- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
184

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

TIDEN.

N:o 24

Han bockade, hon böjde sitt blottade hufvud och (ortsatte sin gång Iramåt
den gamla präktiga lindallén utmed floden. Han såg med hälsosam harm efter
henne, hnm hon med sina haltande (ågelsteg aflägsnade sig under de snsande
träden.

„Dumma människa," tänkte han. „Honlan mBta mig en gång till i storm!
För mig skall hon gärna lå låta slllpa bort sig af vågorna! Mycket fattades
inte att det hade skett"

Därpå vände han åt höger, gick ntmed hafsstranden hem till sig för att
taga på sig torra kläder och dricka ett glas grogg.

På kvällen hade en trollkonstnär föranstaltat en soiré på hotellet. Två
gånger under dagens lopp hade en utropare gått. kring gatorna och annonserat
den. Inom kort var salen fullpackad. Bill, som inte hade något att förströ
sin afton med, slöt sig till de öfriga hotellgästerna och satte sig gäspande och
uttråkad på en stol tätt vid midtelgången, hvarifrån hau lättast knnde draga sig
undan efter behag. Med kritisk blick mönstrade ban de förbigående och kände
sig förtretad att icke hafva någon tillhanda, inför hvilken han kunde göra sin
kritiska talang gällande. Efter en timmes tid gjorde trollkonstnären en pnus
och pnbliken spred sig under skratt och prat i de angränsande rummeu. Då
såg han det unga fruntimret från molon gå förbi: mannen gick bakom henne,
fion studsade lätt; han hälsade halft om halft och så gick hon vidare. Jnst
som lian själf ämnade aflägsna sig kom deu gamle herrn emut honom.

r Min hustru sade mig, att det var ni som denna eftermiddag haft den
godheten att hjälpa henne. Jag får på det hjärtligaste tacka er och ber att
lå presentera mig. Mitt namn itr Borowsky.

„Och mitt Winkler," mumlade Bill.

De båda herrarne bockade. Därpå gick Bill tillsamman med sin nya
bekantskap fram till dörren, där den unga frun stod ocli väntade. Hon räkte
honom frimodigt handen.

„åii en gång, hjärtligt tack!"

„Det har du för din envishet. Hade dn gått med mig, så hade dn inte utsatt
dig fiir denna fara Men du skall ju alltid genomdrifva din egen vilja."

Bill kände medlidande för den inför en främling så hänsynslöst
tillrättavisade. „Ali, faran var inte så stor," sade han. „Och så -— ja, det var i
sanning ett härligt skådespel. Jag kan värkligen inte förtänka den unga frun,
att hon hade svårt att skilja sig därifrån."

„Gud sig förbarme," utropade Borowsky, „hvad kunde det vara för vackert

vid detta hemska oväder? Afskyvärdt, var det, endast ett tillfälle att skaffa
sig våta fötter och en grundlig förkylning."

Bill kastade till henne en humoristisk blick, vid hvilken lion rodnade.

Hennes man såg på henne med oroligt sökande blick.

„Hvad har dn gjort af din Bpetesjal? Dn hade den på armen då vi
kommo hit."

Hon såg likgiltig ut. „Jag vet inte! Jag tror nästan jag lämnat den
d|lr nte i garderoben."

„I garderoben — i dag, då här går så mycket främmande folk i
hotellet — den dyrbara själen! Ursäkta mig herr Winkler, jag måste ut och se
efter. —"

„Ohl för all del!"

Nil stodo de båda åter ensamma bredvid hvarandra. Det fans ingen 1
salen mer än trollkonstnären, hvilken borta på estraden sysslade med sina
förberedelser.

Ett lätt leende rykte i Bills ljnsa mnstaacher. „Det ser nästan ut, min
nådiga fra, som vore det i dag ert. öde att stå under mitt beskydd."

Hon såg modfäld nt. „Jag vet inte hur det kommer sig, men jag
glömmer alltid dessa dumma saker efter mig, och min man är så ordentlig, ban kan
inte fatta, att- jag värkligen inte gör det med flit."

