- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
251

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o. 29

TIDEN.

251

mottagas med felt gladt .goddag, vi sågo genast att
herrn var skandinav." — Vr sätta oas nor och
samspråka med dessa vänliga, tillmötesgående människor.
.Dalkullan" förestår den svenska sektionen och
upplyser obs em, att Hero tinnar linnas i staden. „om
herrn känner dorn och vill träffa dorn, si gir det väl
l&r sig, ty här äro deras adresser. Här har Ni för
resten ett. bref, som blifvit, sändt till vår sektion".
Man känner sig snart hemmastadd här. Med
„dalkullan " »»»om vägvisare se vi oss omkring inom
afdelningarna, som ej llro stora. .Sakerna äro smakfullt
uppstälda af en bolgisk arkitekt Mr. Eng. denis. I)e
viwiMfei firmor, som äro representerade, äro: Ost,lind
& Almi|vist, (Wlobnrg (musikinstrument), Otto
Meyers-soti, Htihohn (mekaniska instrument), Forssells Hönor
Ä. C!:o (skinnvaror), Lnndherg $ Hägg in. fl. (möbel),
fi. J. Sundberg, Lysekil (nnjovis), Lnndborg,
ööte-horg(naluric punsch . Cederlunds söner. St:holm (punsch),
Dahlgren (likömr). Hedorhnlm & t!:o (punsch uch
m|na-vlt.). Dessutom linnas kollektioner uf öl samt en
agri-kultitrutställning. Som vi se ilr afdelningen ioke stor
oeh omväxlande, men dock är 8vorige betydligt bättre
representeradt än det. var vid föregående exposition,
dil inan anträffade endast öl och punsch samt en
kollektian skinnvaror.

Den notika sektionen inrymmer pälsvaror, foto*
grifter, giihkirheteu, iiulnstriaisler, flskdclikutesscr, öl,
ai|iiavit, puiisi b och likörer. Dessutom se vi eu
sektion inom afdelningen, som representerar alt hvad till
navigation hör. Firmor, som böra nämnas, äro David
Anderson, Kristiania och M. Hammer, Bergen
(guld-arbeten) samt C. A. Brandt, Bergen (pälsvaror.)
Sportartiklarna i |leuna sektion tyckas mest. uilrugu sitr
utlänningarnas uppmärksamhet.

För att gilra beskrifningen öfver expositionen
fullständig, bör äiinii påpekas de intressanta
sektionerna för agrikultar oeh mislcbuir.

Den lörst, nämda eger modärna trädgårds- nrh
fältmuskiiiur. ett rikhaltigt herbarium af växter och
frukter, praktiska arbetskläder liir .jordbrukare jämte
en hel mängd andni arbeten, tillhörande detta
Område. — Maskinhallen åter är kanske den
intressantaste afdelning pa bela utställningen. I synnerhot äro
EnglanS, Belgien, Tyskland, Frankrike och Österrike
väl representerade. Men dä vi redan i sammanhang
med do olika ländernus sektioner delvis framhållit
deras maskiner, vilja vi ej vidare ingå i 011 vidlyftigare
beskrifning al denna väl anordnade utställning.

A^Vin brorson journalisten.

Berättelse af Ladovic HaWvy.

Öfvers, för .Tiden".

T Versailles. Tvänne äldre herrar sitta och
s]iräka på eu bänk i kungens trädgård.

Tidningsskriveriet, min herre, det är
tidehvarfvets onda. Jag försäkrar, att, om jag hade eu
son, skulle jag mycket tveka att gifva honom
literära insikter. Jag skulle låta honom lära sig kemi,
matematik, fäktknnst, kosmografi, sitnkonBt, teckning,
mon icke skriftställeri . . . Nej, icke skriftställeri.
Åtminstone skulle han icke blifva utsatt för att blifva
journalist. Det är så bekvämt och frestande; mau
tager papper och penna, man skrifver hvad som hälst,
om hvnil som hälst, och så har man en
tidningsartikel. För att blifva urmakare, advokat, acknschör,
tapetserare, ined ett ord elf. fritt vtlrksiunhetsområde,
måste man studera, vura flitig, ilga särskilda
kunskaper; lör att ltlifvn journalist behöfs ingenting alls.

— Min herre, ni har fullkomligt rätt; mau borde
reglemontern journalistyrket, införa examina, monopol
och patent . . .

Oeh dessa herrar skulle nog själfva k|inna
betala sitt patent. Vet ni, att Journalismen liar
blifvit mycket lönande? Det finnes unga människor, som
sysselsätta sig därmed, och hvilka hastigt, utan all
insats, utan hnndet kapitäl, alla år lörtjänu en tio,
toll, tjugo, trettio tusen francs.

— Det Ilr hesynuerligt . . . Men Inn blir man
journalist?

— ili! Det tycks som 0111 man vanligtvis
började med att vara reporter . , Det är ett engelskt,
ord . . . Reportern tränger sig iu öfveralt, i ämbeta-

värknn, på teatrarna; de saknas ieko vid en eldsvada,
vid en första representation, vid en stor bal eller ett
mord.

