- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
227

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o. 29

TIDEN.

227

om sin dystra färd från Oette och sin gärning i
Lyon:

Jag arliot.nile lios min mästare i Oette Ull
lördagen den 23 juni klockan 10 ß& lörraiddagen. Vi
gjorde dl np|i våra räkenskuper med hvarandra och
han gal mig 20 Iranc* af min månadslön på 30
france. Det Återstod mig Hunn 4 à 5 francs af de
III, som jag delvis lyftat den 17:de jan|.

Närmare klockan 11 pä förmiddagen köpte jag
min dolk hos en vnpeullamllaiide vid Knsärngataii.
nära Rädhnatnrget och nära Oafé do france. Den
kostade 5 francs.

Mot klockan 1 efter middagen gick jag till Café
de Gard och begärde en tidning. Jag sprakade där
med värden och nägra eilster. Jag omtalade till och
med att jag skulle resa I II I Lyon, men man trodde
visst att jag skämtade.

Uugeläf klockan 3 begaf jag mig till
bangården. Bet direkta tågat, till Montpellier lindé afgått,
men jag itfo|jilo kl, 5 min, efter 3 taget till
Mont-baziii. Kl. 4 reste jag frih Monthnzin och kom till
Montpellier kl. 43 min. efter 4. Till Avignon skulle
intet tåg afgå förr än 11,23 på kvällen. Därför
uppsökte jag fru Labnrie, som jag hade lärt känna i
fette, och tillbragte bela kvällen tillsammans med
henne, hennes man och en uf hans vänner. De följde
mig till stationen klockan elfva.

Jag afreste kl, 11,83. Jag hade begärt
biljett till Avignon, men lått det svaret, att, tåget, ej
skulle gå längre äu till Tarascon. Under vägen Btego
två gendarmer, som medförde, korrespondens, in i min
kupé. Vi sade några ord åt hvarandra, hvarefter
de svarade och sofvo ända till Tarascon.

I Tarascon sade biljettförsäljaren att tredje klass
lill Avignon iuke skalle afgå torr ILn kl. 7 på
morgonen, men om jag ville betala 1 |linie mera, så
kuude jag genast medfölja expresst.åget. Jag
betalade 2 Ir. -15 CBiitimes, blef visad till en första
klassens vagn, som var fnll med folk, och tiek stå bela
den ball timmes vägen, Alla dessa borgare t.yktes
förskräckta au midt ibland sig se en så illa klädd
kavl. Jag bar samma kläder, som då jag blef
gripen: ljusgrå byxor oeji roe.k och en låg ljusgrå
klädesmössa med bred skärm af sainntu tyg.

I Avignon steg jag ai klockan 4 minuter efter
2 på natten. Den, som tog emot min biljett, eller
någon aniiaii tjänsteman svarade på min lråga om tid
och pris tör nästa färd till Lyon: Klockan 4,12 och
l l fr. 50 c.

Sedan jag på några ögonblick aflägsnat mig
Iråu stationen, återkom jag och sol på eu bänk till
klockan ’/al. Jag gick då ut och köpte mig en
bulle för 10 penni hos första bagare och återvände
strax till stationen. Då jag räknade mina pengar,
återstod mig blott 1 2 francs. Jag tänkte att, om jag
gal nt 11 fr. 50., så hade jag ej tillräckligt kvar
till mat och tobak; men jag hade 1893 gjort samma
resa i motsatt riktning och viste därför att vägen
från Vienne till Lyon icke är särdeles lång. Jag
begärde en biljett till Vienne och behöfde ej betala
mer iln 9 fr. 80.

Vid afresan från Avignon kl. ’/»S var jag
ensam i kupén, men under vägen steg så mycket folk
in och nt att vaggouen var full, då vi närmare
före 10 på förmiddagen kommo fram.

På någon station på vägen hade jag köpt ett
nummer af tidningen Lyon rèpublicaln ocli därifrån
utskurit dagens festprogram, som man fann hus mig
vid häktningen^ Likaså hade jag 1 en bit af
tidningen vecklat, dolkens bandtag, emedan ilet stack ut
ur fickan så mycket att det kunde ådraga sig
uppmärksamhet,.

