- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
242

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242a.

TIDEN.

N:o ?8

uf en ordning, nom gör dem innilrkliga dlr det
mänskliga ögat. Ty man får ej förbise att det. tinnes ett
ofantligt antal vibrationer emellan dem, sn 111 gifva
oss intryek at värme, oeli item, Kin invärka på
människoögats näl.hitina. Vi kunna ingalunda föreställa
oss de värkningar, som kropparna kunna eriara af
dessa mellanliggande vibrationer eller af dem, som
öfverträffa Ijnsvibratinnerna i hastighet. De färger,
som sammansätta det hvita ljuset, hafva i rundt tal
följande antal vibrationer 1 sekunden:

rödt.....5140011000000000

orange . , . , 6570000000(10000

gult.~..... 588000000000000

grönt .... 021000000000000
blått .... A70000000000000
indigo .... 70HOOOOOOOOOQOO
violett .... 75200000rø00fl0&
Men före det röda? Ooh efter det violetta? Hvarje
klass al vibrntioner i sekunden kan ega sin
speciella Yärksamlict. Den fysiska konstitutionen kan
också spela en roll i dessa så mystiska värkningar.
Såsom vi rednn sagt. gör värmet icke platinan
värksam ntof plantan! Men en /inkstaf, upphettad medels
blåsröret till doBS den börjar smälta och sedan
afsvttl-nad, tvingar Phycomyces till de vackraste böjningar.
Efter några timmar förlorar /.iiikstafven åter bela
sin kraft, Platina, koppar, kobolt, bly, glas bli
däremot, alldeles värkningslösa gent emot växten, born
mycket, inan iln må npphetta dem. Om man
undersöker ihärdigt, skall man väl till sltri kuuna tvinga
Phycomyces att säga oss hurudan inre konstitution
en kropp har, som man närmar till denna svamp.
Där ha vi ön växt,, som nästan kan tjilna till
reaktionsmedel för våra fysiker.

Är det inte i alin fall bra öfverraskande att se
eu metall eller någon annan kropp ofta på afståiid
invärka på en växt utan att beröra den och utan att
förlora en atom af sin masBa? Dessa värkningar på
alstånd äro at atort vetenskapligt och tilosoliskt
intresse. Mun kan ännu fråga sig om det ej, dä ult
här i världen blott är vibrationer, uppkommer en
in-värkan så snart kroppar, som vibrera i takt, komma
i närheten at hvarandra. Om etervibrationerna ej stå
i harmoni med hvarandra, så uppstår ömsesidig
okänslighet, lika som fallet är med tonernas vibrationer,
men om ackord tinnes, uppstår sympatin och visar sig
öppet. Den mänskliga kärleken är kanske ingenting
annat än ett mycket specielt fall al kärleken i
nni-versum.

K o rea.

Konungariket Korea är ett fredligt land. Dess
statsborgare göra icke mycket i politik. Det stora
flertalet föredrager att odla jorden, röka, lita och sofva.
Dessa samhällets lugn betryggande förrättningar
utföras efter kinesiskt mönster. De tio miljonerna söner och
döttrar af Morgonklarhetens land — Tsjau Sian, som
de själfva kalla sitt rike — hafva nämligen från
Kina fått sin bildning, och det redan långt tillbaka
i deu tidsålder, som vi kalla den Gamla.

1 vördnad för deu kinesiska kulturen förenus
alla koreaner. De äro till och med mera kinesiska
äu kineserna själfva. Från kungen ned till deu
ringaste undersåte hafva de bibehållit den gamla
kinesiska dräkten, sådan ilen säg ut före muiid^jueruas
eröfring uf Kinu. Hvarje år säuder Koreas konung
lill härskaren öfver Midtens rike en tribut och eu
un-derdàiiighntslörsäkrau. Det viktiga brefvet bäres i
eu palaukiu, som om det vore kejsaren själf, uch
konungen kastar sig till afsked lyra gånger till jorden
ocli bränner rökelse inför detsamma. Och hvad hämtar
beskickuiiigon som geugålva lråii Peking? .To, den
kinesiska almanackan lör året!

Ehuru Korea liar Bitt språk för sig, fullkomligt
olikt kinesernas, och sin egeu skrift, anses kinesiskan
däi lika oumbärlig för hvarje bildad människa soin
Alliance Frumjaise aaser franskan. Men kinesiska
med koreanskt uttal skall vara sä befängd, att
kineserna behöfva tolk tör att förslå sitt egei språk i
Korea.

