Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17 ___
allmänt, kackel af förvåning. Men hvarken den hvita
gåskarlen eller den spräckliga gåsen hade glömt sin
förre utmärkte väktare, 11 tan rnsade emot honom med
höga glädjeskrin och flaxande vingar.
— Hvar-livar-hvar-hvarV — kacklade don
spräckliga.
— Jag liar varit i skolan — svarade Gritz stoll.
— Oj-oj-o|! — förvånade sig den hvita
gåskarlen.
— Tror dn mig kanske inte, ilitt nlit? — röt
Gritz och snärtade till honom med spiiot.
— Sla-sla-sla? Sla-sla-Blu? — snattrade de
andra gässen, i det de trängdes omkring honom.
Menar ni, hvad jag fått lära mig för slag?
— öfversatte Grit* deras fråga.
— Sla-sla-sla-sla? — snattrade gässen.
— A baha galamaga! — svarade Gritü.
Återigen \|öd ett skri al häpnad, som om icke
en enda al de fyrtio gåslyäriinrna vore i stånd att
fatta denna djnpa visdom. Gritz stod där högdragen
och majestätisk. Men slutligen sansade sig deu hvita
gåskarlen.
—• A håhå galamaga, a håhå galamaga! —
skrek han med sin gälla, klingande röBt, i det han
sträkte på sig, satte näbben i vädret och flaxade
med vingarne. Sodan vände lian sig mot Gritz ocli
tillfogade som för att ytterligare lörödmjnka honom:
— Schas, schas!
Gritz var förintad, nedtyngd al blygsel. På
ett enda ögonblick hade gåskarlen inhämtat all den
lärdom, som kostat Gritz ett lielt års studier.
t— Hvarför ha ile iute skickat honom i skolan
i stället? — tänkte han för sig syälf och dref gässen
ut på fältet.
^uldkungen" Jay Gould.
Att påstå, att världens djärfvaste pirat pä
ü-nulisområdet, den man, som utan betänkande, titan
samvetsagg uch utau barmhärtighet bygde upp ca
kolossal rikedom pä tuseudeus ruin och undergång,
att Jay Gould af naturen var blygsam och ödmjuk,
nästan rädd af sig, det kau synas som en paradox,
uppfunnen för att drifva gäck med folk. Ocb dock
är det sällt.
Samme man, soiu år 18G9 ölver Förenta
stater-uas penningmarknad utsände det fruktansvärda
oväder, hvari 27 af unionens största bankhus gingo
under, dragande med sig hundratals handelshus, denne
Pgnldkung" och „ järnvägskung", som i sina kolossala
spekulationer aldrig stördes af uågot, icke eus af hans
vänners af honom förorsakade död, var blid och god
mot sina närmaste, tarflig och enkel i sitt lefnadssätt,
oklanderlig i siu sedliga vaudcl, och hau böjde
re-signoradt hufvudet inför den ostracism, som drabbade
honom.
Hau dog utau att förstå, hvarför ban var hatad
och föraktad. lian kände detta hat och detta förakt,
och huu led däraf; meu hau stod vaumäktig inför
dessa känslor utau att begripa dem, och ban sökte
hvarken besegra dom eller öfva mottryck med tillhjälp
af sina miljoner.
Människohjärtat har underliga gåtor. Denne
ukäuslige spekulant, hvilken hvarken böner eller
hotelser någonsin kunnat böja, var tveksam och blyg
inför deu kvinna hau älskade. De få bref från
honom, som man bevarat, visa honom i en sådan dager,
att man häpen frågar sig, huru så diametralt motsatta
käuBlor kuude existera samtidigt i denna sällsamma
individualitet.
I siu ungdom stod den vetgirige bondsonen upp
kl. 1 om morgnarne för att läsa matematik. Då ban
var 15 år, reste hau omkriug som landtmätare, och
dåligt klädd, utan penniugar, liten, mager och svag
som ban var, tillryggalade hau dock omkring tiO
kilometer om dugen till fots. Till en af sina vänner
— hau hade då ännu sådana — skref hau en
gripande skildring af sin nöd, sina strapatser, siua
sviktande kralter och sitt. oförtrutna arbete. Han
ointalar, hurusom hau af eu landtman fick eu lialfdollar,
och skrifver:
nüpptäkten uf en ny värld skulle icke kunnat
göra mig gladare ocb lyckligare än deu halfdollaru:
jag kände mig rik, då jag nu kunde skaffa mig mat
TIDEN.
i två dagar, ooh mitt hjärta var fullt of tacksamhet".
Tio år Benare egde hau 160,000 dollars.
Då ban en dag på genomresa tog in på
Everett-House i Newyork, märkte han vid table d’hfttBn en
ung flicka, hvars regelbundna anletsdrag samt blida
och goda nttryck gjorde ett starkt intryck på honom.
