Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
TIDEN.
sedau jag tänkt närmare pä saken, lät jag dess
innehåll gå den lagliga vägen.
— Här ska VI Ini Bet! — ropade min
Londort-agent, hoppade med en dttns ned Irån stegen och
kastade en hel binga at handlingar på bordet. — .lag
liar alla dessa saker registrerade, så att. jag i ett
ögonblick kan få rätt. på, hvad jag söker. Här lia
Vi det . . den är så svag — bär påfylde ban
återigen glasen. — Hvad var det vi skulle ta’ reda på?
— Spöken — genmälde jag.
— .Ta visst; sidan 41. Se bär: „J. H. Fowler
A Sun, Dunkel Street., leverantör af medier åt,
ari-stokratiu; försäljer trollmedel, kärleksdrycker, mumier
. . . ställer horoskop." Ingenting för dig,
förmodar jag?
.lag skakade mitt. hufvud helt modstulet.
— Frederick Tabb — fortsatte min hustrus
kusin — enastående förmedlare mellan lofvande och
döda. Egare till Byrons, Kirke WliiteB, Urimaldis,
Tum (Iribbs och Inigs Jones’ andar. Där ha vi bela
Mibberteii.
— Icke nog romantiskt, anmärkte jag. —
Barmhärtige Gnd! Tänk dig ett spöke med ett blått öga
ocli en halsduk virad om lifvet, eller slående voit oeh
frågande: „Hur står det till i morgon?" — Blotta
tanken därpå gjorde mig sä ursinnig, att jag tömde
mitt glas oeh fylde det. ånyo.
— Här ha vi en annan — sade min vän —
Christopher Mc Cartliy; séancer 2 gånger i veckan
. . . med biträde af alla ansedda andar från
forn-ocli natiil. Horoskop, t.rnllmedel, abrakailabras,
uppenbarelser al de dödal Han kanske kan vara oss
till nytta. Jag skall emellertid själf göra en tur
omkring till de (litr herrarne i morgon. Jag känner
deras tillhåll, och det. vore väl besynnerligt, ont jag
inte skulle kunna snoka reda pä något skräp. Se så
där ja, nu kan det. vara nug med aflärer för i dag
— tillade ban, slängande kontorsbokeu i ett hörn —
och låt oss nu ta oss ett glas.
Vi togo oss både ett och flere glas, ja, så många,
att mina själsförmögenheter voro betydligt reducerade
dagen därpå, och jag hade kinkigt nog att för mrs D’( bld
förklara livurlör jag, då jag gick till sängs, liängde
upp stöflarne ocb glasögonen bredvid de öfriga
kläderna på klädhängaren. De nya förhoppningarne..
stegrade genom det förtroeiideiugifvande sätt, på
hvilket min agent mottagit uppdraget, drelvo
kopparslagarna på flykten, och vandrande omkring i do
laby-rintiska korridorerna och de gammalmodiga rummen
utmålade jag i min fantasi skepnaden af den
efterlängtade gästen ocb utsåg den del al byggnaden, som
bäst sknlle lämpa sig filr dess hemvist, Efter
myk-ket funderande bestämde jag mig lör festsalen såsom
på det hela taget mest lämplig för dess emottagande.
Denna var ett långt, lågt rum, försedt mol dyrbara
gobeliner ocb värderika minnen från forna tider.
Kiugbryiijor och rustningar blänkte till, då eldsljuset
kastade sitt flammande sken öfver dem, och
väggbe-kläduaden rörde sig med ett. spöklikt prassel vid
vindens sus genom dörrspringornn. Vid ena äudan var
den upphöjning, hvarest i forna tider värden och hans
gäster brukade taga plats, under det att vasaller och
vapeudragarc höllo dryckeslag i ilen genom några
trappsteg därifrån afskilda lägre delen af salen.
