- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
202

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202a.

TIDEN.

N:o ?8

Lu f||lis cWllninej.

Öfv. för rTiden*.

Oceana Swoet var cirkus Franklina förnämsta

dragningskraft. Sedan henne» första nppträdande vur
den stora, rnnda träbyggnaden utanför staden hvarje
alton tätt besatt, och bland cirkushahituèerna talade
inan mycket entusiastiskt om den ekona engelskan,
hvars afbildning sedan några veckor, bjtlrt kolorerad
men eljest, väl träffad, prålade i gathörnen.

Den kostym, i hvilken Ocean a Sweot uppträdde,
vur ungefär sådan som trapezkonstnärernaa i
allmänhet, fen den egendomtiga sammanBllttningon af klara
och lysande färger, do tnnga, långa gnldtransurna på
henues skimrande lilla jacka, de glänsande
sideutri-käerna i djup kiittlilrg, som omslöto lionnes smidiga
lemmar, den lilla mod band prydda atlasskon, det
gnistrande, dmdemMka smycke, som krönte det pikanta
lockiga hnfvudet, alt detta hade något rotande och
tjusande, och om mau än icke kunde göra sig reda tör,
hvari denna värkan bestod, kunde man dock se att
t. o. m. damerna riktade sina kikare på Oceana Sweet
och betraktade henue med intresse. — Man väntade
hvarje afton med sp|inning på hennes npptrlldaude
och applåderade redan då hon beträdde arenan. Hon
kom beledsagad at en äldre herre, som förde henne
in med höjd arm vid två Ii tigrar, och medan Oceana
Sweet bugade sig, lösgjorde han med en
rörlighet, pà hvilken man igenkände den i. d.
artisten, det trån taket nedhängande starka repet och
rilkte det it „luftens drottning’’. Hon grep det- med
(le späda, hvita händerna, liijjde sig som en i
luftdraget vajande Ijäder frän marken och sväfvade bort
öfver de sista gallerieutusiasteruas hufvuden tör att
svinga sig på en under taket anbragt trapez. På
denna rörliga tron visade -luiten; drottning" en
skicklighet utan like, en leende dumdristighet, som
framkallade förvåning och benndrau. Kraften hos denna
smärta flickkropp syutea outtömlig och med barnsligt
öfvermod svingade hon sig, olta utstötande korta,
leende rop, i vida bågar under cirkustaket, i flykten
behagligt böjande sin smidiga gestalt tils höga
hra-vorop och ett brusande bilallssorl uppstego till henne.

Då Oceana Sweet en afton under högljudda
applåder klättrat ner från den farliga höjden och under
behagfulla bugningar huppat ut, fann hon i sitt
klädrum en stor bukett af Nizzavioler. Oceana Sweet,s
beskyddare, hennes onkel, skakade det med icke
alldeles tillförlitligt svart hår betilkta hufvudet, grep
buketten och for med Ungrarna sakta öfver den, tils
Unn käude hörnet at ett visitkort. Han tog ut eu
biljett, höll den vid gaslågan och stafvade ihop
namnet Einil Blindensvärd.

