- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
214

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214a.

TIDEN.

N:o ?8

der det han gör sina krumsprång, råkar slå till henne
med foten.

Kejsaren lixeruUe under några ögonblick modern
med sin djup» blick. Upprörd uf hennes Rniärfca,
ropade han därpå:

— För till mig en kopp ris och ett. par mnt.pinnar.

Sedan befallningen utförts, kallade Vo-1 »e gossen

med eu vänlig min. räkte honom koppen med kokt ris
och visade honom hA matpinnar ne, som han Imle så, att
barnet, icke kunde n<?gagna dem utan att. vänd|t dem.

— Kom, pysen min, och lit — had modern
enträget fruktande at t. se sin son genom uågon barnslig nyck
väcka kejsarens misshag.

Barnet to<^ koppen och fattade matpinruirne med
en liilig rörelse saml vände om dem fittt1 att kunna h&lla
dem med sina små fingrar på det bland aiiamitorne
brukliga s ütt,et

Vid denna rörelse, som utvisade förstånd bos
barnet, upptändes Vo-Des vrede.

— Denne gosse år ansvarig för sina handlingar.
Han har slagit, sin mor. Må mun döda honom!

Och ingenting kände beveka den höge monarken

Mangotrttdøfc som mod sin skugga het&kte
platsen lör afrättningen, gulnade, Dess blad föllo af, dess
frukter mognadt icke mera.

Det anlölls af en sjukdom, som gjorde, att det
blef utmärgladt och gängligt och fick ett så elakt lynne,
att det gaf upphof åt denna ar! af dvärgväxta mango
träd, hvilkas frukter äro små. gröna och sura och hvilka
barnen bruka iita mod salt till.

Ett misstag.

En amerikansk historie
al

Henryk Sienkiewicz.

(Från polskan ifcr Tiden.)

Den händelse, jag nu ämnar berätta, inträffade,
i en af de amerikanska småstäderna. Om det rar i
östern eller i västern kan jag inte så noga erinra
mig, ocli det är ju också tör resten en småsak.
Möjligen liar redan någon tysk eller amerikansk
skriftställare behandlat samma ämne, eu omständighet,
hvilken äfven lika litet torde intressera läsaren soin frågan
om torrängen, .liir händelsen pasBerat.

I alla fall tar jag mig friheten att med inbi
författarerätt förflytta bandlingen till Kalifornien,
hvarjämte jag skall bemöda mig om att låta min
berättelse framhålla isynnerhet de drag, Bom äro
karaktäristiska lör lifvet i dessa glest befolkade
småstäder.

I grefskapet Hariposa upptåkte inan för
omkring en femton år sedan rika naftakällor. Den
ofantliga vinst, exploateringen af dylika källor
medfört i Newada och andra stater, föranledde genast
några företagsamma hufvuden att bilda ett bolag och
sätta sig i besittning al dessa nynpptäktu rikedomar.

Maskiner at olika slag. pumpvärk, vindspel,
borrapparater, tunnor och kittlar hämtades till stället.
För arbetarne uppfördes bostäder, orten döptes till —
Struck-oil, och den Tör ett år tillbaka ännu öde och
folktomma trakten vimlade nu af boningshus och
människor.

Två år därefter kallades Stmck-öü redan
Htrwk-oil-vUy, och det var värkligen en „c%* i ordets fulla
bemärkelse. Jag ber att få lästa läsarens
uppmärksamhet vid att. där redan då funnoB en skräddare,
en skomakare, en timmerman, en smed, en slaktare
och en doktor. Den Biet nämde, fransman till börden,
hade i tidernas tider rakat skägg i sitt hemland, men
gick nu bär och gälde lör „lärd". För ölrigt
val-lian åskådlig, hvilket betyder mycket tör en
amerikansk läkare.

Som det ofta bänder i småstäder, så höll också
doktoru på samma gång apoteket och postkontoret,
lian hade följaktligen en treluldig praktik Som
apotekare var lian lika oskadlig som doktor. I hans
apotek funnos nämligen endast två slags läkemedel:
soekerairap och magnesium.

Denna uskadliga uc.li sympatiska gubbe plägade
alltid aäga åt sina patienter:

— Frukta aldrig mina mediciner. Jag har lör
princip att, innan jag ordinerar någon dosis, själl
intaga eu dylik, ty om den icke skadar mig, så skall
den icke häller skada den sjuke. Icke sunt? . . .

— Ja visstl avanule de härigenom lugnade
patienterna.

Herr Da^onrtlle (så hette doktorn) trodde
isynnerhet på magne8iets undergörande värkan. Det var
icke nn gång ban på meetingen brukade vända aig
till publiken:

— Mina damer och herrar! Här ser ni ett
lofvande exempel på hvad magnesium kan åstadkomma.
Jag är redan öfver sjuttio år. Al dessa har jag i
fyratio dagligen användt, magnesium och har llnnti
icke så mycket som ett grått liår på mitt linlvud.