Golfvet. saknade belt och hållet matta, men hade pä min
befallning täkts med ett lager af halm. I rummet
faus intet, som kunde påmiuna om det nittonde
seklet — med ctl undantag likväl, nämligen min egen
bordsservis af gediget sillver, stämplad ined det
återupplifvade familjevapnet, och som uu stod uppstäld
på ett ekbord i midten al rummet. Förutsatt att mill
hustrus kusin lyckades i sina transaktioner med
ande-mäklarne, bestämde jag mig lör detta såsom det
blifvande spökrummet, Nu återstod mig endast att med
tålamod afvakta resultatet uf haus försök.
Inom loppet at några dagar erhöll jag ott kort,
men åtminstone uppmuntrande bref. Det var
skrifvet med blyerts pä baksidan af en teateraffisch, ocb
vid förseglingen hade tydligen en pipstoppare
användts. „Ar på spåret-1, tillkännagaf det.
„Ingen-ting i den vägeu kan erhållas af en vnnlig
andemäklare, men träffade i går på „krogen" en karl, som
säger sig kntiua vara dig till nytta. Skickar ned
honom, såvida ej återbud telegraferas. Hau heter
Abraham oeh liar förnt sysslat, med dylika alfärer".
Brefvet afslutad™ med vissa häntydningar pa en
växel ooh var undcrteckmult af min tillgifne kusin
■lack Broeket.
Jag behöfver väl knapt omnämna, att jag ej
telegraferade, utau med Btorsta otålighet at vaktade
mr Abrahams ankomst. Trots min fasta tro på öf-
vernaturliga ting vågade jag knapt, lita på
möjligheten al att en dödlig kunde ntötva ou sådan makt
Öfver andevärlden, att hau kunde göra alfärer i delt
och förvandla den till klingande mynt.. Men jag hade
.Tacks försäkran på att en sådan liandel existerade,
ocli mycket riktigt, nn uppträdde en gentleman med
ett Israelitiskt namn, redo att i handling bevisa det.
Hur tarflig och alldagllg sknlle icke .larrncks
ader-tonde-sekcls-gengångare förefalla, ont jag lyckades
förskaffa mig ett äkta meilcltids-spöke! Jag
inbillade mig nästan, att, ett sådant lindé blifvit mig
skik-kadl. i förvåg, ty under min promenad I slottsgrafven
samma afton, innan jag gick till sängs, råkade jag
pä en mörk flgnr, sysselsatt med att studera
maskineriet till mitt fällgnller oeh min vindbrygga. Hans
förskräckelse och sättet, på hvilket ban afdtinsiade i
mörkret, öfvertygad^ mig likväl snart, om lians
jordiska ursprung, och jag kvalificerade bonum såsom en
af mina kvinnliga tjänsteandars beundrare, sörjande
öfver den smutsiga Hellespont, som skilde honnm
från hans kärleks föremål. Hvem ban nil än var,
så lorsvann hau och återvände ieke, oaktadt, jag en
stund ströfvade där omkring i hopp att, få se en
skymt af honom och ntötva mina foodala rättigheter
på hans person.
Jack Broekets ord var godt som guld. Näsla
alfons Skymmande skuggor höllo just på att insvepa
Goresthorpc Grange i mörker, ilå en ringning på
portklockan och ljudet af en stannande schäs
tillkännagaf mr Abrahams ankomst. Jag skyndade mig ned
för af,t, möta honom, till hälften väntande mig lå se
ett, ut,valdt lager af andar, trängande sig in bakom
honom. Men i stället för att vara den gulbleke,
melankoliske man jag förestält mig honom, visade sig
spökinäklaren vara en starkt bygt| och knubbig liten
karl med ett par ovanligt genomträngande, lifliga
ögott och med en mun, hvarpå ett, godmodigt, om än
något konstlad!, leende sväfvade. Hela hans
varulager tyktes bestå al en liten läderväska, omsorgsfullt
tillåst och igonspänd, från hvilken vid beröringen
med förstugaus stengolf eu metallisk klang utgick.