I Vienne besökte jag och försökte träffa flere
personer, med hvilka jag hade blifvit mer ellor
mindre bekant 1893. Åt två personer, särskildt åt den
barberare, hos hvilken jag hade brukat låta raka mig.
sade jag att Jag skulle alresa t.ill Lyon med 3-tågel
på eftermiddagen. Ungefär klockan >/a2 drack jag
ett glas med barberaren och gick sedan eusain till
fots mot Lyon. Jag lämnade Vienne längs
Lyonvä-gen, där e.n vägvisare angifver: Vienne till Lyon
27 kilometer, till Lyon—Belleconr 29 kilometer.
Kort innan jag kom Iran) till vägvisaren, köpte jag
mig ett, paket tobak för 50 centimer. Del var väl
klockan 2.

Då jag gick ut från Vienne, såg jug mycke|
folk, som prumouerade ända till 10 kilometer frän
staden. Två män sut.ui och rökte vid vägen; deu
ena hade afkastat sin röck. De sågo ut att vara
söndagsledigu bönder. Deu ene tyktes vara tjugufem,
deu andre trettiofem eller lyrtio år giuawal. De frå-

gade mig om Vilgnn till jag mins ej hvilket, ställe.
Jag »varade: »Jag går till Lyon: alt hvad jag vet
Ht ntt jag är på vägen till Lyon."

Ett stycke längre fram träffade jag tre
personer. en blind man brill tfn blind kvinna, hvilka
leddes af en seende kvinna. De voro sannolikt liggare.
De voro hvarken gamla eller unga. De stannade
framför ott litet lins invid vägen. En kvinna stod i
dörren; de blindas ledarinna hälsade henne lika som
för utt begära en allmosa. Det var omkring toll
kilometer från Vloiine. Kort efter detta
sammanträffande begärde jag dricksvatten i ett bus beläget
lemton steg åt höger från vägen. Där fans en
gammal man och en vakthund, snin skälde på mig till
dess den nedtystades at gubben. Denne hade just.
hämtat friskt vatten i en spriifkauiia. Jag drack två
glas. Han råildo mig att hvila litet, emedan jag var
alt för varm och det kunde göra mig illa.

Sedan giuk jag genom en vacker by. sannolikt
Saint-Syniphori«n-d’Oj:on. Till höger sàg jug ett.
vak-kert hus med galler ocli gårdsplan. På linset, stod
ined storn bokstäfver: ^(iendaruierle nationnle" och
ofvanlör med mindre bokstäfver »Mairie," Det var
ungefär halfvägs.

Det föll litet regn och jag sökte tio minuter
skydd under ett träd. Sedan kom jag till en liten
by (sannolikt Feygiii). Till vänster stod elf hus med
påskriften „t}endarmerie nationale." Framför dörren
satt, en gendarm i hvita kläder tillsammans med två
kvinnor och rökte sin pipa. Jag gick förbi rökande
på en cigarrett. Han sade mig ingenting. Litet
längre fram slogo fyra karlar boll. Eu fyrlioårs
man och en tjuguårig flicka med glasögou voro
tillsammans ined dem. Sednn såg jag till vänster
Jä-gai restaurationen och längre fram en stolpe, som på
enn sidan bur påskriften „Rhöne," på deu andra
»Isère4 och »Tiggeri är förbjudet i delta
departement."