Härtill skulle publiken Ii» kunnat anmärka, att
det visst var sant att ban ännu icke hade ett grått
hår, men så hade ban icke bllller ett enda på hein
sitt. hufvud, hvilket var bhinkt som en upp och
nedvänd messings8kåt. Men suin dylika anmärkningar
ändå icke skulle ha bidragit till 8ttHck-oit-dty’a
tillväxt så gjordes de icke häller.

Slritrk-nil-cih/ blef med hvarje dag alt större
och större. Två år till ocli det Hck järnväg.
Släden hade redan sin magistrat och sin styrelse. Den
af alla omtykte doktorn, representanten lör
intelligensen på orten, valdes till domare, en polsk ju>!
mr Dawis till scheriff, d. v. a. chef för polisen,
endast bestod at scheritlen själl och ingen |HJ|
Man bygde också en skola, lör hvilken enk"in
skrefs en „xrjwlma’am", en gammal lingie i
iiisk Huss. Slutligen uppstod också de’ ...lel-

let under namnet United States Hotel

ß«.«m’.w’t’B (handeln) blef liilig:’ rau dag.

Exporten al uatta gal en stor vinst. rt, lät mr
Dawis uppföra ntanfiir sin bod ett gli *Ap, där ban
utstäld..’ en mängd varor alldeles som det. var
brukligt i S:t Fransisco. 1*4 följande meeting framburo
stadens invånare sin gemensamma tacksamhet lör
„denm nya /nrshöiting" al staden, hvartill
naturligtvis mr Dawis uied en ärevördig medborgares hela
anspråkslöshet svarade: Tluink yon! Thank ynu!
Oj, vajl

Hos domaren ocli Bcheriffen brukar det alltid
tituiua mycket att göra. Deras ämbeten fordra
nämligen korrespondens, papper och skrif material.
Därför uppstod äfven i hörnet af Cnjutes-street det
för-Bta „stationcryü eller pappersiiederlag, där publiken
dessutom kunde köpa sig politiska knrrikutyrer,
föreställande Grant som vallgosse mjölkande en ko
Förenta staterna). Scheriffens plikter ålade honom
icke att förbjuda försäljandet al dylika illustrationer,
|y polisen ha.le ingeuting med censuren att skaffa.

Meu detta var ännu icke alt. Eu amerikansk
stad kan icke existera ut.au ett tidning8orgun. Etter
ett åra förlopp grundades dilrför Saturdai Weckly
Keview (liirdagsveckoöfversikt), hvilken räknade lika
många prenumeranter, som det fans invånare i
Strvek-oil-city.

Redaktören för denna tidning var på samma
gång dess utgifvare, ekonom, sättare, tryckare och
kolportör. Det var så mycket lättare för lionom att.
uppfylla denna sistnämda uppgift, som ban ännu
därtill höll sig med kor och hvarje morgon måste
krlng-bära mjölken till alla dem, som köpte af honom.
Detta hindrade honom likväl icke från att] börja
sina ledare uied orden: ,0m vår nedrige president
värkligen skulle ha gett sig miidau alt följa det råd
vi gåfvo honom i vår senaste nnmmer, så ... o. s. v."

Som vi se, så led .let välsignad. Struck-oil-clly
icke briBt på någonting. Arbetarne, i uaftascbakteii
voro dessutom icke det ringaste upplagda för
skandaler ocb saknade de banditaulag, som eljes bruka
utmärka amerikanska lycksökare. Staden Hck därför
ständigt vara i fred. Inga. slagsmål oi-h lynchningar
kommo iliiun i fråga. Lilvet förllnt lugnt och
enformigt. Den ena dagen liknade den andra som två
droppar vallén. Om morgonen sysselsatte sig en hvar
med siu bnaincss. Om aftonen åter brände man
sopor på gatorna, och om det icke var meelimj, så gick
man dilrpå till kojs med tanken på att man i
morgon kväll återigen skulle bränna sopor.

Det var likväl en ful ovana, som selleri ffen
icke kunde få sina medbröder ifrån och det var
skjutandet på vildgässen, som om aftnarne brukade flyga
öfver staden. SUidsförordningen lörbjiid alt skjutande
på gatorna. „0m det här vore någon skräpstad, sade
Bclierilfen, så kunde ilet gå an, men 1 eu stud som
Stvnck-ait-cili/ - piil’, pall! piil’, pall! det gàr
tör långt!"

Invånarne i den goda staden lyasuade nog
härtill och samtykte nickande med sina hufvuden, i det
de sude: „t), nes", men när aftonen kom och på den
rådoande himmeln ånyo började visa Hig hvita och
gråa strimmor, som drogo sig fråu bärgeu i riktning
åt uceaneii till, glömde de alla såväl atadslörordning

som goda föresatser, fattade karabinerna och började
skjuta alt hvad de hunno.