— Hvnd ni vill vet. hur ilet går till alt det

där?

— Ja, mycket väl ... Åh min filid! Ni är
min vän, ni skall bevara min hemliehef, Ni skall
icke omtala den i Versailles . . . Jag skall sliga er
alt ... Vi hafva en sådan i vår familj.

— En hvad ?

— En reporter.

— En reporter i eder familj, »om synes si
harmonisk .... Huru hur det kunnat bända?

Man kan väl säga, att det är den onde,
som blundat sig däri ... Ni känner ju min brorson
Joseph . . .

— 1/ille Joseph| ... Är det ban, som är
reporter?

— Just ban I

Lille Joseph! Jag ser honom ännu här i
parken rnllamle tnnnbnnd, med imkna ben, en stor
hvit krage, det är icke längre än sex eller sjn år
sedan . . . Och nu skrifver lian i tidningarna!

— Ja, i tidningarna 1 Ni vet, att. min bror Ilr
apotekare vid Montorgaoil gatan. Ett gammalt hus.
ett. godt lins . . . Och naturligtvis sad» min bror fiir
sig själf: „ K fler mig skall dof. blifva min sons."
Joseph arbetade i sitt, anletes svett på apoteket,
enligt kursen hade ban redan tagit, en examen . . .
Eu ordentlig, llitig -nng man, som hade lust för yrket.
Om söndagarna tillredde ban för sitt nöjes skull
medikamenten klistrade etiketter, trillade piller . . .
Men olyckligtvis — del itr nil omkring tre månader
sedan begicks ott brott pä samma gala, tjngo steg
frän min brors apotek.

— Brottet vid Montorgueil gatan . . .
Bokhil-låren, som dödade sin älskarinna, en liten
värdshusflicka.

— Just, detsamma . . . Joseph lockas dit af
skriken, hun ser mördaren arresteras, och, efter att
polisen aflägsnat sig, stannar ban där på gatan
språ-kunde och sladdruiide. Joseph lindé föregående lördag
spelat biljard mod mördaren.

— Med mördaron!

— Oh! af en slump . . . han kände honom,
utan att känna honom, han gick på summa café, se
där alt, och de hade spelat tillsamman, Joseph och
mördaren, en kula på biljarden . . . Han hette
Nicole . . . Joseph berättade det för sin ähöraregrupp,
ocli ni kan väl förstå, att det. gaf honom en
synnerlig vikt I Då plötsligt, en liten blond inan kastar sig
öfver JoBepli:

„Ni känner mördaren?’’ — „Något litet, . . icke
mycket. Jag har tagit en kula biljard med honom."

— Och vet, ni drifkraften till brottet? —
Kärlek, min herre, ilet. är kärlek, Nicule hade träffat en
liten en vid namn Eugénie. — Ni kände också
offret? — Endast till utseendet. — Dra, mycket, bra,
mon berätta dot då ieke lör hela världen, kom . . .
kom genast, lian bemäktigar sig Joseph och låter
honom stiga upp i en vagn, som vullar bort i hastigt
traf längs boulevard des Italiens. Tio minuter efter
inträdde Joseph i en stor sal, hvarest det fans ott
stort bord; fem eller sex unga mäu skrefvo omkring
detta bord. „Stor tur", sade den lille blonde, då ban
inträdde, „ett brott, och dot bästa af alt, ett brott af
kärlek, Montorgueil gatan, och jag medför mördarens
intime vän." „Meu, icke ulls," utropade Joseph, „jug
känner honom knapt,." — „Tyst då", sade dou lille
blonde sakta till Joseph. Och han fortsätter! „Ja,
den brottsliges intime vilu. De halva blifvit
uppfostrade tillsamman, och en kvart timme före
brottet spelade de biljard tillsamman. Mördaren vann;
han var fullkomligt lugn." — „Men icke alls . . . Dol.
var förra lördagen, som jag spelade med ..."

„Tig då ... En kvart före brottet ... Det
gör större värkan . . . Låtom oss gä, kom, kom!"
lian bortför Joseph till ett litet rum, där de befunno
sig ensamma och säger till honom: „Den där nffärn
bör giirn en hundra rader . . . Tala . . . Jag
skrifver. Det skall inbringa er tjngo francs." — „ Tjngo
francs!"

— Ja, och se där har ni dem i förskott, mon
fort, fort till vllrkot. Joseph berättar för denne
herre att hvad ban \ iste, at|, eu gammal f. d.
öfverste, som bodde i huset, där brottet blifvit begånget.,
hade hört offrets skrik, men som hun var lain i båda
benen bådo ilen gamle ondast kunnat ringii på sin
betjänt; dot var denne betjänt, hans ordoniians, en
gammal kyrnsaier, som hade arresterat mördaren. Till
slut efter alL detta: biljardpartlel, Eugénie, den lame

öfversten, hnpskref den blonde sin lilla artikel och
bortskickade Joseph ined sina tjugo francs.

- Tror ni att det är slut?

— Jag tror ingenting, jag är npprörd . . .
1 .il|e Joseph reporter!

