Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 38.
Lösnummer 15 p.
VECKOTIDNING MED ILLUSTRATIONER.
Helsingfors den 22 September.
PrenuraeratlonapriS: helt &r t\ mk.. fiir Hbls prenumeranter 4 mk. halft ir 3 mk.. för Hbls prenum. ’2 mk.. kvartal 1,50 mk.,
(br Hbls’ prenum. 1 mk.. 1 månad 50 ij.. för Hbls prenum. 40 p. I Landsorten samma pris. I Ryssland resp. 2 Rbl..
1 Rbl. och 50 Kop. — Annonspris: 30 p:i f»r petitrad.
1894.
Byrå och kontor:
Skilnaden N:o 6.
Öfversikt.
Tyst! Det jag nn berättar, får ni inte tala
om tör någon, ty det är en hemlighet. Rusalka är
funnen! Just på årsdagen af dess mystiska
försvinnande framtvang man en elektrisk signal från den
förolyckade monitoren. Det är hemskt och tillika
högtidligt. De där oljeflftckarna, ni vet, de där
oljefläk-karna på’ vattnet ntanför Västertokan och
den där stanken, soiu de sprida, alt det där
kommer värkligen från Rusalka. Visserligen
har ingen sett båten ännu, där den ligger
som en stor likkista på hatsbottnen. Men man
har med en elektrisk apparat förvissat sig
om att där ligger en stor metallmassa, och
det kan ej vara någonting annat än monitoren.
Så nn får Busalkakommissionen i
Kronstadt med dess underafdelningar en mera
handgriplig uppgift. Nu gäller det att taga upp
den tunga kolossen ur djupet. Sådana
konststycken hafva ntfSrts förr, så det skall väl
lyckas äfven denna gång. Men icke blir det
i år mera. Höststormarna halva begynt.
Hafvet är ständigt oroligt, om ej af stormvåg,
så af dyning, och när som hälst kan en
häftig vind afbryta arbetet och göra om intet
redan vidtagna förberedelser. Sedan kommer
vintern med ett istäcke, Bom där ute är föga
tillförlitligt. Vi få alt ge oss till tåls till
våren. Men då först börja de stora
hemligheterna. Ty det kan väl aldrig vara
meningen, att profanum viUgns skall få veta något
om orsaken till katastrofen, ej häller huru
en drunknad monitor ser ut, ej häller huru
man inom ryska rikets gränser tager upp eu
sådan från bottnen.
Men hvad i all världen skall det tjäna
till att taga upp den? Inte tigger den i
vägen för någon. Och inte duger den mera
till någonting. Inte dess rostade kanoner
häller. Och ohyggligt dyrt blir det.
Ah, hur ni talar! Ni tänker jn icke
alls på den dyrbara erfarenhet, som vinnes
gonom företaget. Hvilket sällsynt lärorikt
problem föreligger ej här deu ryska marinen.
Och hvilka lärdomar kan den ej hämta
genom studiet uf det förolyckade fartyget. Dessutom
innehåller ett sådant skrof mycket, sum är
värdefullt äfven, sedan det legat halftannat år i
vattnet. Uch så ropa hundradetal drunknade rättrogna
på att ändtligeu få komma i vigd jord. På
Västertokan skall beredas en stor graf och öfver den
skall resas ett grekiskt kors, som skall erinra alla
för-bifarande, vänner och dender, om de finska
ytter-skärens farlighet för bepansrade förstörelsemaskiner,
Men det var ej Busalka jag ämnade tala om
i dag. Ej häller om Ida Aalborgs halfva seger i
Köpenhamn, fastän därom vore mycket att säga. Hj
hällor om japanesernas storartade seger vid Pjöngjang,
ehuru jag ej kan låta bli att bekänna, att jag hela
tiden väntat en sådan utgång på striden mellan det
gamla och det nya. Ej häller om den stora valdagen
i Norge, ty om dess resultat får man ej veta något
förr än nästa vecka. Vi hafva samtalsämnen nog
på närmare håll, och färska till ännu.