I egenskap af scheriff hade mr Dawis visst rätt
att stämma upp dem oe.li domaren rätt »tt döma ilem
till böter, men vi få icke glömma r1 skyld’.’;.’,
när de insjuknade, voro domarns ch, nål

de behöfde nya Bkodon, sellerin

Det var lika lngnt, i ,/ .n i riL

himmelrike. Dock. alltinp Ini Ku.i Hå ockaå
här; de härliga dagarne »ut Agaren at

en grocery fattade plö’ , dugt bat till äga-

rinnan af en annaji Hen här tå vi lof att

förklara, hvad mar a förslår med en grorery.

Grocery — är t . ord en bntik, där man kan

köpu alt,, liv vill. Mjöl, hattar, cigarrer,

kvastar, k. a, sardiner, skjortor, kött, frö,

linnekl’i i -los, yxar, sågar, skotpor, tallrikar,

pappers k . och torkad flsk, uied ett, urd, alt hvad
e>’ in >" kan behöfva. I början lans det. blott
t, la grocery i bela Stnirk-oil-city. Ägaren var
jfc, Hans Kasche.. Det var en äkta flegmatiker
.’ i Preussen, 35 år gammal, med sina liksom på
i,ut, utstående ögon. Han var icke synnerligen tjock,
men ändå jämförelsevis sulid och gick ständigt i
svr-tnt uch eu kort snugga i munnen. Engelska kunde
ban just. nätt. och jämt så mycket hans busiuoss
fordrade, men också ingenting mer. Emellertid gick
affären bra, ty redan efter ett år gliiukades det,
allmänt i Strnr.k-oil-oity att den karlen nog var värd
sina tre å fyra tusen dollars. —

Men hur det var, så öppnades plötsligen en
annan grocery och linderburt nog af hvem? Jo, af en
tyska, Kmeguiide wid Eduard, Eduard wid Kunei/uiide.
Emellan de båda konkniTenterna utbröt genast ett krig.
Oi saken därtill var den, att miss Neyman (eller sora
hon själf akref sig — Newman) på invigningsfesten
af sin butiks öppnande undfägnade aina gäater med
ett alags kakor, nti hvilka mjölet till större delen
bestod af aoda ocli Band. Fiir att icke fördärfva sin
reputation i allmänhetens ögon hade bon försäkrat
Big om vittneu på att, mjölet — därför att hennes
eget lager ännu icke blifvit uppackadt — köpts hos
Hans Kasche, Denue hade altaå velat tiiratöra miss
Neymana anseende, och visade sig härigenom Irån en
synnerligen dålig aiila. Hvar och en kunde inse att
desBa båda grocery skulle börja konkurrera med
hvarandra, men att. denna konkurrens skulle öivergå till
personligt bat, det hade ingen ens kunnat ana. Och
detta hat gick snart ända därhän, att Hans brände
sina sopor endast dä, när vinden förde röken raktiu
i luisa Neymaus grocery, och att hon åter aldrig
be-itämde honom annorlunda än Dutcliman (dansken),
hvilket Hans ansåg lör den s|orata förolämpning här
i världen.

I början akrattade endast Struck-oil-city-borna
åt de båda konkurrenterna, så mycket mer aom
ingendera af dem kunde engelska, men småningom uppstod
det i staden till löljd af dugliga förbindelser med de
båda l.iitikägarne två motsatta partier: haiisister och
ueymanister, hvilka började se snedt på hvarandra,
en omständighet, som delvis också kunde skada
Strnck-oil-city’s lugn och bere.la det samma eu ödeadiger
framtid. Mr Dawia, aom djupsinnig politiker,
törstade efter tilllälle att alhtigga del unda vid själfva
roten och aökte därför jämt och aläiidigt. mäkla fred
mellan tysken och tyskan. För detta ändamål
brukade han ofta ställa sig midt på gatan emellan deras
butiker och tala till dem på deras eget
hemlands-språk.

— Att ni värkligen ids gnala på hvarandra;
som om ni ändå icke skulle köpa era skodon hos en
och samma skomakare! För närvarande har jag på
lager sådana skur, som ni icke ena skall Hunn i
bela St. Fransisco! . . .

Hvad tjänar det till att lofprisa aina
skodon inför en person, aom ändå snart lillr tvungen att
gå barfota - invände miss Neyman giltigt.

— Jag brukar icke lörvärtva mig kredit med
mina fötter, anmärkte Hans mycket Hegmatiakt.

Saken var nämligen den, att miss Neyinau,
ehuru tyska, likväl var i besittning af etl par
värkligen nätta fötter. Mr Hang’ anspelningar uppfylde
därför hennes hjärta med det dödligaste bat.

På meetiiigen började snarL de båda partierna
resonera vidt och bredt om Hans Kaaclie’s och ||liss
Neymaus affärer, och soln i Amerika ingen kristen
själ kan få rätt i eu sak, som hur någonting air
skafta med kviuiiau, så erhöll också miss Neyman
det atörsta antalet stadsbor på sin sida.

Mr Hans märkte snart att det var nätt och
jämt att lians affär bur sig. (Slut följer.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free