Nu tror ni kauBke att Korea ilr blott en
kinesisk provins, elt slug gränsuiark, som fätt behålla sina
lokala rotlagar, med ett ord dot kinesiska rikets Fiu-

latid? Långt därifrån! Kineserna hafva alltid
respekterat Koreas autonomi. Dä Koreas själfständighet
hotats, hafva kineserna städse sökt afvända faran.
1 landets inre angelägenheter Manda de Big ablrig.
och aldrig försöka kineser bosätta sig i Korea, lin
mindre där skaffa sig tnstigliet öller medborgarrätt
öller iltgiiva skrilter vnre sig på kinesiska eller på
koreanska. Så angelägen har den kinesiske kejsaren
varit om gränsfred med sin grnuno och vnsnll i Sön],
att ban {rån sitt eget land afskilde hela
gränstrakten mol Korea, till en bredd af 00 à 70 kilometer,
och hotade ined dödsstraff livai* och en, som vågade
besätta sig eller upptaga åker inom detta område.
Det. blef naturligtvis med tiden en urskog, där tigrar,
vargar och röfvare fnnno sin säkra tillflykt. Endast
i manstarka karavaner kunde trafiken genom den
fasansfulla gränsmärken upprätthållas, och handeln
mellan Korea och Kina biel därigenom inskränkt till en
några gånger om året upprepad marknad i den
mnnd-sjitiska gränsstaden Föng-hvaug-tsjönu. Röfvareua blefvo
dock till slut all tör besvärliga, och så måste kejsarn
låta sina trångbodda undersåtar kolonisera området,
nedhugga skogen och framtrolla böljande fält al hvete
och ris i visa mandariners hägn.

Men öfver deu koreanska själfBtändighntsidyllen
hafva stundom politiska åskmoln kastat sina
slagskuggor. En gång i världen lärde sig japaneserna
kineskultur af Koreas folk. Ltlrjungarna blefvo snart sitta
lärares mästare. De voro mera vakna, mera
företagsamma, mera äregiriga, och så kom det sig att de
ville tvinga Korea till förbund mot det
vördnadsbjudande Kinesiska riket. Tre gånger hafva japaneserna
intagit Koreas hufvudstad, tre gånger hafva de
blifvit fördrifna genom Kinas och Koreas förenade
ansträngningar. Ett brinnande nationalhat och
öfverhögheten öfver hamnstaden Fnsan och dess närmaste
omgifning voro ända till IR7G de enda frukter
japaneserna skördat genom sina härnadståg mot
Morgonklar-hetens land. fTnder de senaste ären har öriket i (len
yttersta östern vunnit något större framgångar:
rättigheten att hålla en af egna trupper omgifven
legation i Söul och tre frihamnar öppnade för den
japanska handeln. Genom dessa hamnar intränga
europeiska varur och en liten fläkt af den fruktade,
europeiska världsåskådningen i det. fridlysta Korea.

Detta blef för starkt för det koreanska folket,
hvilket i landets öppnande för ilen europeiska
kulturen ser eu fruktansvärd fara tör statens bestånd. Det
sjiid i provinserna, en iiidignationsstorm växte upp,
och i synnerhet i don närmast Japan och Europa
belägna sydligaste provinsen Tsjöllato uppstod ett
hand-lingsparti, kalladt Togatako, som räknade till och med
prinsar vid hofvet bland sina ledare. Den inest
energiske agitatorn, prins Tsjyn, blef landsförvisad, då
man i Söul hade upptäkt en komplott att spränga
kungen uch lians förnämsta ministrar i lnften. Tsjyn
flydde till Japan och därifrån till Kina, mon blef
uiiirdad eitcr sin landstigning i Sjanghaj.

Dä öfvergick Tugatako-partiet* agitation lill
öppet uppror. Det var i februari detta år. Partiet
fordrar de kristna missionärernas fördrifvande,
kristendomens undertryckande, landets fullständiga
utspärrande frän all beröring meil Japau, Europa och
Amerika samt en intim anslutning till Kina, ott äkta
asiatiskt program, fullkomligt ohållbart numera, sedan
Japan bundit sig vid Korea genom affärsföretag, i
hvilka miljoner lilit vit uedlagda. Kiueserun hafva,
trogna sill gamla koreanska politik, skyndat alt med
vapenmakt hjälpa sin vasall. Men huru än
krigslyk-kan må vända sig, skola hvarken Kurea eller
Toga-taknparllet vinna nägot. därpå. Segra kineserna,
hvilket ilr löga troligt, skola de enropeiska stormakterna
hindra deiu utt skörda segerus frukter, Ryssland nch
Englund skola i tid erbjuda siu medling, frihamnarna
lörbltlva öppna, missionärerna bli skyddade och lör
besväret tager Ryssland deu länge efterlängtade
ham||on Vän San, viktig därför, att den blefve Rysslands
första ständigt isfria Stillahafshainu, och Englund
besätter ånyo dou eu gång förut engelska ön Port
Hamilton nära Koreas sydspets. Segra däremot
japaneserna, då Öppnas Korea på vid gafvel lör den
europeiska kulturen, men då skall Ryssland säkerligen
skynda alt försäkra sig uiu eu försvarlig munsbit af
det koreanska landet.