Jag kom nn till en stor by med mänga
fabriker ocli höga skorstenar (Saint-Fons). Till vänster
kommo mer än trettio sorgklädda personer från
begrafningsplatsen, två eller tre af dem gråtande, som
om de hade begrafvet en död. Etter att hafva till
vänster lämnat eu sidovitg, som i stark bai-ke sänkui
sig ned till järnvägen, fann jag på stora vägen, här
kallad »me Nationale", en åitgspårväg. kommande från
höger och vändande i rät vinkel till Lyon. Jag såg
en spårvagn, som kom från Lyon, och sedan en, som
gick till Lyon, båda fulla med folk och dekorerade
med trikolorer. Ett. stycke framåt gick jag förbi eu
gata, som hette »Cariiotgatan" och trodde då att jag
hade anländt till Lyon. Men del var ännu ett godt
stycke att gå. Jag hade 1893 tillbragt 17 eller 18
dygn i Lyon, men emedan jag då ännn ej var
hemmastadd i franskan, hade jag aldrig aflägsnat mig
från den trakt, där jag halle arbete och logi, utom
till Onillotlèreplatsen (place de Pont), där det gals
konserter i ett kafé. Det var invid Kköne. En stor
bro ledde till stadens centra ni.

Jag ville därför nu komma till
Guillot.iéreplat.-sen för att orientera mig. Jag följde spårvägen och
fann »oart eu liästspårvagii, på hvilken stod
»tiuillo-tiéro." Den följde jag. Men deu gick troligtvis i
motsatt riktning, ty jag sig småningom trädgårdar
och små bus efterträda de stora stadsbygnaderna.

Emellertid kommo tvä militärer lit ur eu port
viil ön öppen plats. De ledde sina hästar, bestego
dem och redo hastigt bort ät vänster. Jag följde
efter och träffade då på en läug ung man, tjugufem
är eller sä omkring, uieil svarta mustascher ocli väl
klädd. Jag frågade honom efter Gnlllotièreplutseii.
Han svarade ntt f|ig ej var på rätt viig, meti att ban
själl sknlle gå till dess granskap och bad mig följa
sig. VI passerade en trång gata. Under vägen
berättade jag honom att. jag kommit. Irån Oette och att
jag af Lyon ej kom ihåg något, annat än
tluillotière-platsen. Sedan vi gått fort en kvart timme, lämnade
den unge mannen mig vid Place du Pont. Därifrån
gick jag mellan små Irädgårdur, på hvilkas
gräsmattor man höll pä att tända små färgade lyktor, till
den stora bron midt emot. Kommen öfver bron följde
jag en stor gata, börjande med ett öppet kafé till
vänster, fullt med folk och rikt upplyst, och till
höger ett alldeles nytt., praktfullt illumineradt palats. 1
andra ändan af gatan såg jag till vänster ett
ofantligt torg fullt med folk, ljus och trädgårdar, och till
höger en gata alldeles garnerad med ljusbågar tvärs
öfver gata.il. Jag följde folkskocken, soln strömmade
In under ljusbågarna. Jag kom så Ironi lill ett slags
plats, där dessa upphörde; mon efter någon tvekan
trängde jug iu pä en aniiaii galu, illuminerad som

den föregående, ocli kom snart, till ett ställe, där
gendarmer, garilister och polis trängde timlau
mängden fiir att hålla vägen öppeu. Midt emot stod ett
stort, rikt illumineradt palats. Jag förstod at,t ilet,
var börsen. För resten omtalade man för mig att
presidenten skulle komma uf. därilråii för att bege
stig till Stora teatern, där representationen skulle börja
klockan nio.