— Hur står det till ? — frågade ban skakande
min hand med stürsta förtrulighet. — Och frun se’n?
Och alla de andra? . . . Hur må de?"
Jag lät. honom förstå, att. vi alla mådde så bra,
som mau gärna kunde önska sig, meu mr Abraham
kom på afstånd att, få se eu skymt af mrs I)’Odd
och störtade sig genast pä henne ined ytterligare eu
massa spörsmål om hennes välbefinnande, framförda så
vältaligt ooh med sådant allvarligt intresse, att jag
nästan väutudu mig få se huiiiim afsluta sitt
korsförhör med att känna henne på pulsen ocli ha’ henne
att riicka ut tungan. Under bela tiden rullade haus
ögon osfvändt från golf till tak och från takel lill
väggarne, i eu enda vidtomfattande blick uppslukande
minsta småsak i rummet.
Sedan mr Abraham försäkrat sig om atl. ingen
af oss var mogen för dissektionskuilven, lät hau föra
sig upp 1 ölre våningen, där eu supé, som hau gjorde
all liedor åt, serverades honom. Den mystiska lilla
väskan förde lian med sig örli stälde den nnder sin
stol under måltiden. Först när bordet blifvit
nfdu-kadt och vi blifvit ensamma, häntydde han pä orsaken
till siu ankomst.
— Förstår — började hau, biosaande på sin
cigarr. — Ni vill ja’ ska skaffa er ett spöke i huset.
Jag medgaf riktigheten af haus antagande, inom
mig uudratide öfver haus oroliga blickar, som fortforo
att spela omkring i rummet,, som om ban täukt
värk-ställa en bouppteckning.
— Och för resten kunde ui då inte hitta på
en lämpligare än jag för dou saken, oui jag un
också mäste säga det själf — fortsatte min gäst. —
Alldeles hvad jag gjorde åt. honoui, sum talte vid
mej på r Hal ta hund!" Kan ni göra det? sa’ ban.
Försök mig och min väska, sa’ jag. Gör det. Jag
kunde iute säga regel.tre besked.
Min beundran för Jack Broekets affärsgeni var
betydligt i stigande. Han tyktos värkligeu hufva
skött affären utmärkt bra.
— Ni vill väl inte inbilla mig, att ni går
omkring och bär spöken i nattsäcken häller? -
genmäl||e jag med en visa tvekan.
Mr Abraham log ett öfverlägset ltije.
— Stopp litet — 8ade ban, — låt mig vara
pä rätter 8tälle i rättan tid med några droppar
Lu-coptolycu8 essencc — här tog han fram en liten
flaska ur västfickan — så ska’ ui inte ktinuu hitta på
ett spöke, som inte jag trollar fram. Ni ska’ själf
få se dem för resten och välja er etl . . . jag kan
inte säga regelare.
Som alla mr Abrahams försäkringar om regelt
behandlingssätt åtföljdes al ett menande ügonkast ocb
en blinkning Irån halls små illpàrigà ögon,
förbleknade betydligt intrycket, af redbarhet.
— När börjar ni? — frågade jag undfallande.
—’Tio minuter I 1 I natt, — sade mr
Abraham tvärsäkert. — Xtgrn påstå midnatt, vara btlst,
men jag föredrar tio minnter i ett., för ilå At ’ ätit.
mindre trångt, och rli kan själf välja er ett: — Och
nu — foTtsattc han reBande sig npp, kanske ni
vill vara goil oeh föra mig omkring I linset och visa
mig, hvar nt vill ha’ det, lör dol, fins ställen, som
ile särskildt tycka om, och sådana. Som dé inte alls
vilja véta af . . . om ile| så inte funnes andra
plnt-ssr I hein världen.
Mr Abraham inspekterade våra korridorer ocli
rum med mycket kritiska och vakna blickar,
undersökte med eil kännares min de gamla gobelinerim och
anmärkte med dämpad röst, att (lei sktllle .passa
vådligt bra". Men ej förrän ban kom fri 1 festsalen,
som jag själf utsett, nådde hans benndran
höjdpunkten af hänförelse.
