Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
äro orsaken till densamma. Dr kyrkliga
fflrsumlin-garna äro ju i grunden blott föreningar tör
uppehållande af nndervisning. För sådana föreningar Sr
nn-dervisniugsspråket, modersmålet, nitat undervisningens
mål den öfversta ledande principen; föreningens
territoriella utsträckning !tr i jämnbredd därmed al
underordnad rikt. Tvåspråkiga församlingar Itro lika
opraktiska ting som tvåspråkiga skidor och vida
mindre förnuftiga. Ty kyrkans ändamO llr icke
språkundervisning. I en tvåspråkig (örsamling skall alltid
antingen undervisningen ||lifva lidande eller
medlemmarnas kassor blifva öfver höfvan tagna i anspråk.
Att universitetets teologiska fakultet llr irrlärig
och att kättare finnas inom det finska prästerskapet,
det där lärde vi ju kilnna redan i fjol genom
Väktaren. Det är således icke något nytt, då samma sak
konstaterats at prästmötet, men det är i alla fall
intressant.
Handtvärkarne klaga högljudt öfver den
konkurrens, som beredes dem genom den billiga
försäljningen af fångarnas arbeton. En Åbotidning har bemött
dessa klagomål med statistik och uppvisat, att endast
en mycket ringa procent af landets handtvärkerier
repre ’interas af fängelsevärkstäderna samt att
handtvär-ket inom dem inskränker sig till ett fåtal brancher.
Statistiken kan dock lätt missbrnkas, och det värda
Åbobladets argument hafva i själfva värket ringa värde.
Med vår föga utvecklade inre handel utbreda sig händt»
värkels alster föga jämt. öiver landet, hvarför så
väl prisen som efterfrågan äro mycket olika på olika
orter. På de orter, där längelsehandtvärk bedrifves,
utgör det en ganska betydlig procent af ortens
samtliga handtvärkerier och vållar de fria yrkesidkarena
en värklig konkurreus af rätt besvärlig art. Jag
hör nu visst icke t ill dem, som vilja yrka på
inskränkningar i den fri» konkurrensen. Men för att deri
skall vara värkligt fri, så må ej staten på något sätt
göra intrång på den. och ett sådant intrång är
fängelsearbetet. I stället lör en välgörande ömsesidig
konkurrens mellan de enskilda framkallar
fängelsearbetet cu konkurrens mellan de enskilde och staten.
Ju mera do enskilde yrkesidkarne därpå bli lidande,
desto mera vända sig kunderna till statens värkstäder.
Så ledas vi småningom raka vägen in i
statssocialismen, till hvilken vårt samhälle äfven på andra
områden har alt för stor benägenhet att glida öl ver.
Staten skall jn göra alt hos oss, nnderstöda alt, råda
bot pä alt. Om än bandtvärkarnes klagan öfver
fängelsearbetet är förestafvad al skråsynpunkt, är den
lika berättigad ur näringsfrihetens synpunkt. Man
må därför önska, att den~skall vinna tillbörligt
beaktande inom styrelsen.
Bermann von Bdmholf>
c
Vi återgifva i dag dragen af en bland
vetenskapens stormän, den nyligen aflidne professor
Hermann Ludwig Ferdinaud von Helmholtz. Inför den
stora allmänheten har han blifvit mest känd genom
sin glänsande konst i vetenskapens popularisering
genom föredrag och broskyrer. Men ban har
förvärfvat sig en mera varaktig ryktbarhet, ty lians namn
kommer städse att nllmnas bland de främsta i det
nittonde århundradets kulturhistoria.
Helmholtz var ett vetenskapligt snille. Alla
snillet) blifva icke stora män, och oltast har väl
vetenskapligt anseende förvärfvad mera genom ihärdig
sträfsamhet än genom geni. Men det, som höjde
Helmholtz öfver flertalet samtida lorskare, var
genialitetens förening med ett sällsynt jämnmått 1
karaktären, en okuflig energi och den utomordentliga
säkerhet, med hvilken han grundlade sin framtid och
genast från början styrde mot sitt mill, vetenskapens
fuudaiuentallrågor. Rustad med sådana
förutsättningar lyckades han bryta alla hinder och leda sitt yttre
lif pä en ganska säregen men jämn bana till den
Tör utöfningen af huns forskningar mest förmånliga
ställning, som lör närvarande kau uppnås.
Etter illnstrlrte Zeitung meddela vi iöljande
notiser om den aflidne vetenskapsman nen. Hermann
von Helmholtz föddes den 31 augusti 1821 i Potsdam,
där käns fader var gymuasialprofessur. Sin första
undervisning erhöll ban i därvarande
lärareseminari-nms folkskola, hvarefter lian inträdde i gymnasiet.