rStall så till att han icke får se blummorna"
— sade deu lille mannen på engelska — „ Brossard
förstiir ej skämt och Brossard älskar dig med bela
lidelsen hos en grotoskryttare af första rangen". —
Därvid trykte lian en cylinderhatt, på peruken och
lämnade det torftiga brädskjul, i hvilket deji unga
engelskan utbytte det brokiga cirkusglittret raut eu
vanlig dräkt. — Mr Brown, så hette Oceana Sweets
släkting ocli beskyddare, var ett riktigt cirkusbarn.
Han härstammade frän eu amerikansk
buktalar-dynu-sti och var af sin fader bestämd till taskspelare; eu
mycket lofvande framgång beledsagade honom på denna
bunn. Men till följd at’ deu växlande smaken Idet
han jonglör på metalltråd, tils ålder och reumatism
gjorde honom omöjlig för titölvandet. af vidare
kon-stor. Tvà gånger hade han varit gitt, första gången
uied Thea, den oöfverträffliga förvandlingskonstnäriii
nan, andra gängen med Käte Smike, bevisligen deu
fiirsta „bäldameiiu, soin satte världen t förvåning, —
Oceana Sweet var föreningsllinkeu mellan liouom och
haus kära cirkus, hans rätta lifssfer; tör öfrigt Ilade
han iutet ined publiken att skafla, haus roll var
tyvärr utspelt. Han hade infört Oceaua Sweet i
glittrets och triumfens värld, hoaoiu hade hon att tacka
för sin utbildning och framgång. Därvid vakade han
öfver henne, ty lian käude denna letnadsbanas faror
och han hade upprepat för flickan historien om hans
stackars Thea, som tvä gånger bl ii vit enleverad, —
alltid just då ett glänsande ongagement erbjöds; ack,
bon var ouppnådd i siua förvandlingskonster pä
osadlad häst och hon hade idéer t. ex. deu mycket olta

kopierade framställningen af de fyra årstiderna eller
de nio mnserna till häst — alt, honnes uppfinning.

Den afton, på hvilken den unge beundraren
lindé insmugglat buketten i Oceana Sweets klädrum.
stannade mr Brown på sin väg Hll åskådarplatserna
i det. mod sammanrullade mattor och allehanda
tillbehör fylda för-rnmmet, och d& han såg sig obemärkt,
framtog han ännn en gång kortet och stafvade
tämligen mödosamt oc.li halfhögt ihop följande: r Haf
för-burmande mod en, soin dyrkar or ända till raseri, och
bestäm den timme, dä jag far tala med er. Et,t
tystlåtet stadsbud, lätt igenkännligt på sin röda näsn,
väntar från i morgon hvarje afton vid artistutgången.
Om inom 5 dagnr intet svar följer förfcviflor er etc. . ."
„Oförsiktige unge inan", tänkte mr Brown, — „om
Brossard viste det, skulle lian skjuta ner honom som
en hare, ty Brossard är svartsjuk som alla
grotesk-ryttare".

Det på sin röda näsa lätt igenkännliga
stadsbudet väntade älven följande afton förgäfves pà svar
och den unge entusiasten fortfor att öfverhopa
luft-konst.näritiuan med skrifvelser fulla al oändliga ocli
exalterade eder. I dessa bref vur det mycket ta! om
en lycklig framtid, om den gyllene friheten och om
alin de vackra sakor, som föresväfva de förälskades
fantasi. ßlaud andra förslag förklarade sig ilfven
den skriflystne t.illbedjaren beredd att „mcd stark
arm" bortföra Oceana ocli fly med honne till världens
ända, målet, för alla lyckliga svärmare. Denna vaokra
plan var i detalj utarbetad: repstege, lyktor, vagnen med
den tillförlitliga kusken — alt var i ordning — blott
den tillbedda sköna saknades, ty Oceana Sweet
förstod blott engelska och såluuda kommo meddelandena
endast till onkelns kännedom och alla glödande
utgjutelser voro som uttalade i vinden. Den berömda
grotaskryttareu ßrossards tillkommande bekymrade sig
ej det ringnste om den romantiske ynglingen. Men
enligt, ett bekant, skaldeord är hopplös kärlek den
starkaste lidelsen, och då trian är 93 Ar kan man oj
spela för sig eu mera betydande ocli tacksammare
roll än den at 011 olycklig älskare.

