- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
219

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o. 29

ellor icke, sä ären I präktiga gossar. — Di mon
länge vnrit törstig, är ön god kltink ljuflig: efter
lång trötthet njuter raan af hvilan: efter dessa långa
strider och anfall af raseri lörcfalla likaledes den
normala liylsningen och välviljan dubbelt välgörandeu,

^Oaktadt våra föregående ansträngningar sutto
vi flere timmar tillsammans. Först klockan elfva
sade vi hvarandra: Godnatt mina barn. — Gud natt
och tack, min far".

„ Gubben fö|jde oss till vårt rum, lians
arbetsrum. Här stodo haas bokskåp och hans kära
samlingar, en läderboklädd soffa, uppbäddad till silng, några
länstolar, ett J stort skrifbord, ofvanför hvilket hängde
ett porträtt af en imponerande man 09I1 ett krucifix,
samt i fönstersmygen en stor öfvertäckt bur".

— „Det är uiin far, förklarade pastorn
belysande porträttet med ljuset. Han har också tjänat i
armé», under Napoleon ... Då voro rollerna ombytta:
vi voro segrare i fiendeland .... Alt förändras . . .
Ske Gnds vilje! tillade han. Ocli se här mina gala
barnungar! Han visade leende buren. De Iro min
glädje . . . Alla dagar komma de till mitt,
frukostbord för att picka brödsmulor från mina läppar. Ni
skall fä se i morgon .... Meu nu godnatt; ni
måste vara trötta, mina herrar, mycket trötta, stackars
barn!»

„Han trykte våra händer, Törst mina kamraters,
sedan mina, och jag — jag kunde ej behärska 111ig
— det var för resten icke något förnedrande — en
sjqttioårs gnbbe, en präst .... jag en helt ung
man ... alt nog, jag böjde, mig ned öfver hans
hand tör att kyssa den. lian rykte den lös ooh lade
den ett ögonblick på mitt hufvud i det lian upprepade:
Godnatt mitt barn!"

Herr X . . . förde liflltigt handen mot
hufvudet:

„Ah, denna välsignelse! Den liar länge bränt
mill panna!"

Efter lång tystnad fortsatte han:

„Vi lade oss till hvila. Löjtnant F ... på
sodan, jag i en länstol, som med tillhjälp af två
stolar blifvit förvandlad till bädd. Vår tredje man,
löjtnant R . . ., hade tjänstgöring ocli gick, försedd
med ett litet lörråd af sina favoritcigarrer och en
flaska Bordeaux, till ott rum i bakbyggnaden,
därifrån man hade utsikt öfver byn och våra skiltvakter,
hvilka lian senare skulle inspektera".

„I farstun liade en ordounaus och en vaktpost,
blifvit installerade".

„Jag hade sofvit några timmar, då ett
gevär-skott. väkte mig. Först trodde jag att jag drömt.
Under de senaste dagarna hade j;ig hört så många skott
att jag wye.ket ofta inbillade mig höra sädana".

„Meu strax därpå ljöd ett nytt skott, så ett
tredje, — min kamrat ropade på 111ig. Vi klädde
oss hastigt under det skottväxlingen fortfor, och
genom fönstret sågo vi den vanliga synen, himmelen
röd af eld".

„Inora tio minuter — klockan var half tvä —
voro vi alla samlade pä gården. I byn hade man
skjutit på ae våra, och de två lins, Irån hvilka man
skjutit, brunno".

„Fera man och löjtnant E . . . saknades".

„Vi antogo att löjtnanten iuspekterade
vaktpo-sterua. Jag ville gä in i haus rum för att se byn
Irån fönstren. 1 trappan snafvade jag öfver en kropp.
Djupa, smärtsamma suckar hördes. Jag tände en
täuilsticka. Det var löjtnantens ordonnaus. Han låg
i sitt blod med ett sabelhugg i bröstet och ett yxiiugg
i hulvudet".

„I ruuiuiet fuiiiio vi löjtnant. K . . . med sin
egen näsduk aum munkitllc och hufvudet uUatan
krossadt. af sabelhugg — dödu.

„ Fyra af våra suldater hade blifvit,
massakrerade i byu".

„Klockan fem pä morgonen bildades krigsrätt,
Pastorn, märeu och Here andra innevånare
framlör-des".

„Hela affären var denna:"

,, Pastorns systersnn, en skogsvakt, liörde jämte
några andra af byns unga män till en at ouinäjdeus
friskaror. Då de på kväUen kommit hein, angrepo
de nattetid våra soldater".

„ Man nu kommer det förskräckliga. En herde
steg fram och förklarade att. han på kvällen sett.
prästen släppa in sin systerson genom gårdsporteu".

„Jag biel så förfärad, som 0111 anklagelsen hade
blifvit riktad mot mig själf".

„— Är det sant, herr pastor, är det sant?
ropade jag".

TIDEN.