Tidigt visade ban håg lör och begåfning för
iakttagelser i natnre.n. Stereometrin kände ban fnllkomligt
redan då lians klass skulle börja med denna del al
geometrin. Redan på gymnasiet började han företaga
vetenskapliga experiment och lörfärdiga optiska
apparater. . nnu på sin ålderdom talade han om de
fingervisningar, dessa själfstudier från skoltiden gilvit
honom vid hans senare allvarsamma forskningar.
Egentligen ville Helmholtz göra fysisk forskning
till sitt lefnadskall. Men hans familj var icke
förmögen och fysiken var den tiden intet, brödstudinin.
Därför beslöt ban sig för den medicinska hanau, men
med den uttalade alsikten att sedermera, så snart
han som läkare tryggat sin ekonomiska ställning,
egna sig åt fysiken. Sina medicinska studier bedref
han i anstalterna för utbildningen af militärläkare
vid universitetet i Berlin. I synnerhet tvänne al de
akademiska lärarne utöfvade stort inflytande på honom,
fysiologen Johannes Miiller och lysikern Gustaf
Magnus, livars skola till stor del bidragit till
grundläggandet. af den nyare medicinska vetenskapen och
alstrat män sådana som Emil der Bois-Reymond och
Rudolf Virchow. .Tämte sina medicinska och fysiska
studier bedref Helmholtz äfven studier i matematiken
med den framgång, att ban blef fullkomligt herre,
öfver denna vetenskap, hvilken blef ett mäktigt medel
för hans vidare forskningar
I sin doktorsafhandling framlade Helmholtz 1842
sin första upptäkt, i det lian kunde uppvisa
sammanhanget mellan nervtrådarna och nervcellerna. Han
blef nu underläkare vid Charitésjukhuset i Berlin ucli
därefter regementskirurg vid husarerna i Potsdam.
Oaktadt det myckna arbete dessa anställningar
fordrade, fann ban tid att fortsätta sina forskniugar.
Han publicerade under de närmast följande åren en
hel hop arbeten. Ett af dem uppvisade jitsuingens
och förruttnelsens värkliga orsaker. Den store
kemisten Liebig ansåg dem lör rent kemiska processer,
men Helmholtz ådagalade okullruukeligt att. de äro
biologiska företeelser, orsakade af mikroskopiska
organismer. I andra arbeten visade han, att
muskelrörelsen åtföljes ai värinentveckling och kemiska
omsättningar i den arbetande innskaln.
Alla dessa arbeten öfverträddes dock vida i
betydelse af Helmholtz afhandling „Ueber die
Erhal-tuug der Kraft", hvilken utkom 1847. Lärau om
kraftens oförstörbarhet hade förut blifvit framstäld al
Joule ocb J. R. Mayer, men Helmholtz utvecklade
denna läras matematiska grundval och faststälde
därmed dess allmängiltighet såsom naturlag.
Visserligen vann detta arbete icke genast
allmänt erkännande inom de ledande vetenskapliga
kretsarne. Men det fäste dock deras uppmärksamhet vid
den unge läkarens utomordentliga begåfning. Det
föreföll obilligt, att öfverlästa honom med en
rege-mentskirurgs arbeten, hvilka lika väl kunde skötas
af uågou auuan. På Alexander von Humboldts
föranstaltande blef Helmholtz befriad Irån läkaresysslan
och 1848 utnämd till lärare i plastisk anatomi vid
konstakademin och assistent vid anatomiska museet.
Redan ett år därefter kallades han till professor i
fysiologi och patologi vid universitetet i Königsberg.
Här utförde han ett nytt stordåd. Han
uppfann ögonspegeln. Denna uppfinning blef af ofantlig
betydelse, ty den omskapade helt och hållet
ögonlä-kekousten. Hela den mängd sjukdomar, som hafva
sitt säte i det inre af ögongloben, blefvo därigenom
tillgängliga för undersökning.
Är 185ß blef Helmholtz kallad till universitetet
i Bonn som professor i anatomi och fysiologi och 1858
tillträdde han den fysiologiska professuren i
Heidelberg, där ban stannade till 1870. Bland de arbeten,
som han under dessa år utförde, äro tvänne af
särdeles anmärkningsvärd vikt, hans framställning al’
läran om tonförnimmelserna på eu ny grundval uch
hans reform at den fysiologiska optiken.
Då fysikern öustaf Magnus i Berlin dog 1870,
stod det läst, at| ingen annan än
Heiilelberger-fysiu-logen skulle tillträda lians lärostol. Helmholtz
innehade den till 1888, då ban kallades till ledare för
den nygrundade fysiskt-tekniska riksanstalten. Haus
död är eu stor förlust ej blott för vetenskapen, titan
äfven för tekniken. Ty älven den bar att tacka
Helmholtz för betydande tjänster. Med sitt
vetenskapliga namns auktoritet betonade han energiskt
vikten uf en intensiv växelvärkan mellan veteuskap
och teknik.