Emil, det rika kommerserådet. Blindensvärds
euda son, hade en tör denna gamla patricierlainilj
ovanlig håg lör romantik; kärleken till del
konstnärliga vagaboudlifvet hade förledt honom alt, som
lti-ärig pojke tö]ja ott cirkussätlskap och helt enkelt
smyga sig bort, så att pappa kommerserådet själf
måste resa efter för att, hämta Emil tillbaka från
närmaste stad, där ban redan avancerat till
stallraästare-aspiraut och tii.k hälla upp tnnnbanden. Fadern var
i hög grad missnöjd ined Euiils obegripliga böjelse,
ty dessa extravaganser passade ej tillsammans med
det lefnadsprograin hnu utarbetat för Ëtnil. Denne
skulle nämligen inträda i aftären, den gamla
auelin-och ultramarin färg-firman 0. F. Blindensvärd, till
hvars blifvande hufvud Imn var bestämd, och om 3
å 1 år skulle han gifta sig uied don rika
fabrikanten Warnecks enda dotter, Hedvig.

Denna unga dam befann sig dåförtiden ännu i
slynålderii; bortskämd och illa uppfostrad, utan
någon vidare begåfning, hade hon ej kunnat undandraga
sig Emils inflytande, som alt sodan gossåren umgicks
i det Warneckska huset. Hon hade pa Emils
uppmaning tre gånger genomläst. Holtei’s „ Vugubondlil"
ocli som barn slukade de tillsammans „Wilhelm
Meister". Eu gäng utförde de t. o. in. deu scen, i
hvilken Miguon för deu beundrande Wilhelm utför
ägg-dansen. — Denua böjelse bildade eu brygga mellan
deras själar och älven nu förodrog Hedvig cirkns
framför teater, hvilket tör Warnecks var mycket!
begripligt ocli uöjsaml. då Emil hörde Ull
cirkushnhi-tuéerna och då det var dem kitrkommct, at|, ban kom
in i denis loge och där gjorde Hedvig sin kur. —
Den stackars flickan anade icke hvad som nu
försiggick i barndomsvännens ooh den blifvande
brudgum-mena själ, att „luftens drottning" hade tagit liuus
bjärtas troil i besittning och tillrykt sig makten
därstädes.

Mr Browu skakade därunder pä hufvudet öfver
de alt stormigare brefven och beaktade dem knapt
mer, tils ban en afton tillfälligtvis erhöll några
uppgifter om deu unge sväruureu, hvilka gjorde liouom
eltertäuksam, och jast ileuua alton hade Emil
vågat ett afgörande steg och uti en bukett glöilaudc
rosor sändt ett, allvarligt och högtidligt anbud. Unn
hade berättat Brown om Blindensvärds stora rikodom
— lian lunderade på om det ej skulle vara klokare
att Oceana lämnade groteskryttaren ål sitt öde och i
stället läkte den rike köpmannen sin hand. f ett icke
nit,för långt aflägset fjärran såg hau en ny
cirkus-bygguad uppstå — cirkus Brown —; o, han kände

ännu kräftor därtill inom ale, om blott någon erbjödo
hoilnm raeilol at| uppfylla dennn efterlängtade önskan.
Följande dag tog han fracken på sig, fäste på
(rockuppslaget »Ina mflnga brokig» medaljer och begaf sig
till Blindensvärds. Hans något egendomliga
uppträdande och dekorationerna på bröstet förskaffade
honom ett. visst anseende i det gammaldags, tyst»
pa-tricierheniniet,. Den gamla hushållerskan, som tog
emot hans visitkort:

O, W, Brown.

Hnfvndanhud for .Luftens drottning".

tog honom SmTnTffffft tör eu diplonnitisk storhet
och skyndade att anmäla honom.

Han biol emottagen af den gamla liorrn, ehuru
han egeiitligeu hoppats få träffa Ooeanas tillbedjare.
Först presenterade han sig ocli uttalade ilen
förmodan. at| lien’ kommerserådet, såsom varande konstvän,
kanhända redan hört talas om honom. Äfwen Ttiess
fatala eulevsringshistorier och hans lyckliga
äktenskap med bàldamen Kat-e Smike vidrörde han, och
därvid vände och tummade ban pS Siii cylinderhatt,
liksom ville han förbereda en uppvisning i rån området,
af tlen naturliga magin. Den gin||a hörru hörde pä
som en, deu där ej har nugot bättre att göra.