Från den dagen träffade miss Miller ofta den unge
mannen, hvars blick öfveralt löljde henne, men som
tyst och blyg tvekade att inlåta sig i samtal med
henne eller hennes far. SInmpen kom honom till
hjälp, och några månader senare blef fröken Miller
frn (kinId. Hou behöfde aldrig ångra det, ty ingen
äkta man knude vara mera hängifven och trofast.
Äfven Jay Goulds värsta dender ha alltid erkänt, hane
sedcrenhet ooh vackra privatlif.
1870 var han den rikaste mannen i Amerika,
kanske i bela världen. Hans gräsliga börskupp i
mars 18U9, hans beslag på Erie-, Saratoga- och
We-stern-Unioii-järtivägarne samt Paciflc-aktiernas oerhörda
stigning hade gjort honom till ilen mest framstående
noh mest. hatade finansmannen i bela landet.
Två män hade redan från början haft en
förkänsla uf hvad Gould sknlle blifva. Då han endast
var 24 år gammal, sade kongressledamoten John B.
Alloy efter blott en hall’ timmes samtal ined honom:
»Jag vill aldrig ha något att göra med Gould: han
är den enda människa jag råkat som gör mig rädd".
Och Vanderbilt skrid samtidigt till en vän: „Jag
liar träffat en viss Jay Gould; koin ihåg det namnet!
Han kommer att. nä långt, men dot är ämne till en
skurk i honom".
Ett al Goulds få vänner bar skildrat honom
såsom en blandning af mätta och lystenhet, al
blid-hct, och oböjlighet, af enkelhet i smaken och
gränslös ärelystnad, af höflighet och råhet. På liknande
sätt skildrar Poultney Bigelow honom i „Speaker".
I en svag och spinkig kropp hade ban eu
oböjlig vilja, en underbar tankeklarhet, ett aldrig
sviktande minne och abstraktionsförmåga, som
möjliggjorde för honom att i kritiska ögonblick iBolera sig
från stormarne utanför, från rop och hotelser, ocb
helt och hållet egna sig ät sina beräkningar och
kombinationer. Så såg man honom 1869 från en VTå i
sitt arbetsrum leda de förfärligaste finansoperationer
och titan fruktan manövrera på den farligaste terräng,
utan att lyssna till tusendens ångestrop, lugn som en
scbuckspelare, som förutsatt och beräknat, alt och
är säker på segern.
Han var som sagdt liten till växten, mager ocb
tystlåten. Hau hade regelbundna drag, bred och
mäktig panna, svarta ögon, svart skägg ocli bär.
Stillfärdig i sitt uppträdande, behärskad i sina
rörelser, lugn, kall och hård i affärer, älskadt1 hau sitt.
hem, öfver dess tröskel kommo aldrig sorger och
be-kyminer. Mot sin familj var han idel älskvärdhet,
liksom hao alltid var mycket höflig ooh förekommande
mot främlingar. Hau liade i förvånande grad
herravälde öfver sig själf, ocb i den svaga kroppen bodde
stålnerver och en alltid klar hjärna.
Som ung hade ban måst kämpa mot
fattigdomen, och ban liade kommit till den öfvertygelsen, att
penniugarna tillhöra den starkaste och slugaste, att
alt är tillåtet, flir att komma i besittning af dem.
Bondson som ban var. hade hau stor respekt för alla,
som stodo öfver honom genom börd, kunskaper öller
samhällsställning; ban afundades ilem, men vågade
aldrig försöket att nå upp i deras lag, ty trots sin
beundran för penningens makt ansåg han den icke
räcka till bär. Han var och förblef ödmjuk inför
alt ocli alla, som ban icke kuude köpa.
Gould förstod, såsom förut sagts, aldrig den
af-skv, hans nainu och medel väkte. Han viste, att
ban handlade inom lagens råmärken; och hade han
icke dyrt och ärligt, köpt både domare och vittnen
i siua rättegångar, ocb hade icke prässen fått sina
ordentliga mutor?
Som exempel på dessas storlek kan nämnas, att
hun 1878 gaf en tidniugsntgifvare 50,000 francs för
strykandet af en enda notis, hvari ban våldsamt
angreps.
Bigelow, som eu gång talat med honom, säger,
att ban visade sig okunnig som ett barn om alt som
icke berörde hans värksamhet. Om Englunds
preini-ermiuister och deunes ställning tyktes hau ha lika
litet begrepp som eu enropé om storluman i Tliibet,
o. a. v. Men hau frågade om alt, och haus frågor
voro djupa och afspeglade en intellektuel storhet al
ovanligt slag.
Han bebodde då en praktfull egendom vid
Hnd-sonfloden, Irvingtou, så kallad efter don förre egareu,
Washington Irving, Hvarje morgon reste han till
179
Newyork och hvarje afton ut. Det skedde med ett
„ miljonär tåg", som hans grannar ookså begagnade.