GREKISKA INTERIÖRER.
Den i Athen utkommande tidningen AknpolLi
hade redan en längre tid fört en förbittrad kamp mot
den grekiska officerskåren, uch den begagnade sig af
hvarje tillfälle för att smäda den neil rikta de
häftigaste angrepp mot den. Några öfvergrepp, som
officerarns tilläto sig, gåfvo för någon tid sedan
tidningen anledning att behandla det omtykta temat i en
ännu liögre tonart, och då tre officerare anföllo en
dem misshaglig borgare, hvilket för öfrigt väkte
allmän ovilja, utslungade tidningen på grund däraf de
värsta smädelser mot hein ståndet, hvilket hade till
följd, att de angripne olflcerarne blefvo i yttersta grad
förbittrade. De höllo åtskilliga öfverläggningar
därom på sitt ..kasino", och dessa öfverläggningar ledde
till det beslutet, att de skulle stratta tidningens egare
på ett exemplariskt sätt. Härvid anmärker eu
korrespondent Irån Athen, att tidningens egare och
chefredaktör Gabrielides, befann sig på resor, och att haus
moder ocb barn uppehöllo sig på landet i närheten
af Athen; vidare att tidningen bar en mängd
tillfälliga medarbetare, af hvilka de förolämpade artiklarna
om armén hufvudsakligen skrifvits. Ett rykte om,
att officerarne hade för afsikt att hämnas på
tidningen lör dess förolämpningar, hade visserligen trängt
till redaktionens öron, men man trodde icke därpå.
Detta rykte besannades dock på ett sätt, som nog
ingen hade väntat.
Den 1 d:s samlades vid middagstiden på
office-rarues kasinos gård på flera officerares befallning
omkring 40 underofficerare samt en afdelning pionierer,
de först nämde beväpnade med revolvrar och sablar,
de sist nämde med yxor. Under befäl af 80
officerare marscherade därpå bela truppen omkring kl. 2
genom Stadiongatan, Athens linfvudgata, in i den
sidogata, vid hvilken tidningen Akropolis’ lokaler ligga;
gatan var vid denna tid folktom — ingen människa
knude för öfrigt ana, att detta tåg, som liknade eu
officcrsöfning, stod i begrepp att utföra en
våldshandling, som utau tvifvel står ensam i historiens annaler.
Husets ingångsdörr var stängd, men den och skylten
voro de första offren, som föllo för yxorna. Den
händelsevis i öfra våningen befintlige portvakten afsköt
visserligen, då han såg augriparne komma, ett
signalskott i lu|ten för att kalla polisen till hjälp, men
ingen polis syntes till, och skådeplatsen var för
öfrigt afspärrad på båda sidor af den väpnade styrkan.
Och nn skred militären till våldsamma åtgärder. 1
tryckeriet kastades alla manuskript huller om buller
och tryckprässarue — af dessa äfven den enda i
Grekland existerande rotatiuusprässen — förstördes
genom yxhugg till den grad, att en reparation är
omöjlig. Den i tryckeriet närvarande maskinmästaren
försökte att göra motstånd, men måste snart afstå
därifrån, sedan ban blifvit lätt sårad af ett sabelhugg.
Ännu grundligare. gick inan till väga i redaktionens
och expeditionens rum. Här befunno sig kassören, en
bokhållare och deu med tidningen förenade
bokhandelns ledare, hvilka rid det plötsliga angreppet
flyktade upp på husets tak. Alla möblerna förstördes,
hela biblioteket, aftärsböckerna, korrespondensen,
förlagsvärken, kort sagdt alt hvad eom kunde
tillintetgöras, förstördes och kastades ut på gatan; icke nog
därmed, äfven egarens privata ruiu, hans möbler,
bibliotek, och konstsaker, ja, hans moders kläder och
lians barns sängar, alt tillintetgjordes. Då polisen
omsider infann sig, fans i behåll endast ett kassaskåp
af järn. Alt var gjordt på en half timmes tid;
officerarn? skickade sina soldater bort i små afdelningar
och begåfvo sig till största delen in corpare tillbaka
till sitt kasino.
Underrättelsen om denna våldsgärniug spred sig
som eu löpeld genom staden, och eu stor folkmassa
samlades utanför tryckeriet; dock föreföll ingen
sammanstötning mellan de civila och militären, ehuru
harmen ötver deunu handling af hämd var stor och
allmän. Detta kau för öfrigt endast förklaras
därigenom, att tidningens egare Gabrieiides icke är en
athenare, ntau liar kommit till Athen Irån
Konstantinopel och icke har bakom sig något politiskt parti
eller uågra vänner, som skulle kuuna uppträda för
honom.
Tidningens reduktion försökte likväl att sörja
för tidningens utgifvande därigenom, att den ingick
en öfverenskommelse med eu annau boktryckare och
åt honom öfverlämnade materialet tör följande dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