— Knappast bådo Joseph kommit nt, förrän en
andra herre kastar sig öfver honom . . . Denne en
stor hriinotl karl, „Jag passade på er", sade ban till
Joseph. „det, är ni, som varit närvarande vid brottet
vid Monforgneil gatan?" — .Men nej, jag har ieke
varf|, närvarande . . ." — .Åh jo, jul Sä är dntl
Jag ilr väl nuderrättail. kom." — .Hvart di?"
-.Till min tidning." — .Hvad skall jag göra?" —
.Ni skall berätta brottet lör mig." -.* „Jag liar
redan sagt alt hvnd jag viste där. i det där huset."

— |Com, ni skall väl ännu Unna några
småsaker, och jag skall gifva er tjugo francs.

— Tjugo francs! - Kom I Kom! Ännu en stor
sal, ännu ett. stort, grönt bord, ännu unga mäu som
skrifva, och där nya förfrågningar af Joseph. Han
börjar på nytt historien om den gamle öfversten.
.Det där liar ni jn berättat där nere?" säger den
liru-nette till Joseph. ,,Ja mil» herre." —.I)å lordras
det litet omkorfniug. • Och se där uppdiktar den
brn-uette en hel historie: att. dou gmnle öfversten, lum
seilau fjorton är, hade, då ban hörde offrets
sönderslitande skrik, erfarit, ott sådant gripande intryck, att
ban plötsligt, gcuom ett undervärk, återfått sina
bens iniik, att det var hnn. som börjat türföljelseii af
mördaren, ban, som lindé arresterat honom . . . Och,
under det han skref detta, i ett drag uied flytande
penna, sade den store brnne: .Ypperligt! Det blir
ypperligt på det sättet! Den är hundra gånger mera
värd än den andra berättelsen." — „Ja," sade
Joseph, .men dot är ioke. sant."

— Icke sant för er, emedan ni känner affäru,
men fiir vira hundra tnsen läsare, som icke .känna
den, är det sant ... Do voro icke där, vira hundra
tnsen läsare . . . livad begära de? En gripande
berättelse ... Nä väl. de »köla fi den! Ocli därpå
afskalade han Joseph, soui inträder i sitt.hem med
sina fyrtio Iraucs, och som naturligtvis icke skryter
af sitt skolkande. Det är först senare, som lian har
tillstått nit . . . Endast etter deuua dag visade lian
mindre sinak för apotekaryrket.

Han köpte många tidningar löv en son. Han
inneslöt sig i sitt ruin för att skrifva . . Mun
viste icke hvad . . . Slutligen började) ban se belt
viktig och lustig lit . . . Det är omkring sex veckor
sedan, jag koin till Paria lör att lyfta mina kuponger
pi Nordbansaktierna.

— De gi bra . . . ■ De hafva stigit deuua
vecka . . .

— Oh I do ha godt, värde . . . Jag kom nt frän
Nordbangården, jag hade lyft mina kuponger. Hel.
var ganska vackert vllder. Jag gick långsamt uedior
gatan Lafayette; jag hur för vana att flanera litet i
Paria, då jag lyft miua kuponger ... Se där hvad
jag varseblir, i hörnet af Montmartre min brorson
Joseph, alldeles ensam I en Viktoria, lckaudo mig man.
Jag ser mycket vlll, att ban vänder bort, hufvudet,
don pojkvaskern, men jag uppliiuilor vagnen, jag
stannar kusken. .Hvad gör du där?" — „En liten utflykt,
onkel." — .Vänta, jag följer med dig," och jag
klättrar upp i vagnen . . . Under det att jag klättrade,
säger knaken: „Fort.. fort, ellor jag lörlorar spåret,"

.Hvilket spär?" — .Nil väl, de två vagnar, soto vi
förfölja." Kusken kör i fullt traf, ocli jng frågar
Joseph, hvarför ban är där i en Viktoria, sysselsatt alt
förfölja tvänne vagnar. ..Mill (Jltd, onkel", svarar han,
.det ilr en främling, en spanjor, som kooi till oss vid
Montorgueil gatan; lian har Uf t medikamenter liir en
stor sitrnmu, och ban liar icke betalt osa; jag for
därför efter honom, för alt veta hvem ban är och om
lian icke gifvit, oss falsk adress."

— Oe.li hao befinner sig, denne spatijor, i två
vagnar? — Nej, onkel, Intil Ur eiulusl i eu, i dou
första. — Och livuil tinnes det i den andra? Jag
vet icke, kanske ön annan fordringsägare, liksom jag
förföljande spanjorn.

— Nå väl! jag stannar ined dig . . . Jag liar
ännu t;vå timmar på mig iunau tåget 5,te . . . ouh
jag tillber detta att rulla fram i eu öppen vagn i
Paris . . . Pi jakt efter spanjorn 1 På jukll Oeh
nu börjar jakten genuin boulevarder, lorg och gator,
do tre kaskarna klatschande lör att framdrifva sina
hästar . . , Denna mäiiuiskojakl börjar att elda upp
mig; ilet påminte om Petit Journala romunflr.
Äuilt-ligon stannar don första vagueu vid en liten gala i
närheten af ijuortier du Temple . , .

— Spanjorns?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free