— Här ha’ vi det, — skrek ban oeh dalwatTe,
själf lik en liten lustig trollgubbe, ined nattsäcken i
hand omkring bordet, där min silfverservia fet.nd. —
Här ha vi det; bättre än det här kan vi inte tå.
Ett utmärkt rum . . . nratyft, gediget., inte den ilftr
vanliga galvanoplasl.iksmörjau! Så ska’ ilet, se ni.
Tillräckligt, med rinn för dem at|, kila förbi liär.
Skicka upp litet konjak och cigarrer; jag ska’ sätta
mig vid brasan här och nndunstöka förberedelserna.
Bom ä’ krångligare än ni tror; för de där spökena
gå at| värre ibland, innan de komma nnder fund med,
hvilka de hafva att. göra med. Oni ui stannar kvar
här iune, sknlle de slita er i stycken, sä säkert soin
aldrig det. I.äinna mig nu ensam, aå sknll jag ta i
tn med dem, och kom in Vid half ett-tiden, aå
svarar jag för att. de ska’ vara spaka nog.
Mr Abrahams begäran föreföll mig belt
uatnr-lig, hvarför jag lämnade honom sittande framför
brasan med fötterna på kakelugusgullret samt stärkande
sig med stimulerande medel lör emottagande af sina
svårhanterliga gäster. Från rummet inunder, där
jag och tura D’Odil Sutto, hörde jag, hnr han efter en
stund steg upp ocli med hastiga och oroliga steg gick
omkring i salen. Dörpå hörde vi honom läsa dörren
och i riktning mot; fönstret franidragu någon tung
möbel, hvarpå ban tydligen steg npp, ty jag hörde
gnisslandet al de tuatiga gångjärnen, ilå fönstren,
aum sutto flere fot högre än den lille mannens
räckvidd, slogos upp. Mrs D’Odd påstår, att hon knnde
urskilja ’ hans röst. i långa och hastiga hviskning:!!1,
men det kuude också vara bara inbillning. Jag
er-käitner, att jag började känna mig tnor öfvertygad
än jag förnt trott vara möjligt. Det låg nägot
kusligt i att tänka sig deune enslige dödlige stående
viil det iippna fönstret och frän mörkret utanför
inkallande andarne från underjorden. Jag knnde knapt
dölja lär Mathilda deu bäfvan, med hvilken jag säg
visaren närma sig 7« 1-slaget — den tjd, då jag
skulle uppsöka min gäst och hålla honom sällskap i
hans vaka.
När jug inträdde satt hau, på samma sätt, som
jag lämnade honom, oeh inga tecken förrådde de
mystiska ljud jag nyss tykt mig höra, ehuru hans
pussiga ansikte genom siu färg lörråddc uyligen
ut-ståuduu ansträngningar.
— Alt går bra? — frågade jag vid mitt
inträde uch låtsade se Bä likgiltig ut som möjligt, men
kastade ofrivilligt, eu blick omkring rummet för atl
se om .jag var ensam.
— Endast er hjälp fattas, för att det till folio
skall lyckas, — sade mr Abraham med högtidlig röst.
— Slå er ned bredvid mig och använd
Lucoptolycns-essenceu, sum borttager fjällen Irån våra jordiska
ögon. Hvad ui iln kominer at|, se, aä får ui hvarken
tala eller röra er tu- stället, ty annars brytes
förtrollningen. — Hans sätt var behärskadt och hans
vanliga. ränuBlens-sinipvlhet liade fullkomligt
lörsvnu-nit. Jug satte mig ned på den stol bau utvisade
uch afvaktade utgången.
Min medhjälpare makade undan halmeu Irån
golfvet närmast omkring oss och lade sig ued på alla
lyra ocb uppdrog med krita en liallcirkel, som
inneslöt spiseln och oss själfva. (Slut följer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