En af de stora händelserna i början af hösten
är universitetets inskription. Vida kretsar, äfven
långt utom de akademiska, vänta med spänning de
tal, med hvilka nuvarande rektor magni&kus öppnar
högskolans läseterminer, Ty de innehålla alltid
något af bestående värde. De beröra viktiga frågor af
Hermann v. Helmholtz, † d. 8. sept. 1804.
allmänt intresse, och beröra dem på ett sätt, som
bringar dem i ett klarare ljus. Hans ord äro den
djnptliukta filosofens, den ädle patriotens, deri lugue
granskarens och den faderlige vännens, då de riktas
till deu studerande uugdumen.
Så äfveu denna gång. Den karaktäristik af
partilidelsen han uppdrog för sina åhörare var full
af skarpa, trädande drag. Det var väl mera äu en
blott tillfällighet att han valde detta ämne just nu,
när han skulle tala på finska, Ty flere vändningar
i talet föreföllo som en gisslande kritik öfver det
er-barmligu skådespel, de finska partierna detta år
sinsemellan uppfört. Men att talet äfveu träffat andra
ömma ställeu framgår däraf, att en af ortens svenska
tidningar sett sig föranlåten att erinra rektor
magnifikas om, att han själf är partiman.
Ja väl, det är han ju, och han röstade för en
åtgärd, som var väl ensidig, då han godkände
förslaget, att blifvande universitetslärares språkkunskap
endast skulle pröfvas i en riktning, f Därmed är dock
icke sagdt, att hans handlingssätt stått i strid mot de
gyllene råd han gaf nngdomen. Det återstår att se,
om ej äfven ett förslag, att blifvande
universitetslärares förmåga att undervisa på svenska skall
dokumenteras, i honom vinner en försvarare.
Veckans förnämsta tilldragelse i
hufvudstaden är emellertid prästmötet. Huruvida
Helsingfors är en lämplig ort för ett
prästmöte kan sättas i fråga. Det har anmärkts,
att lifvet här är dyrare än [i ’någon annan
af landets städer och att flertalet prästmän
äro fattiga. Man har också sagt, att just de
fattigaste prästerna hafva den längsta vägen
till Helsingfors. Och slutligen har man
antydt, att andan i hufvudstaden är föga
kristlig och ännu mindre högkyrklig.
Alt det där är åtminstone till en viss
grad saut. Men Helsingfors erbjuder äfven
ljusa sidor åt en prästkongress, och jag vågar
påstå, att de äro öfvervägande. För det första
har hufvudstaden nått en sådan storlek, att
äfven, om man frånräknar alla dender till
kyrkan, alla likgiltiga och neutrala och alla
ljnm-rna vänner till statskyrkan, torde ännu
återstå ifriga anhängare till densamma till större
antal än i någon annan stad i landet. För
det. andra höfves det prästerskapet i en
eccle-sia militans att uppsöka sitt lands Babylon.
För det tredje — och detta är det viktigaste —
äs det till fromma för landets utvcckling, att
prästeståndet icke blifver främmande för
landets hufvudstad och de intressen, som röra
sig där. Vore jag kejsare, så skulle jag
dekretera, att hvarje präst måste vistas i
Helsingfors en månad åtminstone hvart femte år.
Att det skulle värka välgörande på alla utan
undantag vill jag visst icke påstå. Och alla
skulle ej häller ha förmåga att öka
tillgifvenheten ’för statskyrkan hos hufvudstadens
befolkning. Men hufvudstadens allmänhot kan
väl med tillförsikt hoppas, att flertalet
deltagare i prästmötet skall hemföra många för
landet, fruktbringande intryck bådo af
mötesförhandlingarna och af lifvet i staden.
Några, af mötets diskusslousfrågor hafva intresse
äfven för vidare kretsar. En sådan är frågan om
kyrkans skiljande från staten. Att denna fråga alls
väckes inom kretsen af statskyrkans tjänare är
anmärkningsvärdt. och osar något heresi. Att den af
komitén upptagits på programmet, är ännu
märkvärdigare ooh kau väl ej förstås pä annat sätt, än att
komité|| velat framkalla en krattig opinionsyttring mot
det under nuvarande politiska förhållanden absurda
förslaget.
Motviljan mot församlingarnes delning på
språklig grund är oförklarlig, där ej språkliga partihänsyti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