Bill skrattade. „Åh! det där förstår jag så väl", sade han. „Ser ni,
jag äger aldrig ott fullständigt par handskar mer än en dag. Nu har jag
funnit på den ntvägen att samtidigt alltid köpa mig två par handskar. Tappar
jag så den ena handsken, ersätter jag den ur det andra paret, och dessutom
st&r mig alltid den utvägen öppen att i nödfall taga till med don tredje. Ty
som vi herrar alltid bära våra handskar i handen kan jag alltid finna mig i
det hårda ödet att antingen äga två höger- eller två vänsterhandskar. Ni ser,
att i detta fall öfvergår jag er. Vistas ni här sedan längre tid tillbaka?"

„Åh ja! Vi ha’ ett hus här ooh ha’ aedan vi gifte oss återkommit hit
hvarje sommar".

„Så afundsvärdt!" sade ban. „I dug har jag för öfrigt särskildt fått ett
härligt intryck af det bela."

„Det är inte alltid oväder", sade hon misslynt, „oeh när solen skiner är
här förfärligt ledsamt. Och så — alltid samma enformighet. Jag ville hällre
långt, långt bort. Hur har ni kommit att slå er ner här?"

(Forts, föjjer.)

HARTMAN, Fll<$, FKEKES — COGNAC.

Helsingfors Asfalt Aktiebolag

ti t fiir alla ëlag af



fXonlor: SräsviKsg. 26. letsjön 162.

Helsingfors Asfalt Aktiebolags

Naftalinfria tillvärkniiigar såsom

A8FALTTAKF1LT,
ÆFJlLTLÆK,

TAKFILTFERNISSA

in. m. tillhandahållas allmänheten.

Agenter: Hrr P. Sidorow, Helsingfors.

„ Julius Tallberg „

„ Axel Ahlqvist, Borgå,

„ C. H. Lampén, Tavastehus.

„ A. I. Blomqvist, Ekenäs.

„ K. S. Lindberg, Hango.

„ I. Herckman, Lovisa.

„ A. Koskinen, Lahtis.

„ Hj. Cavén, Salo.

WILHELMA

i Magdeburg,
Allmänt Försäkrings-Aktie-Bolag.

Fullt inbetaldt grundkapital: I Samtliga reserver ’/i 1893:
3,000,000 Rmk. | 17,107,088 Rmk.

Bolaget afslutar lif-, ränte-, utstyrsel-, olycksfalls- och
tranB-portförsäkringar. Dou årligen stigande vinst, som i år tillfallit
de mod vinstandel Iiflftrsäkrade, utgjorde för dem, hvilka
inbetalat första årspremien under loppet af år

18»Q, 188», 1888, 1887, 188Q, 1885,

1.05 8.10 13.15 10.30 30.35 31.30

1884. 1883, 1883, 1881, 188Q, 187».

38.35 33.10 36.45 40.50 44.55 18.6©

procent af en åi-spremie.

Premierna äro billiga, vilkoren liberala. För bolagets
tillförlitlighet talar den omständighet, att tyska Rikspostverket med
bolaget gjort speciella kontrakt såväl om lifföraäkring åt
post-ocb telegraftjänstcmännen som om ränteförsäkring åt dessa
tjen-s temans ogifta döttrar, liksom äfven en hel mängd andra
ämbete-verk och ansedda föreningar.

Generalrepresentation för Finland:

£)r cftafaël <2C<sriz6erg,

Helsingfors, N. Esplanadgatan 37.

Innehåll: Hur Grita lärde sig att läsa.

— BGuldkungen" Jay Gould. — En
prinsessa (Slut). — Forntida fäktkonst.

— Kontraster. — En pappersbit. —
Afksed. (Följetong). — Annonser.

Illustrationer; Från Gymnastikfesten. —
Forntida filktkonst.

Helsingfors,

Huvudstadsbladets Nya Tryckeri 189*,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free