„ Han höjde sitt liufvnd och betraktade mig med
sina vackra blå ögon rätt i ansiktet".

„— Ja, svanule han sorgset. Ifen blett för
att gömma den stackarn, min systerson, i getfållan.
Jag hade ingen auing om hans plan — trw mig, jag
svär det".

„Jag var öfvertygad därom, men hvartill
tjänade det! Jag viste på lnrliand livad som skulle
följa. Kommendanten hade enligt order blifvit
underrättad om saken, och klockan nio erlor jag domen".

„— Till straff skall hyn brännas. Pastorn
skall, förvnnnen att hafva gömt ett fribytare, som
mördat, hängas i porten till sitt eget lins".

Åter -skakades herr X ... af en rysning, då
han uttalade ordet hängd.

Jag upprepade det med ångest., Hängd? Hängd?
Den gamle prästen? Gjorde 4e det?

„Jag sände ännu i största bast ett bud till
kommendanten med enträgen bön 0111 en mildring af
domen — nåd".

„Svaret kom strax: ingen pardon",

„Det tillkom mig att fallgöra domen, och då,
försäkrar jag, var min förtviflan, min afsmak för
världen så stor, att jag tätnkte skjuta mig. Tauken
på de mina där hemma höll mig tillbaka. Och
vidare —- åh, hvilka vackra minnen!" ropade plötsligt
den nnge, eldige, mannen. Och sedan — det som
följde . . . Lyckligtvis hafva många detaljer fallit
mig ur minnet, men alt lör många hafva tyvärr
stannat kvar inristade med fotografisk noggrannhet.

— Nej, jag vill veta slutet. Blef domen
fullgjord?

— Naturligtvis! Deu måste. Kriget kan ej
föras med mild hand. Jag själf gaf order. Först
underrättade jag gubben om dödsdomen utan att säga
afrättningssättet".

„— Jag väntade det, sade han lugnt och mildt;
jag är beredd".

„ Men när jag kotn till hyns förstöring, utstötte
ban ett skri. Bränna — bränna — alt det, sora
han älskat på jorden! Hela hans samhälle förintadt
— skolan — hospitalet, — i hvilket fnnnos några
af nödtvång öfvergifna ^jnka, — haus vackra kyrka,
hans stackars samlingar, — kanske tänkte ban också
på sina stackars favoriter i buren; jag vet ej på hvad
han tänkte, men lians ångestrop var förfärligt".

„Och förfärligt. — förfärligt det som följde.
Jag ser ilet precis i detta ögonblick. Jag ser, när
ordet ,.med repet" uttalats, gubben falla på knä, jag
ser honom med uppstrilkf.a händer bedja att få bli
skjnten. Ej hängd I Ej ropet! För Guds kärleks
skull en kula, en kala! Kan ban sknlle ej få dö de
tappres död".

„ Nästa syn låter 111ig se huru man på min
order drager repet om hans hals, huru man släpar
honom till hans port . . . hum ... nej — i detta
ögonblick vände jag mig bort".

,,Sedan såg jag honom hänga där med sin
spöklikt smala och länga kåpa uch sitt sänkta hvita
hufvud. Jag ser hela byn i lågor, — huru våra
soldater under inuevånarjlés klagorop, under iiödskränet
frän stallen, döda alla, som vilja släcka elden eller
hindra antändningen. — Jag ser oss liimna denna
by, så blomstrande i går, bakom oss ett haf af eld,
i morgon en hög af ruiner och aska. Och midt i
alt. detta, ständigt, och ständigt, gubbens goda blå
ögon, sedan lians förskriikta, bedjande blick. A! de
ögonen, de ögonen, man glljnituer dem svårligen! Alla
de audra synerna knn man undandraga sig -r men
ej den döende blicken hos en mänsklig varelse, som
man själf dödat! . .

Onkel Sams skattkammare.

(Ur „American Analyst").

Valet al en ny president i Förenta Staterna
medför uyval af en hel tuäugd audra tjänstemän
och bland deui ock »kattmäåtnre. Då en ny sådan
tillträder sin befattning, skall han uppräkna och till
sin företrädare aflämna emuttagiiingbevis öfver
skattkammarens innehåll af ädla metaller uch värdepapper.
Räknandet tager eu tid uf lyra à lem månader i an-