De bildade ett slutet sätlsknp; Gould anhöll att få
deltaga i deras samkväm, men nekades detta.
Afsla-get smärtade honom djupt, men han fann aig i det
utan ett ord.
ütveralt kände han sig utesluten. Det
bedröfvade honom, men han vredgades icke däröfver. Han
trodde, att, det berodde på förakt för hans låga
härkomst och obekuutskap med den ttiiure sällskapstonen;
ban trodde sig hatad som den tarflige proletären,
hvilken kommit sig npp, icke Bom den samvetslöse
spekulanten. Han kunde ja som mången annan
uppkomling ha sökt gengälda lörtiärmelsernu med
förnärmande lyx, meu det föll honom uldrig in.
Han var af naturen onkel och rättfram ocli
tykte icke om prål och braekanda uppträdande. I
Newyork bodde ban i ett pålats, ute på landet i ett
slott, därlör att hans förmögenhetsförhållanden
fordrade det och hau icke ville sticka af mot mindre
rika, som lefde sä; meu palats och slott stodo stängda,
inga gäster inbjödos — och inga hade kanske
kommit. Han lörstod detta och besparade sig harmen
öfver ett afslag.
Jay Gould var en outtröttlig arbetare, utrustad
med häpnadsväckande bjärnkraft. Han öfverlämnade
aldrig något åt slumpen, och i sitt utomordentliga
minne medförde hau en oerhörd massa noggranna
upplysningar och omsorgsfullt klassificerade positiva
kunskaper. Det hände, att personer, som kommo
långt borta ifrån för att tala med honom om t. ex.
ou järnvägsanläggning, af honom fingo noggrannare
upplysningar 0111 siu hembygds förhållanden, än de
någonsin skulle kunnat lämna honom; i och detta
äfven i sådana fall, då han icke varit på förhand
underrättad om denis besök.
Hans kontor på Wallstreet i Newyork var en
märkvärdighet i sitt slag. Han liade där samlat alt
hvad nutidens uppfinningar och den omsorgsfullaste
försiktighet kunde ställa till disposition för en mau,
aoni egde eu allenastående rikedom och ständigt hade
att frukta attentat, ocb som hvarken tid äller
afstånd fick hindra i utförandet af order och uppdrag.
Steuografer upptecknade hans ord, särskilda
telegraftrådar förde dem ut, i världen, och egna
telefonledningar satte honom och hans medhjälpare i direkt
förbindelse med agenterna; järndörrar, klädda med
filt och mattor, ocb en hcl rad salar, hvari hans
sekreterare ocb kontorister sutto, hindrade alla de
attentat, hvarmed anonyma bref oupphörligt hotade
honom, ocb för hvilka ban mer äu en gång var nära
att falla offer.
På detta kontor föreföll 1882 en högst märklig
scen. I ett par års tiil hade hans fiender sökt Bkada
haus kredit; det glniikades i prässen om att Jay
Gonld höll på att stupa och måste realisera sinn
egendomar. Gnldkungeiis fall skuUe ha medfört
tusendens ruin; telegram, äu förtviflade, än hotande,
strömmade in öfver honom från hela unionen.
Då sammankallade lian på sitt kontor alla
Newyorks förnämsta bankirer och redaktörer, framstälde
förhållandena för dem och had dem själfva döma.
På en vink af honom öppnade lians sekreterare ett
penniugskåp och lade på bordet en bundt papper och
obligationer, som Gonld bad sina gäster se igenom.
De räknade: det var 53 miljoner dollars (omkring
212 miljoner kr.) I En ny bundt framtogs, men titt
ansågo de närvarande all vidare räkning öfverflödig.
Därpå lät Jay Gonld dem granska hans böcker;
uch de funuo, att lians personliga årliga inkomst
uppgick till öfver 40 miljoner kr. I
Nästa dag berättade tidiiiugarua 0111 denna
granskning, och sedau hördes ingen panik af.
Den 13 februari 1889 dog Jay Goulds hustru,
och frän detta alag hämtade han sig aldrig. Hon
kände aldrig den hjärtlöse spekulanten, den girlge,
obarmhärtige blodsugaren, endast den ömme maken
och faiuiljeladern, och hon var honom hängifven till
det sista. Efter hennes död utbytte ban Wallstreet
mot Irvington, där alt påminde om henne.
Hon hade älskat blommor, oeh hans vilda
passion för guld måste nu vika lör en vild passion för
blommor. Han utvidgade Bina lirifhus till de största
i världen, ban fullbordade en palmplantage, som
uppskattades till öfver en iniljou, ban kompletterade med
oerhörda kostnader sina samlingar af orkidéer »ch
undra dyrbara och sällsynta växter.
Oeh här dog han den 2 december 1893, midt
bland eina blommor, omgifven af sina barn, tvä aöner
och två döttrar.
)(Jay Gould lmr dött", skref Newyork, ficke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
