så ondt.
Då hon såg honom så vek, blef bon åter stark.
— Du vet icke — nåde hon ömt — hvad jag
älskar mina plikter. Jag sknlle icke vilja utbyta
detta lif mot mitt förra bekymmerslös* titan dig och
barnen, nej Inte mot all världens lyx.
Han vaT dock icke öfvertygad, utan skakade
helt allvarsamt på hufvudet.
— Det kan inte få fortsätta på det här sättet.
Jag skall begära löneförhöjning . . . det äf inte värdt
att vänta, tils man blifver erbjndeu. Litet mer
penningar skulle blilva dig till hjälp: ocli om det lyckas
mig i morgon, så vill jng inte se några flere gråa
liår, åtminstone på ganska mångn år — tillnde han
gladt och sanguiniskt.
— Ocb om det inte lyckas dig, Bå få vi vara
nöjda ändå — svarade hon, i det. hon reste sig och
släkte lampan.
» *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