Rädd för djäfvulen.

Af

11’iillrr SkofKtciU.

Mäus bette pojken. Rund och knubbig var ban.
Tofvigt liår hade ban, Born alltid stod på ända, stora
runda ögon öfver en trubbnäsa och smutsiga händer
al arbetet i sandgroparna.

Men lika rnnd som ban var,, lika feg och rädd
var hatt. När åskan gick kriip ban skälfvande al
fruktan i en vrå, och måste han gå genom ett mörkt
rum, »jorde lian dot med klappande hjärta. Öfveralt
spårade han faror och försåt, flydde hals ölver hufvud
vid minsta anledning oeh sprang sig andlös ilum ett.
jagadt djur, tils han faun ett gömställe att krypa i.

Måns höll på att, bygga sig en stuga af torf
vid sandgropen bakom trädgärden. Den Bkulle bli eu
präktig stnga. Ugn sknlle den ha nch en riktig
skorsten skulle den lut. Och ban ville inreda den med
bänkar och bord, som Mårten, Irädgärdsilrängen,
lol-vat göra honom. Så skulle ban få det präktigare än
syster Ellis lekhns, och så skulle lian få syster Elli
afundsjuk.

Men midt i sitt arbete blef han som vanligt,
afbruten af en kallande stämma frän verandan. Han
viste hvad det betydde, kastade sin spade från sig
or.lt gick iu. Så skulle han rengöra sina bänder och
gå Upp till guvernanten, sora väntade på bonum med
skrithälten och läsebok. Det var tråkigt, tykte Måns.
Hade ban i stället lått bläddra i bilderböckerna eller
hört sagor, då skulle ban varit med om saken. Ty
ban tykte så om sagor. I synnerhet ott sådana, där
jättar förekommo och troll och starka kungasöner.
När lian hörde en sådau saga, satt han i andlös
spänning, på samma gång rädd nch förtjust, hans runda
ögon vidgades och han säg alt så tydligt som om ban
kunnat taga vid det. Och när Bitgan var slut och
jättarna döda och prinsessorna befriade, då var ban
strax beredd ocli ifrig att höra en ny.

Men i dag, då Måns och Elli sntto nppe hos
guvernanten, begynte deuna berätta tör dem
händelser ur bibliska historien. Då hörde lilla Måns tör
första gången talas om djäfvulen. Ormen kallades ban
och ormen var listigare lln alla djur på marken. Han
var Bä ond och elak, att iutet elakare kunde finnas.
Han hade först varit en ängel hos Gud, men därpå
blifvit olydig mol Gud, och Gud hade kastat bort
honom lrån siu himmels klarhet ut i den eviga natten.
Så hade hau skapat Big ett eget rike, dit tilia onda
och dåliga uiäuuiskor skulle liaiuua. Där rådde evigt
mörker, evig grät och tandagnisslan,

Till detta rike ville nit djäfvulen iöra
människorna. Därför gick ban omkring här nero på
jorden och ville lucka dem till synd mot Gud. tifveralt
fans ban, alltid färdig att öfverfalla och bedraga, och
alla o lulu tankar, stygga tankar, som föddes i mänpi-

skati, de kommo från mörkrets furste.–— —

Måns blef med ens intresserad. Detta lät som
en suga, ehuru det ju ^j kunde vara det, då det skedde
uti och alla dagar. Hau stödde hufvudet i händerna
och lyssnade uppmärksamt med eu oafvänd blick bort
mot guvernantens allvarliga ansikte.

Men hur ban äu lyssnade blef dock mycket, i
alt detta oklart för honom. Först och främst kunde
ban ej bilda sig något begrepp oui djäfvulens utseende.
När hau hörde talas om kejsare och kungar, tänkte
ban pä jättestora och jättestarka män med sablar vid
sidan och gnldskiiuraiule epåletter; Gud hade ban sett
afbildad som ett, bländande klart altseende öga bakom
eu moliirand och trollen hade Here hufvud.

Hurudan skulle lian då täuka sig djäfvulen?
Dessutom var det. äiitiu något som ban uiäste Iråga om :
— Slötte sig inte djäfvulen, dä Gud kastade
ned honom från himlen?

Elli, som satt bredvid Mäus, gaf till ott gapBkratt.

Men den Måns, hur dum han var!
Älven öfver guvernantens ansikte drog etl leeude
uch Mäns blef röd och ond. Han gaf sill syster eu
förnärmad blick och gitte ej lyssna till guvernantens
förklaring. Han hörde blott, att djäfvulen var en ande,
eu ängel, ehuru eu ond sådan. Han var mörkrets
ängel, aom dvaldea i evig oro och ondaka långt borta
från Guds anlete ....

Det biel ej mycket tydligare. Måns hade gärna
Irågut ännu om ett och annat, men ban ville icke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free