- Project Runeberg -  Tiden. Veckotidning med illustrationer / 1894 N:o 1 - 51 /
295

(1893-1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Niö 31

litet, friskt vatten samt ropade så på gendarmen
Gilbert, bvars mildhet och finkänsliga, nästan
vördnads-fulla hållning hon länge lagt märke till. — „Herr
Gilbert.", sade hon med låg röst, „se, linrn jag
darrar. Denne herre, som ni nyss sett, är en riddare,
hvilken jag har att tacka fbr att icke hafva
öfvergifvit mig ttnder en mycket farlig situation. Ni anar
icke ilen utväg ban lunnit på att tillställa mig en
biljett," Härpå berättade drottningen fullständigt hvad
som nyss passerat. Hon visade därpå på den biljett,
hon nyss förfärdigat medels knappnålsstyng. „Se,
jag behöfver ingen penna för att skrifva . . . Här
är mitt svar. Jag skall öfverlämna det om fredag
till den person, som gifvit mig biljetten."

I det drottningen sålunda anförtrodde sig till
gendarmen Gilbert, tillgrep hon ett förtvifladt medel,
hvilket dock kunde lyckas. Om denne man icke
förrådde henne, blefve han just härigenom hennes
kvasi-medbrottsling, och hon kunde med penni ugar i
handen belt och hållet försäkra sig om hans
tillgifvenhet. Gendarmen tvekade ett ögonblick och tog sedan
utan att, säga ett ord biljetten ur drottningens hand,
gick ut och öfverlämnade den till medborgarinnan
Richard, hustru till portvakten och mycket fruktad
inom fängelset. Dagen därpå, då Michonis aflade sitt
sedvanliga besök, visade hon brefvet för honom. ,.Tala
inte om det", sade ban, i det ban stoppade biljetten
i fickan. „Den har ingen betydenhet. Men jag skall
inte hädanefter taga med någon."

Michonis viste, att hvarken medborgarinnan
Richard eller någon fångknekt skulle våga anklaga
honom, men han hade gjort upp räkningen utan
gendarmen, hvilken i sin veckorapport till öfversten gaf
en detaljerad redogörelse tör saken, öfversten
insände den 3 september rapporten till Allmänna
säkerhetsutskottet. Samma dag dinerade Rougeville och
Michonis ånyo tillsamman hos Fontaine som de
bästa vänner i världen. Det fins häri en obestämd
förmodan om medbrottslighet.

Emellertid öppnades undersökning, och 1793
sölade man icke med prisundersökningar. Kort efter
nyss nämda måltid arresterades Michonis och Fontaine.

TIDEN.

Man förhörde dem samma dag så vill som
drottningen, medborgarinnorna Harel och Richard samt de
båda gendarmeme. Mario Antoinette bekände, att
scenen den 28 augusti tilldragit sig precis som
Gilbert uppgifvit i sin rapport. Hvarken Michonis eller
Fontaine förnekade sina sammankomster med
Rougeville, men de protesterade mot, att de varit med i
komplotton, i fall någon dylik funnits. Lenötro
säger icke, hvad som blifvit, at Fontaine. Hvad
beträffar Michonis, stannade ban tio månader i
Abbayc-fängelset och guillotinerades den 17 juni 1794 soin
medhrottsling till Cecile Renault, om hvilken han
aldrig hört talas.

En arresteringsorder hade naturligtvis utfärdats
mot Rougeville och hans älskarinna. Men då mau
kom till Vaugirard lör att arrestera dein. var Sofie
Dntillenl ensam. Då Rougeville den 3 september,
strax efter middagen, lämnade Michonis, försvann
ban. Hans signalement skickades iiiveralt, men ban
kunde icke påträffas. Han dolde sig i omgivningarna
af Montmartre. 1 slutet af september lyckados ban
lämna Paris och emigrerade till Belgien.

Arresterad snm jakobineragent kom Rougeville
efter några månader lös ar fängelset tack vare ett
falskt bref från prinsen af Koburg, hvilket ban själf
under sin fångenskap fabricerat. Han återkom till
Frankrike efter den 9 thermidor, greps ånyo i
egenskap af emigrant och förvärfvade icke friheten lörr
än 1797. Han började nu konspirera tör den
kungliga saken, hvilket icke hindrade, att han två år
senare erbjöd sina tjänster åt förste konsuln. I följd
al chouanchefen Cadoudals uppresning, i hvilken
Rougeville dock, enligt flere vittesbörd, ej deltog, kom en
brigad gendarmer för att arrestera honom på hans
landtgård i Saint-Laurent nära Ärras. Han flydde
genom en jordvåning, som ledde ut åt fältet, och
gäk-kado alla polisens efterspaningar. Tre månader
senare, deu ti floreal år XII, hade ban den djärfheten
att inställa sig vid högsta domstolens allmänna
sammanträde, där bar själf törfäktade sin sak. Han
begärde att få återvända till Saint-Laurent,.
Justitieministern beslöt, att han skulle skickas till något

295

ställe fyrtio lieues från sin bostad och ställas under
uppsikt. Man skulle lämna honom valet af
vistelseort. Rougeville slog sig härpå ned i Reims, där han
stannade under hela kejsardömet, hvarvid han icke
underlät att ganska ofta göra hemliga resor till
Paris och Ärras.