219

språk. Mon så är det häller ingen småsak att räkna
öfver 4,500 tons (4,572,000 kilo) i klingande mynt ntom
3011 miljoner dollars eller däromkring i banknoter och
skattkauimuranvisuingar. I veckotal sysBla flere
biträden mod att sorlera och räkna, väga och emballera i
påsar de blanka guld- och silfverstycken, som fylla
Onkel Sams väldiga kassakistor. Man får en idé
um uppgiftens betydenhet då man betänker att. ett af
hvalfven i källarvåningen till skattkammarb.vggnudeu,
som mäter aO meter t läugd, 20 i bredd ooh 4 i höjd,
är fyldt till bräddarna af myntade ädla metaller till
ett. värde af £15 miljoner dollars. Då man vandrar
omkring denna af gallervärk i järn nppförda kassar
kista och tagel- duss dimensioner i ögonsikte, börjar
man få en aning om den värkliga storleken af en så
kolossal summa. Ätt tömma detta förvaringsrnm med
en skyflel skulle kräfva flere månaders hårdt arbete,
om det skulle måsta utföras af en enda person. Då
den stora franska skådespelerskan Rachel, som ander
de första tiderna af sitt konstnärskap var ganska
fattig, med ens kom i besittning at an ator summa i
guldmynt, slog hon den i ett handfat, och lät.
guldstyckena rinna öfver sina bara armar, glädjande sig
it att sålunda bokstafligen vara öfversköljd al
rikedom. 1 de väldiga koffertarne i Förenta Staternas
skattkammare skalle man formligen kunna simma i
silfver ocli guld. Där finnes ett annat hvalf som
innehåller 25 miljoner dollars i guld och BO miljoner i
sillver. Då dessa massor af silfver och guld akola
rllknas, borttages påse efter päse, innehållande 1,000
dollars hvar, ur hvalfvet och granskas för utrönande af
huruvida förseglingen är orörd. Om Bä lir förhållandet,
placeras påsen på an vågskål för att vägas. På den
ena vågskåleu Ulggas 1000 dollars i obegagnade
dol-larsstyeken och påsen måste jämt, uppväga dessa. Om
den betinucs för lätt, öppnas deu och mynten
uppräknas stycke fiir stycke. Slantar minskas mer öller
mindre i vikt geuoui nötning, äfven dä de icke
befinna sig i cirkulation, och det kunde hända att eu
påse af denna anledning icke vore nog tnng, till ocli
med om deu innehölle de bestämda 1,000 dollars.
Äfven då sigillet befinnes rubbadt, slås påsens
innehåll ut, genomräknas och slås in igen. De påsar, som
öppnats, turseglas ånyo; men vanligen befinnas
sigillen i siu ordning och vikten riktig, ocli i sådant fall
betraktas pàsarue sasum innehållande lika många
tusen och ingen vidare, åtgärd vidtages med dem innan
do sättas tillbaka i hvalfven. DA guldet genomgåtts,
utöfvas på grund af dess högre värde en mycket
noggrann inspektion al de högre tjänstemäu, som ha detta
till uppgift. Det är ganska intressant att åse huru
miljonerna i pappersmynt — banknoter,
skattkamuiar-auvisningar och guld- och silfver certifikater —
räknas af snahbfiugrade unga damer i ett, stort rum
bredvid skattmästarens byrå. Hvarje dollars skall
uppräknas innau deu nye väktareu al natiunens
kassakista gifver sitt slntkvitto åt deu afgående
innehafvaren af ämbetet. Sediarne förvaras, med nndantag af
den småsak, som erfordras för regeringens löpande
affärer, i förrn af packor, en hvar ungefär en
kubikfot i volym, hvilka lindanstnfvas på hyllor i därför
afsedda hvalf. Om koutautcrne i form al guld och
silfver erfordra ganska mycket utrymme, så taga
papperspengarne, äfven då det gäller ganska stora
summor, så mycket mindre.

Ett. al’ hvuUvcu, som utgör endast ett kassaskåp
af något mer än vanlig storlek, innehåller ensamt
150 miljoner. Hvarje bundt innehåller lyra tusen
sedlar, är inlagd i vanligt brunt omslagspapper ocli
försedd med eu etikett i röda sif|ror, upptagande det
inneliggande beloppet. Om det är tjugudollars sedlar,
innehålla butldtau 30,000, 0111 det är liuuilradullar»
seillar 400,000 dollars. För några år sedan förekom
sn sådan bundt af nämnda storlek som innehöll 40
miljoner i gnld-oert.ilikater å 10,000 dollars hvarje.
Eu sådan kunde bekvämt bäras bort under armen.
Seillarne hiiintas i suiå vagnar medels elevator irån
sina förvaringsplatser i de öfre våningarne och rullas
iu i del ram, där räkningen skor. De hämtas al
lil-verkassören personligen, oeh deu komité uf
tjänstemäu, som har i uppdrag att räkna dem, lämnar honom
kvitto itts hvarje bundt. Hvarje paket öppnas i
Bundt dess innehåll öfverlämnas åt en af ile
snabbflsg-rnde unga damerna, som är ansvarig tör det och
undertecknar ett bevis öfver dess riktighet innan hon
lämnar det ifrån sig. Hon genombläddrar de frsande,
■ »begagnade sediarne förv&nausvärdt flinkt oeh tager
kännedom om, icke blott huruvida hvnrje bundt
innehåller fyratusen stycken utan äfven huruvida
num-rorna, som måste löpa t sifferlöljd, äro riktiga. Om
eu nummer är oriktig, upptäcker bennett vaua öga det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free