Det, sätt, på hvilket folkmassan hade lätt,
uppställa sig. visade mig den riktning presidenten skulle
taga, neil jag insåg att jag ej kuude nå fram üll
honom Irån deu plats, där jag var. emedan jng belåna
mig till Vänster om hans väg orii jag seiluu flere år
tillbaka vista att den högsta personen alltid har sin
plats till höger hak i vagnen. Jag var därför last
besluten a|t boge mig tvärs öfver gatan, men
poliserna släpte endast damer dit öfver, hvilket väckte
folkmassans löje. Lyckligtvis kom efter tio minuter
ett stort åkdon med två hästar, hvars kusk på
bröstet hade en stor hvit nummerbricka. Åkdonet Mek
passera in på det reserverade området, Några
människor begagnade tillfället att följa efter och
kila tvärs öfver. Jag var bland dem och nådde
hörnet af palatset midt emot. Poliserna protesterade,
men jag sade; »Låt mig passera: jag skall ställa
mig bakom massan." Och jag tog något tjugutal
steg långs gatan, som ledde till teatern, till en
gaslykta. Till höger om lyktan stodo en man och eu
kvinna mod en liten tioårig gosse, som hade stigit
upp pä lyktstolpens fotställning. Eu polis tvang
gossen att stiga ned, och jag begagnade mig al den
rörelse, händelsen framkallade, för att intaga kvinnans
|||flis nästan i andra ledet. Därunder gjorde jng med
hög röst. Sen anmärkningen att lyktstolpen nog var
tillräckligt stark för ett sä litet. barn. En aniiaii
anmärkning gjorde jag, ilft polisen körde två
ungdomar, som stigit ned på gatan, tillbaka på trottoaren.
De tvä ungdomarna, som hade en tredje i sin vård.
utbytte några ord om mitt språk, hvilket de ej förstodo,
och frågade hvarandra hvilken nationalitet jag kunde
tillhöra. Eu af dem såg på sin klucka och sade att
deu var half nio. En kvart timme senare kom eu
herre med lyra damer, tre unga och en äldre, i stor
toalett midt, pä gatau från höger.

Folkmassan ropade. Damerna ble|vo rädda. Två
al dem ville vända om. Slutligen veko ile af åt
vänster, åt det håll, därifrån presidenten skulle komina.
Jag sleg icke npp på lyktstolpen. Man sade nu att
klockan var fem minuter öfver nio. Alla började
röra på sig. Elf slutet åkdon kom ilande Irån
teatern till börsen och vände genast om från börsen till
teatern. Slutligen ljöd marseljffsen.

För att öppna vägen passerade först fyra
kavallerister, som jag ausåg tillhöra republikanska
gardet. Sedan följde i skrldt kavalleri I plutoner på
lem rader af fyra i hvarje eller så omkring.

Eltor dou första truppen följde en ensam
kavallerist med trumpet, och så en ny pluton likadan
som don första.

Slutligen närmade sig presidentens åkdon, hvars
hästar hade sina hufvuden ungefär tre steg bakoin
ilen sista platouen. Pä hvardera sidan om vagnen
red en kavallerist. Den högra ryttarens hästs
hufvud befann sig nästan invid presidentens. 1 det,
ögonblick, då de sista ryttaren» i eskorten passerade förbi
mig, knäpte jag Upp min röck. Dolken hade
handtaget uppåt i bröstfickan lill hilger innanför rocken.
Jag grep den med vänstra handen, sknffade med ett
tag nndan två personer, soui stodo framför mig, grep
dolkfssti-t. med högra banden, lät skidan med en
rörelse af vänstra handen falla till marken och ilade
suabt, mun utan att, hoppa, rakt mot presidenten,
snedt emot åkdonets rörelseriktning.

Jag stödde vänstra handon pä åkdonet och med
ett enda hugg, riktadt snedt uppifrån nedåt, med |låte
|landon bakåt, ooh tf rigtat na nedåt, sänkte jag dulken
ända till fästet i presidentens liriist; inin baud rärde
vid hans dräkt. Jag lämnade dolken i presidentens
bröst, och pa handlaget kvarblef eu bit. af
tidningspappret. Då jag högg till, ropade jag, om högt eller
icke, kan jag ej säga: »lefve revolutionen!"

Efter tingget. kastade jag mig först hastigt
baklänges, men dä jag märkte att inan ej genast
häktade mig utih att. ingen lyktos föl-slå hvad jag
hade gjort, började jag löpa Iraiuför vagnen och
ropade, då jag pjtsseruile förbi prosideuteus hästar, äuiiu
eu gäng: »Letve anal kin 1" hvilket poliserna nog
hörde. Sedan sprang jag mellan ekipagets hästar
och eskorten »neil! åt vänstra sidan för att lörsöku
tränga in i lolkskorkeu och undkomma. Men
kvinnor ouli män spärrade min väg och bakoiu tuig ropa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free