Den 7 mars 181-1 funno franske spanare hos
en kossack följande bref adresseradt af Rougeville till
furst Wolkonsky, chet för ryskn arméns generalstab:

, Furste, två gånger har jag varit nog lycklig
att vara nyttig för edra planer under ile
rekognosceringar ni anbefalt, den 17 februari i Epernay och den
23 i Villers-Cotterets. Två gånger har jag frivilligt
åtföljt kossackofficeren, först, och främst emedan jag i
egenskap af gammal kavalleriofficer kände vägarne
och alt som står i samband med dylika viktiga
åtgöranden, och för det antlra, emedan jag itr full af
ifver för edra arméer. Men under det jag var borta
nch var nyttig för eder räkning, har man fullkomligt
plundrat min landtgård Has-Lieu.

Om ers excellens har den godheten att sätta
värde på den ifver och den värme, hvarmed jng
gagnar edra arméer, beder jag såsom en nåd att återfå
de sex arbetshästar man tagit, från mig ..."

General Corbineau hade nyss besatt Reims med
några hnndra mun. På lians order arresterades
Rougeville på Bas-Lieu den 10 mars på morgonen och
framträdde samma dag inför en militärkommission.
Rongeville kunde så mycket mindre neka lör att hafva
skrifvit detta bref, som man återfann konceptet
därtill i hans papper. Enstämmigt dömd till döden, „
såsom skyldig till hemligt förstånd med fienden", blef
ban kl. 5 på aftonen skjuten.

Han dog tappert, men ban dog förrädarens diid.
Sjiilfmordet under Marie Antoinettes schavott,
uppfunnet af Alexandre Dumas, sknlle hafva varit mera
värdigt näjlikans riddare. Maison Rouge är en hjälte.
Rougeville var endast en äfventyrare.

" COLABAS ROS.

För „Tiden",
af

A—i—a.

— Ni förstår kanske nu, sir Edward, att en skotsk ädling blifvit hållen
här i en förtrollning lik sagornas i Tusen och en naltl Ni fattar, att jag
kunnat låta min dotter — som jag bort göra till en engelsk miss — i stället
fritt utveckla sig i den indiska soleus glöd, som en tropikens planta? Jag
igenfinner i henne modrens bild, lefvande och olörgätlig......Men hou är

fullvuxen nu ooh Gud allena vet hvad det skall bli af mitt varmblodiga barn,
som med bela sin glödande inbil!niugskraft målar för sig Europas värld, dit
hon längtar och för hvilken bon holt visst ej passar!

Under det man sålunda samtalade på däck aflägsnade båten sig med
svällande segel från land och gjorde med sin köl en i^jup fåra i det skummaude
vattnet, där ett fosforescerande sken glittrade med glansen af miljarder
diamanter. De malabariska matroserna lågo vid styret halft sofvande, svepta i
sina långa hvita bomullstygsskynken; kaptenen passade på vinden ; sir Edward
guugade i förn, satt tyst, och tänkte öfvor de förtroendeu, Makinson gifvit honom
angående sin familj: Hans dotter, denna unga flicka, hälften asiatiska, hälften
europé, som syntes i österlandets måleriska dräkt, öfvergjuten af den inbrytande
morgonens ljusfloder började starkt tala till den blonde engelsmannens
inbillning. — Han väktes ur sina drömmar af ett lätt slag på axelu:

— Vi ha en timme eller mer att vänta, inuan vi uå land, tilltalade
honom kaptenen. Vi kunna taga oss en liten Inr i herrsalougeu, som uog torde
behöivas, ty dagen blir alt tröttsam, min käre unge jägare I —

När kaptenen och hans gäst. hade sträkt ut de trötta lemmarne på mjuka
färdigbäddade britsar, sökte sir Edward förgäfves få fatt i sömnen, som där-

emot ej lät vänta på sig för kaptenen. Ett sakta sträugaspel nådde nu den
vakandes öra. Det var vibrationerna från en niandolin uppe på däck.

Vid detta accompagnement sjöng en klockren, mjuk stämma en indisk
romans och sir Edward tykte sig höra en af dessa Peris, hvarom de persiska
sagorna tala .... Han kände Orientens tjusning på ett outsägligt vis
utgjuten öfveralt omkring honom. Skulle det vara ett återsken af
skapelsemorgonens „varde ljus!" uttaladt i människosläktets törsta barudom uti dessa näjder,
tänkte han. — Västerlandet har aldrig varit öfverstråladt ai deri lngua,
himmelska klarhet, som allra först strömmade öfver iistoriuudet!

Dagen grydde. Kapten Makinson, hans dotter och sir Edward iutogu sitt
frnkostkaffe pä däck nnder himlen utan moln, hvars renhet blott fläckades
hastigt då och dä af stora fåglar, klyfvande luften med vingar breda som soglon
på skeppen vid horisontens rand.

— Ni ser denna vassbevuxna vik, sir Edward? sade kaptenen och pekade
mot land, där palmer i stora grupper aftecknade sig mot den blå londeu. Det.
är här vi snart skola sätta oss i land. Hallå roddare! Nor med seglen, fatten
årorna, vinden har somnat in.

— Hvarför skynda så där, kapten! svarade den unge engelsmannen.
Låtom oss i lugn njuta af en morgonstund, som — i min föreställning
åtminstone — ger en bild af den första morgonrodnad, som lyste öfver jorden och
öfver den uyss fnflbordade skapelsen. Beundrar ni ej detta natursceneri i sin
oändliga vidsträkthet, miss Kitty? —

— Visserligen gör jag det, svarade den tilltalade med litet ironi i tonen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:29:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tidenfi/1894/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free