Slutligen afbröt han honom med orden:

»Ursäkta, hvad är det egentligen Iråga omV"
Mr Brown såg förvånad på komniersorffdst och
svarade: „Det är naturligtvis fråga: oiu våln barn".

r0m våra barn"? upprepade köpmannen
förundrad.

„NJl ja, jag tänkte ni redau riste det; er son
älskar nämligen Oceana Sweqt" — och nu berättade
onkeln altsainuians.

Kommerserådet var mållös. — „Han vill gifta
sig med henne — det, är ju oerhördt — en
svärdotter, som går att spatsera pà taket och slutligen
störtar ner därifrån — svärdslukare, eldätaro i
la-miljen Blindensvärd" — skrek han efter en stund.

„Hon skulle afsäga sig sin konst" — försökte
artisten länka in.

.Hennes konst, hennes konst" — gycklade den
gamla herrn och vandrare med händerna i byxfickorna
häftigt af och an, — „det skulle blifva en skön
släkt — en svärfar, som på herrskapets bröllopsdag
drager fram pengar Iråu näsan och jouglerar med
apelsinerna — det kunde just, passa Emil — det
lärliu fvudet".

Mr Brown ausåg tiden inne at|, börja försvara
Oceauas beundrare.

..Ett. fårhufvud är hau" — dundrade
kommerserådet åt. liouom — „är förlofvad med Hedvig
War-ueck, eu bildad och förtjusande Hicka, ocli förälskar
sig i en cirkusdam. Dol, måste göras om intet".

„Omintetgöras", sade f. d. taskspelareu i det
ban enligt alla konstens regler snurrade omkring eu
stol pä ett bon — „ursäkta, utter det hr Emil
skrifvit, MMe ban taga henue till hustru, nnnars kommer
Rrossard at,t döda liouom som en hare".

„Hvem är det igeu?" skrek deu gamla herrn.

..Brossard, den berömde Brossard, som arbetat
5 ar hos Ciuiselli och senare hos Salumoiisky,
Brossard har älskat Oceana, men ban skall träda tillbaka
lör tømils skull, lian skali".

— .Det bör. hau ir.ke göra!" —

— „Jo, ty hau skall inse att or son kan görtt
barnet lyckligare, därför skall ban afstå; mon hau
skulle döda den, som sviker Ocoauas förhoppningar,
sådana äro alla groteskryttare. Skulle jag varit
groteskryttare, jag hade nog, di Thea....."

Medan mr Browu återkom till dou oöfverträffliga,
förvaiidlingakouslnäriiiuans euleveriugsliiaturier,
öfvervägde kommerserådet mod affärsmannens praktiska
förstånd saken. — nDet är omöjligt," - afbröt han
dou gamla cirkusveterauens föredrag — „ totalt
omöjligt. och ni måste liuuu medel och utvägar att ställa
saken till rätta, kanske genom något. Uskspelarknep,
det, hör ju till ert yrko; och hvad miu erkänsla
be-trliffar skall ni blifva nöjd, jag är van att lä betala
min sons dumheter".

Mr Brown visade sig först af princip obenägen,
mon efter eu längre utredning, hvilken lofvade honom
betydande förmåner, ja t. o. in, uärwude honom
uppfyllandet af haus älsklingspluii, förklarade hau sig
beredd att tänka på sakmi.

Och han höll urd. Fä dagar oit^r denna
hemliga undc-rhaudliug uppenbarade Emil sig uedshigeu,
tröstlös och ångerfull för sin far, suiu ban förskräkte
genom ett, utbrott af sin dasperaUi sinnesstämning, üis
kommerserådet med förnöjelse upptäkte att mr Brown

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free